Malawi Salima oolong från Nothing But Tea.

Oceanside Liner med Paris Match ljuder här hemma(äntligen fått fatt i plattan igen) det går att smakprovslyssna på låtarna en bit ner på sidan där... ;) *hint*



Slumpar en påse ur högen med otestade prov idag-det blev afrikanskt oolong, som en del annat jag köpt är det framställt på tegården Satemwa.

Varför det heter Salima vet jag inte, men jag klipper upp påsen och studerar bladen. Drar in doften och det är en fruktig, aningens druvaktig doft(när jag säger druvor så menar jag egentligen den smak och kärvhet som uppstår när man biter sönder druvkärnor), lite sött men en underliggande ren tedoft. Lovande!

Det var rätt stora blad men självklart lite osorterat. Mätte faktiskt det största bladet där i mitten och det är 4 cm, duktigt stort.

Det är ett under att jag ens emellanåt får en god kopp te när jag knappt kan steka ägg(dagens fastnade i TEFLONpannan...) men jag utgick ifrån butikens råd om 80° i 2-4 min, lade 4g blad i oolongkannan och hällde på vatten. Smakade efter 2 min men fick ge det en halvminut till.

Det är givetvis en stor skillnad mellan detta och kinesiska/taiwanesiska oolonger, främst p g a att detta förmodligen är tillverkat av C S var. assamica och det ger en annorlunda smak. Det påminner fortfarande allra mest om svart te men om man slutar jämföra och ger det en chans finner man dock ett mjukt te nästan fritt från bitterhet av den otrevliga sorten, en antydan till frukt, trivsam munkänsla och under alltihop denna rena tekaraktär. Tyckte mig känna en lätt söt eftersmak emellanåt.

Drycken blev vackert djupröd vilket jag försökt fånga något av, men det var svårt.

Inte slående märkvärdigt te, men det har sina sidor. Jag är osäker på om det skulle lämpa sig för gong fu då det tycks lösa ut smak och färg oerhört snabbt och möjligen bli svårkontrollerat, men jag ska givetvis försöka. Återkommer med en edit.

Jag tycker hur som helst att det verkar pågå mycket experimenterande på afrikanska tegårdar, det framställs vitt, grönt, oolong, t o m pu erh och det är jättekul! Så mycket te blir annars ctc:at och sålt till påstetillverkare och hamnar i likgiltiga, likformiga förpackningar i ett snabbköp nära dig.



 Bryggde en andra omgång på ytterligare två och en halv minut och det blev helt okej. Tänker mig att den här typen av te borde funka utmärkt till en avslappnad afternoon tea med lite snittar och kex, eller så. Inget toksött.

Uppdatering 120619: Om man som jag idag testar gong fu(4g i min allra mest opraktiska kanna-en pytte-xi shi i porslin med en tömningstid på 20s) så liknar teet allra mest ett Bai Hao, vilket kändes rätt trevligt. Började med 85°, häll i/häll ur. Aromatiskt och avslappnat.


Vill man testa själv kostar 10g £1.50, eller £8.35 för ett hekto.

Malawi Dark Fired Thyolo från Nothing But Tea.

dagens låt: Chronus awakening från soundtracket till japanska snutserien Zettai Reido(Absolute Zero)


Idag har jag ett svart te från Malawi i koppen. Köpt i provpåse med en binge andra i somras, när jag letade teer från Afrika.

Det är inga blyga småblad detta, första gången jag bryggde det för några dagar sedan till frukostmackan var det problem att peta ner dem i tekulan, och jag använder en som nog är avsedd för tekannor för att kunna låta bladen expandera ordentligt även när jag gör te per kopp.

För att ha lite koll på parametrarna vägde jag upp 3g för det här tillfället, till 3dl vatten vid 95°.
Lät det sedan dra ~3 minuter innan jag silade av.

Jag är faktiskt imponerad av det här teet, både doft och smak är riktigt angenäma, inget av den aggro-raspighet eller brist på komplexitet som kan uppträda bland afrikanska teer, utan smaken är ren men med en touch av druvighet och ett liten aktivitet på tungan. En blygsam sötma smyger i bakgrunden, utan att ta överhanden. Jag kan t o m tänka mig att dricka det här rent, utan mjölk.

Det blir nog till att beställa en större påse nästa gång jag lägger en order hos NBT.

Btw, Thyolo, som är ett tedistrikt i sydligaste Malawi, skall tydligen uttalas "cholo". Vilken av gårdarna som avses här framgår inte, min gissning är Satemwa.

Jag bryggde faktiskt en omgång till på bladen, gav det runt sju minuter bara för att se vad som kom av det medan jag ändå höll på. Det blev lite svagt, men fullt drickbart. Inga unkna eller bittra smaker alls.

Nothing But Tea vill ha £1.50 för ett 10g prov, eller £8.45 för ett hekto. Info finns här.

Malawi White Peony från Butiki Teas.

jag lyssnar på...Komorebi no contact från Star Driver-Kagayaki no Takuto


Med min order från Butiki kom flera prover, några jag fick välja, några som plåster på såren för att Ceylonteet försenade ordern. Jag störde mig inte på leveranstiden, som köpare från Sverige vänjer man sig ju snabbt vid långa leveranstider, men visst var det en vänlig gest.
Idag dricker jag ett afrikanskt White Peony, intressant vore kanske att veta vad för sorts buskar de plockats från, men hur som haver är de från Afrika. Provet räcker bara till en kopp så någon fullständig recension blir det inte av detta, utan lite snabba intryck. Jag har inte druckit mycket vitt te i mitt liv alls, definitivt inte tillräckligt för att komma med några mer ingående uttalanden, men några ord om smaken och bilder på bladen kan jag stå till tjänst med. Håll till godo.

Torrt doftar det knappt alls, medan man brygger utvecklas en svag doft som jag tycker är välbekant, kanske lite mer fruktig och mindre hö/kumarinaktig än förväntat. Smaken är trevlig, inte kanonstark, lättare än vanligt och teet känns liksom 'tätt' i munnen, som bomull eller så. Egentligen inga särskilt utstickande smakförnimmelser, det är gott men man ramlar inte av stolen.

Dock fanns där ett trevligt litet tungkviller som förhöjde det hela. Jag bryggde som det står på påsen, 185°F är lika med 85°C. Vill man beställa kostar det $9.50/oz(30 g), eller $5 för halva den mängden. 

Tycker detta te var helt okej att sörpla en eftermiddag med datorpyssel och andra odd jobs(spika fast kabelklämmor i vardagsrumsgolvslister, någon?).

Lost Malawi från Rare Tea Company

jag lyssnar på...Victim från Kurau OST Indigo

Ok, nu måste jag erkänna att mina geografikunskaper är bedrövliga, iallafall avseende Afrika. Eftersom det här är det första afrikanska te jag skriver om letade jag efter en lämplig tag avseende ursprungsland i tron att det var antingen Kenya eller Tanzania...pinsamt nog är Malawi ett eget land och inte en del av de ovan nämnda. *skämshatt*

På sätt och vis inte en totalt okänd region dock, som liten batting var jag väldigt akvarieintresserad och malawiciklider läste jag mycket om, även om jag helst hade sydamerikanska fiskar i den egna baljan.




Lost Malawi är ett svart, traditionellt framställt te som ger ett lite bräckligt intryck i torrt tillstånd. Svarta blad med varmt röda inslag. Även doften känns varm och helt utan vassa kanter. Både blad och dryck har den där lite vällingartade karaktären. Inga andra direkt tydliga inslag.


Utan mjölk är smaken aningen mildare än man kan tro när man bryggt, teet blir snabbt väldigt mörkt och lite grumligt, färgen mer bärnstensbrun är klarorange.
Smakar på det utan mjölk och det har en ren tesmak som dock känns annorlunda än t ex Ceylon, eller så är det för att jag vet på förhand varifrån teet kommer och låter det färga intrycken.
Väldigt lite bitterhet, en liten aning astringens och svag citruskaraktär.





Det är dock med mjölk som detta te verkligen lyser för mig, det har varit räddaren mången murken morgon när jag behövt starta dagen med något stabilt och pålitligt. Tillsammans med parhästen RAF Tea(bloggpost kommer) har det blivit en stapelvara i skåpet här hemma.
Med lite mjölk är det som om smaken förfinas, fokuseras, en svag aning av frukt tillkommer möjligen och man kan dricka det förstrött eller med stor koncentration på smakupplevelsen och i båda fallen är det bra te. Följsamt, ger en precis det man behöver för stunden utan att bli mesigt. Bra skit.




Tegården Satemwa framställer tydligen förutom detta även en hel del andra teer varav några finns hos Rare Tea, jag fann dessutom på deras egen site att man framställer pu erh av något slag. Tja, kan man odla oolong på Nya Zeeland så!

Alla är Fair Trade-märkta och odlas utan bekämpningsmedel. Bra där.

En burk om 50 g kostar £6.50(refillpåse £6.20), frakten några pund till.