Organic Ceylon från Butiki Teas.

i min iTunes....Sayonara iro wa blue~Yano Maki


Ok, nu var det faktiskt skamligt länge sen jag skrev nåt här. Inte ens årstidens trötthet och mentala ide ska hindra mig idag, inte ens det!

Dagens övningar hamnar i ligan 'teer sparris använder som morgonte' och kommer från en för mig ganska ny webbshop, Butiki Teas. Är inte helt säker men jag tror jag hittade den via Gongfu Girls twitter, hon säljer deras teer i sin egen tebutik Phoenix Tea Shop. På ett eller annat sätt fick jag hursomhelst höra om ett annat av deras teer som verkade helt fantastiskt-lugn, vi kommer till det vid ett senare tillfälle-men jag gillar att dammsuga en webshop och kika så man inte missar nånting intressant och kanske framför allt för att göra frakten mer värd priset. =)
Hos Butiki Teas betalar man via PayPal men den frakt som anges i shopen stämmer inte utan räkna med ett påslag. I mitt fall landade det på ca $10 extra utöver köpesumman.

Dammsugandet uppenbarade ett organiskt odlat Ceylonte så jag slog till på 1oz/30g.

Bladen är ganska mörka och jämna till färgen, skymtade en enda tipp men doften var tydlig och klar med den för mig karaktärisktiska 'bara te'-känslan som Ceylonteer har. Jag tog en vad jag trodde var lämpligt dimensionerad nypa och lade i liten glaskanna, hällde på 95° vatten och lät det dra i två minuter. Utan mjölk en aning bittert, strävt på tungan men utan tungkviller, mer som...kaffe? Dock väsentligt mycket godare än det eländiga fuktskadade snabbkaffe jag hällt i mig på morgnarna(eller ja, elvatiden... :$ ) för att över huvud taget orka upp.

h0ly cr@p! sol! sjsshfhfkflö 

Doften är dock fortsatt trevlig, påminner om Tehuset Javas Waulugalla Silver Candy jag testade sent i somras, men kanske inte fullt så kryddigt. Med en aning mjölk klipps de värsta bittertopparna och man får ett neutralt frukostte. Inga större sensationer men jag hade verkligen slut på öppnade svarta grejer att dricka till morgonmackan, nu är det verkligen dags att göra en djupdykning i lagren.

Sammanfattning: varken bättre eller sämre i klassen, man kan lika gärna köpa nåt annat.

Önskar en God Jul i efterskott samt hoppas att nyåret blir trevligt!

Magisso teacup.

jag lyssnar på...en klassisk japansk jullåt. Iallafall idetta hus!

Kanske är det här något om man är på resa? Eller bara på något ställe där man lätt vill göra te.




Koppen har formgetts av Laura Bougdano and Vesa Jääskö och tilldelades designpriset The Red Dot Award 2011. Kostar $20 här.

Julklappar från Granit.

jag lyssnar på....Sunrain~LTJ Bukem

På Granits hemsida såg jag att man tagit in tetsubin:er i nån sorts grå/metallic som visserligen säkert är emaljerad inuti-men för 329 kr får man ju en bra och prisvärd tekanna som håller värmen länge, ser fin ut och dessutom har tillhörande koppar i samma material. Tyvärr framgår det inte av hemsidan hur mycket kannan rymmer eller om det medföljer någon sil.. Man har även teburkar i bambu som ser intressanta ut, de liksom kopparna kostar 59 pix.

My Tea Store har fått en hemsida.

jag lyssnar på...Adrift on deep water~Blu Mar Ten

Lilla butiken på Drottninggatan har fått ett hem på webben, du hittar det här.

29 november kl 17-19 kan man gå dit och träffa Yuko Ono och dricka japanskt te, men föranmälan krävs. Kan göras på info@myteastore.se =)

Luponde Organic GFOP från Fortnum & Mason.

jag lyssnar på...soundtracket till Den Siste Kejsaren

Som nämnts har jag prövat te från plantagen Luponde tidigare, blev erbjuden det en gång när jag köpte Golden Nepal på Himalaya i Hötorgshallen, tyckte det var ett okej te med viss Darjeelingkaraktär men aningen tunt, man behöver nästan dubbla mängden blad jämfört med annat te för att få nån sprätt på smaken.

Luponde ligger i Tanzania i en region som heter Usambara varifrån även den en gång så blyga saintpaulian kommer.*

Vi börjar väl i vanlig ordning med att studera bladen:



Inte några större märkvärdigheter, brutna blad men jag skymtar en hyfsad andel av lite annan karaktär, de är tunnare och påfallade gröna. Påminner om just Darjeeling till utseendet.

Provar en lite annorlunda bryggmetod idag, jag har fått hem en sån här som jag såg första gången i en av China Cha Daos tefilmer på youtube:

hysteriskt med alla gatu- och trafikljud i bakgrunden i filmen-sitter dom rätt ut mot trottoaren liksom? ^^

Såg löjligt kul ut och har velat prova en sån alltsedan dess. Och för en liten peng fick jag nu chansen!
Verkar dessutom särdeles bra för gong fu-bryggning av svarta teer i synnerhet då hålen i innerbehållaren är så pass små att de silar bort även mycket små blad.

Såhär ser set up:en ut hemma hos mig.




Jag tog vad jag gissar kanske kan vara 3 tsk blad och bryggde en minut i 95°C. Andra bryggningen likadant.




Smaken har tydlig Darjeeling/Nepalkaraktär, inte våldsamt komplex eller omedelbart publikfriande mumsig men....tja, där finns något. Eftersmaken känns trevlig, själva drycken doftar svagt fruktigt. Första bryggningen blev kanske lite väl stark, med lite mjölk kapas de värsta aggro-tendenserna.




En närmre titt på de blöta bladen, de är påfallande gröna, undrar om man siktat på att framställa något som närmar sig ett FF Darjeeling? Det är isåfall det första afrikanska te jag stött på som legat åt det hållet snarare än mer robusta sorter av brittisk frukosttyp. Vilket i sig gör teet intressant och jag dricker det gärna både rent och som ingrediens i på-stället-blandat här hemma när jag vill skärpa till och få lite mer strävhet i mitt te. Är dock lite, lite tveksam till att helhjärtat rekommendera det, det är aningen för trubbigt och oraffinerat för att kvala in i den ligan.
Det finns ju så mycket fina teer från Darjeeling redan... Hm.




På Fortnum & Masons hemsida kostar teet £2.50 för 50g eller £6.25 för 125g, så egentligen är det ju faktiskt rätt prisvärt. Tittade lite snabbt efter andra engelskspråkiga webbutiker men det var lite klent med såna. F&M har ju postorder men frakten kanske blir lite saftig om man bara skall ha en enda liten påse. Om man nu kan hålla sig till det. *host*


*=nuförtiden allt annat än blyg; med över 40 000 hybrider och hängande, mini-, maxi- och andra blad/storleksvarianter och märkligheter som gula blommor är den långt ifrån sin ursprungliga form.

London. Te!

i min iTunes...Inori tsuzukeru från Kure-nai OST

Det bidde en sväng till London förra helgen och det stora dragplåstret för mig var tebutiken Postcard Teas, även om jag sedan raskt gick in i varenda liten affär som såg ut att sälja te utöver den. Främst Harrods och Fortnum & Mason.

Postcard Teas hittade jag på nätet för länge sedan och när det gick upp för mig att de även hade en fysisk butik som gick lätt att ta sig till från mitt hotell så blev det givet med ett besök.
Det var lördag när jag och mitt sällskap steg in så det satt en liten grupp och hade teprovning. Hade vi kollat websidan så hade vi sett det-men eftersom det stod att butiken var öppen så slutade jag snart att känna mig som jag klivit in i någons vardagsrum och började botanisera. Ett av teerna jag var intresserad av var deras koucha, det greppade jag en liten burk av, och frågade sedan den trevliga kvinnan om deras koreanska teer, det verkade först som de inte hade något kvar men hon lyckades rassla fram en bag nok cha(koreanskt grönt) och erbjöd oss att smaka. Vilket ingen av oss tackade nej till.

Verkligen värt det! Det doftade rostade nötter och havrekakor och var otroligt gott, olikt både japanskt och kinesiskt grönt såsom jag känt till det. En mycket trevlig bekantskap jag bad att få 50 g av. Inte heller tog Lu som kvinnan hette-jag bad om hennes namn för jag tyckte hon var otroligt vänlig, hälpsam och delade med sig av så mycket kunskap-något extra för det bryggda teet.
Postcard teas websida finner du här, befinner du dig i London så rekommenderar jag absolut ett besök!

Förutom att jag köpte marmelader och kakor på de stora varuhusen blev det en liten burk av årets julte från Fortnum & Mason's, i första hand för burkens skull och senare ett halvhekto Luponde Organic GFOP på flygplatsen medan jag gick och lallade i väntan på att någon skulle orka tala om vilken gate mitt plan skulle gå ifrån(det tog en evighet. Börjar förstå hur tax free-butiker drar in flis :P )
Har blivit pådyvlad te från Luponde på Himalaya tidigare och det var halv-ok men av utseende och doft att döma tycktes den här versionen vara av högre kvalitet. Klart jag vill testa!

Tristessen på flygplatsen resulterade även i en burk Flowery Earl Grey från Harrods.

Trots att jag sprang in på varenda Whittard's jag hittade blev det inga köp fast jag fingrade på ett och annat oolong.
Tea Palace i Covent Garden bjöd på minst fyra sorters te att smaka på, det stod i kannor på värmare och det Golden Snail(av utseendet att döma svart bi luo chun-rullat knoppte från Yunnan) jag provade var väldigt mumsigt och honungssött med en anstrykning av kryddor. Jag behärskade mig dock och köpte bara en minsta storlekens burk med Earl Grey Excelsior. De har nio olika EG att välja mellan så det var svårt :S
Kassörskan stoppade även ner en burk av någon sorts örtte. Mycket vänligt.

Ett annat av de stora dragplåstren för mig var Ladurée och utöver macarons bad jag även om en burk av deras egen teblandning, men jag kanske skulle ha läst på före för det visade sig vara smaksatt te med bl a apelsin, bergamott och kanel. Oh well. Burken är att dö för åtminstone. :)

Två av tre frukostar intog vi på någon av Le Pain Quotidiens ställen, visserligen verkar det vara en kedja men det finns både hembakt bröd, yoghurt, ägg, fruktsallad, gröt, croissanter och annat sött bröd och en hel massa annat jox att få till frukost. Inget märkvärdigt te men man får en kanna och en liten skål att dricka det ur. Känns som hotellfrukost och miljön är lite lagom rustik och man slipper den värsta list-r'n'b:n som ofta annars strömmar ur högtalarna oavsett typ av matställe/butik. Har börjat få mycket låg tolerans för skitmusik.

Sist och slutligen vill jag berätta om afternoon tea på Harrods, vi valde ett etablissemang på andra våningen av detta ovettigt stora varuhus(NK släng er i väggen) rätt och slätt kallat The Tea Room vars teutbud var riktigt intressant och den övriga menyn inte heller var fy skam-dock var där aningen bullrigt...jag vill hellre ha lugn och ro. Men mitt Darjeeling var gott även om jag kände viss hets att dricka upp det då tebladen bara lagts lösa i kannan och teet följaktligen blev rätt bittert i slutänden. Mitt sällskap drack något kryddigt, åt chai-hållet. Det doftade mycket lovande och när vi kikade i kannan såg vi stjärnanis och smaken uppgavs vara väldigt bra!

Nästa gång testar vi The Terrace på fjärde våningen, där skall vara lugnare och tystare.

Matcha-iri Genmaicha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...Yami no kanata he~Mizutani Runa från Rewrite OST

Jag är ett stort fan av genmaicha till nästan alla sorters mat-tomatbaserade pastasåser är ett undantag-så det dricks mycket sånt här hemma. Få saker är så värmande som varmt te till varm mat.
Senaste beställningen från Yuuki-Cha inbegrep bland annat en påse av det som är föremålet för dagens övningar: matchablandat genmaicha.

Torrt luktar teet som sina beståndsdelar; genmaicha plus en svag anstrykning av matcha. Färdigbryggt tar riset över, den välkända, rostade doften som alltid, alltid får mig att vilja ha sushi.

Där vanligt genmaicha är rätt tunt och lite gulgrönt till färgen är detta te vackert klargrönt och grumligt av tepulver. Smaken är intensifierad, jag tror inte det är matcha av superkvalitet men tycker det går fint i en blandning som denna, det blir en intressant variation på temat. Eftersmaken är rikare och längre, vagt söt.

en kopp Kiviga Kruse, någon?

Jag bryggde det som jag gjort i vanliga fall med Yuuki-Chas standard-genmaicha: en rågad matsked blad till så mycket 80-gradigt vatten som lagom ryms i en av mina animekoppar. For the record så mätte jag hur mycket det kunde tänkas vara och det är ganska precis två deciliter.
Första bryggningen ca 50 sek, andra 15, tredje 30.

Det upplägget får man nog justera lite, sista vändan kändes urlakad och samtidigt lite vass och man kan gott vara utan den. Har provat med en kortare förstabryggning och samtidigt förlängt den andra till ca dubbla tiden, och det blev mycket bättre.

Eller så satsar man allt på ett kort och brygger en enda gång i uppemot en och en halv minut.

Det är ju svårt för mig att avgöra kvaliteten, det är det första te av den här typen jag dricker men jag tyckte absolut om det och kände inga bismaker eller mindre angenäma inslag.

En påse(200g) kostar $15, för $35 får man en påse vardera av butikens alla genmaciha-varianter; vanligt, detta och en gjord på karigane.

Dumt nog såg jag just att alla sorter utom just den sistnämnda är slut hos butiken.
Men de kommer väl in igen! (Uppdatering: 3-packen och det matchablandade slut, de andra finns inne och bör då, eftersom butiken twittrat om att man håller på att byta från 2010 till 2011 års te, vara den nya årgången.)

Yunnan FOP & Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy från My Tea Store.

(kort titel..)

jag lyssnar på...nåt från Aria the Natural OST 'Due' som strömmar in från vardagsrummet


Svart Yunnante som dessa båda var en av de första tesorter jag lärde mig känna igen när jag som tjugonånting började dricka rena teer på allvar. Utan att ha kunskaper om teet som sådant döpte jag det i mitt huvud till 'åsnete' för att det har en benägenhet att dofta lite hästaktigt. Uppskattade det för den distinkta, tydliga och lite säregna smaken. Oftast köptes det tillsammans med Keemun, jag tyckte det var trevligt att ha några olika sorter hemma att variera med.

På senare år har det blivit glesare mellan köpen, jag har upptäckt andra teer och kanske gått upp en del i kvalitet jämfört med vad min favoritbutik på den tiden hade att erbjuda. För ett par år sedan hade jag ett Golden Yunnan från Cayote hemma jag tyckte var nästan precis som jag vill ha 'vanligt' Yunnan det egentligen inte är nåt särskilt med, men sedan har det blivit klent med köp. Och jag har märkt att det jag letar efter inte finns överallt, det är svårt att sätta fingret på ett smakminne men ofta är teerna för bra, för fruktiga, för rökiga etc etc och passar till andra tillfällen än det kravlösa vardagsdrickande jag vill ha det till.

My Tea Store jag besökte för ett litet tag sedan hade två varianter, ett jag nog är säker på är just 'för bra', och ett enklare. Jag ville ändå prova båda.




Det är en vänlighet och service att ge detaljerade brygganvisningar på ett te tycker jag, ledningen finns där för den som så önskar. Den som vill brygga efter eget huvud kan ju bara köra på.

En jämförelse mellan de torra bladen; FOP:en har lite mindre blad men känns ändå kvalitativ, med en läderaktig och ren doft. Top Tippy har stora, gyllene blad som inte känns genomtorra utan lite som torkade trattisar på nåt underligt vis. Doften är givetvis väldigt lik det andra teets, med den skillnaden att det är lite lite rökigt, och har ev en lite fruktig ton modell russin.

(Det är svårt att inte börja låta som Bengt Frithiofsson i sina mest vildsint ögonbrynsviftande ögonblick när man skall beskriva smak/doft på ett te, but so, there. Har försökt hålla det på en vettig nivå.)




Det får nog bli närbilder på bladen var för sig också-för övrigt en av de mest besvärliga fotosessioner jag haft, ljuset ändrades ideligen, jag fick mer oskarpa än skarpa bilder och det var överlag mycket svordomar och underexponeringar >_<

Yunnan FOP

Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy

Visserligen drack jag FOP-teet imorse, men det var innan jag bestämde mig för att skriva den här posten så jag börjar med Top Tippy. Överfölls av längtan efter mandelkrokar så jag sprang ner på bageriet på hörnet och köpte en innan jag gav mig i kast med att brygga.

Efterforskningar ger vid handen att My Tea Store förmodligen får detta levererat från Te-Centralen i Östersund, bra för då kan man dels sniffa och titta på åtminstone ett urval av deras te i butik. Länk här.
Tippy var ingen överdrift-det formligen bolmar små guldgula knopphår ur påsen när jag häller tillbaka det dyrare teet i påsen efter fotograferingen.

Jag brygger en kopp med 95° vatten i ca 3-4 min, med en för min smak tillhöftad mängd blad.

teet får snabbt kraftig färg och är lite grumligt, förmodligen p g a alla småhår

Smakar utan mjölk-det har dessutom en alldeles fantastisk ren, aromatisk och 'hög' doft som lovar mycket gott måste jag säga-och jag blir inte besviken, verkligen inte. Otroligt djup och komplex smak, sträv och aktiv men utan beska och dessutom med något jag inte tidigare känt i ett Yunnante-eller något annat te heller för den delen när jag tänker efter. Smakarkivet i bakhuvudet säger "svamp" men det är det naturligtvis inte, jag kan helt enkelt inte sätta namn på det annat än 'jävligt gott' pardon my French. Det första jag hann tänka när jag drack var 'oh wow', sedan exploderar det av smaker; nånting påminner om träkol, kaffe, nånting annat kärvt/rostat. Det kvillrar och har sig på tungan, på ett lite annat sätt mot hur jag brukar uppleva oolonger, och blir till en lite fint sandpapprig lång eftersmak. Ok, nu ska jag sluta kanalisera Bengan...

Jag skulle utan vidare betala hundra kronor till* per hekto för detta te. Puss!

✳ ✳ ✳ ✳ ✳

Resten av koppen dricks med andakt och en skvätt mjölk.

Efter middagen tar jag fram FOP-varianten-och jag kanske ska poängtera att detta inte är en jämförande post, jag är inte ute efter att kunna säga att det ena teet är 'bättre' än det andra-och brygger på ungefär samma sätt. Lagom med blad, 95-gradigt vatten och närmare 4 än 3 min.
Tesmaken i det här fallet är ren och enkel. Inte lika komplex men utan konstiga bismaker eller utsvävningar. Utan mjölk kan en flyktig citruston förnimmas i eftersmaken, men är inget man kanske ska leta efter. Det smakar hederligt och ärligt, som jag förväntar mig att det skall smaka, och jag gillar det. Kan absolut bli en stapelvara i mitt skåp.




Ett prisvärt** vardagste som jag hoppas få tillbringa många murkna höstmorgnar med.

*=179 kr/hg var vad jag gav

**=69 kr/hg

Impulsköp på eBay.

i min iTunes...Run after it~Sky Girls OST

I mina ändlösa letanden på eBay stötte jag på dessa-enligt säljaren 'antika'- tekoppar härförleden.



Antika my ass, det kunde vem som helst begripa då dekoren var maskinmålad och under varje kopp satt en sticker... Utropspriset var dock endast tio dollar, och jag var den enda som bjöd. $2 per bättre beggad tekopp med flådiga krysantemer och trevlig patina på säger iallafall inte jag nej till!

Kom i ett set om fem som brukligt.

Imperial Anxi Mao Xie från Chinese Tea Supplier.

jag lyssnar på...Disappointed~Electronic

Mao Xie kallas Hairy Crab på engelska vilket jag antar är en ren översättning, någon tyckte sig se att bladen liknade en krabba och på den vägen är det? Rätta mig gärna om jag har fel...*

Det är lite förvirrande i butiken, men detta skall vara skördat hösten 2010. De 100g jag köpte kommer mycket praktiskt förpackade i fem vakuumpåsar, snajdigt för hållbarheten ju. Länk till teet här.

Vissa källor uppger även att Mao Xie är en egen varietal, andra att teet görs av samma som Tie Guan Yin. Man blir ju lite brydd.

Ska vi öppna en av påsarna då?





Med näsan i påsen känner jag en oolongdoft men inte så sträv, olik till karaktären från TGY.

oregelbundet rullade blad-inga bollar direkt

Provar med 90° vatten i en liten gaiwan med 5g blad. Glömde skölja-kanske var onödigt iofs-och första omgången fick dra i 30 s. Noterar att bladen är snabba på att expandera när jag lyfter locket för att hälla i en andra omgång vatten. 10 s blir nästa bryggning. Det doftar liksom...matigt. Inte grönt utan man blir sugen på rejäla grytor eller nåt.

Smakar, och det är milt och nästan helt utan strävhet. Inte för att strävheten i det här fallet är något negativt, tvärtom. Karaktären är bara annorlunda.
Någon sorts antydan till sötma fladdrar förbi i eftersmaken. Andra bryggningen har en aningens tjockare munkänsla.
Tycker ändå det ter sig lite tamt så sedan dubblar jag dragtiden och belönas med rikligt med tungkviller.

bryggning 5? 6?

Fortsätter att brygga och lägga på 5-10 s per omgång. Tycker teet är trivsamt och eftersmaken blir bättre för varje bryggning, men det är kanske inte überfantastiskt. Men det gör inget. :)
Utan att ha te från andra källor att jämföra med-detta är det första Mao Xie jag testar-vill jag ändå kalla det prisvärt. Mina påsar gick på knappa $10 och det är inget överpris tycker jag.

Runt bryggning sju börjar det tappa, de sista omgångarna fick dra en resp två minuter och en viss trötthet i smak och doft infinner sig, så jag lämnar det där, efter nio omgångar. Helt ok.


*=Yunnan Sourcing säger såhär på sin sajt: "Mao Xie means literally "Hair of the Crab" and refers to the hairs on the tea leaves that break off when brewed and float on the top of your cup."
Fler förslag emottages!

2010 Yunnan Sourcing "Yi Dian Hong" shu.

i min iTunes....jikan keika, även den från Usagi Drop(fantastiskt soundtrack, animen lär vara bra också)

Fick en liten påminnelse om den här kakan häromdagen och tyckte det var en god idé att prova den, så medan regnet öser på utanför bräcker jag loss en bit av den lilla kakan-bara 100g.

Yunnan Sourcing tar f n $3.80 per st, blir man riktigt begeistrad kan man gå loss på en hel tong för $23.30. Mer om teet här.

Och när jag vecklat upp omslagspapperet och lagt fram kakan för att ta en bild, då la kamerabatteriet av. Tack för kaffet.
Nåja, det skadar ju aldrig att lufta teet så det får ligga i fönstersmygen då. Kakan luktar milt, organiskt och fräscht. Faktiskt påminner doften om hur det kan lukta i en blomsteraffär. Inte blommor per se, men...grönt.



Efter att jag bräckt loss och mätt upp ~7g te värmer jag kannan, sköljer teet ca 20 s och brygger sedan en knapp halvminut. Sniffade på både sköljvattnet och första bryggningen och det luktar shu, men utan de riktigt fiskiga/ladugårdsaktiga aromerna utan mera cleant eller vad jag ska säga(även om jag har vissa aversioner mot just det uttrycket). Avsaknad av wo dui kanske?

Smaken är enkel, med en trevligt bomullsaktig munkänsla. Inga skarpa hörn men en strävhet jag annars förknippar med taiwanesiska oolonger. Det är nästan så jag anar en svag sötma, och eftersmaken ger efter en liten stund också ifrån sig något lite svagt sött.

aningens underexponerade bilder idag, det är banne mig inte fotoväder ute-

Gillar känslan i munnen överhuvud taget, både teets själva textur och hur jag upplever eftersmak och tungkviller. Mycket lite uttorkande känsla också.

Fortsätter med några ganska korta bryggningar på knappa 20s och teet har en viss skärpa men utan att vara rivigt eller aggressivt. Lite mera drag bara kanske man skulle kunna säga.

Runt bryggning sju mattas intensiteten av vilket kanske är att förvänta.

För att summera så får jag nog säga att jag föredrar detta framför det lösa teet från Mengku jag provade härförleden, främst för att det saknar den lilla vassa ton jag uppfattade i det, och för att det bjuder på något lite mer unikt smakmässigt. Det känns helt enkelt lite mindre middle of the road-shu, lite mer eget.

Med reservation för personlig smakpreferens!

My Tea Store på Drottninggatan.

jag lyssnar på...Otozureta henka från Usagi Drop OST

Förra veckan när jag gick från city upp mot Cybergymnasiet där min kvällskurs går på onsdagkvällar la jag märke till en liten butikslokal med fönstren täckta med brunt papper och meddelanden om att här öppnar snart en ny tebutik, så självklart höll jag utkik även igår. Trodde dock inte att den redan slagit upp portarna, men dörren var öppen och jag skymtade välkänd rekvisita innanför så jag hastade in.

Det dröjde inte länge förrän jag fick en kopp kinesiskt grönt i nypan och sen var pratet igång, kvinnan som hade butiken var hemskt trevlig och berättade att hon saknat en butik som låg emellan den sorts teaffär som säljer massa te med fruktsmak och de riktiga finteerna.
Så hon öppnande en.

Jag såg mycket på hyllorna som jag gärna botaniserat vidare bland, men tiden var lite knapp så jag haffade hennes två olika Yunnan, ett FOP för 69 kr/hg och ett FTGFOP Top Tippy à 179 kr/hg. Man får köpa halva hekton, bra.
Tog även ett kinesiskt sencha för 40 kronor hektot till en kompis efter att han råkat nämna att han nog tyckte det var mycket bättre än de vanliga smaksatta gröna påsar han brukat köra med...
Sånt ska uppmuntras tycker jag, och om det innebär att jag drar ner ännu en person i träsket=double win! :D

En hemsida är under konstruktion, jag lämnade min mail för att få nyhetsbrev när hon börjar skicka ut sådana.

Drottninggatan 81 är adressen om någon vill bege sig dit.


Edit: Såg på kvittot att de båda Yunnan-varianterna var KRAV-märkta, senchat var eko.

Green tea mandarin orange från Lipton.

jag lyssnar på...Oboete te ii yo(Karaoke Ver.)~KOTOKO

Senaste numret av Hus&Hem damp ner på hallmattan i fredags och med den inplastade tidningen kom en tepåse:

uh-oh...

Det känns som om utmaningen nu är att inte låta vissa fakta skymma hur teet faktiskt smakar.
Objektivitet. Å så.

Ser det som ett avbrott i den ordinarie programtablån och tar det för vad det är.
Instruktionerna på påsen säger 90° vatten i 2 min till två dl te. Okej, vi följer väl det då.　

(läser man vidare på påsen och kommer till innehållsförteckningen så finner man att det hela består av
grönt te 81,8%
arom 15,2%
mandarinskal 1,5%
apelsinskal 1,5%

15% "aromer"? Som består av vad då, exakt? Undran och skräck jag känner...

Liptons svenska sida ger inga svar, jag hittar inte ens teet där men på den amerikanska sidan listas "Green tea, dried peach pieces, modified corn starch, natural flavor, dried apricot pieces, dried mango pieces". Vad har majsstärkelse i te att göra? Och återigen, exakt vad är "natural flavor"?)

Luktar, både på tepåsen och det färdiga teet och det luktar frukt. Artificiell frukt.
Det påminner faktiskt allra mest om såna där hårda fruktkarameller i plåtask man kan köpa på ex vis finlandsfärjor och dylikt. Tax free-godis.

Ingen tedoft skönjes än, stjärnorna på himmelen de blänka. Jag smakar på teet när det hunnit svalna lite. Drycken är grumligt orange, inte grönaktig som man kunnat förvänta sig.









Smaken står i skarp kontrast till det söta doftmoln som omger koppen; teet är ytterligt tunt, oförargligt och med bara minsta möjliga smakparallell till rent grönt te av åtminstone halvvettig klass. Eftersmaken är det mest dominerande intrycket vid sidan av de tillsatta "aromerna", och får mig att tänka på iste, sånt man för ett gäng år sedan kunde köpa på varenda Pressbyrå(dog den trenden totalt?).


Emellanåt kan jag känna en nästan stickande citrussyra.

Det är inte beskt-åtminstone inte till en början, allteftersom det svalnar blir det alltmera bittert- nejvisst, men samtidigt har man också filat bort allt vad personlighet och nyanserad smak hette. Kvar blir en kopp som visserligen passerar utan att framkalla avsky, men inte heller känns speciellt mycket som te. Det är te för folk som inte gillar tesmak. De som inte bryr sig.

/rant

På plussidan ligger den långa eftersmaken.

Juste av Hus&Hem att bjuppa på en gratis kopp men något köp av detta blir det inte.

15% på darjeeling hos Canton Tea Co.

jag lyssnar på...Translucent~URL

Canton Tea Co.s nyhetsbrev dök upp igår, med rabatter på Darjeelingteer, 15% den här veckan(menar dom nästa? kanske bäst att snabba sig om man hittar nåt man vill prova).

Uppge rabattkod DARJEELING.

Livingstonia GFOP från Harney & Sons.

jag lyssnar på...Koi Kaze från OST:t till serien med samma namn.

Dags att testa ännu ett svart te från Afrika till morgonmackan. Idag från Tanzania, det har begåvats med det aningen fantasifulla namnet Livingstonia av butiken. Var det odlats, vad tegården kan ha hetat är m a o ett mysterium.
Det finns en stad som heter Livingstonia, men den ligger i Malawi. Visst vidare googlande ger vid handen att det finns en plantage som har rätt namn, men det är ju inget som HT uppger. Luddig info if I may say so.

Hursomhelst, jag river upp den lilla påsen($2 gick den lös på som de allra flesta av Harneys prover) och möts av en aningen fruktig doft som drar åt druvor/druvkärnor. Bladen är rätt ordinära till utseendet, små och mörkt bruna. Skymtade dock en pytteliten tipp medan jag försökte få till en vettig bild. :)




Huvuddelen av afrikanskt te är CTC så detta är lite roligare då det är ortodoxt framställt(även om ordet alltid får mig att tänka på killar i fotsid prästdräkt och kräkla...). Läste nyligen att det land som exporterade mest te under 2010 var Kenya, sedan följer de länder man vanligen tänker på, och sedan på plats 10 kommer Tanzania. Gissar att både Kenyas och Tanzanias produktion är stordrift vars skördar sedan dyker upp i Liptonpåsar* över hela världen. Kika gärna på hela posten; här.

Smakar på teet utan mjölk och wow, kärvt! Inte fullständigt tok-strävt så hela ansiktet kryllas ihop men det dominerar intrycken så till den grad att jag får svårt att uppfatta annat. I små små doser som de jag sörplar i mig i testsyfte blir det till en inte helt ointressant eftersmak, men jag är osäker på om jag skulle palla för en hel kopp. Jag häller i lite mjölk men håller tillbaks lite.








Tråkigt nog tyckte jag inte smaken blev bättre med mjölk, det sträva är fortfarande ganska ogenomträngligt och jag hittar inga andra smaker utöver den mest basala svart te-smak man kan tänka sig. Så dumt.

Nej, det blir inget ytterligare inköp av detta te utan jag letar vidare.








*=ett ämne jag återkommer till senare idag då jag begåvats med en påse smaksatt grönt från sagda företag...

Kallbryggt Uji Gokujo sencha.

jag lyssnar på...You can't judge a book by its cover från Sukima Zakura to uso no machi OST~Sakurano~


När jag nu ändå står här med ett inte allför upphetsande sencha så kan jag ju lika gärna ploja loss lite med det, non?

Ergo, kallbryggning. Metoden jag fått att funka är att mäta upp teet, slänga på en isbit eller två och sedan hälla på en för temängden avpassad mängd riktigt kallt vatten. Sen låter man det dra sisådär sju minuter. Reservation för personlig smak, men det är en utgångspunkt att hålla sig i. :)

Tror jag ska avverka en och annan liten bit yōkan jag haft liggandes ett tag till detta. Ibland är det gott tycker jag, ibland bara toksött och alldeles för slibbigt.



Trevlig första oktober!



(Och teet? Tja, det blev ungefär detsamma som bryggt på vanligt sätt, fast aningen lättare att stå ut med. Dock samma dävna anstrykning som tidigare.)

Prenumerationstjänst för te.

jag lyssnar på...inte så mkt alls måste jag erkänna

Stötte på länken tidigare idag när jag googlade efter annat-kanske intresserar det någon:

Teposten.

Ett slags tjänst som skickar en upp till tre teer en gång i månaden, aningen kan man välja själv eller låta butiken sätta ihop urvalet. Av urvalet att döma kanske det passar för den som gillar te men vars intresse kanske inte nått fullständigt ohjälpliga nörd-nivåer.

En eller annan person i min omgivning skulle säkert uppskatta en prenumeration som present, tror jag....

Superior Earl Grey från Canton Tea Co.

jag lyssnar på...Flameheart från Ladies vs Butlers! OST

Dags att knäcka upp min påse Earl Grey från Canton Tea. En 50g-påse av detta te får man ge £5 för, plus frakt. Butiken uppger att blandningen innehåller ett par olika Darjeeling, bergamottolja och-ser jag nu-blomblad av apelsinblomma. Kanske därför jag uppfattar noter jag inte förväntar mig i ett Earl Grey?

Brygger som vanligt, med en för mig avvägd mängd blad och nästan kokande vatten.

Det luktar faktiskt i hela köket på ett trevligt sätt.

Teet doftar aromatiskt och lite...sött? Associerar snarare till småcitrus än bergamott, som om man tillsatt mandarinolja*. Något kryddigt också. Smaken är lätt sträv med någon liten syrlighet, harmonierar väl med övriga intryck.




Häller på mjölken och på något vis dämpas sötman och kryddaromerna, fram träder istället något jordigare. Bergamotten upplever jag som lite parfymaktig. Närmar sig mer min inre uppfattning om hur ett Earl Grey ska smaka(som måhända är sabbad av tjugofem år med Twinings...jag vet inte).
Det är ändå något som skevar, vet inte om jag tycker det gör det åt ett positivt eller negativt håll än.




Några dagar senare dricker jag igen och jag tycker både smak och doft stabilisterats åt ett håll jag gillar, det är mindre sötaktigt, mindre kryddigt och mera åt kärv citruskaraktär. Det här är nog min favorit bland de Earl Grey med äkta olja jag hunnit testa hittills.

Man kan med fördel ta en aningen mindre mängd blad än man har för vana; det verkar både framhäva bergamotten och balansera smaken.



*=används inom aromaterapi och anses där vara en glad, postitiv och uppiggande doft. Bra mycket 'fruktigare' än bergamott i vilket fall som helst.

Ett paket från Camellia Sinensis.

jag lyssnar på...Mupparna. No, don't ask...

De skämtade verkligen inte när de skrev att frakten tog upp till två månader på företagets hemsida, jag lade min order den 15 juli och avin från Posten dök upp den sjunde september.

I kartongen låg en liten tekanna samt 100g av det godaste Darjeeling jag vet-Gopaldhara!

Tekannan, en xi shi tillverkad av en mr Chen rymmer 150 ml vilket kanske är något lite för mycket för min smak men jag blev så förtjust i fiskarna att jag bestämde mig för att bortse från det. :)

Ännu ett fall av sparris-tjackar-grejer-för-det-är-djur-på. Oh well.

















Funderar på om jag skall viga kannan för sheng. Har en bunt provpåsar från Douji jag borde ta itu med snarast...

En titt i teskåpet.

jag lyssnar på...幻境 ～ ニリンソウ* med TECHNOuchi från SOIL-albumet.

Har en bestämd känsla av att jag sagt att jag ska visa mitt teskåp, dock minns jag inte till vem jag sa det eller när. Minnet är bra, men kort.

Nåja:



Herregud vilken röra.


Förutom detta härbärgerar jag två kartonger med te, en med pu och en för allt annat. Samt diverse vardagskoppar i de andra köksskåpen.

*=(utläses troligen genkei[gensou?]~nerinsou) Hur som helst en förtjusande liten låt, aningen abstrakt i början men det löser sig ^^

Äntligen!

jag lyssnar på...褐斑病 från Rewrite-soundtracket

Inte för att jag vill få någon att associera till Gert Fylking i onödan, men jag kunde inte låta bli. Som jag tjatat!




Det är mammas teburk hon fick i gåva av någon när hon bodde i NY på femtiotalet, på sistone har den bara samlat damm men trots det har hon vägrat släppa den ifrån sig. Nu fick jag den till slut som tack för att jag hjäpt dem köpa en ny dvd och koppla allt.

Hurra!

Kenya Milima från Harney & Sons.

jag lyssnar på...Thin Moonlight från AnoHana OST 3

Dags för en liten provpåse afrikanskt te, tänkte jag.
Visserligen är den redan öppnad, noterade då att det var fin doft på teet och en trevlig fruktig karaktär men den gången var syftet bara att dricka något jag inte prövat förut, inte att skriva en recension så jag bara noterade intrycken utan att förstöra upplevelsen med några måsten.

Idag brygger jag för att få ner lite mer nyanserade omdömen på "papper". :P



Lade en tesked blad i min minsta kanna och lät det dra...en stund. Lagom av smak. doft och färg att döma. Glömde bort tiden lite medan jag försökte få en hygglig bild av torra blad.

Teet är faktiskt lite tjockt, smaken ok, inte alltför beskt men med en trevlig liten sträv eftersmak. Jag skulle inte bli förvånad om detta te ingick i Yellow Label, det är något som påminner om detta.

det är nog bara jag som ser en liten krabba i klustret med bubblor på ytan, men ändå =)

Med mjölk är smaken ungefär densamma, fast med mjölk. If that makes any sense. Dock kunde jag inte alls plocka upp någon fruktighet idag annat än när jag luktade på bladen i påsen, men jag känner mig väldigt konstig idag, jag kanske har någon sorts infektion smygandes i kulisserna. Smaken är möjligen lite tunn, men det duger absolut som vardagste.

små, brutna men vackert rödbruna blad

Som de flesta av Harneys provpåsar gick denna på $2, en burk med 4oz kostar $7. Teet kan man läsa om här.

2010 Organic Uji Gokujo sencha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...Shuppatsu från Kuki Kodans album Melody och idag firar vi tusen besök här, tårta tårta...

Enligt köphistoriken för mitt konto hos Yuuki-Cha köpte jag det här teet den 16 jan 2010.

Kanske dags att dricka upp det nu? :D

Jag har baserat den här posten på tre bryggtillfällen för att jag tror det inte blir riktigt rättvisande att bara öppna påsen, brygga en första gång och sen lägga ett utlåtande. Jag misstänker att jag kanske inte får till det från start och kanske måste experimentera lite, plus att saker kan uppenbara sig efter att man tillbringat lite tid med ett te som kanske inte märktes i början.

Vi kan ju börja med en bild på de torra bladen:




Det doftar milt och lite sött ur burken, faktiskt inte så grönt.

Första gången följde jag butikens egen brygginstruktion, dels borde de ju ha någon hum om hur deras teer bör hanteras, dels för att ha en referens att utgå ifrån.
Så, första omgången var 4 g te - 120 ml vatten(@65°) i 1 minut. Det stiger en ren grönsaksdoft ur koppen. Det smakar milt, rent och inte en tillstymmelse till beska eller skärpa. Drycken är tjock, på gränsen till slemmig.
Jag vill nog ha liite mer fräs i smaken så jag lät #2 dra i 70° i ca 25s. Bättre. Nu har det en eftersmak också. Tycker mig uppfatta en svag aning av fruktdoft.



Misstänker att den lite avtrubbade smaken till viss del beror på att jag väntade så länge med att öppna påsen tyvärr, men någon sorts ledning bör det ju ändå vara.
Bryggning #3, ännu lite varmare vatten, ca 30s. Dumt nog blev det sen en hastigt bestämd biltripp så i paniken mellan jag hällt upp och jag blev hämtad glömde jag alldeles bort mitt te som fick stå odrucket på köksbänken i tre timmar. Smakade dock hyfsat ändå även om den omedelbara fräschören falnat...
Nästa dag tänkte jag att jag skulle få lite mer smak på bryggning #1 så jag körde 70° grader istället, fick en lite tydligare smak, samt eftersmak. Minns inte exakt vad jag gjorde sen, skrev ner det igår här men Blogger tycks ha käkat all text, tack för den...
De efterföljande bryggningarna var +5° per gång, den fjärde var riktigt god och ren, #5 blev den sista för där dog teet.
Idag har jag istället testat med mer blad, 5g i stället för fyra men det blev inte gott. Kanske är det helt enkelt för gammalt, kanske är det inget te för mig.

Detta är som sagt lite gammalt, årets skörd finns dock till salu: här. $20 vill man ha för 100 g, tror frakten bör gå lös på fem dollar till.

Nepal Guranse Handrolled från House of Tea.

jag lyssnar på...春待ち風 från Makino Yuis album Holography


Ingen regelrätt recension av detta te, grep det i förbifarten då jag behövde lite förfriskningar nu på eftermiddagen, har rivit ut halva klädkammren och gått fram med sopsäcken som en tyfon. Det är prylar och skräp i hela hallen :O

Ännu en provpåse detta, 3 g av ett te som angavs behöva 95° vatten i 2 ½minut, men jag höll mig till 90° i 90 s. Detta te som så många andra doftar välling för mig, men på ett 'bättre' vis.
Efter att ha svalnat lite framträder en lite blommigare doft. Bladen är vackert grön-vita med mängder av små ulliga vita hår.

teet är ljusare än bilden förmådde visa men reagerar med luften och mörknar snabbt

Smaken är den typiska för regionen med en lång pikant eftersmak men inga excesser i aromer eller toppnoter. Gott men inte fantastiskt. Ett trevligt te som duger bra en städmanisk eftermiddag som denna.

Ceylon FOP Waulugalla Silver Candy från Tehuset Java.

jag lyssnar på...Handsomeboy Techniques 'Beside the fountain'

Tredje gången gillt!
Två gånger har jag försökt köpa det här teet, en gång på nätet och en gång i butik, båda tillfällena har det varit slut på Tehuset Java, vilket varit lite frustrerande.

I tisdags var turen med mig så jag högg ett hekto och sprang hem med ett hårt grepp om påsen. (Lögn. Hasade med sällskap långsamt vidare neråt stan på jakt efter vatten eftersom jag klätt mig för det regntunga väder som rådde hemma när jag gav mig in mot stan. Skulle snarare behövt solglasögon istället för det paraply jag övervägde att ta med mig. Det blev skitvarmt och sommar...strulväder.)

Har ingen rationell förklaring till varför jag ville ha det här teet, visste inte ens om jag skulle förvänta mig vitt te som sådant brukar vara(men det namnet så), men det känns knappast så:

har lite reservationer mot att skriva att någonting i bladens doft påminner om blåbär...men det är den association jag får iallafall

Små, smala blad med en och annan silvertip. Fick för mig att det kan vara läge att inte överbrygga.

Inga särskilda åtgärder vidtogs för bryggning, tänker använda detta som ett morgonte så jag gjorde som jag brukar, tog fram en jättekopp och fyllde tekulan. Även den av modell jätte.

nej, det här är inte jättekoppen förstås, men vem säger nej till lite poetisk te-prOn med den uppåtgående solen kastandes sitt ljus genom den bärnstensfärgade drycken...etc etc

Det färdiga teet doftar vällingartat(ett mysterium...varför så många teer har den doften. Hatar välling :S ) med en liten anstrykning av något kryddigt. Även någon sorts fruktig arom kan skönjas om man letar lite.
Utan mjölk är smaken som med alla teer av den här typen aningen-eller olidligt beroende på sort och kvalitet-frän. IMHO. Med mjölken tillsatt smakar det mycket neutralt och milt, på gränsen till att vara lite svårbestämbart. Det behåller den speciella renheten som Ceylonteer brukar ha så, tycker inte det kändes mesigt ändå. det där lilla krydd/fruktiga finns kvar i bakgrunden.

blöta blad post factum

På hemsidan anges priset 59 kr/hg, jag är nästan säker på att jag gav 49 vilket är lite förvirrande. Är det olika priser i butik och på webben eller är det jag som minns fel? Kvittot har jag slängt, dumt nog.

Nantou Four Seasons från Floating Leaves Tea.

jag lyssnar på...Nonbiri seikatsu från Nichijou DVD BD 1 Special Edition Bonus CD


Jag tror jag har två varianter av det här teet; en påse jag köpt för ganska länge sedan och som borde innehålla 2010 års te samt en liten provpåse jag fick sist jag beställde, det är möjligt att den innehåller te från våren 2011.

Ingen av påsarna är dock märkta med årtal. =_=

inte helt hundra på varför det är tåg på påsen, but there you have it

Året te kostar $4.50 per ounce(~29g), fjolårets är rabatterat med 25% vilket blir $3.38.

Idag tänkte jag dricka den lilla provpåsen.

Four Seasons eller Si Ji Chun är såvitt jag förstår en egen varietal, en ganska ung sådan då den togs fram på 80-talet.

När jag klipper upp påsen möts jag av detta:




Torra doftar bladen strävt, 'oolong-igt' och påminner om TGY. Bollarna är ganska små. Mörkgröna men med en varmt gulgrön färg.

Sköljer lite hastigt och provar sen att brygga ca 20s. Vattnet bör ha varit ~95°C. Teet är strävt på ett sammetsskrapigt sätt och munkänslan har någon slags skärpa under det faktum att den fyller upp hela munnen, dock utan att vara tjockt eller visköst. Inte för att jag tycker det är något fel med sådan konsistens, tvärtom. Smaken är neutral men jag upplever den inte som tråkig utan snarare ren och fräsch.

På Floating Leaves nämns en smak av citrus och ja, kanske om man med det menar citronskal eller det vita i en grapefrukt. Nånting sånt blixtrar förbi i eftersmaken.

Tungkvillret begränsar sig inte bara till tungan utan hela främre delen av munnen. Det känns nästan lite bedövat emellanåt.

De följande bryggningarna håller jag korta och inser att jag kanske tog lite för mycket blad. Det rätade upp sig senare.



Beroende på skärminställningar och annat så kanske det inte framgår på bilden, men teet är rent gult utan att dra åt vare sig grönt eller orange.
Jag tycker det här är ett bra vardagste, liksom kompetent utan att göra väsen av sig eller kräva fullständig uppmärksamhet, men kanske en liten aning...tråkigt?
(reserverar mig dock för att jag kan ändra uppfattning åt ena eller andra hållet efter att ha hunnit dricka det fler gånger. Man kan ha en dålig dag. Teet kan ha en dålig dag. ^^)

Har även provat att brygga mer västerländskt och dricka till maten men jag föredrar helt klart gong fu.

Efteråt.

jag lyssnar på...ヒナギク(hinagiku) från Rewrite OST (lär bli en del lyssningar framöver då plattan är alldeles nysläppt)





Rester efter en mycket trevlig afton i teets tecken.

2007 Mengku Grade 1 loose ripe pu erh från Yunnan Sourcing.

jag lyssnar på...闇の彼方へ från Rewrite OST

Istället för att dricka aggro-dancong plockade jag fram en påse shu i förhoppning om att få en hyfsat trevlig testund medan jag försökte få ett samlat grepp om alla lösa bilder här hemma som behöver ramar och/eller passepartouter.

Köpte detta shu dels för att det fick hyfsade vitsord på annan plats på webben dels för att det är billigt($4.90/100g) och sålunda kan funka som vardagste.

hoppsan, checka möglet mitt i bild..! :D

Doften är inget speciellt, det luktar-shu. Inte speciellt lagårds- eller fiskaktigt men en viss värme kan jag skönja.
Samma kanna som sist, började med 5g blad, varken mycket eller litet.

Jag sköljde en gång och bryggde sedan 2-3-4 ggr, en viss strävhet kanske men inte överdrivet mycket. Senare bryggningar saknar detta, de sista två-tre lutar åt sött vatten. Helt ok. Inget som sticker ut åt något håll, varken bra eller dåligt.




Är inte den som sträcker ut en pu erh-session i det oändliga med timslånga bryggomgångar, tycker det är helt ok att lägga av när smaken börjar lägga av, förstår inte varför man ska vrida det sista ur bladen tills de skriker(möjligen vore det annat om man betalat sjukt mycket för nåt ultra-speciellt och sällsynt te?) utan är helt nöjd med de 7-10 kannor man kan få. Det brukar finnas en speciell punkt där jag känner att teet liksom börjar dö och jag tycker sällan det är värt det att fortsätta särskilt långt bortom den. Någon annan kanske känner annorlunda. :)

Tilläggas bör kanske att 'grade 1' i det här fallet inte är en beteckning på kvaliteten utan bladstorleken. Vad jag vet finns det nio numrerade kvaliteter där 9 har störst blad, 1 minst. Sedan finns två till, te ji och gong ting som har ännu finare blad. Genom att blanda olika bladstorlekar kan man styra smaken vad jag förstår. =)

F ö börjar min vattenkokare ge upp...det kanske är dags att investera i en Aquagrad? Har hittills inte sett någon annan variant som verkar lika bra. Vet någon var man kan köpa modellen av metall?