The Korean Way of Tea.

i min iTunes....War For Peace (Theme of Bellato)~Lia från THE FORCE OF LOVE ~Lia sings for RF online~

nej, bilden har inget med te att göra men en random krukväxt har väl aldrig dödat någon och tja, den var ju fin så..?

Idag blir det bokrecension.

Jag läser inte så ofta teböcker, på svenska finns så få, och i det övriga utbudet är så mycket inriktat
på afternoon tea och därmed kanske mer åt recepthållet att det inte känns lockande för mig. Läser hellre om själva teet än hur man gör gurksnittar och mjuka kakor.

Inte för att jag hatar afternoon tea, tvärtom, men jag föredrar om någon annan lagar!

Taizémunken broder Anthony och Hong Kyeong-Hee är författarna till en liten(ca 120 sidor) introduktion till te i Korea, tänkt som en väg in i detta rike.

Språket är avslappnat, enkelt och opretentiöst men med en värme och kärlek till ämnet. Ville de locka nya adepter till det koreanska teet så lär de lyckas. För mig räckte det med fotona jag såg några uppslag in så ville jag boka nästa plan till Seoul...

Innehållet går från teplockning och -odling till beredning och man har även inkluderat en del kortare historia och några sidor te-poesi från 1300-talet och framåt. Det är absolut ingen torr bok och man fastnar inte i någon enskild aspekt för länge men jag kände ändå att bilderna var den stora behållningen, många av dem förmedlar samma känsla som jag kan få av att dricka det te boken beskriver; lugn och stilla förnöjsamhet. Och vem behöver inte sånt i dagens samhälle?


Bokförlaget Seoul Selection säljer boken för KRW10800 vilket är cirka 70 kronor, billigaste fraktalternativet går på en åttiolapp till. Jag köpte dock mitt exemplar från Nothing But Tea då jag var lite angelägen om att få boken snabbt och hoppades att leveransen skulle gå fortfare från England. Just nu på rea för £7.50 plus frakt, sammanlagt ca £14, så priset är m a o rätt likvärdigt.

Broder Anthony har även en samling sidor om koreanskt te under sin hemsida; massor med länkar och information, ännu har jag inte läst mycket men det jag har kikat på har varit väl värt det.

Två Etsytips.

har längtat efter Anymore med Sarah Cracknell hela dan, så det är den jag lyssnar på nu

Om någon drömmer om en knalligt grön kyusu-

-eller kanske en liten yixing(?)kanna av okänd provenans-

-så finns båda till salu på Etsy för en rimlig peng, kyusun $18 plus $10 i frakt, den lilla lerkannan
 för $8, frakten går på lika mycket.

Jus' sayin'.... ;)



(bilderna är skamlöst lånade från resp säljares annons, hoppas ingen misstycker....)

Nodate chawan från Katsuragi Japan.

-till tonerna av Kodomo no Koro no Yume från Skull Man OST 1-

Ännu en tiodollarspryttel från eBaysäljaren Japanese Antique Katsuragi, än en gång var jag den enda som bjöd och än en gång ville jag ha den för att den kändes lite vardaglig och jag tror den är trevlig att dricka ur på det där kravlösa slänga blad i vatten å vänta lite-sättet.

Och så är det ju en ursäkt att ta en och annan bild(hur jag önskar att det var ljust längre!)...

Som synes är det vanligt vitt porslin med något slags landskapsmotiv(shanshui?) inte sådär jättestor som teskålar kan vara, men större än en vanlig japansk kopp. Skulle man ta sig för att fylla den ända till kanten rymmer den tre deciliter. Känns trivsam att hålla i och porslinet är lagom tunt och bra att dricka från.

Tilltugg till te.

i min iTunes...Cross Over ~ version les quatre filles från Star Driver ja, den jämra serien IGEN...


Jag kanske ska klargöra från början vad jag menar med "tilltugg": det är ju inte alltid det behövs, och jag är inte ute efter vilken mat som går till en viss typ av te, eller vilka teer som funkar i den händelse middagen blir mackor plus Earl Grey med mjölk.

Nä, jag fiskar efter hur man gör de gånger man dricker te för att man vill dricka just det specifika teet, med viss koncentration. Problemet är att efter att ha druckit 5-6-7 bryggningar säg, taiwanesiskt oolong så infinner sig en vilja att bryta av, eller man kanske känner av magkatarr eller dylikt. Vissa teer blir iallafall jag helt enkelt hungrig av(bra tips om man har dålig aptit...) 

I såna här fall vill åtminstone jag knapra på nåt litet, men, det skall vara nåt som harmonierar med tesmaken. Eller iallafall inte stör alltför mycket.

Bagateller kanske någon tycker, det är väl bara att bre en macka?

Jovisst. Allas smak är olika. För mig är det dock mycket som går bort; frukt för syrans skull, den tar över tycker jag, alltför salta eller söta-framför allt söta-saker av samma orsak.
Jag drack förvisso ett Zheng Shan Xiao Zhong en gång och hade chokladdoppade mandlar med kanel på till med stor behållning men det var nog ett undantagsfall. Föredrar mer neutrala smaker.

Några saker som funkat för mig är...

* nötter. Helst osaltade, gärna rostade. Helt råa cashewnötter är sällan kul.

* senbei d v s rissnacks av den sort som det brukar finnas mixlådor av bland 'naturgodiset'.

  bland sagda snacks finns även

* grönsakschips rätt okryddade men väldigt krispiga och fina grejer...

* flatbröd eller annat tunt, krispigt bröd, dock ej FinnCrisps p g a surdegen. Diggar inte surdeg~

* riskakor utan en massa ostpulver och jox

cashewnötter med svarta och vita sesamfrön, konohasallad* och sesamcrackers

Den som börjar se någon slags röd tråd här är garanterat nånting på spåren... ;)


Om någon sitter inne med andra mer oväntade tips tas dessa tacksamt emot!


*=konoha betyder löv på japanska

Mim Estate 2nd flush TGFOP1 från High Teas.

och här bjuds det på...Sketchbook wo Motta Mama -Instrumental- som var ED-låt för just Sketchbook~full colour's(sic)~

Kanske dags att dra fram ett riktigt Darjeeling idag, efter alla nepalesiska och afrikanska teer av darjeelingtyp? Visserligen av enklare sort, men när jag öppnar påsen och häller upp teet i en burk känns en trevligt sträv doft, välbekant om än inte fullständigt renodlad.

Tegården Mim var obekant för mig, men kort kan sägas att...jag inte hittade någon relevant info alls utöver att stället ligger 6800 fot över havet. Kul för dem.

Bah, då får vi titta på lite blad istället:

Det är väl precis såhär jag förväntar mig att ett second flush ska se ut, lite brutet, ett och annat grönt blad.
Mäter upp en lagom mängd blad för en frukostkopp men håller mig på den försiktiga sidan vad gäller bryggtid, för att slippa ev fränhet. Ibland går det fort att beska ner ett Darjeeling till odrickbarhet, better safe than sorry.

Och det är väl också såhär jag förväntar mig att teet skall te sig-no pun intended. Mer gyllene än brunrött, ljusare än annat te, kanske aningens grumligt. Smaken är typisk darjeeling-sk men utan att man dragit alla reglage till 11 som i ett FF. Trevlig strävhet och aromatisk doft, går absolut att leva med till vardags och var jag ute efter ett baste av den här typen att ha som stapelvara i skåpet så varför inte?

Så, måste säga att jag tilltalas av det här teet, tar man det för vad det är så är det fullständigt habilt och klarar uppgiften(ackompanjera frukostmackor) prickfritt, med lite mysig arom på det.

Köpte detta som rubriken antyder från High Teas, en butik med fokus på svarta teer som kanske kan förväntas av en brittisk shop.

Ett hekto kostar £5.95, i skrivande stund 66 kr. Att kikas på här.

Baconte.

nu spelas...Yumeiro sakamichi från Kamichu! OST

Men nu får det väl ändå vara nog?

Te med baconsmak.

>_<

En trevlig överraskning.

i min iTunes...受難曲(Junan Kyoku) från Antique Bakery OST


Hade några paket att hämta ut från COOP idag, bl a ett från Canton Tea Co då jag blev nyfiken på deras egenpressade pu erh häromsistens. Beställningen var på två 10g provpåsar, sagda pu erh samt ett long jing. Sådana småpåsar kan ju inte rimligen ta någon större plats, så döm om min förvåning när postkassörskan lämnar ut det här paketet:

Förvirringen steg ytterligare när jag öppnade kartongen och fann det här:

Min första tanke var givetvis att a) något blivit fel eller b) butiken skickat nån sorts GWP* som de inte berättat om.

Men skickar man en hel bing utan vidare? Kakan väger 250 g och när jag lade min order var det inga 15% rabatt 0_o


I det lilla röda kuvertet låg utöver det en voucher på £5 om beställningssumman uppgår till minst £10(på anledning av att det nu är Drakens år).



Jag begriper ärligt talat ingenting men är glad och lite förvånad. Om det nu är med flit-låt oss hoppas de inte saknar en kaka nästa gång de har lagerinventering :O

15% rabatt-erbjudandet pågår till den 7 februari om jag förstått rätt.


*=GWP, eller Gift With Purchase, kanske inte så vanligt i tebranschen?

Om lagom dricktemperatur.

morgonens soundtrack-Chiyo teki fantasy från Azumanga Daioh OST-Omatome Ban-CD2


Är inte helt säker på om det var läsandet av uppgiften att strupcancer är vanligare i norra Iran-där man dricker mycket och väldigt varmt te-som fick mig att fundera på det här med hur varmt man vill ha sitt te. Jämför jag med mina vänner är det svalare än de flestas preferenser(de skulle nog säga fesljummet*), jag väntar länge och blåser på ytan för att någon gång få börja dricka. Sörpla och ta småklunkar är inget för mig, jag vill kunna dricka teet som jag dricker annan, kall dryck, fritt och utan att vara rädd för att bränna mig. För varmt te(och mat!) är bara frustrerande. Det gör ju ont!

Nåväl. Efter den där studien i Iran-som på intet vis är ny, den kom 2009-rekommenderades det att man väntade tills temperaturen fallit till åtminstone 65°C innan man började dricka.

65° för mig är lika med brännskador, jag skulle inte ens kunna sippa på det.

Hur gör folk?



Nedan resultatet av en högst vetenskaplig undersökning i det egna hemmet:

Nu var jag kanske inte helt snabb där men jag kom fram till att 45°C är idealtemperaturen för mig. Är det alltför varmt känner man ju inte ens smak tycker jag, vad är det då för poäng med att dricka te?

Synpunkter på det?





*=delar av sagda vänkrets plockar dessutom glatt upp insatsfilter av lera ur kannor med fingrarna när teet har bryggt klart-

Kenya Kaimosi TGFOP1 från Nothing But Tea.

slölyssnar på...Kokoro no ato-Kosaka Riyu(Mokke OP single)

Jag gillar alltid lite extra när provpåse-systemet är integrerat i butikens sortiment, att man alltid kan köpa lagom till en eller två provomgångar utan att känna att man tar en jätterisk. Om teerna är dyra är det ju synnerligen bra, men oavsett prisklass är det ju skönt att veta att man inte plötsligt står där med ett hekto eller kanske mer av något man helst hade velat slippa.

Nothing But Tea är en sån butik, också den en upptäckt från i somras när jag dammsög nätet på afrikanska teer. Den gången blev det just ett antal små prover, som synes tycks standarden vara 10g/påse. Smart touch där med bäst före-datumet!
Minns inte hur snabb leveransen var den gången, men jag köpte en bok av dem för nån vecka sen och den dök upp imponerande snabbt.

En notering till om köp-proceduren, om du som jag skall till att betala via PayPal så kommer du inte se någon fraktavgift ens när du klickat dig in på PayPal, men det är bara att okej:a köpet så tas du tillbaka till butiken som nu upptäckt att du inte bor i Storbritannien(i många fall är frakten gratis där) och då har lagt på frakt, så då godkänner man igen och slutför.


I vilket fall som helst, Kaimosi TGFOP1 är ämnet för dagen, ett te jag inte vet det minsta om, plantagen är liksom de allra flesta i Afrika obekant för mig och NBT har inte mycket till beskrivning att ge.

Doften i påsen är rejält fruktig, inte komplex men tja....fruktig. Vad för sorts frukt? Som så ofta tänker jag omedelbart 'druvor' i det här läget men jag försökte hitta något mer nyanserat. Men nej, det gick inte idag. Antingen är det jag som inte kan sätta fingret på vad det är jag känner eller så luktar det faktiskt druvartat. Eller iallafall något liknande. Torkad frukt.

Smaken är sträv med en liten aning citrus när jag provdricker lite. Inte oäven men inte så jag faller baklänges heller. Balanserar farligt nära anonymt, tråkbittert frukostte men jag känner nånting aromatiskt en bit in som höjer det hela ett snäpp.
Med lite mjölk kan jag känna det fruktiga även i smaken, även om det inte är dominerande. För en kort stund tyckte jag mig uppfatta något aningens, aningens choklad-aktigt också, men det är nog ingen anledning att rusa ut och köpa det här teet.

Jag tycker det hela känns prisvärt ändå, även om det kanske snarast ligger i underkant för de £5.90 man får betala för 100 gram, det är trevligt att dricka till ostmackan och det finns lite nyanser att upptäcka för den som vill-men jag vill nog inte dricka det varje morgon.

Nok Cha från Postcard Teas.

i min iTunes...Chikyuu kyoudai~Atari Kousuke

Dags att brygga det fantastiska, fantastiska koreanska gröna teet jag köpte på Postcard Teas i höstas.
Sa jag fantastiska?

Om teet i sig fanns inte mycket information, varken på påsen eller på butikens hemsida, endast ett namn på odlaren. Ett försiktigt mail till Postcard gav vid handen att teet är skördat på sommaren-daejak, och att den mr Ha man köpt det av har sin farm i Hwagae, i Jiri mountains. Just nu är det inte i lager men jag vill minnas att jag betalade omkring £7 för 50g.

Till första bryggningen mäter jag upp 3,5 g blad och ställer vattenkokaren på 80 grader. Intressant nog fick jag instruktioner om 80-85° i butiken, på hemsidan uppger man 70°. Får prova båda och se.

Märker att jag känner mig lite nervös, tänk om jag inte får fram den smak och arom jag upplevde i butiken?

Häller på vattnet, det får dra 3/4 minut eller däromkring.

Doften är som inga andra teer jag någonsin druckit(bortsett möjligen det enda gula te jag provat), det doftar MYCKET och förbannat gott faktiskt. Det finns en torr känsla i doften som jag finner väldigt tilltalande.

Knäckebröd(Wasa Husman), havrekaka och något flyktigt som jag uppfattar som 'fisk', dock inte på samma vis som de japanska gröna kan dofta fiskaktigt på ett sätt jag skulle kalla dovt utan lätt, lätt och lite torrt.

Doften är det allt överskuggande just nu, smaken är mild och något lite mer fiskig. Någonting på tungan som gör den en aning...inte bedövad, men det känns lite skumt. Något slags tungkviller, associerar till kolsyran man kan få i en fot man suttit för länge på t ex.

Sänker till 70° inför andra bryggningen. Det är ju bara att laja på liksom. Mindre bröd, aningens mer...fisk/grönt. #3 kördes på 80° igen, den blev faktiskt godare än tvåan.

Tror jag testar någon sorts porslinskärl till nästa gång dessutom, utifall min kyusu dämpar smakerna.

Så, dag två plockar jag fram den minsta lilla blåvita jag fyndade på Tradera. Den rymmer 2 dl men jag ville ha samma bladmängd som första gången så jag fyller inte kannan med vatten ända upp(kyusun är mindre).

Samma bryggtid, temperaturen sänkt med tio grader. Doften är fortfarande fantabulös men saknar fisk-inslaget. Smaken likaså, det är bara brödigt och rostat, spannmålsdofter hela vägen. teet är friskt, rent, enkelt och självklart.
Eftersmaken börjar blygsamt men växer utan att bli påträngande.

Andra omgången, 10s och sen ur kannan, doftar mindre bröd och har en aning av 'savoury'-umami. Det vattnas i munnen. Smaken är dock lite....tangy. Ett slags skärpa som inte helt harmonierar med övriga intryck...det blev nog helt enkelt en aning överbryggt. Oklart också om te skördat såhär sent är tänkt att bryggas flera gånger?

Första omgången är dock väldigt fräsch och jag tänker att det här skulle jag ju kunna dricka hela dagarna. Även på sommaren.
En försiktig sötma-nej, det är fel ord-värme i smaken framträder varefter teet kallnar i koppen.

Kanske är det bästa att helt enkelt bara dricka första koppen av det här teet, men jag vill ändå rekommendera det, för den fina aromen och rena smaken. Jag hade definitivt en trevlig stund, det känns otvunget att dricka och om ett te skördat såpass sent kan bjuda på upplevelser som denna så bådar det mycket gott inför finare bladkvaliteter. Stay tuned.