Haru-bancha från Yuuki-Cha.

i iTunes...Hoshi furu mori~Ikeda Ayako


Idag har jag ett riktigt billigt te att bjuda på, detta bancha från Yuuki-Cha kostar endast cirka fyrtio kronor(¥600) för en påse på 50g.

Min påse är förra årets skörd, men det finns till salu även i år om någon skulle vilja prova.
Vilket jag absolut rekommenderar, låt inte mina bedömningar styra. Man hittar guldkorn i de mest oväntade lägen.

Liksom samma butiks kyo-bancha är det här rustikt så det förslår; det är inga små pinnar man finner när man öppnar påsen. Men det kan jag acceptera, både pris och sort bäddar för det.

Pinnen t h i koppen var långt ifrån den största jag fann i min påse.  Doften är inte märkvärdig och påminner mest om hur grönt te brukar dofta i hår- eller hudvårdprodukter. Milt, vagt grönt, anigen träigt men ingen påfallande karaktär åt något håll.


Kan inte längre hitta några brygginstruktioner för detta, varken på påsen eller teets sida men egna iakttagelser ger vid handen att det går bra med ett ganska brett spektrum temperaturer-har fått bra resultat med allt från 80° till 95°C.  Ta till rätt rejält med blad och låt det dra en dryg minut eller så första omgången.

Smakmässigt är det rätt neutralt även om jag fått en lätt stickande syra en och annan gång när jag glömt teet lite för länge. Man kan ana en viss anstrykning av fisk och nånting...annat jag hittills inte lyckats sätta namn på hur jag än vänt och vridit på det.

Som avkoppling efter jobbet/middagen har det fungerat utmärkt.

Min enda riktiga invändning är att det möjligen är lite väl tamt, lite väl snällt...men i gengäld bör det vara en bra inkörsport för den ovane; svårt att felbrygga så kapitalt att det blir odrickbart och såpass billigt att det är okej att experimentera hej vilt.

Notera att det lämnar en kraftigt gul hinna i koppen, det kanske är på sin plats att använda vardagsbetonat, glaserat porslin när man dricker det här teet och spara mästerverken som inte pallar att diskas med diskmedel till en annan gång.

Blöta ur kannan doftar bladen otroligt fräscht, grönt, rent och lätt.

Skulle jag utropa en favorit utav detta och det tidigare omnämnda kyo-bancha:t vinner nog det sistnämnda ändå, det har lite mer studs i smaken.



Någon som kommit över något av årets shincha än?

Kyo-bancha från Yuuki-Cha.

lyssnar på...Shibasaki Kous Graybee från plattan Hitori Asobi




Idag blir det rustikt te minst sagt, kolla in pinnen jag fyndade häromdagen:

Inte varje dag man får halva tebusken med i påsen! :D

Vill dock framhålla att jag på intet vis är 'upprörd' över detta eller tycker det är råddigt.  Det skall vara så även om just den här kvisten kanske var större än vad som är vanligt. Har sett det hävdas både här och där att stjälkar gör smaken sötare, och detta är ett ganska sött te i mitt tycke.

Dock funkar det iom rostningen bra till mat och det är så jag druckit det för det mesta. Otvunget och gott.

det är lite av lövhög i november över det hela...

Kommer inte föreslå några bladmängder eller andra parametrar här, det är liksom bara att köra på för det är omöjligt att sabba bryggningen, Yuuki-Cha själva föreslår att man mer eller mindre kokar bladen också-som sagt, väldigt rustikt-så det är nog bara att hysta ner en lagom näve te i valt bryggkärl och så på med vattnet. Sen kör man på med längre och längre omgångar tills det tappat smak såpass att det inte känns värt att fortsätta.

Smaken är ungefär som houjicha, mild och rostad och aromatisk.

Perfekt sommarte iom att det är rätt gott kallt och t o m sötare kylt.

Fattas bara att öppna fönstret, hänga upp en fuurin och sippa loss liksom.

Ett hekto kostar $7 men se upp, detta är nog det mest voluminösa te jag sett, dessa hundra gram fyller två 200g-burkar för japanskt te och det blir ändå över.
Om man ändå är i färd med en beställning från den här butiken kan man ju lika gärna slänga med en påse, dom kastar det ju praktiskt taget efter en ändå så billigt är det. Kika här.

Matcha-iri Genmaicha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...Yami no kanata he~Mizutani Runa från Rewrite OST

Jag är ett stort fan av genmaicha till nästan alla sorters mat-tomatbaserade pastasåser är ett undantag-så det dricks mycket sånt här hemma. Få saker är så värmande som varmt te till varm mat.
Senaste beställningen från Yuuki-Cha inbegrep bland annat en påse av det som är föremålet för dagens övningar: matchablandat genmaicha.

Torrt luktar teet som sina beståndsdelar; genmaicha plus en svag anstrykning av matcha. Färdigbryggt tar riset över, den välkända, rostade doften som alltid, alltid får mig att vilja ha sushi.

Där vanligt genmaicha är rätt tunt och lite gulgrönt till färgen är detta te vackert klargrönt och grumligt av tepulver. Smaken är intensifierad, jag tror inte det är matcha av superkvalitet men tycker det går fint i en blandning som denna, det blir en intressant variation på temat. Eftersmaken är rikare och längre, vagt söt.

en kopp Kiviga Kruse, någon?

Jag bryggde det som jag gjort i vanliga fall med Yuuki-Chas standard-genmaicha: en rågad matsked blad till så mycket 80-gradigt vatten som lagom ryms i en av mina animekoppar. For the record så mätte jag hur mycket det kunde tänkas vara och det är ganska precis två deciliter.
Första bryggningen ca 50 sek, andra 15, tredje 30.

Det upplägget får man nog justera lite, sista vändan kändes urlakad och samtidigt lite vass och man kan gott vara utan den. Har provat med en kortare förstabryggning och samtidigt förlängt den andra till ca dubbla tiden, och det blev mycket bättre.

Eller så satsar man allt på ett kort och brygger en enda gång i uppemot en och en halv minut.

Det är ju svårt för mig att avgöra kvaliteten, det är det första te av den här typen jag dricker men jag tyckte absolut om det och kände inga bismaker eller mindre angenäma inslag.

En påse(200g) kostar $15, för $35 får man en påse vardera av butikens alla genmaciha-varianter; vanligt, detta och en gjord på karigane.

Dumt nog såg jag just att alla sorter utom just den sistnämnda är slut hos butiken.
Men de kommer väl in igen! (Uppdatering: 3-packen och det matchablandade slut, de andra finns inne och bör då, eftersom butiken twittrat om att man håller på att byta från 2010 till 2011 års te, vara den nya årgången.)

2010 Organic Uji Gokujo sencha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...Shuppatsu från Kuki Kodans album Melody och idag firar vi tusen besök här, tårta tårta...

Enligt köphistoriken för mitt konto hos Yuuki-Cha köpte jag det här teet den 16 jan 2010.

Kanske dags att dricka upp det nu? :D

Jag har baserat den här posten på tre bryggtillfällen för att jag tror det inte blir riktigt rättvisande att bara öppna påsen, brygga en första gång och sen lägga ett utlåtande. Jag misstänker att jag kanske inte får till det från start och kanske måste experimentera lite, plus att saker kan uppenbara sig efter att man tillbringat lite tid med ett te som kanske inte märktes i början.

Vi kan ju börja med en bild på de torra bladen:




Det doftar milt och lite sött ur burken, faktiskt inte så grönt.

Första gången följde jag butikens egen brygginstruktion, dels borde de ju ha någon hum om hur deras teer bör hanteras, dels för att ha en referens att utgå ifrån.
Så, första omgången var 4 g te - 120 ml vatten(@65°) i 1 minut. Det stiger en ren grönsaksdoft ur koppen. Det smakar milt, rent och inte en tillstymmelse till beska eller skärpa. Drycken är tjock, på gränsen till slemmig.
Jag vill nog ha liite mer fräs i smaken så jag lät #2 dra i 70° i ca 25s. Bättre. Nu har det en eftersmak också. Tycker mig uppfatta en svag aning av fruktdoft.



Misstänker att den lite avtrubbade smaken till viss del beror på att jag väntade så länge med att öppna påsen tyvärr, men någon sorts ledning bör det ju ändå vara.
Bryggning #3, ännu lite varmare vatten, ca 30s. Dumt nog blev det sen en hastigt bestämd biltripp så i paniken mellan jag hällt upp och jag blev hämtad glömde jag alldeles bort mitt te som fick stå odrucket på köksbänken i tre timmar. Smakade dock hyfsat ändå även om den omedelbara fräschören falnat...
Nästa dag tänkte jag att jag skulle få lite mer smak på bryggning #1 så jag körde 70° grader istället, fick en lite tydligare smak, samt eftersmak. Minns inte exakt vad jag gjorde sen, skrev ner det igår här men Blogger tycks ha käkat all text, tack för den...
De efterföljande bryggningarna var +5° per gång, den fjärde var riktigt god och ren, #5 blev den sista för där dog teet.
Idag har jag istället testat med mer blad, 5g i stället för fyra men det blev inte gott. Kanske är det helt enkelt för gammalt, kanske är det inget te för mig.

Detta är som sagt lite gammalt, årets skörd finns dock till salu: här. $20 vill man ha för 100 g, tror frakten bör gå lös på fem dollar till.

Shinobi-cha med Sayamakaori shincha.

jag lyssnar på...Natsu sora från Onegai Twins OST 'Photograph'


Idag var gränsen nådd, 28° ute och en luftfuktighet som inte var av denna världen. Inga tvärdrag hjälpte längre så jag rev fram min gula kyusu, en näve isbitar och en matsked sencha, nu djeflar i trägårn skall det fixas iste!

Dumt nog upptäckte jag att jag varken hade is i tillräcklig mängd eller en vettig islåda till hands, men det senare ordnas ikväll på ICA Maxi, tills dess får min weird-ass islåda i grönt gummi som gör pilformade isbitar, faktiskt duga!

*frysa frysa*


EDIT: Åtta timmar senare var det äntligen dags, men det var verkligen ingen upplevelse!
Ut kom en minimal mängd vätska som såg ut och i viss mån doftade som typ....persikojuice. Vilket hade varit väl om det nu varit just persikojuice, men det var ju just det det inte var. Beskt, gult och tråkigt.
Undrar vad jag gjorde fel, folk lämnar ju tillbringare att brygga över natten med habilt resultat, så varför inte detta? Hmmpf.

2010 Shizuoka Sayamakaori shincha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...if I could be your side(sic) från B^INFINITY - Boys Character Only Image Arrangement Album




Ännu en recension som kanske hade gjort sig för ett år sen eller så, men varför stressa? :D

Dagens sencha låg nånstans i mitten på prisskalan då vill jag minnas, $18 för 100 g, i år tycks det inte finns i butiken längre. Det är hursomhelst ett asamushi med långa, smala nålliknande blad, djupgröna och jämna i färgen. Det kom i två fina violetta papperspåsar á 50 g, den första drack jag upp rätt snabbt men sen slog jag av på takten allteftersom värmen kom(sencha och annat japanskt grönt av bra kvalitet* drar igång ämnesomsättningen? blodcirkulationen? båda? hos mig så jag blir alldeles för varm-).

Nu har det ju knappt ens liknat sommar på ett bra tag så nu kanske det skulle passa att dricka detta.



Det här teet doftar något alldeles fantastiskt i påsen, grönt, grönt, som brutna tomatstjälkar med en aning av något kryddliknande. Det är svårt att inte bara stå där och dra djupa andetag och sjunka in i förnimmelserna. :)



Jag äger ingen våg kapabel till speciellt exakta mått men när jag öppnade den första påsen så kollade jag på lånad digital våg hur mycket te en matsked är och en aningen rågad sådan(matsked som i ett mått på 15 ml) är 5-6 gram. Min minsta kyusu samt passande kopp på en dryg dl eller så till 65-gradigt vatten
i en knapp minut funkar för mig. Yuuki-Cha rekommenderar 60-80 sek till första bryggningen men det blir alldeles för beskt för mig.
Bryggning två och tre är bara i/ur, 10 rep 15 s, #2 blev för svag och #3 för besk. (70 grader)

Jag behöver mer träning att brygga!

Trots det är det jag förnimmer inte alls oävet-ett bra te-med lång eftersmak utan någon utpräglad sötma, bara en ren fräsch, svagt fänkålsaktig smak.







*=samt även hojicha som tydligen lär innehålla ett ämne-pyrazin- som saknas i andra japanska teer som stimulerar cirkulationen alldeles väldigt, för mig känns det som det rinner varmvatten över fötter och händer :O