Det kan inte produceras mycket svart te i Japan, om efterfrågan inom landet vet jag inget men webbutiker som säljer japanskt koucha - 紅茶 - känner jag bara till ett par, tre stycken.
I början och mitten av 1900-talet drack man betydligt mer egenproducerat svart te i Japan, fram till andra världskrigets slut söktes även ställen i det då ockuperade Korea för odling, bland annat på ön Jeju/Cheju.
Köpte detta i London i Postcard Teas lilla butik i höstas, lockades av förpackningens fina bild.
Första gången jag dricker det här gör jag en kanna som morgonte.
Butiken anger kokande vatten så jag testar med 5g te i halvliterskanna, en minut. Becksvart!
Man kan nog lugnt dosera som man brukar, med höjd för att det är rätt finbladigt.
Det påminner om det enda andra japanska svarta jag druckit, ett organiskt te från Kagoshima som Yuuki-Cha sålde för några år sedan-lite lätt brödigt, men mest om Jiu Qu Hong Mei från eBaybutiken Dragon Tea House(finns det någon tegalning som INTE handlat därifrån?), även kallat Red Plum Tea. Inte för att det är smaksatt, utan det har en lite syrlig, plommonaktig smak i sig självt.
Den här bryggningen blev inte sträv eller besk men det finns något lite syrligt-fruktigt.
Doften är standardvälling.
Kan dricka detta utan mjölk men föredrar det nog med, smaken blir rikare.Det blev frukostte i flera dagar i rad och liksom Kagoshima-teet är det kanske lite tunt, det har viss syra och aromer men saknar en stabil botten i smaken men jag tycker inte det är alltför dumt ändå, det känns snällt på ett bra sätt. Liksom man kanske ibland helst vill ha Skogaholmslimpa istället för handjagat surdegsbröd med mondäna franska namn så är det en del dagar bäst med lättdrucket te man kan brygga och dricka rakt upp och ner utan pretentioner.
Inte för att jag har något emot levain... ^^
Har letat, läst och kikat men nej, jag kan fortfarande inte säga vad som är övernaturligt med det här teet, annat än att bilden på burken har lite spooky boo-stämning. Påminner iallfall mig om sommarnätter, O-bon och spökhistorieberättande(som man gärna gör på sommaren i Japan), fyrverkerier på sommarfestival, skumma småflickor i yukata och rävmask...möten med andeväsen.
Fredagsmys i Hinamizawa*, typ.
Billigast får man det här teet i en enkel foliepåse, £7.50 för 50g. Jag köpte det i plåtburk för £10.50 eftersom jag skulle flyga hem med det från London och krossade påsar och mosat te inte lockade.
Rätt fin burk var det ju, också.
Samma teodlare har även gjort ett grönt te som Postcard Teas också säljer. Enligt uppgift ett kamairicha.
*=där den inte helt barnvänliga animen/mangan/light novel:n/pc-spelet/biofilmen/kylskåpsmagneten Higurashi utspelar sig
