Ru Yi Hong från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...the europa machine från nya Module International-plattan, Programma!



Det har blivit en del kinesiska svarta teer här på sistone, här kommer ännu ett.
Köpt av nyfikenhet plus det billiga priset. Det tarvas alltid en stadig tillförsel av svarta teer lämpliga till frukost i detta hushåll.

Tyvärr var detta inget fynd.

Små, skurna, rätt ospännande blad som blöta doftar okej men med en svag underton av cigaretttaska som kan vara rätt ofräscht i högre dos. Tittar man närmre syns bladen skifta i grönt här och där så de kanske inte är oxiderade intill dödens gräns.

Smaken kanske inte är behäftad med direkta fel eller otrevliga bismaker men hur jag än bryggt kan jag inte få det att smaka annat än mesigt och trist. Letar efter någon smakaspekt att fästa uppmärksamheten på men går bet.
Det blir snabbt mörkt och lite grumligt men någon ackompanjerande smakstyrka står icke att finna. Ibland har det funnits en antydan till mjölig, kalkig smak/munkänsla a la Novalucol. Inget man kanske letar efter i ett te.

Som frukostte är det rent ut sagt astrist.

Teet skördades hösten 2011.

Pris: $6 fick jag ge för mina 100g så det är väldigt billigt. Här.

Imperial Yunnan från Nothing But Tea.

Kukikodans 28nichi no oodori i högtalarna~


Jag ska kanske börja med att säga att detta inte är en regelrätt recension utan en hastig post för att tipsa om ett faktiskt rätt så klämmigt litet te.

Det blev lite bråttom ety jag insåg att jag bara hade 10-15g kvar.

Köpt i våras när allt enklare svart te-sånt jag gärna gör stora lätt överbryggda koppar med mycket mjölk på- plötsligt tog slut.

Rejäla, robusta blad, lite tvinnande. Doftar som teer av den här typen brukar göra d v s mer eller mindre häst eller närliggande aromfamilj*.

Har gjort som jag brukar för det mesta när jag vill ha en stor kopp opretentiöst te snabbt, bara hällt vatten över en höftad mängd blad-men rekommenderar ev hågade att ligga lite lågt med dosering och bryggtid för det här är drygt te. Kör man i en liten kanna och är lite snitsig med tiderna får man utan vidare ut tre omgångar, kanske fler.

Smaken är ganska väl kalibrerad och jag har lite svårt att finna ord som har någon slags relevans för en bredare läsekrets...i mitt huvud är smaken matt(till skillnad från blank), och brunt utan inslag av rött. Som strävt grovt färgat papper man fick att klippa figurer av på lekis. Ok jag ska sluta nu.

I alla händelser komplexare än man kanske förväntar sig för dryga sex pund hektot. Som bonus är det tåligt; man kan glatt glömma det utan att det smakar toarent i fler minuter än jag vågar erkänna.

Kika här.




*=sidonot: har flera gånger stått och diskat med den använda teklämman hängande på en skåpknopp i ansiktshöjd och funnit mig stå tänkandes på de ridläger jag var på i tio-elvaårsåldern. De blöta bladen doftar hö/häst/gödselaktigt men samtidigt rent, enkelt och fräscht.  

Imperial Pure Bud Yunnan black tea of Simao från Yunnan Sourcing.

min jpop-crush KOTOKO håller mig sällskap idag:

när jag blir stor ska jag också ha glajjor med lysdioder i överkanten...

Det andra av de två teer jag druckit särskilt mycket av under våren(det första postade jag om i mars så här går det undan...) är som synes även det ett svart te från Yunnan.

Yunnan Sourcing har både te från i höstas och årets vår-variant inne plus ett par andra snarlika sorter, alla till en väldigt liten peng($8-10/50g eller så). Min egen påse är från våren 2011 men har förvarats oöppnad tills någon gång i början av det här året.

Liksom det andra teet jag öppnade i samma veva har jag oftast bara mosat ner en försvarlig mängd blad i min lilla glaskanna, kokat upp vatten och kört tills smaken tagit slut. Eller jag tagit slut/måst gå och lägga mig/bara inte pallat mer.

Fin doft från bladen, rent, lite sött med en antydan till bränt socker.

Har bara prövat mig fram vad gäller bryggningen, en knapp minut till att börja med kanske.

Inte heller det här teet ser ju särskilt festligt ut i koppen, blackt och en aning grumligt. Det senare åtminstone delvis beroende på alla småhår. 
Drycken doftar väldigt tilltalande även om jag inte kan precis beskriva vad det är jag känner, bara att det känns fräscht och av bra kvalitet. 

Teet är mjukt men inte utan en viss skärpa som jag gillar. Den hindrar det från att bli uddlöst och tråkigt. Där finns något som jag associerar till potatis...stärkelse?

Ytterligare ett billigt, trevligt, prisvärt vardagsalternativ, lite sötare och mer publikfriande än Banna Black Gold. 

Till sist en önskan om en riktigt glad nationaldag!

~flicker message from epsilon~

2009 'Banna Black Gold' från Yunnan Sourcing.

som så ofta lite Clannad i högtalarna~

Ingen beklagar de glesa uppdateringarna här mer än jag, det har varit knepigt för en inbiten skiftjobbare som jag att hitta rutiner för ett arbetsliv som numera begränsar sig till kontorstider vardagar.

Packa väskor?
Förbereda morgondagens frukost?
Räkna ut vad man ska ha på sig?

Ofta har jag kommit hem på kvällarna och inte alls velat laga mat, är inte hungrig men sugen på casa sparris version på comfort food; svart te med mjölk. Hela förra veckan dracks det antingen det jag recenserar idag eller en annan variant, ett knoppigt, koffeinmaxat, sötaktigt Yunnan jag återkommer till.

Bara tokladdat min lilla glaskanna och sen gjort kopp efter kopp av detta galet uthålliga te; du kommer garanterat tröttna innan bladen!

2009 stod det på påsen, skördat tidig vår, inköpt drygt två år senare, påbörjat mars 2013 men det är bra fräs i det här fortfarande. Finns inte till salu för tillfället men det finns många bra alternativ i samma prisklass($6/100g betalade jag) och det kanske t o m dyker upp igen i ny årgång?

Vad jag vill säga är att den här typen av teer från just YS sällan-om någonsin-gjort mig besviken.

Spretiga, oregelbunda och ganska långa blad med distinkt gyllene knopp. Burken jag förvarar teet i är alldeles brunluddig på insidan av alla småhår bladen avgett.

Doften ur sagda burk är egentligen inte särskilt stark eller säregen-det är få övertoner av exempelvis frukt eller tobak eller vad det nu kan vara man uppfattar; om något skulle jag säga att den är lite kylig. Påminner allra mest om Ceylonte faktiskt, i det att den är rätt 'ren'.

Har som sagt bryggt detta rätt slumpmässigt för det allra mesta, en rejäl nypa blad(kanske 2-3x vad man brukar använda när man fixar te på vanligt vis) och låtit det dra en dryg halvminut första vändan och sedan känt mig fram. Få kvällar har jag tyckt att bladen börjat kännas slutkörda när jag är färdig med dem.

Lite tråkig färg kanske om man jämför med de nästan lysande orange toner man kan se i ett Darjeeling eller nepalesiskt te och det ser avgjort rätt jävligt ut med lite mjölk i...men låt inte det avskräcka.

Utan mjölk blir det inte strävt eller surt/beskt även om jag överdoserar såhär, bara kraftigt och det kvillrar lite stillsamt på tungan.

En aning svettframkallande är det också, känner mig lätt kokt efter en kopp eller två.

Robust utan att vara tråkigt skulle jag kanske vilja kalla det. Tåligt också då det verkar kunna ta en mängd olika bryggmetoder och ändå bli som jag vill ha det. Utmärkt vardagste.

Trevligt sällskap en eftermiddag som denna när utsikten utanför mest bjuder på glåmiga snöhögar.

Yunnan FOP & Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy från My Tea Store.

(kort titel..)

jag lyssnar på...nåt från Aria the Natural OST 'Due' som strömmar in från vardagsrummet


Svart Yunnante som dessa båda var en av de första tesorter jag lärde mig känna igen när jag som tjugonånting började dricka rena teer på allvar. Utan att ha kunskaper om teet som sådant döpte jag det i mitt huvud till 'åsnete' för att det har en benägenhet att dofta lite hästaktigt. Uppskattade det för den distinkta, tydliga och lite säregna smaken. Oftast köptes det tillsammans med Keemun, jag tyckte det var trevligt att ha några olika sorter hemma att variera med.

På senare år har det blivit glesare mellan köpen, jag har upptäckt andra teer och kanske gått upp en del i kvalitet jämfört med vad min favoritbutik på den tiden hade att erbjuda. För ett par år sedan hade jag ett Golden Yunnan från Cayote hemma jag tyckte var nästan precis som jag vill ha 'vanligt' Yunnan det egentligen inte är nåt särskilt med, men sedan har det blivit klent med köp. Och jag har märkt att det jag letar efter inte finns överallt, det är svårt att sätta fingret på ett smakminne men ofta är teerna för bra, för fruktiga, för rökiga etc etc och passar till andra tillfällen än det kravlösa vardagsdrickande jag vill ha det till.

My Tea Store jag besökte för ett litet tag sedan hade två varianter, ett jag nog är säker på är just 'för bra', och ett enklare. Jag ville ändå prova båda.




Det är en vänlighet och service att ge detaljerade brygganvisningar på ett te tycker jag, ledningen finns där för den som så önskar. Den som vill brygga efter eget huvud kan ju bara köra på.

En jämförelse mellan de torra bladen; FOP:en har lite mindre blad men känns ändå kvalitativ, med en läderaktig och ren doft. Top Tippy har stora, gyllene blad som inte känns genomtorra utan lite som torkade trattisar på nåt underligt vis. Doften är givetvis väldigt lik det andra teets, med den skillnaden att det är lite lite rökigt, och har ev en lite fruktig ton modell russin.

(Det är svårt att inte börja låta som Bengt Frithiofsson i sina mest vildsint ögonbrynsviftande ögonblick när man skall beskriva smak/doft på ett te, but so, there. Har försökt hålla det på en vettig nivå.)




Det får nog bli närbilder på bladen var för sig också-för övrigt en av de mest besvärliga fotosessioner jag haft, ljuset ändrades ideligen, jag fick mer oskarpa än skarpa bilder och det var överlag mycket svordomar och underexponeringar >_<

Yunnan FOP

Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy

Visserligen drack jag FOP-teet imorse, men det var innan jag bestämde mig för att skriva den här posten så jag börjar med Top Tippy. Överfölls av längtan efter mandelkrokar så jag sprang ner på bageriet på hörnet och köpte en innan jag gav mig i kast med att brygga.

Efterforskningar ger vid handen att My Tea Store förmodligen får detta levererat från Te-Centralen i Östersund, bra för då kan man dels sniffa och titta på åtminstone ett urval av deras te i butik. Länk här.
Tippy var ingen överdrift-det formligen bolmar små guldgula knopphår ur påsen när jag häller tillbaka det dyrare teet i påsen efter fotograferingen.

Jag brygger en kopp med 95° vatten i ca 3-4 min, med en för min smak tillhöftad mängd blad.

teet får snabbt kraftig färg och är lite grumligt, förmodligen p g a alla småhår

Smakar utan mjölk-det har dessutom en alldeles fantastisk ren, aromatisk och 'hög' doft som lovar mycket gott måste jag säga-och jag blir inte besviken, verkligen inte. Otroligt djup och komplex smak, sträv och aktiv men utan beska och dessutom med något jag inte tidigare känt i ett Yunnante-eller något annat te heller för den delen när jag tänker efter. Smakarkivet i bakhuvudet säger "svamp" men det är det naturligtvis inte, jag kan helt enkelt inte sätta namn på det annat än 'jävligt gott' pardon my French. Det första jag hann tänka när jag drack var 'oh wow', sedan exploderar det av smaker; nånting påminner om träkol, kaffe, nånting annat kärvt/rostat. Det kvillrar och har sig på tungan, på ett lite annat sätt mot hur jag brukar uppleva oolonger, och blir till en lite fint sandpapprig lång eftersmak. Ok, nu ska jag sluta kanalisera Bengan...

Jag skulle utan vidare betala hundra kronor till* per hekto för detta te. Puss!

✳ ✳ ✳ ✳ ✳

Resten av koppen dricks med andakt och en skvätt mjölk.

Efter middagen tar jag fram FOP-varianten-och jag kanske ska poängtera att detta inte är en jämförande post, jag är inte ute efter att kunna säga att det ena teet är 'bättre' än det andra-och brygger på ungefär samma sätt. Lagom med blad, 95-gradigt vatten och närmare 4 än 3 min.
Tesmaken i det här fallet är ren och enkel. Inte lika komplex men utan konstiga bismaker eller utsvävningar. Utan mjölk kan en flyktig citruston förnimmas i eftersmaken, men är inget man kanske ska leta efter. Det smakar hederligt och ärligt, som jag förväntar mig att det skall smaka, och jag gillar det. Kan absolut bli en stapelvara i mitt skåp.




Ett prisvärt** vardagste som jag hoppas få tillbringa många murkna höstmorgnar med.

*=179 kr/hg var vad jag gav

**=69 kr/hg

Lagrat Yunnan från Essence of Tea.

jag lyssnar på...Summer~The Church

Idag bjuder jag på en burk kuriosa!

Detta måste vara det äldsta te jag äger. Enligt butiken paketerat för export, bortglömt på ett lager någonstans i Kina sedan åttitalet, uppköpt av f d anställd på fabriken som tillverkat det och på något vis har det sedan letat sig till England. Kringelikrokigt så det förslår.


Rätt frän burk också...



Öppnar man burken och kikar ser man något som förmodligen inte var av überkvalitet när det hamnade där, men tiden gjorde något med det och nu, många år senare har det blivit något ganska trevligt.




Bladen doftar...tja, som yunnante av den här typen brukar dofta. Det drar en aning åt instängd sommarstuga m a o. Just den här varianten känns väldigt ren i doften, inga andra tydliga associationer som t ex frukt eller läder.

Brygger detta på enkelt sätt, med västerländska proportioner och inga speciella åthävor. Kopp, blad, kokande vatten. Vänta en stund. Dricka.

Smaken är förvånansvärt söt och mild, även bryggt ganska starkt, ingen beska men en skärpa som kan påminna om kaffe på nåt vis, kan jag tycka. Vaniljarom?
För en sekund fladdrar en svampliknande doft förbi.

Idag firar jag min första officiella semesterdag, så jag fixar en kopp och sätter mig på balkongen och fortsätter läsa Servant of the Empire. Aah...

Gammalt te i nästan lika gammal kopp. Med sprucket fat.

Det är precis den här sortens udda fynd eller kuriosa som kan locka mig så jag beställde en burk för länge sedan och har sedan sparat ganska hårt på innehållet, eftersom jag misstänkte att nåt sånt här inte finns i oändliga mängder. Är nere på ca 1/5 nu och återvände för några veckor sedan till EoT:s hemsida för att kika efter mer, tråkigt nog var det slut vilket gjorde mig lite orolig.

Trevligt nog finns det nu inne igen att beställa om någon blev nyfiken, fast priset har stigit från £16 till £24(+ frakt) sedan jag köpte min burk. Huga.

2010 Yunnan Sourcing 'Yi Mei Ren'.

jag lyssnar på...Zannin na kougeki från Rozen Maiden OST

Vi fortsätter väl med teskåps-arkeologin en stund till..




Idag ett svart te jag köpte i oktober förra året från Yunnan Sourcings eBay-butik, de(eller han kanske) har sedan dess flyttat till egen sajt med lite lägre priser då de slipper lägga på för eBays avgifter. Jag handlar gärna därifrån, man skeppar grejerna snabbt och är trevliga på mailen. Har hittills inte heller fått något jag inte tyckt om därifrån.

Enligt uppgift är detta te tillverkat av samma variant av teplantan man annars gör pu erh av, den storbladiga sorten.







Som synes ser bladen inte så märkvärdiga ut, de är rätt enhetligt brun-grå med enstaka mer gula eller orange stråk. Dock ganska stora, inga söndriga småbitar i påsen.
Torrt doftar det fruktigt och en aning tobaksartat. En tung, kompakt doftupplevelse, trots att jag inte skulle säga att det doftar jättestarkt. Får en kall, lite mentholaktig känsla i svalget när jag andas in.

Jag lägger en rätt rejäl näve blad i min förvärmda lilla porslinskanna, bladen ger ifrån sig ett moln av katrinplommonsöt doft. På med kokande vatten, väntar en knapp minut.

Hur skall jag nu beskriva detta te?
Det är lite sött, en aning fruktigt, inte rökigt, nånting i bakgrunden man kanske kan kalla bränt socker? En munkänsla som bomull. Dessutom den här nästan kolsyreaktiga kvillrande känslan på tungan man kan få av vissa oolonger.

Inga toner av läder(du märker att det nästan är lättare att säga hur det INTE är men det beror mer på mig och mina svårigheter att sätta ord på saker och ting) utan har en säregen och distinkt egen smak jag förknippar med kokt, mjölig potatis om man äter den med skal. En torr, brun ton men kryllar absolut inte ihop tungan med astringens.
Kanske är det maltighet jag är ute efter? Bah, knepigt.




Men jag är inte ledsen, det ÄR svårt att hitta rätt ord(och sortera intrycken!). Läste dessutom den här posten några dagar tidigare, inemellan jag drack en stor kopp av teet och tittade på Iryu 2(ja, ibland har jag svårt att göra en enda sak. Ibland inte.). OBS varning för mycket text...

Andra bryggningen-30 s- är om möjligt ännu mjukare och kanske lite mer balanserad smakmässigt.

Tredje omgången gjorde jag lite på känn, men nån minut eller en och en halv kanske. Det blev aningen kärvt men det är fortfarade sött under det.

Bryggt gong fu är det dominerande intrycket bränt socker och en mild men trevlig känsla på tungspetsen, fruktsmakerna tar mindre plats.

Årets skörd finns att köpa här. 100 g kostar $6.50 och billigaste frakten $8.