Okashigure från Minamoto Kitchoan.

lyssnar på...特別な思い från Shinzanmono OST...tror jag tjatat om den förut? Låter ungefär som det ser ut om jag tittar ut genom fönstret idag...



Mer wagashi...

Idag nån sorts bönkaka med ett blomster på toppen(körsbärsblom? går man efter bilden nedan så...).

Man kan tycka att med sån dekoration borde det vara nåt för våren men de fanns iaf i butiken när jag var där i slutet av oktober.

Inte för att jag är nåt större fan av rosa men förpackningen är fin, om än ett litet helvete att få upp.
Fick klippa sönder den, inte ens Estrella-rycket funkade.

Kakan luktar svagt syrligt och lite marsipanaktigt.

Det är f ö precis så regnigt, trist och grått ute som det ser ut på bilden. Riktig skrattfest.

Nåväl, lite sencha till den så känns allt mycket bättre.

Milt söt smak. Den stora behållningen var däremot den mjukt mjöliga konsistensen, som sönderkokt
King Edward. Sjukt gott! Hade det inte varit för att de är hyfsat dyra per styck hade jag lätt kunnat peta i mig en fem-sju stycken :$

Utmärkt komplement till teet också, jag valde ett sencha med rätt så mycket skärpa i smaken.

Lapsang Souchong Topgrade från House of Tea.

Madogoshi ni mieru wa med Kukikodan ur högtalarna...


Jag kanske ska börja med att säga att te av den här typen inte är någon storfavorit egentligen och jag således inte dricker det så ofta-och speciellt inte på hösten/vintern eftersom jag tycker det rökiga påminner om blötfuktig höst och trädgårdar där det bränns löv i dimman och det är en rätt deprimerande bild för mig.

Och det rökiga är en kall smak för mig.


Det var länge sedan jag köpte den här lilla påsen, såpass lång tid har gått att jag inte minns när eller varför-eventuellt för att House of Teas var en av de varianter jag tyckt varit okej.

Okej=inte smakar som man glömt en påse te i ett utbränt hus en vecka*.


Slut på utvikningen, har iallafall kommit till skott och öppnat min påse och börjat dricka av teet. Både
rent och som morgonte, som ju i detta hushåll brukar innebära en skvätt mjölk. Det funkar bra på båda sätten.

En morgon(eller ja, klockan är just nu tjugo över tolv ser jag) som denna fick det ackompanjera den sedvanliga Brie-mackan till frukost.

Små, jämnstora blad utan större färgvariation. En del stickor och strån som synes. Min påse innehöll en del stöv så den som absolut inte vill ha minsta bladpartikel i koppen gör nog bäst i att hala fram en sil.

Doften är som förväntat, viss rökighet men utan att släcka ut allt vad luktsinne heter.

Bryggt som butiken föreslår blir det ganska ljust, milt och är tydligt tjockt i munnen. Visst finns där rökkaraktär men jag trillar inte av stolen, och under finns något varmt, lite träigt och aningen sött.

Eventuellt kan man hoppa över en tredje bryggning och köra två lite längre, men för mig personligen
är tre på ca en minut vardera idealiskt.

Tycker mig ändå minnas att första gången jag köpte det här teet var det mer av både träkaraktär och sötma/värme och mindre rök, och det gillade jag bättre, även om det absolut inte känns som dåligt te, kanske bara lite mindre i min personliga smak. Avråder absolut inte från att prova.

Och jag tar gärna emot tips på riktigt fina teer av den här sorten, nån gång kan det ju vara skoj att testa.

Te, macka och ett julblad från Åhléns-stämningsbild från casa sparris, sent i november.


House of Tea(som f ö fått ny mycket snyggare hemsida ser jag nu) vill ha 179 kr för 50 g av det här teet, kika här.






*=exempel på detta är t ex Twinings Lapsang, en olfaktorisk chock av rang-kemiskt stridsmedel vore ett annat användningsområde. Men smaken är delad.

2012 Saejak från In the Mood for Tea.

jag lyssnar på...Second flight(I've remix)~Kotoko & Sato Hiromi*



Den här posten har jag gått och sugit på lääänge. Teet inhandlades i juni och jag påbörjade inte skrivandet förrän efter att semestern börjat och det var ju...en tid sedan. :O
Det är alltså årets saejak eller andra skörd från ItMfT,  jag haffade en försvarlig mängd sist jag var i krokarna där.

Det går ju inte an att bli utan.

Eftersom skörden förra året var så dålig så har jag bara provat den i butik och har således längtat mycket efter att årets skörd skulle komma i butikerna så jag kan få fatt i en egen påse.

Drar igång lite försiktigt med ~2g i gaiwan, bara för att se vad det egentligen är jag har att göra med. Lägger mig i den lägre änden av temperaturskalan; 75°.

I värmd gaiwan: Wasa Husman. Nu snackar vi...

90
30
45

Teet är tjockt och nästan visköst, tätt, tätt men inte slemmigt. Kikar lite på bladen efter första bryggomgången och sniffar insidan på gaiwanens lock. Bladen är förvånansvärt klart gröna, iallafall här och där. Många nyanser...

tre länder i en och samma bild; kopp från Kina, chataku från Japan och så teet från Korea =)

Milt och kraftfullt på samma gång, eftersmaken är friskt kärv på ett sätt som får mig att tänka på någon typ av frukt eller bär men jag kan naturligtvis inte sätta namn på det just nu. 
Jag svettas lite lätt och det kyler på tungan och på några ställen i svalget.

Men den där eftersmaken kliar i bakhuvudet...vad kan det vara?

Tranbär? Lingon?


För egen del vill jag vara noga med vad för bryggkärl jag använder, det verkar som om porslin är allra bäst och metaller eller andra material gör saker med smaken jag inte riktigt diggar.

Att göra en större mängd i kanna är också trevligt; jag har brukat köra med 5-6g i halvlitersmodell på kvällarna. Även då är teet påtagligt tjockt.

Det här teet kostade 435 kr/hg i ItMfTs webshop, men man kan köpa så lite som 25g om man vill.
Webbutiken tycks ha sålt slut på den här plockningen, men det finns både ujeon(första) och jungjak(tredje) kvar att köpa.


Värt att kika på, mycket ytterligare info om teet och odlaren. Här.


Avslutningsvis en låt jag fick akut längtan efter~

*=en låt som har rätt stor symbolik för mig och även varit ringsignal på mobben i alla år sedan 2005 =)

Kanyam GFOP från Te-Centralen.

予知夢 från Galileo OST lyssnas det på för närvarande


Ännu ett nepalesiskt te jag köpt på mig i referenssyfte*, den här gången från Te-Centralen i Ö-sund.

Och kanske det tråkigaste hittills, redan när jag nosar på bladen och får mig en druvsträv torr doft till livs som allra mest påminner om Himalayas Golden Nepal känner jag på mig att det här inte kommer lira i samma klass som de teer jag hittills testat.

Inte för att jag jämfört det med något first flush från Jun Chiyabari, det vore direkt taskigt, men många av de teer för 5-6-7 pund jag haft att göra med har uppvisat långt rikare, bredare smaker och dofter. Många av dem har jag druckit utan mjölk också, något jag inte velat göra med detta.

Blad:

de ger ju faktiskt ett lovande intryck, mycket knopp och många nyanser (av brunt... ^^)

Bryggt har jag gjort som jag plägar göra med morgonteer, ögonmåtta blad och 95-gradigt vatten. Inget fancy. 

Men trots att jag varierat bladmängd och bryggtid blev det liksom aldrig verkstad av det hela.

Det smakar tunt, tunt med en raspig strävhet längst fram på tungan parat med blaskig sötma av den sort man kan få från grönt eller oolong när det verkligen är på upphällningen efter ett gäng bryggningar. 

Känns lite beige att detta uppträder den första och enda bryggomgång jag ger detta**. Det är som om teet saknar grund, det känns inte underbyggt och allt man får är start och slut, inte fylligheten som borde ligga däremellan.

Bäst resultat fick jag med en för mig mellanstor mängd blad och en bryggtid på ganska precis tre minuter.

de förbrukade bladen luktar riktigt sletet, surt med en anstrykning av rök

Av den fina kryddighet som kan påminna om julkryddor hittar jag inget, ej heller någon särskilt uttalad munkänsla. Men jag kanske förväntar mig för mycket?

Man får ett hekto för 41 kronor så även prismässigt ligger det i linje med Golden Nepal.

Nej, det här får följa med till jobbet och förhoppningsvis göra bättre nytta där.

Avslutar med nåt lite gladare än min magsura recension:

Tamayura ~hitotose~ OP med den alltid lika fantastiska Sakamoto Maaya. Tror banne mig det är dags att gräva upp hennes plattor på allvar ur gömmorna.










*=den där artikeln om te i Nepal, den har jag skrivit! Ooo ooo... 

**=med det menas alltså att jag bara bryggt varje bladomgång en gång, inte att jag bara druckit teet en enda gång. Det är ingen bra grund för en recension!

Tekompis.

lyssnar på...Shizuka na ichi nen no owari ni* från Tamayua ~hitotose~OST



Ville bara visa min lilla souvenir från årets Londonresa som trots större fokus på nischparfym även innehöll en hel del terelaterade upptåg, däribland ett besök med teprovning på The Chinese Tea Company, en liten butik som ligger undangömd under järnvägen i en galleria/passage vid namn Portobello Green.

Vi hade grava problem att hitta lokalen!

En butter liten gris med självtillräcklig framtoning. Vald just för att den är liten och inte så benägen att gå sönder vid omild bagagebehandling, plus att jag är född i Grisens år.  Vad ska jag säga, jag diggar grisar. :D


Hen får ligga och demonstrera sitt ointresse på tebrickan framöver.


För den som ev är obekant med såna här små lerfigurer kan jag berätta att de är små prydnader(ev andra syften är lite oklara för mig, snabbgoogling ger resultat som tyder på att de skall ha nån slags symbolvärde) man kan ha medan man brygger sitt te och "mata" dem med kallt/överblivet te så att de liksom yixingkannor så småningom med tiden tar till sig en patina.

Minns tyvärr inte längre vad jag fick ge för det lilla svinet men det var inte många pengar.






*=at the end of a peaceful year?

Assam FF Orangajuli TGFOP från Nothing But Tea.

kall men solig morgon, lite vintermusik kanske? Winter at the Koiwai house från Yotsuba&! - Winter Image Album



Tepreferenserna här i huset svängde tydligt så fort det blev lite kallare-från grönt, grönt, grönt till mestadels svarta teer som de jag brukade dricka innan teintresset alldeles slog över i mani.

Idag ett Assam jag inte vet störtmycket om kanske, gården Orangajuli är gammal och, verkar det, ansedd. Grundad 1894, belägen i ett distrikt vid namn Mangaldai, nära Bhutan.

Har druckit det här många morgnar nu under hösten och är riktigt nöjd.

Ska erkännas att det inte är det mest utpräglat doftande te jag haft, vare sig torrt eller bryggt. Det luktar te, varken mer eller mindre.

Dock kan t o m jag dricka detta utan mjölk-och får då en kopp som har en mjuk trevlig munkänsla utan att vara mesigt. Det finns bett utan jobbig syra och visst tungkviller-ja faktiskt. Utmärkt vardagste med något lite extra.

Teet blir inte fullt lika kraftigt som många andra assamteer men har ett balanserat smakregister med en antydan till sötma. Man kan gärna hålla igen lite med bladen och passa på bryggtiden.


Tycker det här är ett fullt habilt Assam, sträcker mig gärna efter det när jag behöver nåt rejälare. 

Jag köpte ett hekto och fick således betala £6.70 för det, inte fy skam. Beställs här. 

Tenkataihei wagashi från Minamoto Kitchoan.

lyssnar på Module strömmat från Bandcamp; just nu I neva dared

 


Jag måste erkänna att jag köpte dagens lilla kaka av en enda anledning: fisken på omslaget. Då, i butiken hade jag egentligen ingen aning om vad det var jag skulle få se när jag tog av pappret men som sagt, fisken. 

Fisken i sin tur representerar en sak och jag tror banne mig att detta hände redan där och då; 

Den här lilla trudelutten började spela i huvudet. Finns i en miljon versioner, den här duger lika bra som någon. Vad jag vill säga är att jag kom att tänka på Kanon-en av de för mig mest betydelsefulla anime jag sett(och jag menar 2002 års version, remaken har jag inte sett än). har t o m en av låtarna från soundtracket som ringsignal på min jobbtelefon.

Vet man nåt alls om Kanon är den här bilden välbekant: 

Ayu och hennes älskade taiyaki, en sorts fiskformade dubbelvåfflor med bönpasta emellan, enkelt uttryckt. 

Tenkataihei=fisk. Taiyaki=fisk. Taiyaki=Kanon. Kanon=bra. Så funkar min hjärna. Frågor på det?

Skämt åsido, jag blev iaf nyfiken och köpte en och idag skall den provas. Har bryggt en kanna av ItMfTs saejak till.

Det är något lite...inka- eller maya-artat över reliefen på kakan tycker jag. Doftar snarlikt de frysta taiyaki jag ibland köpt på JFK och värmt i ugn.

På butikens hemsida uppger man att de här bakverken ursprungligen kommer från Hokkaido. De kostar f ö £1.80/st så superbilliga är de ju inte.

Insidan:

Ledsen för den relativa oskärpan, det mörknar snabbt nu.

Minsta kattan sniffade länge och ingående på den halva jag höll fram men när hon försökte ta en tugga fick det vara nog. Själv tycker jag att den här varianten var helt okej, bönpastan var inte fullt så söt som jag befarat och 'sockerkakan' runt omkring var riktigt god. Hade jag haft en till hade jag nog värmt den i ugnen för att knapra till ytterhöljet en aning. 

Funkar i alla händelser utmärkt till te!

Yuka citrusgele från Minamoto Kitchoan.

i iTunes....Datte midori da mono från AUB39-Arakawa under the bridge OST

Solig eftermiddag, ledig eftermiddag, dags att plocka fram lite fingodis till teet kanske?

Först ut av mina Londonköpta wagashi blir denna lilla bit, en kub svagt citrusdoftande gele. Ingen särskild tanke bakom det valet annat än att den hade bäst före-datum som snart infaller.

Har kikat på innehållsförteckningen och kan inte se annat än att den borde passa alla om man nu inte är allergisk, i övrigt är den helt fri från animalier eller annat.

Till det lite te... Det sista av ett indiskt grönt te från teklubben, uppenbarligen framställt med omsorg men kanske inte det mest lättbryggda jag varit med om. Misstänker att den skärpa som lätt slår över i bitterhet jag upplevt kan tillskrivas tevarietalen?

I övrigt är smaken kusin med både japanskt och koreanskt te, lite nötig och distinkt.

Själva gelébiten är inte särskilt syrlig som man skulle kunna förvänta sig utan har en fin aromatisk smak, mer som skalet än saften från en citrusfrukt med andra ord. Tillsammans med teet blev det riktigt gott, helheten blev större än delarna och kändes riktigt lyckad. Kombinationen lockade fram en illusion av citrussyra som inte fanns där när jag smakar på te/gelé var för sig.

Ippodos bancha på KIKI.

Snabbt tips bara, i designbutiken KIKIs nyhetsbrev meddelar man att det nu finns teer från den anrika tebutiken Ippodo att köpa. Kan nog vara värt ett besök i webshop eller fysisk butik.

Har själv bara varit där en enda gång en vinter strax efter att jag lämnat blod på Södertappen, det gick bra tills jag satte mig ner och de ville bjuda på gyokuro, då slog blodtrycksfallet till, så där satt jag och kallsvettades och mådde illa och hoppades att jag inte skulle svimma. Ville inte oroa någon med att ramla av stolen helt apropå...

Jag gillar bancha och har hittills inte köpt något te från Ippodo så nog blir jag sugen på att gå dit. :)

KIKI håller även kurs i tebryggning varje tisdag, det vore skoj att gå på. Två hundra riksdaler kostar det.

En hastig titt i butikens övriga sortiment och jag hittar en hel del intressant, blir nog ett besök framöver.