Wen Xingzhous Long Jing från Dao Tea.

softar igång med Snorkeling från Tsunenoris 'Landscape'


Canton Teas Long Jing tog slut igår, och jag som plötsligt utvecklade sug efter sånt te. Eller liknande grönt, idag raidar jag skåpen efter mer och till min glädje och lättnad dök det upp en liten påse LJ jag fick med en order från Dao Tea i vintras.

Inte årets skörd på långa vägar m a o men vad gör man inte för sin fix? :D

Det är en hel mängd med information på påsen, bl a skall teet vara halv-vildväxande, man ger även latitud/longitud och altitud samt som sagt odlarens namn. Bryggtips och odlingsställe.

Sniffar på bladen och de påminner visserligen om Canton Teas, men har en mera rostad doft. Luktar gott, faktiskt men kanske inte jättemycket.

Kör en första omgång på 70° som anges på påsen, lite drygt en minut.

Tyvärr är det mest framträdande en fadd smak som gör att jag undrar om teet är gammalt.

Under det finns iofs en skärpa av det där goda slaget men det är alltför lite. Efterföljande bryggningar
bekräftar mina första intryck.

Jaha det var ju tråkigt, jag som verkligen längtade. Får försöka hitta något annat då.

Bryggning fyra glömde jag oavsiktligt lite för länge i gaiwanen så den blev kanske lite för långt gången, men under tesmaken finns den där eftersmaken som dröjde sig kvar länge. Det finns/fanns något i det här teet som är starkt och friskt, kanske en effekt av att buskarna var till hälften vilda, vad vet jag. Synd att jag inte fick fatt i teet när det var sprillans.

Såg f ö att en av personerna bakom Dao Tea är igång med nåt nytt, 05 Tea. Har också en känsla av att inget nytt hänt med Dao Tea på rätt länge så jag blir fundersam. Sidan verkar hamnat i något slags bakvatten och just detta te står inte heller att finna bland det som erbjuds. Hm.

Kim Shin Ho:s jungjak från Dao Tea.

smyger igång eftermiddagen med Time från Supergrass-albumet I should Coco


Ok, den här posten blev inte som planerat. Hade kunnat svära på att jag hade en provpåse grönt från den andra koreanska odlare Dao Tea köper ifrån, Kim Jong Yeol. I brist på det något grönt alls från sagda butik, men jag letade med stigande förvirring i skåp och lådor medan jag undrade om jag a) var knäpp, b) skulle bli tvungen att leta fram orderhistoriken på sajten för att få någon klarhet eller om c) jordmänningarna snott alla påsar de kunde.

Alternativ C låg väldigt bra till en lång stund medan detta pågick.

Och jag som bara ville ha något snällt och gott att dricka så att det blev folk av mig efter mina nattpass. Nåt lagom lättbryggt som inte skulle bete sig som en primadonna och kräva passning eller alltför mycket hjärnkapacitet.
(helst hade det förstås gärna fått brygga sig självt också, men tyvärr verkar R&D ha några år kvar tills dess)

Efter en kvarts alltmer desperat röjande hittade jag till slut det här-en hel 50g-påse med grönt från Kim Shin Ho:s odlingar. Nu eller aldrig.

Öppnar hursomhelst påsen för att hälla upp i en washi-burk och inuti låg en annan, mindre påse som var omöjlig att ta hål på utan att riva sönder totalt så att flytta över teet tog en hel del fippel.
Jag var, för att inte skräda orden, nästan skogstokig innan jag äntligen fick min första kopp.

Läste på påsen innan jag öppnade den, som bryggtemp föreslogs 70° vilket jag innan jag såg bladen undrade om det var för lite. Mindes House of Teas blad som ju var rejäla doningar men tittar man på de här små smala grågröna sakerna så får jag nog rätta mig efter angiven temp såhär initialt iaf. Vill ju inte chocka de små liven alltför mycket. ;)

edit: efter att ha testat på 80° kan jag meddela att det verkligen inte gör saken bättre...


Tar min lilla gröna kyusu hursomhelst, värmer på den, slänger i en msk blad och kör på en minut eller så.

Efter att ha sörplat i mig lite kan jag, förutom att säga att teet börjar bli märkbart past its prime som det ibland heter, rapportera om en tjock munkänsla som gränsar åt det geléiga, en milt rostad ton, ren smak och den där trevliga smaken/känslan jag gillar så*. Dock möjligen lite mindre av det där brödiga jag hade hoppats på, synd. Vad jag fick är i alla händelser helt okej.

Det är inte dåligt te, det är bara lite gammalt.

 Här blev det visst åt helskotta oskarpt men bilden gav den mest rättvisande färgen på teet, nedan spårade färgen ur en del.

Den tjocka munkänslan fanns kvar i kopp två, annars var det förvånansvärt konsekvent i smaken.
Över huvud taget de delar som inte är regelrätt 'smak' är riktigt tilltalande, det finns en del att upptäcka och det nästan bubblar lite på de bakre delarna av tungan emellanåt. Det falnar dock snabbare än andra gröna koreaner jag druckit hittills, ännu ett tecken på en viss ålder antar jag. Smaken changserar däremot inte, det blir bara svagare.

Skulle jag få fatt på årets skörd medan det ännu är färskt kommer jag inte tveka att lägga en beställning. En påse på 50g av det här kostar $18.99 men frakten är rätt dyr så jag rekommenderar att invänta nyare årgångar.
Undrar f ö exakt vilket år detta te är plockat, på hemsidan står inget årtal. Alla recensioner man kan hitta om man googlar uppger 2009. Är teet tre år gammalt är det iofs imponerande fräscht...

trots bladens litenhet och späda intryck var de inget salladsmaterial

Tillbringade en trevlig eftermiddag i soligt vardagsrum med detta te, lite surdegsbröd från Bröd&Salt på Birkagatan(som jag passerar på vägen till och från jobbet) och soundtracket till Air.

Det krävs visserligen masochistiska drag för att se animen Air mer än en gång, så sönderslitande sorglig är den, men musiken håller än, efter över sex års lyssnande.

Natsukage-en het dag mot slutet av juli, illblå himmel med höga cumulusmoln tonsatt.


Nyfikna kan spana in teet här.




*=Måste försöka komma på ett bra ord för den, eller undersöka om det redan finns. Kinesiskan t ex verkar ju ha mängder med termer för smaker och andra upplevelser som västvärlden inte har.
Någon som vet..?

Kim Shin Ho:s balhyocha från Dao Tea.

dagens låt är...Konomichi~Itou Masumi från Harmonies of Heaven

Mitt första balhyocha!

Vet du inte vad balhyocha är så känn dig inte nedslagen, det visste inte jag heller för några veckor sedan. :)
Det hände sig härförleden som så att jag fick anledning att fördjupa mig i koreanskt te på allvar vilket medförde anskaffandet av en hel hög teer och en ännu större hög med läsning.

Den korta versionen: balhyocha är ett koreanskt te vars tillverkningsförfarande är ganska unikt för Korea men av olika anledningar är lite vanskligt att "artbestämma".  Man kan kalla det koreanskt gult te för att det inte skall förväxlas med det kinesiska och säga att det är delvis oxiderat.

En lite längre förklaring kan fås här, här och här. Hoppas det hjälper.


Dao Tea är en kanadensisk webbutik som drivs av en Pedro Villalón och ger ganska detaljerad information om sina teer, både på påsen och på sin sajt vilket alltid är ett plus, de presenterar de teodlare de köper ifrån med namn, bild och en kort bio(och plötsligt har jag visionen av en värld där temästarna är idoler som sport- eller kulturdito, teerna är 'släpp' och rapporteras ivrigt av medierna inför varje ny säsong....tänk "årets shincha från Lisa B!" och så en massa läckra bilder på det, intervjuer och framträdanden i teves morgonsoffor... ).

Ok, slut på utvikningen, man kan ju drömma iallafall.

Hur som helst, detta te är framställt av en av de två koreanska temästare butiken köper ifrån, Kim Shin Ho.

för någon med såpass välutvecklad spindelfobi som jag känns bladen lite creepy i närbild, men låt för all del inte det störa...

En påse med 45g te kostar $24.99, cirka 175 kr. Frakten är s k flat rate, $19 oavsett vikt, lite i dyraste laget tycker jag. Koreanskt te av någon som helst kvalitet är dessutom banne mig inte billigt men kommer man över en sort av god kvalitet är det väl använda pengar.

Sånt här te tycks vara väldigt flexibelt vad gäller bryggningen, jag har sett rätt många olika rekommendationer vad gäller temp/blad/tid. På stickern på just den här påsen anges 80° och en bryggtid på 1 min 15s första omgången, men enligt In the Mood for Tea som också säljer balhyocha så går det t o m bra med kokande vatten.
Min erfarenhet är i vilket fall som helst att det är väldigt, väldigt svårt att överbrygga varför jag har en skål med ca 2g blad(med viss reservation eftersom jag bara eyeball:ade det hela och det är klurigt att uppskatta något som ser ut och beter sig som trasselsudd) i just åttiogradigt vatten här bredvid medan jag skriver. Har även testat med 95° i liten kanna och fått ut fler bryggningar än jag kunnat hålla reda på så det är bara att experimentera!

Sticker jag näsan i påsen kan jag känna något chokladaktigt, aromatiskt med viss trä-ton. 

När jag börjar dricka efter att teet nått vettig dricktemperatur och är aningen mörkare än på bilden ovan kan jag känna frukt och en mjuk, lite tung munkänsla samt ett stillsamt tungkviller, olikt det jag kan få av t ex taiwanesiskt oolong men det håller i länge liksom den söta, lite brända/karameliserade eftersmaken. När teet stått och nästan svalnat är det galet sött, jag trodde inte det gick att få ut sån smak ur en liten näve teblad!

Det finns dock något lite dävet längst in, huvudsakligen i det bryggda teets doft som jag inte är riktigt överens med, funderade länge på hur jag skulle beskriva det men ibland när man har en halvfull förpackning fil eller yoghurt så kan det runt öppningen-särskilt om det är av den sort som viks ihop och stängs alternativt försluts med skruvlock-vara rester som torkar lite och nästan blir till ost...yeah, that. Något som ostat till fast det inte skulle.  Fermentering?

Överlag är det här väldigt intressant och roligt med många egenskaper man sällan hittar i ett och samma te och de positiva sakerna överväger min lilla tveksamhet. Ser fram emot att få dricka det dels på balkongen framåt april när det blivit lite varmt, dels mitt i sommaren när det smällt till ordentligt och är sådär olidligt(läs: över 25°C) hett, då tror jag det kommer passa utmärkt.

Har utöver detta kommit över ytterligare tre hwang cha som det också kallas, två från In the Mood for Tea samt ett från en fransk webbutik så håll utkik efter smaktest och jämförelser. :)