2012-06-28

En (till) tekopp av Shawn McGuire.

Tanaka Rie sjunger Yasashii Jikan no naka de just nu-



Bara någon dag efter att jag attack-köpt den förra koppen dök nästa skönhet upp hos hr. McGuire.

Attack-köp på den också, förstås. *skämshatt*









Här med lite svinfärskt Long Jing från Life In Teacups bloppis. Kan inte sluta titta på koppen, det är så mycket mönster och strukturer, som en hel galax i en liten kopp.

Rymmer 1 dl upp till kanten.

$18 fick jag betala, cirka 130 kr, och frakten går på ytterligare $8, en trettiolapp. Kika här.

2012-06-23

Wu Ling oolong från Tea from Taiwan.

det slölyssnas på soundtracket till Asatte no houkou som spelas ute i vardagsrummet idag


Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro så händer det ju att jag dricker te också, inte bara tjackar tegrejer på nätet. ^^

Hade en önskan om någon sorts grönare oolong idag, kanske bao zhong men det enda jag fann i skåpet var en jättepåse, jag som var nästan åtminstone halvsäker på att jag hade småpåsar med sånt...

Bah, till slut högg jag bara en påse från ett av knippena med provpåsar från Tea from Taiwan, det kan ju aldrig gå fel?

Det här är en av sorterna från deras Chong Pei-samling med prover, tyvärr vet jag dock inte vad det innebär, exakt. Ett område?

Noteras bör att detta inte är årets skörd, men teet har legat vakuumförpackat.





Sniffar lite i påsen, det luktar fruktigt, mer än det brukar göra tycker jag, samt något annat jag famlar efter ord för...pepparkaka? oerhört svårt att sätta ord på men jag har nog inte stött på den här doftkaraktären förut.

Liksom med Da Yu Ling från samma butik häller jag hela klabbet(7g) i min 150ml fisk-kanna och kör en knapp minut, med den skillnaden att jag sköljer lite snabbt först. Fråga mig inte varför.

Medan bladen väntade på det varma vattnet i kannan var doften mer spannmålsaktig, och nu luktar det färdiga teet liksom buljongigt, som om det fanns annat än vegetabilier här. Kokt kött, typ. Utan salt.

Provsmakar och jomenvisst, tackar som frågar, den här var det drag i. Ren smak med viss rostade gryn-karaktär(begriper folk om man säger müsli? eller bran flakes?) och härlig känsla med skärpa på tungan. Drycken är lite oljig-tjock men inom rimlighets gränser.





Ett par bryggningar in kikar det där lite stickigt syrliga fram vid ett tillfälle.

Jämfört med just Da Yu Ling känns det som det här teet är kanske lite mindre av allting; lite mindre
tungkviller, lite mer ordinär smak, lite mindre uthålligt. Lite mindre studs.




Låter man bli att jämföra så är det ett helt okej te tycker jag.

Det står inte våldsamt mycket matnyttigt på teets infosida, men kika här om du är intresserad.


2012-06-22

En tekopp av Shawn McGuire.

Shinkichi Mitsumune står för underhållningen idag; just nu Sorrow från Rocket Girls OST


Det var det här jag menade med att börja köpa keramik av enskilda konsthantverkare, Gud vet var detta slutar...

Det är TeaChats fel att jag ens sitter här med koppen; började hänga där på allvar igen för några veckor sen och, tja det finns mycket fint man görs uppmärksam på där.

Första koppen jag knep från mannens Etsybutik såg ut som nedan och är en trevlig liten kopp som rymmer ca 80ml men det känns mest lagom att hälla tills man når det blå strecket på insidan, och dit är det 50ml.

Invigd här med lite Salima-oolong.





Mönstret i botten skall föreställa en vajra, eller som den kallas i Tibet; dorje.  Ett föremål vars symbolism kanske passar att begrunda medan man dricker sitt te. :)

Föll framför allt för det som syns på den här sidan av koppen, vissa kanske vill kalla det imperfektion, jag kallar det karaktär och personlighet.







Och till min stora förvåning låg det inte bara en utan två koppar i kartongen när jag packade upp,  så
koppen fick en syster. En vänlig gest!









Den här koppen är något lite större och vidare så ja, den är väl storasyster, då.


GLAD MIDSOMMAR!






2012-06-21

Ett set med kopp och shiboridashi av Petr Novák.

lyssnar på...Ouchi ni kaero från Ichigo Mashimaro OST såhär dan innan midsommarafton




blueshibo5




Det hände sig som så att medan jag jagade teer från Korea för artikeln jag skrev för Journal Chocolat att jag ibland* stötte på saker gjorda av denne man, Petr Novák. Visst kände jag till namnet sedan innan, och de flesta som köpt något har ooh-at och aah-at så jag har förstått att den keramik han gör är något alldeles särskilt.

Hur vackra och speciella de är begrep jag nog dock kanske inte förrän igår när jag fick packa upp min alldeles egna shiboridashi med tillhörande kopp. Det är något särskilt med att få hålla sakerna i handen, äntligen få den taktila dimensionen.



100ml rymmer den.



blueshibo6



blueshibo7



De oglaserade delarna som skymtar här och var är råa, sträva med en trevligt liksom ursprunglig textur som känns spännande mot den glaslika glasyren. 

Och det blåa är så vackert!

Det var färgen som slutligen fick mig att kontakta honom personligen och fråga om han hade något liknande den shibo jag sett i en spansk teshop som inte skickade utanför Spanien. 

Det skickades några mail fram och tillbaka och jag blev väldigt trevligt bemött tycker jag. Paketet kom dessutom fram på två dagar!
Inuti fanns även en liten påse oolong från TeaMasters som jag är väldigt sugen på att få testa.

På det hela taget en trevlig erfarenhet, och detta lilla set kommer användas mycket!


blueshibo3




För den som vill kika på Petr Nováks grejer finns hans hemsida här. Missa inte bloggen!









*=ingen tror väl att jag höll mig ifrån alla dessa webshopars sektioner med tegods..? :D

2012-06-20

Bizen yunomi från Magokorodo.

dagens...Fuan från Hanbun no Tsuki ga Noboru Sora (Hantsuki)OST


I den andra änden av prisskalan(eller ja, det finns nog tegrejer man kan betala precis hur mycket som helst för, hit hör denna kopp inte) finner vi ett köp jag gjorde när nyfikenheten på bizen-yaki inte längre gick att ignorera.

Det är lite oroande men jag tittar alltmer på saker gjorda av keramiker som man faktiskt vet namnet på.

Sånt kan bli dyrt.






Nu har jag inte ett namn i just det här fallet, bara stället där  den tillverkats, kallat Shunko-Enn.
Har sett bizen-saker här och där, de vanliga ställena jag brukar kika efter japanska tegrejer på, men när jag väl bestämt mig att jag verkligen ville ha en egen skål/kopp så letade jag bara upp en på eBay, och säljaren tycks ha gott rykte. Jag hade iallafall inga problem med dem.

Det blev en liten kopp, cirka 200ml till kanten.





den är inte fullt så färg/kontrastrik i verkligheten, det är kameran som förstärkt en aning


Det fåniga var att när jag väl fick den så vågade jag knappt dricka ur den, den var så fin!

"Bästa porslinet-syndromet" kan man kanske kalla det, att spara de finaste sakerna man har till speciella tillfällen, och så slutar det med att man aldrig använder dem.

Livet är för kort för sånt.


Den är fantastisk att dricka ur! Tycks dessutom kapa vassa övertoner och annat man kanske inte alltid längtar efter i ett te.






Jag är riktigt glad att jag köpte den, och rekommenderar varmt den som vill slå på iallafall halvstort att titta på sån här keramik, enklast t ex här.

Liten kinesisk loppis-tekopp.

lyssnar på...


Min agent i England* stöter ibland på terelaterade grejor och för några månader sedan fick jag frågan om jag var intresserad av en udda tekopp som isåfall skulle tas med över nu i juni. Det var jag, och nu är den här!








Som synes en rätt sjövild drake på ena sidan, en eldfågel på den andra. Klassiskt motiv.





Inga tvivel om ursprungsland heller. Tycker såna här udda, lite slitna koppar kan vara rätt skojiga, och den blekgröna färgen var lite udda, iallfall för mig.


Invigd med lite gyokuro medan förmiddagens bestyr ombesörjdes.




Trevlig onsdag! Snart är det midsommar!




*=d v s den vän som jobbar på second hand-butik... :)

2012-06-19

Tsuen shincha 'Aoi' från O-Cha.

Light on the land från Nujabes platta Modal Soul idag~


Jag har inte varit svår på sencha på senare år, tycker ibland det är lite fibbligt att brygga och ja, herregud vad det finns tesorter att gräva ner sig i ändå.

I år blev det dock en påse av detta shincha, delvis för att jag fick gäster från utlandet som gillar te så jag ville passa på och erbjuda något sånt här. Frågade efter rekommendationer lite löst på nätet och fick två, detta samt ett annat te, ett fukamushi eller djupångat. Kände dock mer för något rent och sparsmakat så Aoi fick det bli.




Den listige begrep då förstås att detta är asamushi.

Med näsan i burken doftar teet som det oftast gör-en doft som påminner mig om brutna tomatstjälkar, kan nästan känna de små håren som tomatplantor brukar ha. Ibland har jag känt något flyktigt fruktigt också, både från torra blad, det färdiga teet och våta blad. Men en fruktdoft utan sötma.

En varmt nötig doft frigörs när jag häller bladen i värmd, fuktig kanna.





Bryggt som förpackningen råder är det balanserat och elegant te utan några särskilda smaknoter som sticker ut. En viss nötighet framträder varefter det svalnar i koppen.

Har provat att dra på lite med bladmängderna också, uppemot 20% mer och medan det blir helt okej så föredrar jag nog de ursprungliga parametrarna.

De första gångerna jag bryggde använde jag min tokonamekanna inköpt i samma veva, men jag undrar om den inte förstärker och accentuerar de vassa kanterna i teet. Håller på att undersöka det hela.

Det är i övrigt en finfin, användbar och otroligt lätt kanna, som om den vore gjord av balsaträ, men mer om den i en annan post. :)





Cirkapris för en påse av detta te är i skrivande stund 250 kr/$34, men valutor rör ju på sig. Tillkommer frakt, knappa 40 riksdaler.

Här finns mer info.


Provtuggade f ö på bladen efter avslutad session men nej, de är för sega för att göra sallad av.

2012-06-18

Tie Guan Yin Long Juan Topgrade från House of Tea,.

dagens bloggarmusik...Reminiscence -prologue- från Air Arranged Sound Album Aria



Hittade ett te jag ville prova idag i en kartong. Kanske det minsta teprov jag någonsin fått, endast tre gram i påsen, men det gav mig ju en ursäkt för att provköra min allra minsta yixingkanna-60ml.


bladen är oregelbunda, inte särskilt hårt rullade men inger ändå något slags kvalitetskänsla


Med tanke på det pyttelilla bryggkärlet tänkte jag att det nog skulle göra sig med en improviserad tebåt*, så jag högg ett tefat i lämplig storlek. Ställde kannan på botten, värmde den med uppkokt vatten, hällde mer vatten runt om så den skulle hålla värmen och körde igång. Standardförfarande; 95° och sisådär en minut.
Första bryggningen blev nog lite tunn eftersom jag var osäker på hur fort kannan skulle tömmas när jag hällde upp, men det fanns nåt där. Andra omgången likaså, lite tunn kanske men tredje omgången/koppen har något utöver det vanliga. Inte för att jag vet ett skit om TGY men iallafall. Smaken är lite mer renodlad kanske, men framför allt är där ett tungkviller och något raspigt på ett lent sätt som bubblar loss på bakre delen av tungan och jag kan känna något som fortsätter ner i halsen.



Det finns något kraftfullt här, och jag gillar det.

Runt bryggning sex kan jag känna det där lite oljigt syrliga, nästan citroniga som kan uppträda med vissa oolonger.
Senare letar något sött sig in bland smakerna.

Fortsätter brygga och ösa kannan med hett vatten emellanåt. Det blir åtminstone 15 omgångar, möjligen 20, kanske t o m 25 men jag tappade räkningen...
Även sedan själva tesmakerna falnat finns en tjock munkänsla, rasp och eftersmak kvar. Inget dumt te.




House of Tea vill ha 169 pix för en påse med 50g av det här teet-kika här.




*=cha chuan på kinesiska, enkelt uttryckt en liten balja avsedd för ändamålet, även om folk använder sig av allt möjligt; djupa tallrikar, antika fat från Kina/Japan osv

2012-06-12

Vi avbryter den ordinarie programtablån för ett viktigt meddelande:

Jamen, så är det ju.

Tack för ordet.

Permanent sida med yunomi.

lyssnar på...Philosophyz GT Ver. från Rewrite OST(dessa fantastiska män med sina 80-talsgitarrsolon....)

Bara en liten push för länken till sidan där jag löpande lägger upp mina yunomi med anime/mangamotiv vartefter jag införskaffar dem. Där till höger! --->

Shigaraki chawan från Fujiyama Gallery.

芽吹き från soundtracket till Rewrite är vad jag lyssnar på just nu


Ännu en billig skål från eBay. Enligt uppgift cirka 30 år gammal, men jag har naturligtvis ingen möjlighet att verifiera detta. Det är inte viktigt för mig iallafall. :)


shigaraki1


Med min gamla chasen, väntar på att spröten ska mjukna lite i det varma vattnet.

Lite knasig färgkombination på glasyrerna, iallafall för mig; brunrött och blekgrönt.



shigaraki6


shigaraki4


Lagom storlek och vidd för mig att vispa, så jag är nöjd. Som alla japanska säljare jag köpt något av så är de snabba och bra, packar väl och är trevliga i mailkommunikation.

Titta gärna in i butiken, just nu har de mycket intressant även om den här fortfarande skrämmer mig från vettet(saker övertagna av parasiter och mögel inifrån, någon?)

2012-06-07

Master Matsumoto's Supernatural Black från Postcard Teas.

i stereon...Von Sees från Foreign Exchange-albumet Connected


Det kan inte produceras mycket svart te i Japan, om efterfrågan inom landet vet jag inget men  webbutiker som säljer japanskt koucha - 紅茶 - känner jag bara till ett par, tre stycken.
I början och mitten av 1900-talet drack man betydligt mer egenproducerat svart te i Japan, fram till andra världskrigets slut söktes även ställen i det då ockuperade Korea för odling, bland annat på ön Jeju/Cheju.




Köpte detta i London i Postcard Teas lilla butik i höstas, lockades av förpackningens fina bild.





Första gången jag dricker det här gör jag en kanna som morgonte.

Butiken anger kokande vatten så jag testar med 5g te i halvliterskanna, en minut. Becksvart!
Man kan nog lugnt dosera som man brukar, med höjd för att det är rätt finbladigt.




Det påminner om det enda andra japanska svarta jag druckit, ett organiskt te från Kagoshima som Yuuki-Cha sålde för några år sedan-lite lätt brödigt, men mest om Jiu Qu Hong Mei från eBaybutiken Dragon Tea House(finns det någon tegalning som INTE handlat därifrån?), även kallat Red Plum Tea. Inte för att det är smaksatt, utan det har en lite syrlig, plommonaktig smak i sig självt.

Den här bryggningen blev inte sträv eller besk men det finns något lite syrligt-fruktigt.

Doften är standardvälling.

Kan dricka detta utan mjölk men föredrar det nog med, smaken blir rikare.Det blev frukostte i flera dagar i rad och liksom Kagoshima-teet är det kanske lite tunt, det har viss syra och aromer men saknar en stabil botten i smaken men jag tycker inte det är alltför dumt ändå, det känns snällt på ett bra sätt. Liksom man kanske ibland helst vill ha Skogaholmslimpa istället för handjagat surdegsbröd med mondäna franska namn så är det en del dagar bäst med lättdrucket te man kan brygga och dricka rakt upp och ner utan pretentioner.

Inte för att jag har något emot levain... ^^

Har letat, läst och kikat men nej, jag kan fortfarande inte säga vad som är övernaturligt med det här teet, annat än att bilden på burken har lite spooky boo-stämning. Påminner iallfall mig om sommarnätter, O-bon och spökhistorieberättande(som man gärna gör på sommaren i Japan), fyrverkerier på sommarfestival, skumma småflickor i yukata och rävmask...möten med andeväsen.

Fredagsmys i Hinamizawa*, typ.




Billigast får man det här teet i en enkel foliepåse, £7.50 för 50g. Jag köpte det i plåtburk för £10.50 eftersom jag skulle flyga hem med det från London och krossade påsar och mosat te inte lockade.
Rätt fin burk var det ju, också.

Samma teodlare har även gjort ett grönt te som Postcard Teas också säljer. Enligt uppgift ett kamairicha.





*=där den inte helt barnvänliga animen/mangan/light novel:n/pc-spelet/biofilmen/kylskåpsmagneten Higurashi utspelar sig

2012-06-05

Att köpa te på internet.

Shizuka na asa från Kawai Kenjis soundtrack till Higurashi är vad jag lyssnar på för stunden-







 Nej, idag handlar det inte om specifika butiker eller köpförfaranden, utan om en tanke som slår mig då och då medan jag just trålar efter skojigt te eller saker att brygga det i.

Är det bara jag som blir misstänksam om butikernas beskrivningar är alltför målande?

Om oolonget man kikar på har "toner av orkidé, liljor och söt frukt, mandelblom, choklad och ett underbart avslut som påminner om mango"?

Te är ju ändå te, och ska smaka som just te-Camellia sinensis. Om det inte är smaksatt te, but let's not go there...

Misstänksamheten kommer sig av att det känns som man hypar upp det man vill sälja och jag undrar hur många som egentligen kommer att uppfatta alla dessa fantastiska smaknoter? Varje adjektiv eller substantiv som används sätter ju bilder i huvudet på köparen(iallafall mig) och skapar förväntningar.
Kommer man bli besviken om man inte kan känna samma saker som butiksinnehavaren/vem som nu står bakom presentationerna? Tycka att de luras?
Eller kanske känna sig otillräcklig för att man själv inte kan förnimma allt det härliga?

Men det är ett dilemma; samtidigt vill man ju faktiskt ha något slags beskrivning för att lättare kunna avgöra om det aktuella teet är något man skulle vilja prova.

I en fysisk butik kan man ju be att få lukta på det man är intresserad av, kanske t o m få smaka om butiken är riktigt bra. På webben är man utlämnad åt sitt eget omdöme. Och det skrivs mycket crap som egentligen är irrelevant i sammanhanget. Teet blir inte godare av att det är bybor i autentiska folkdräkter som plockar teet tidiga morgnar medan bergsdimman lättar.





Butiker som säljer provpåsar har ju delvis löst problemet för kunden, om det är ett te som skulle kosta en en slant vill man ju gärna vara någorlunda säker på att man gillar det innan man slår till. Det gör ju mindre om det inte uppfyller förväntningarna om man bara lagt ut några tior.

Hur gör du för att avgöra om du ska köpa ett visst te eller ej?

2012-06-03

Yunnan Bao Hong från Yunnan Sourcing.

mera japansk nu jazz/instrumental-hip hop: Doze Off med Nomak, från plattan Combine

Det andra teet jag stod och klämde på idag medan jag valde vad jag skulle dricka var detta, Bao Hong, även kallat Yi Lian Long Jing. Lustigt nog tänkte jag inte på just då att det var ett "nästan-Long Jing" eftersom namnet på påsen var annorlunda.

Kanske kommer väl till pass nu då när mitt riktiga LJ kom på skam.

Fick först upp ögonen för detta te i och med den här bloggposten jag läste en sen kväll för länge sedan på jobbet. Likheterna med Long Jing borde ju kunna ge lite tröst en dag som denna. :)




Doften tycks iallafall snarlik även för en snuvig typ som jag. Lite pain riche-vibbar kan skönjas om man sniffar länge och noga. Särskilt om bladen hunnit värmas upp i bryggkärlet medan man väntar på vattnet.

2,5g blad i en av mina stora* gaiwaner avsedda för pu erh, 80° i en lång minut d v s aningens längre, kika och avgör om det är ok-häll upp.

Jag smakar och visst finns det där, det aningen kycklingaktiga i smak/doft- mest doften då.




Men det är verkligen gott och fräscht, inte tillstymmelse till avslagenhet, samt ett intensivt, energiskt tungkviller med renhet och skärpa...wow.

 Kanske något element av frukt också...




Minst sex omgångar tror jag man kan få ut, jag orkade inte fler iallafall, och då glömde jag ändå #4 och 6 lite väl länge. Det blir så när man gör sjutton saker samtidigt. :$

Trevligt substitut till Long Jing skulle jag säga, eller, substitut och substitut, det är gott te, basta.




Om jag inte är fullständigt felinformerad så är det alltså detta te hos YS som skall vara samma sak som i blogginlägget jag nämnde, men jag reserverar mig för ev missförstånd.

Minsta förpackningen på 50g kostar $10 och det är ju riktigt prisvärt tycker jag.

 Avslutar med lite...plinkeplonk.




(ännu en bilåkarbild...måste vara nåt freudianskt.)

*=~150ml.

Något udda tekopp.

Om man tröttnat på sitt konventionella tegods kanske den här koppen kan vara något?





Jösses.


Lär vara ett helvete att få ren, för diskmaskinen är nog inte ett alternativ.

Bottom feeder cup and saucer från Mary O'Malley Ceramics, Etsy.

Wen Xingzhous Long Jing från Dao Tea.

softar igång med Snorkeling från Tsunenoris 'Landscape'


Canton Teas Long Jing tog slut igår, och jag som plötsligt utvecklade sug efter sånt te. Eller liknande grönt, idag raidar jag skåpen efter mer och till min glädje och lättnad dök det upp en liten påse LJ jag fick med en order från Dao Tea i vintras.

Inte årets skörd på långa vägar m a o men vad gör man inte för sin fix? :D

Det är en hel mängd med information på påsen, bl a skall teet vara halv-vildväxande, man ger även latitud/longitud och altitud samt som sagt odlarens namn. Bryggtips och odlingsställe.




Sniffar på bladen och de påminner visserligen om Canton Teas, men har en mera rostad doft. Luktar gott, faktiskt men kanske inte jättemycket.

Kör en första omgång på 70° som anges på påsen, lite drygt en minut.





Tyvärr är det mest framträdande en fadd smak som gör att jag undrar om teet är gammalt.

Under det finns iofs en skärpa av det där goda slaget men det är alltför lite. Efterföljande bryggningar
bekräftar mina första intryck.




Jaha det var ju tråkigt, jag som verkligen längtade. Får försöka hitta något annat då.

Bryggning fyra glömde jag oavsiktligt lite för länge i gaiwanen så den blev kanske lite för långt gången, men under tesmaken finns den där eftersmaken som dröjde sig kvar länge. Det finns/fanns något i det här teet som är starkt och friskt, kanske en effekt av att buskarna var till hälften vilda, vad vet jag. Synd att jag inte fick fatt i teet när det var sprillans.

Såg f ö att en av personerna bakom Dao Tea är igång med nåt nytt, 05 Tea. Har också en känsla av att inget nytt hänt med Dao Tea på rätt länge så jag blir fundersam. Sidan verkar hamnat i något slags bakvatten och just detta te står inte heller att finna bland det som erbjuds. Hm.

2012-06-01

Li Shan från Zen8Tea.

lyssnar på  Mousou wa Kojin no Jiyuu från Hanasaku Iroha OST medan jag skriver-


Zen8Tea är en rätt välkänd eBay-butik jag handlat en del från, både te och tillbehör.

Innan det här köpet hade jag endast provat ett enda te från Li Shan~päronberget på svenska~och det var ett prov jag fick medskickat med en order från Essence of Tea.
Det teet var exceptionellt även för en oerfaren person som jag, och jag hade t o m något slags level up-upplevelse medan jag testade det.

Sedan dess har jag även provat ett Da Yu Ling från Tea from Taiwan som jag tyckte mycket om.

Alla oolonger från Li Shan jag hittills stött på har varit rätt dyra om man jämför med dagens testobjekt. Utgår från att det här är enklare te.
Jag köpte den här påsen i förhoppningen att få ett vardagste med lite av den karaktär de här teerna har, inget ramla baklänges-fantastiskt men fullt dugligt och gott.




I burken känns doften från det torra teet lite svagt fruktig(körsbär?), när jag värmt en gaiwan och lagt i en dryg tesked blad-sex gram eller så-framträder en trevlig, rostad, spannmålsaktig doft med viss sötma.

Har bryggt det här ett par gånger redan men det var för att få en större mängd att dricka till mat och då pytsade jag bara en näve blad i oolongkannan och väntade en stund. Idag utgår jag ifrån mitt någorlunda standardiserade förfarande-en minut vid 95°.

Det blev kanske en aning tunt men jag kan känna det där kärva tungkvillret och det rostade, även i smaken.




Andra omgången är däremot nästan gelétjock. Misstänker att 30s var alldeles för länge för det blev visst lite fränt, men ändå, det är bara MYCKET smak, det slår inte över i något som känns direkt dåligt eller surt/beskt/what have you. Dags att korta ner bryggtiderna betydligt.




Det övergripande intrycket är trots allt att det känns lite klent underbyggt, oavsett bryggtid är det lite vattnigt i smaken och inte överdrivet komplext. Som alltför utspädd saft.
Det mest framträdande är tungkvillret och en nötaktigt bitter smak, som de tunna skalen runt valnötskärnor, en eftersmak som består.

Som måltidsdryck duger det, men jag får inte så mycket ut av det om jag dricker det ensamt som idag.






Teet kostar $16 för en påse med 150 gram d v s cirka elva dollar för ett hekto. Frakten går på $6.