Amber Black Tea från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...Ryuuseigun~Onitsuka Chihiro:

Idag har jag en påse svart jag inte längre minns anledningen till att jag köpte att bjuda på, ovanligt nog kom det i en rejäl pappåse som rymde hela 200g-det var alltså färdigpackat och inte uppmätt av butiken.

I papperspåsen låg en förseglad foliepåse men något slags märkning på, tyvärr har jag vare sig den ena eller andra påsen kvar då jag faktiskt druckit upp nästan alltihop, över hälften tog jag till jobbet för att tjäna som morgonte.

Det är inte det ballaste teet på jorden men det har sina poänger. Funkar lika bra slarvbryggt för att bli starkt och lämpat att dricka med mjölk som i liten kanna under mer kontrollerade former. Mer mustigt och karaktärsfyllt än finstämt, javisst, men jag tycker jag fick bra med aromer och övertoner för en billig penning.

Har sagt det förut men det tål att upprepas, bland de billiga svarta teerna hos YS kan man göra fynd.


Doften är ganska neutral, det färdiga teet drar en aning åt plommonhållet.
Har mestadels kört detta i min lilla glaskanna eller i tekula modell större på jobbet där faciliteterna inte alltid möjliggör finlir.
95° vatten i en...stund. Brukar inte åbäka mig. Nån minut första bryggningen, sen efter känsla/smak. Man håller på tills man tröttnar, det är ett rätt uthålligt te.

För denna tvåhektospåse fick jag ge $24 och jag tycker 12 dollar/100g är ett helt okej pris för detta trivsamma vardagste.



Hågade kan spana in teet här.

Thé Vert Cru Naturel från Thés de la Pagode.

spellistan här hemma slumpade sig som så att det var

Love Hina Again-låten Be for you, be for me som dök upp just nu~


Fick en knasig burk te i julklapp, den visade sig innehålla gunpowder-te från ett fransk företag. Inget jag skulle kommit mig för att köpa själv kanske, men det var en vänlig gest och även om förhoppningarna inte är så stora vill jag ge det en chans.


Vad jag kan minnas har jag endast druckit gunpowder-te utblandat med annat som t ex i sir Williamsblandning och annat, så jag har egentligen ingen referenspunkt för hur det ska smaka.

Inga brygginstruktioner fanns att tillgå annat än på TPs hemsida där man angav 2g te till 2dl vatten vid 85° i tre minuter. Okej, vi testar väl då.

Första koppen smakar...grönt te. Inte helrisigt men inga direkta meriter heller kanske.

Torrt doftar bladkulorna kyligt, strävt, fräscht. Smaken är även den sträv, lätt bitter. Det finns verkligen ingen sötma i det här men jag lägger ingen värdering i det.

Tycker mig känna antydningar till det där stickande citronsura jag verkligen inte gillar att finna i ett te, och tänker att jaha, så det var inte bättre än så. Framhärdar dock och gör ett par koppar till(brygger om på samma blad och det blev inte helt oävet trots att jag inte visste hur länge jag lät det dra).

Med en aning mer blad och en nedkortning av tiden blev det mer i min smak, och till mat passar det faktiskt utmärkt.

Mer om teet från företaget här.

Även om "édition prestige" snarast får mig att tänka på detta...

'Drunk On Red'-pressat svart te från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...

...lite pysmys från slaktfesten Higurashi. No, really.



Nu är det så länge jag påbörjade den här posten att jag inte ens vågar titta efter vilket datum det var så pinsamt är det. Har dock gett mig den på att få ihop något nu så varsågod:

Zui Hong-eller som det heter på teets sida hos YS- 'Drunk On Red' är en rätt uttig liten(100g) kaka pressat svart te som faktiskt gör skäl för namnet, det är ganska duktigt fräs i det här. En eftermiddag efter att ha hällt i mig några koppar i snabb takt och sedan hastat till tunnelbanan kunde jag känna hur hela huvudet och övre delen av ryggen blev varma på ett sätt som inte hade med fysisk ansträngning att göra, och det satt i en god stund.


Min kaka är från 2011 och jag tog den den till jobbet för någon månad sedan som ett led i mina försök att decimera te-stashen här hemma till mer hanterliga nivåer. Som en följd av det projektet har jag bjudit* intresserade kollegor på ett och annat (hittills uppskattat) te.
Tog mig även i kragen och beställde en tebricka modell mindre för att minska spill och ö h t får lite bättre ordning på skrivbordet på jobbet.

Det känns som ett rejält uppsving att kunna brygga som jag vill, egen (urgammal, men funkar) vattenkokare vid min plats, en kanna och kopp som håller ungefär samma storlek. Det enda smolket i tebägaren är att Stockholms vatten inte är lika gott som hemma. Smaken slår ibland igenom.

Nog om detta. Såhär ser teet ut:

De största,snyggaste bladen ligger som så ofta utanpå, inuti är det en aning smuligare. Men jag antar att det förfarandet också bidrar till att hålla ihop det hela.

Kakan doftar te på ett mycket rent, fräscht sätt utan egentliga noter av något annat. Lite dovt, mörkt kanske.

På jobbet har jag faktiskt inte varit överdrivet imponerad av det här, det har känts lite tråkigt och haft något lite kalkigt och strävt i munkänslan som inte gör mig speciellt begeistrad.

Här hemma har jag testat några olika bryggmetoder till för att se om jag kan locka fram något jag gillar bättre.

Färre blad och mer västerländska bryggtider lockar fram en lätt fruktighet och en trevligare känsla på tungan även om det fortfarande är lite sandpapprigt och uttorkande, men så kan ju en del te vara utan att det är något fel. Kommer dock inte ifrån att något känns lite skevt...det är svårt att sätta fingret på men för en kort stund kan jag känna på tungan hur komponenter i teet omvandlas till sockerarter. Vilket i många fall är något önskvärt, men här harmonierar inte smakerna med varandra tycker jag. Det känns mest lite underligt.

Med en släng mjölk känns det bättre men man tappar samtidigt det lite fruktiga. En fråga om smak och arbetsinsats.

Andra bryggningen blir faktiskt godare. Överlag känns det roligare på hemmaplan, men det hade jag på känn redan innan. Bäst blev det nog i den lilla kanna jag reserverat för att brygga just svart te i, en förment 'yixing' för några tior på eBay.

Det är mycket uthålligt te det här, det ska jag faktiskt ge det. Inte en enda gång jag bryggt på jobbet har jag känt att jag gjort slut på bladen, att ännu en bryggning vore meningslös för ut skulle bara komma brunt vatten. Tvärtom har jag oftast haft lite dåligt samvete när jag gått för att skölja ur kannan innan jag åkt hem. Det har känts lite slösaktigt, men att lämna något över natten i de lätt snuskiga kylarna i pentryt har tagit emot.

Mitt slutgiltiga betyg blir något i stil med 'inte oävet men når inte ända fram' kanske. Om bara det där lite pappriga hade gått att få bort så.

I butiken finns även varianter av det här från 2012 och 2013, producerade av lite annat te. Båda kostar en spottstyver. Kanske värt att testa och se om de är roligare?


*=eller prackat på kanske är rätta ordet...

Afternoon tea på TeaSmith.

lyssnar på...Aggressive groove från Free! OST-Ever Blue Sounds


Det var nyligen dags för årets Londonbesök och ett av de terelaterade målen med resan var TeaSmith, en tebar/butik i Spitalfields i närheten av marknaden.

Lokalen är långsmal och sträcker sig från ena sidan till den andra av byggnaden den är inhyst i. Dämpad belysning och avslappnad stämning.

Som gäst sitter man vid en lång lång bardisk och kan se på när personalen tillreder teerna.

alla bilder i det här inlägget är tagna med mobilkameran, tog ingen systemkamera med mig på resan

För mig personligen var det ytterligt bekväma säten trots de höga stolarna, alla som är under medellängd vet hur knasigt det kan bli, men jag slapp sitta med armarna i öronhöjd utan kunde hänga bekvämt på disken.

På temenyn fanns ett antal teer av alla sorter-från pu till vitt men både jag och mitt sällskap bestämde oss ganska snabbt för "avsmakningsmenyn" eller vad man ska kalla det, fem olika teer med litet tilltugg.
Just för tillfället såg denna meny ut som i länken här.

Personalen var snäll och lät mig ladda telefonen under vår besök. Stort tack även om de nog inte läser detta...

Det vita teet vi började med var ett Silver Needles, milt bryggt men med bra drag i. Bakverket t v nedan-palmier- hörde till. Har sett sådana på bild men aldrig provat dem själv tidigare. Ett slags smördegskakor.

Efter denna finstämda inledning bjöds vi ett Bi Luo Chun jag personligen gillade men kanske hade bryggt lite starkare själv. T h ovan syns de små kakorna med miso och sesamfrön och matchadippen med honung man fick ringla på med sked. Ytterligt goda kakor, de fungerade utmärkt med den salt-söta smakbrytningen.

Därefter det första av två oolong, ett grönare sådant som ackompanjerades av en kola-macaron som var minst dubbelt så stor som vanliga(och hade nåt klurigt namn med ett Q i-kan någon hjälpa mig?) men tyvärr i ärlighetens namn en aning torr och åldrig.

Sedan var det dags för ett matcha med en liten bit mörk choklad. Friskt, mjukt och utan bismaker. För mitt sällskap var det första gången hon testade och hon upplevde en viss beska, något som gick mig spårlöst förbi. Att vi upplevde det så olika.

sekunderna innan debuten begås~

Finalen bestod i ännu ett oolong av Oriental Beauty-typ, jag blev aldrig riktigt klok på vilken av de båda grader butiken tillhandahåller vi egentligen drack men min kompis blev begeistrad och diskuterade länge med personalen för att finna ut vilket av de två hon ville köpa med hem. I alla händelser var det riktigt trevligt och uppvisade den karaktär och smak det är känt för.

Till det teet fick vi tre olika praliner, smaksatta med fr v tranbär om jag minns rätt, salt kola och japansk svart vinäger.


Och en sak som verkligen tilltalade var butikens musikval, populärmusik från de senaste 50 åren(viss slagsida åt Bondlåtar vid vårt besök...men Shirley Bassey är helt ok i min bok ;) ) men på lagom volym och avslappnade låtval. Jag har märkt att min tolerans för skitmusik sjunkit rejält med åren och är
det riktigt uselt går jag ut ur butiken utan att köpa det jag var ute efter(varför i hela friden spelas de mest irriterande fjortishitsen på Lindex? Hallå?).

Tystnad är en bristvara.

Nåväl, på Teasmith var det bara nedtonat och lugnt, personalen uppmuntrade till bryggning på bryggning av varje te och vi fick själva välja när det var dags att gå vidare till nästa tesort. Väldigt stressbefriat så vi stannade i flera timmar. Åtminstone kändes det så.

Hit går jag gärna igen!

Ru Yi Hong från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...the europa machine från nya Module International-plattan, Programma!



Det har blivit en del kinesiska svarta teer här på sistone, här kommer ännu ett.
Köpt av nyfikenhet plus det billiga priset. Det tarvas alltid en stadig tillförsel av svarta teer lämpliga till frukost i detta hushåll.

Tyvärr var detta inget fynd.

Små, skurna, rätt ospännande blad som blöta doftar okej men med en svag underton av cigaretttaska som kan vara rätt ofräscht i högre dos. Tittar man närmre syns bladen skifta i grönt här och där så de kanske inte är oxiderade intill dödens gräns.

Smaken kanske inte är behäftad med direkta fel eller otrevliga bismaker men hur jag än bryggt kan jag inte få det att smaka annat än mesigt och trist. Letar efter någon smakaspekt att fästa uppmärksamheten på men går bet.
Det blir snabbt mörkt och lite grumligt men någon ackompanjerande smakstyrka står icke att finna. Ibland har det funnits en antydan till mjölig, kalkig smak/munkänsla a la Novalucol. Inget man kanske letar efter i ett te.

Som frukostte är det rent ut sagt astrist.

Teet skördades hösten 2011.

Pris: $6 fick jag ge för mina 100g så det är väldigt billigt. Här.

Imperial Yunnan från Nothing But Tea.

Kukikodans 28nichi no oodori i högtalarna~


Jag ska kanske börja med att säga att detta inte är en regelrätt recension utan en hastig post för att tipsa om ett faktiskt rätt så klämmigt litet te.

Det blev lite bråttom ety jag insåg att jag bara hade 10-15g kvar.

Köpt i våras när allt enklare svart te-sånt jag gärna gör stora lätt överbryggda koppar med mycket mjölk på- plötsligt tog slut.

Rejäla, robusta blad, lite tvinnande. Doftar som teer av den här typen brukar göra d v s mer eller mindre häst eller närliggande aromfamilj*.

Har gjort som jag brukar för det mesta när jag vill ha en stor kopp opretentiöst te snabbt, bara hällt vatten över en höftad mängd blad-men rekommenderar ev hågade att ligga lite lågt med dosering och bryggtid för det här är drygt te. Kör man i en liten kanna och är lite snitsig med tiderna får man utan vidare ut tre omgångar, kanske fler.

Smaken är ganska väl kalibrerad och jag har lite svårt att finna ord som har någon slags relevans för en bredare läsekrets...i mitt huvud är smaken matt(till skillnad från blank), och brunt utan inslag av rött. Som strävt grovt färgat papper man fick att klippa figurer av på lekis. Ok jag ska sluta nu.

I alla händelser komplexare än man kanske förväntar sig för dryga sex pund hektot. Som bonus är det tåligt; man kan glatt glömma det utan att det smakar toarent i fler minuter än jag vågar erkänna.

Kika här.




*=sidonot: har flera gånger stått och diskat med den använda teklämman hängande på en skåpknopp i ansiktshöjd och funnit mig stå tänkandes på de ridläger jag var på i tio-elvaårsåldern. De blöta bladen doftar hö/häst/gödselaktigt men samtidigt rent, enkelt och fräscht.  

Imperial Pure Bud Yunnan black tea of Simao från Yunnan Sourcing.

min jpop-crush KOTOKO håller mig sällskap idag:

när jag blir stor ska jag också ha glajjor med lysdioder i överkanten...

Det andra av de två teer jag druckit särskilt mycket av under våren(det första postade jag om i mars så här går det undan...) är som synes även det ett svart te från Yunnan.

Yunnan Sourcing har både te från i höstas och årets vår-variant inne plus ett par andra snarlika sorter, alla till en väldigt liten peng($8-10/50g eller så). Min egen påse är från våren 2011 men har förvarats oöppnad tills någon gång i början av det här året.

Liksom det andra teet jag öppnade i samma veva har jag oftast bara mosat ner en försvarlig mängd blad i min lilla glaskanna, kokat upp vatten och kört tills smaken tagit slut. Eller jag tagit slut/måst gå och lägga mig/bara inte pallat mer.

Fin doft från bladen, rent, lite sött med en antydan till bränt socker.

Har bara prövat mig fram vad gäller bryggningen, en knapp minut till att börja med kanske.

Inte heller det här teet ser ju särskilt festligt ut i koppen, blackt och en aning grumligt. Det senare åtminstone delvis beroende på alla småhår. 
Drycken doftar väldigt tilltalande även om jag inte kan precis beskriva vad det är jag känner, bara att det känns fräscht och av bra kvalitet. 

Teet är mjukt men inte utan en viss skärpa som jag gillar. Den hindrar det från att bli uddlöst och tråkigt. Där finns något som jag associerar till potatis...stärkelse?

Ytterligare ett billigt, trevligt, prisvärt vardagsalternativ, lite sötare och mer publikfriande än Banna Black Gold. 

Till sist en önskan om en riktigt glad nationaldag!

~flicker message from epsilon~

Ett besök på Grace Tea House.

lyssnar på...det genomvrickade soundtracket till Azumanga Daioh



Det händer ju faktiskt att jag  går på lokal och dricker te. Nu senast fick jag t o m med mig några kompisar  ;)

Inte så märkvärdigt egentligen, en kanna oolong-TGY i mitt fall- att underhålla tills man tröttnat, en korg dumplings, efterrätt(det var sent på eftermiddagen och gled över i middagsdags medan vi satt där).

Det fina är att det är en ganska rejäl brist på hög, dålig musik, skräniga ungdomar och andra störningsmoment här.

2009 'Banna Black Gold' från Yunnan Sourcing.

som så ofta lite Clannad i högtalarna~

Ingen beklagar de glesa uppdateringarna här mer än jag, det har varit knepigt för en inbiten skiftjobbare som jag att hitta rutiner för ett arbetsliv som numera begränsar sig till kontorstider vardagar.

Packa väskor?
Förbereda morgondagens frukost?
Räkna ut vad man ska ha på sig?

Ofta har jag kommit hem på kvällarna och inte alls velat laga mat, är inte hungrig men sugen på casa sparris version på comfort food; svart te med mjölk. Hela förra veckan dracks det antingen det jag recenserar idag eller en annan variant, ett knoppigt, koffeinmaxat, sötaktigt Yunnan jag återkommer till.

Bara tokladdat min lilla glaskanna och sen gjort kopp efter kopp av detta galet uthålliga te; du kommer garanterat tröttna innan bladen!

2009 stod det på påsen, skördat tidig vår, inköpt drygt två år senare, påbörjat mars 2013 men det är bra fräs i det här fortfarande. Finns inte till salu för tillfället men det finns många bra alternativ i samma prisklass($6/100g betalade jag) och det kanske t o m dyker upp igen i ny årgång?

Vad jag vill säga är att den här typen av teer från just YS sällan-om någonsin-gjort mig besviken.

Spretiga, oregelbunda och ganska långa blad med distinkt gyllene knopp. Burken jag förvarar teet i är alldeles brunluddig på insidan av alla småhår bladen avgett.

Doften ur sagda burk är egentligen inte särskilt stark eller säregen-det är få övertoner av exempelvis frukt eller tobak eller vad det nu kan vara man uppfattar; om något skulle jag säga att den är lite kylig. Påminner allra mest om Ceylonte faktiskt, i det att den är rätt 'ren'.

Har som sagt bryggt detta rätt slumpmässigt för det allra mesta, en rejäl nypa blad(kanske 2-3x vad man brukar använda när man fixar te på vanligt vis) och låtit det dra en dryg halvminut första vändan och sedan känt mig fram. Få kvällar har jag tyckt att bladen börjat kännas slutkörda när jag är färdig med dem.

Lite tråkig färg kanske om man jämför med de nästan lysande orange toner man kan se i ett Darjeeling eller nepalesiskt te och det ser avgjort rätt jävligt ut med lite mjölk i...men låt inte det avskräcka.

Utan mjölk blir det inte strävt eller surt/beskt även om jag överdoserar såhär, bara kraftigt och det kvillrar lite stillsamt på tungan.

En aning svettframkallande är det också, känner mig lätt kokt efter en kopp eller två.

Robust utan att vara tråkigt skulle jag kanske vilja kalla det. Tåligt också då det verkar kunna ta en mängd olika bryggmetoder och ändå bli som jag vill ha det. Utmärkt vardagste.

Trevligt sällskap en eftermiddag som denna när utsikten utanför mest bjuder på glåmiga snöhögar.

Lapsang Souchong Topgrade från House of Tea.

Madogoshi ni mieru wa med Kukikodan ur högtalarna...


Jag kanske ska börja med att säga att te av den här typen inte är någon storfavorit egentligen och jag således inte dricker det så ofta-och speciellt inte på hösten/vintern eftersom jag tycker det rökiga påminner om blötfuktig höst och trädgårdar där det bränns löv i dimman och det är en rätt deprimerande bild för mig.

Och det rökiga är en kall smak för mig.


Det var länge sedan jag köpte den här lilla påsen, såpass lång tid har gått att jag inte minns när eller varför-eventuellt för att House of Teas var en av de varianter jag tyckt varit okej.

Okej=inte smakar som man glömt en påse te i ett utbränt hus en vecka*.


Slut på utvikningen, har iallafall kommit till skott och öppnat min påse och börjat dricka av teet. Både
rent och som morgonte, som ju i detta hushåll brukar innebära en skvätt mjölk. Det funkar bra på båda sätten.

En morgon(eller ja, klockan är just nu tjugo över tolv ser jag) som denna fick det ackompanjera den sedvanliga Brie-mackan till frukost.

Små, jämnstora blad utan större färgvariation. En del stickor och strån som synes. Min påse innehöll en del stöv så den som absolut inte vill ha minsta bladpartikel i koppen gör nog bäst i att hala fram en sil.

Doften är som förväntat, viss rökighet men utan att släcka ut allt vad luktsinne heter.

Bryggt som butiken föreslår blir det ganska ljust, milt och är tydligt tjockt i munnen. Visst finns där rökkaraktär men jag trillar inte av stolen, och under finns något varmt, lite träigt och aningen sött.

Eventuellt kan man hoppa över en tredje bryggning och köra två lite längre, men för mig personligen
är tre på ca en minut vardera idealiskt.

Tycker mig ändå minnas att första gången jag köpte det här teet var det mer av både träkaraktär och sötma/värme och mindre rök, och det gillade jag bättre, även om det absolut inte känns som dåligt te, kanske bara lite mindre i min personliga smak. Avråder absolut inte från att prova.

Och jag tar gärna emot tips på riktigt fina teer av den här sorten, nån gång kan det ju vara skoj att testa.

Te, macka och ett julblad från Åhléns-stämningsbild från casa sparris, sent i november.


House of Tea(som f ö fått ny mycket snyggare hemsida ser jag nu) vill ha 179 kr för 50 g av det här teet, kika här.






*=exempel på detta är t ex Twinings Lapsang, en olfaktorisk chock av rang-kemiskt stridsmedel vore ett annat användningsområde. Men smaken är delad.

Tekompis.

lyssnar på...Shizuka na ichi nen no owari ni* från Tamayua ~hitotose~OST



Ville bara visa min lilla souvenir från årets Londonresa som trots större fokus på nischparfym även innehöll en hel del terelaterade upptåg, däribland ett besök med teprovning på The Chinese Tea Company, en liten butik som ligger undangömd under järnvägen i en galleria/passage vid namn Portobello Green.

Vi hade grava problem att hitta lokalen!

En butter liten gris med självtillräcklig framtoning. Vald just för att den är liten och inte så benägen att gå sönder vid omild bagagebehandling, plus att jag är född i Grisens år.  Vad ska jag säga, jag diggar grisar. :D


Hen får ligga och demonstrera sitt ointresse på tebrickan framöver.


För den som ev är obekant med såna här små lerfigurer kan jag berätta att de är små prydnader(ev andra syften är lite oklara för mig, snabbgoogling ger resultat som tyder på att de skall ha nån slags symbolvärde) man kan ha medan man brygger sitt te och "mata" dem med kallt/överblivet te så att de liksom yixingkannor så småningom med tiden tar till sig en patina.

Minns tyvärr inte längre vad jag fick ge för det lilla svinet men det var inte många pengar.






*=at the end of a peaceful year?

2011 Long Jing från Five Star Tea.

wa.su.re.na.i.ka.ra~Gackt förgyller hemmet just nu ;)






Idag tänkte jag dricka lite gammalt te.

Nä men, allvarligt. Visst är det fjolårets skörd detta, och man kan ju fråga sig varför jag köper det när nytt finns att tillgå?
Två anledningar till det; dels kostar inte en påse med 10g så mycket att det gör något om det visar sig alldeles hopplöst, och dels ville jag testa fler än en variant från butiken Five Star Tea eftersom det är första beställningen jag gjort från dem.

Som del av det pågående 'testa alla LJ jag kommer över'-projektet.

Det visar sig iallafall att även om detta är bättre begagnat så är det inte helt oävet. Enligt påsen är det plockat före Guyu d v s den 20 april.

Bladen doftar gott om än lite torrare/strävare än vad jag förväntar mig. Lagda i min för dagen provkörda och alldeles fantastiskt knasiga nya gaiwan med vilt stirrande fiskar på kan jag känna det där lite nötiga-buljongiga som är så välbekant, men inte lika kraftigt som annars.


Som för det allra mesta, 2.5g blad gavs en lång minut i åttiogradigt vatten.

Såg ut som ovan efter ca en minut. En av knasfiskarna skymtar nere t v. ^^

från en tidigare session, detta kan ha varit omgång sex eller så, därav färgen~

Det puttrar på så, 3-4-5 bryggningar åtminstone.

Trots att jag kan känna något som skvallrar om att åldrandet har satt in här så tycker jag ändå att det här är gott te. Det finns fortfarande en fräschör och det där friska lilla bettet jag tycker så mycket om, samt det jag associerar med kyckling. Det surrar stillsamt på tungan, munkänslan är nånting mellan sockervadd och bomull om det ger någon ledtråd.

Doften är fin också, om än inte jättestark.

Vet inte om det beror på att teet förvarats bra eller om det helt enkelt var av god kvalitet när det plockades men det är fortfarande helt okej, för priset jag betalade kan man dricka det närapå varje dag utan att det blir tråkigt. Det har bara mildrats lite i smak och doft.

Jag betalade $2.49 för dessa tio gram, kika här. Kanske något att slänga med på skoj om man ändå ska beställa?



p.s. En till yunomi med Natsume Yuujinchou-motiv tillagd på sidan för animekoppar!

Ett trevligt impulsköp.

Hade för länge sen en period när jag lyssnade massor på gammal OutRun-musik, detta är en av låtarna jag fortfarande lyssnar på-Passing Breeze(lounge suite). Fantastiskt att den fortfarande ligger uppe förresten.





Häromdagen lyckades jag äntligen gå förbi Utopia på Odengatan en dag när de hade öppet, och dessutom rea på allt i butiken* och det tog inte många ögonblick innan jag fick syn på de här fyra:

De stod travade i varandra och såg fina ut på håll, men när jag började plocka med dem och såg att det var fyra olika motiv, inte likadana koppar så var det förstås kört.

Ros?

Magnolia? Men vad är då det där som ser ut som granatäpplen..? :O

Krysantemum kanske?

Ingen aning...

Tror jag avslöjat mina ruttna kunskaper i kinesisk botanik nu. :P  Ev mer insatta kan ju komma med förslag...

Undersidan ser ut såhär-jag kan förstås inte läsa en rad men tar tacksamt emot info från de som kan.

Samma sak gäller för det som står på motstående sida som blommotiven-och är detsamma på alla kopparna.

När jag skulle till att betala frågade jag kvinnan i kassan medan hon slog in kopparna i silkespapper ifall hon visste något om dem(butiken säljer  både gammalt och nytt så ifall det fanns någon historia bakom vore det ju skoj) och fick till svar att de kanske kom från nåt gammalt lager som nån hittat och isåfall kanske var tillverkade på sjuttiotalet. Hon visste inte säkert för det var inte hon som åkte till Kina för att köpa in och leta grejer.

Men eftersom det är hörsägen i två led så lägger jag in en brasklapp.


För mig ser de iallafall handmålade ut, men jag är ingen kännare.

En kopp kostade 48 kr och det fanns åtminstone ett set till vad jag kunde se. och så 15% rabatt på det.

Liten kinesisk loppis-tekopp.

lyssnar på...


Min agent i England* stöter ibland på terelaterade grejor och för några månader sedan fick jag frågan om jag var intresserad av en udda tekopp som isåfall skulle tas med över nu i juni. Det var jag, och nu är den här!

Som synes en rätt sjövild drake på ena sidan, en eldfågel på den andra. Klassiskt motiv.

Inga tvivel om ursprungsland heller. Tycker såna här udda, lite slitna koppar kan vara rätt skojiga, och den blekgröna färgen var lite udda, iallfall för mig.


Invigd med lite gyokuro medan förmiddagens bestyr ombesörjdes.

Trevlig onsdag! Snart är det midsommar!




*=d v s den vän som jobbar på second hand-butik... :)