Laos Paksong Wu från Nothing But Tea.

idag lite annat än det vanliga utbudet i högtalarna...

Myskoma.


Det står grönt te bland etiketterna på det här inlägget men i ärlighetens namn tycks varken jag eller Nothing But Tea själva riktigt veta hur det här teet skall kategoriseras. I butiken ligger det under grönt te men stickern på påsen jag fick säger oolong, och själv törs jag inte gissa.

Inte för att det är så himla viktigt.

Mig veterligen är det här det första och enda te från Laos jag druckit och jag måste säga att det gav ett ytterst fördelaktigt intryck.

Bladen är överlag rätt mörka men en och annan silvrig eller gulaktig individ tittar fram här och där.
Jäkla svårplåtat te för övrigt, tre vändor med kameran och allt blev lika murrigt och drygt. Det här var enda bilden som ens halvdög. Allt medan ljuset sakta falnar utanför...hrmpf.


Ur påsen doftar bladen starkt druv/vin/russinaktigt, kan inte påminna mig att jag känt den typen av doft så starkt från något annat te annat än möjligen något Keemun, något jag drack för åratal sedan från Funalliance. Torr, ren karaktär, egentligen inte så vansinnigt fruktigt. Den färdiga drycken har en viss anstrykning av sheng i sin doft.


Har bryggt omsorgsfullt, första gången i min Petr Novak-shibo med vattnet tempererat till 80° med 2,5g blad i en lång minut d v s min standardbryggning jag använder för främst Long Jing. Mest för att ha något att utgå ifrån. Det föll rätt väl ut, möjligen ville jag öka på bladmängden något.

Teet blir vackert bärnstensfärgat och absolut klart.

Det kvillrar inte jättemycket i munnen men det  känns tydligt och sitter i väldigt länge*, och den bäriga, viniga karaktären i smaken är fortfarande påtaglig i bryggning nr 4. Och någon tråkig strävhet eller bitterhet-beska har det här teet aldrig ens hört talas om.

Mjukt, aningens tjockt utan att vara oljigt i munnen.

Bladen är vackra även i förbrukat skick. Det är verkligen inte något man kan säga om allt te.

Nothing But Tea vill ha £8.95 för ett hekto vilket får anses vara rena rama fyndpriset för något så lättbryggt, smakrikt och fyllt av egen karaktär. Provpåsar à 10g finns.

Personligen kommer jag kasta mig på NBTs webbutik för att försäkra mig om mer av detta.

Vill du själv prova på så återfinns teet här.












*=skulle gissa att den som vill ha mer av den varan helt enkelt krämar på med mer blad.

Tsuyaguri från Minamoto Kitchoan.

Ovan den i mitt tycke bästa och mest känslomässiga versionen av Mameshiba. Rekommenderar även starkt animen Earth Girl Arjuna om du tittar på sånt. Bra rakt igenom.

Idag ger vi oss på den sista av de wagashi jag köpte i år, en kastanj(kuri) innesluten i gelè eller pasta av detsamma.
Kastanjen förknippas med hösten i Japan(och här också för den delen, det ligger kastanjer i lösvikt i var och varannan butik att köpa hem och rosta i öppna spisen). Inte för att jag har någon öppen spis... *grååt*

Den som vill kan kika lite här för fler prov på vad man hittar på med kastanjer i Japan...en del ser jobbigt gott ut.

Hela kastanjer har jag inte fått förut, har bara förutom förra postens oribenishiki provat det som smaksättning i billig yokan från Sun Ai*, så det blir på sätt och vis en liten debut. Fast om det är samma art på träden respektive frukter kommer ifrån vet jag ju förstås inte. Ska inte snöa in mer på detta utan vi tittar på förpackningen istället:

Riktigt uselt ljus idag, blackt och tråkigt. Ber om ursäkt för bildkvaliteten.

Inuti ligger biten vakuumförpackad i folie och var aningen besvärlig att få ut utan att klämma sönder.

Den doftar lätt av kola och har som synes en hel kastanj inuti.

Försöker för närvarande göra slut på mitt lätt fermenterade sencha med oolong-övertoner jag skrev om i februari så därför drack jag det till. Andra val som kanske passat skulle kanske vara ett Darjeeling eller varför inte ett gult te eller annat med karaktär av rostade gryn.

Detta är sött, sötare än de andra bitar jag provat i år men det vägs upp dels av det kola-aktiga(som i ärlighetens namn tycks komma delvis från arom) men även något lite syrligt jag inte kan riktigt bestämma smakmässigt. På det hela taget får det mig att tänka på såna där hårda "kaffe"-karameller.
Kastanjen är intressant och ger lite kontrast till den mjuka pastan den omges av, men jag vet inte om jag fått någon bättre uppfattning om hur den smakar egentligen. Kan vara brist på referenser, eller så är det en mild smak man får leta lite efter. Svårt att säga.

Men visst är det gott, inte tu tal om den saken. Värd att prova och jag kommer nog köpa igen när jag får tillfälle.

Styckevis kostar dessa £3 och är enligt innehållsförteckningen helt veganska. Här.

Passa för all del på och spana in julkartongerna om du besöker sidan. Helt galna-och lätt galna priser....


Avslutar med lite mer musik...den aviga och alldeles förtjusande Kira Kira Road från Sakamichi no Apollon(Kids on the slope):

*=mitten överst, gröna påsen

Imperial Pearl från Mountain Tea.

Makimasuka makimasenka från Rozen Maiden~Zurückspulen ur högtalarna här...

Den här gången har jag~förlåt den kassa ordleken~en riktig liten pärla att bjuda på.

Förra sommaren hoppade jag på en av teforumet TeaChats provrundor(paket med teer av samma typ eller från samma butik t ex) med te från den för mig då okända tebutiken Mountain Tea. Den drivs av en familj på Taiwan och säljer främst deras egenodlade teer. Fuskade t o m och beställde te som inte var med i provpaketet innan det hunnit fram, men mer om det en annan gång. Leverans och kundkontakt kändes dock smidig och professionell så som butik kan jag rekommendera dem helhjärtat.

Bland provpåsarna fanns så dagens te; ett oxiderat oolong i små kulor. Rejält oxiderat, kan tilläggas.

I torrt skick doftar bollarna rent, fräscht och en aning strävt. Ingen vink om vad som komma skall.

Trots att jag drack det här på jobbet första gången kunde inte ens det trista vattnet där skyla över hur förtjusande det här är. Tedoften spred sig runt hela min plats och jag fann mig sniffandes djupt i koppen både en och två gånger, bara för att få dra in doften.

Chokladdoften är stark och det luktar riktig, högoktanig choklad där annat te tyvärr oftare drar åt O'Boy än Valrhona.

Det påminner faktiskt om balhyocha, viss sötma och dragning åt choklad men ingen sliskighet. Smaken är kraftigare, mer bitter men inte på det jobbiga sättet, mer så att det väcker en. Något slags odefinierad men trivsam kryddighet infinner sig efter ett par vändor.

Tungkvillret är perfekt, det surrar precis lagom och ger kontrast till det söta. Förbannat publikfriande te egentligen men jag kan inte låta bli att gilla det starkt.

Enda invändningen jag har är att det kanske inte är lika energiskt i munnen som balhyocha.

Under alltihopa kan jag även känns något fräscht, påminnande om källvatten. Trots att min provpåse är lite gammal och jag kan skönja det i smaken(inget butiken ska lastas för, låter man proverna ligga och skräpa i över ett år får man...liksom skylla sig själv).

Jag skulle tro att det här är en bra introduktion till den här sortens teer för någon som inte provat förut.

På jobbet använde jag som alltid min lilla(~165ml) celadonkanna köpt just för att brygga i där*, här hemma har jag kört min fina present-en gaiwan från In the Mood for Tea. Min fingerfärdighet med slika ting har changserat märkte jag ganska snabbt när jag började brygga. Inte för att den var speciellt fantastisk till att börja med men jösses, det kändes duktigt bökigt helt plötsligt.

Tappade ganska snabbt räkningen på hur många bryggningar jag fick ut men 8-10 iallafall.

5oz av det här oolonget får man lägga 23 dollar för och det tycker jag är riktigt rimligt. Frakten för en sån påse går dock lös på $15 till så då kanske man vill beställa något mer eller gå ihop några stycken.

Kika här.

*=en sån här-rekommenderas. Riktigt trevlig liten grunka som snällt brygger allt som inte bara är småsmulor(inbyggt filter med halvstora hål).

Oribenishiki från Minamoto Kitchoan.

Kakedashitari, Motometari från TARI TARI Music Album ~Utattari, Kanadetari~ förgyller den tidiga eftermiddagen här. Gillar Hamaguchi Shirous kompoistioner mer och mer måste jag säga. =)

I dag är det full sol och kallt utanför casa sparris och vi firar eftermiddagen med vitt te från Hawaii och en liten kaka så fin att det tog emot en aning att skära itu den.

Som vanligt trevligt förpackat.

Inuti ligger en liten rund, hög skapelse av bönpasta och kastanj med något slags luftigt kakhölje.

Har någon förresten något att tillföra om dekorationen? Påminner om kamon men jag vet inte vad just detta märke betyder i sammanhanget.

Som synes, bönpasta och kastanj, hela biten är mjuk rätt igenom men de olika delarnas konsistens skiljer sig från varandra så det blir inte tråkigt eller jämntjockt. Kastanjepurén är dessutom lite grovhackad så det finns småbitar kvar.
Det bör nämnas att kakan innehåller ägg(penslat på toppen så den blir fint brun gissar jag) och mjölk.

Mild, söt smak, rätt neutralt egentligen förutom kaktäcket. Borde passa som ackompanjemang till ett brett spektrum av teer.

Det vita teet jag hade till kommer från Hawaii och var veckans te i Canton Tea Co:s teklubb en gång för länge sen. Tyvärr ser det inte ut att finnas att köpa nu-antagligen för att man bara fick fatt i en mindre mängd men nyfikna kan säkert hitta någon annanstans.
Jämfört med de kinesiska klassikerna och de indiska och afrikanska vita jag druckit hade det en helt egen karaktär, mindre av den örtighet(associerar själv till doften av gulmåra) som brukar uppträda och istället sötare(första bryggningen var rejält söt) och något som påminner om dessertvin eller annan alkoholhaltig dryck....vet inte riktigt hur jag ska klassificera det då jag sällan dricker sånt. Engelskspråkiga parfymentusiaster refererar ibland till en viss dofts karaktär som 'boozy' och vet man hur det brukar upplevas så finns en del av det här. Samt något jag bara kan beskriva som potpurri med rosenblad...det låter kanske läbbigt men för mig var det intressant. Vet inte om det var ett te jag skulle sitta och längta efter men jag är glad att jag fått tillfälle att testa, det drog igång stora associationsmaskinen i huvudet ordentligt.

Styckevis kostar de här bitarna £2 och jag skulle verkligen inte säga nej till en låda eller tre. Informationen hos butiken är lite knapphändig men för den intresserade finns den här.

Royal Golden Safari från Butiki Teas.

Shinma no kodou från Vampire Princess Miyu är dagens musikackompanjemang~




Det var länge sedan jag drack något afrikanskt te men så mindes jag att jag hade det här hemma, en utmärkt variant från Kenya.

Stora, vackra blad som skiftar i allt från mjukt gyllene ljusbrunt till nästan svart. Det kryllar av fina småhår och jag känner en tilltalande, ren doft som ger en föraning om smaken när jag sticker näsan i burken. I bakgrunden lurar något obestämbart kryddigt.

Bryggrekommendationen är 90° i 3 min, jag har provat 95° i ett obestämt antal minuter utöver mer kontrollerade bryggningar i mindre kärl.

Medan bladen drar stiger en doft i gränslandet rostade gryn/välling/choklad upp med ångan. Minst sagt förföriskt!

Det var ett tag sedan jag drack något vars doft spreds i hela lägenheten men det här var ett finfint exempel.

Det här är gott, faktiskt förbannat gott. Hälla mjölk i kan man väl göra men det vore synd och skam tycker jag, det är så komplext, mjukt men ändå med en bra skärpa som får mig att vilja ha mer. Fint tungkviller och något lätt bittert som sträcker sig ner i svalget.

Det är inte direkt sött, men det har värme.

Jag kan också känna inslag av något citrusaktigt fast befriat från den stickande syran man kan åka på med andra, tristare teer. Här ger det bara ytterligare dimension och kontrast.

Kanske det bästa afrikanska te jag druckit till dags dato, och jag kan inte förneka att det känns roligt att helhjärtat kunna rekommendera något efter alla bottennapp på sistone.

Jag köpte som sagt min påse från Butiki Teas, en rätt smidig webbutik som tar PayPal men dessvärre ser de inte ut att ha det inne för tillfället. En snabb sökning ger dock vid handen att det finns rätt många andra ställen att inhandla det på, prova t ex Phoenix Teas. Och medan du är där och kikar, spana in den alldeles förtjusande lilla koreanska tekoppen med instämplade mönster(inspirationen till Japans mishima-dekorationer).


Det här teet är inte helt billigt oavsett var man väljer att köpa det, men värt pengarna i mitt tycke. Då, när jag köpte mitt fick jag ge $11.50 för 30g. Frakten blev ytterligare $10.

Chasenkyo från Minamoto Kitchoan.

lyssnar igenom Tamayura ~hitotose~ Vocal Album, nano de. ffg, just nu Himawari

Veckans snyggfika i casa sparris blev detta, en bit böngelé i vacker förpackning. Just denna smaksatt med grönt te och innehållandes hela bönor.

Smaken är...tja, som yokan smakar mest skulle jag nog säga. Lätt anstrykning av te förstås men annars är det bönorna och den lilla bollen mochi inuti som står för det skojiga här. Mochi-konsistens går jag alltid loss på och bönorna gav ett visst tuggmotstånd, som nötter. Känns som det oftare tänks på kontrasten mellan olika texturer och konsistenser bland wagashi än västerländska bakverk(fina macarons är ett exempel på undantag).

Dessutom tyckte jag att smaken på det te jag drack till framhävdes på ett fint sätt, så välj med omsorg.

Dumt nog kan jag inte finna den här varianten på butikens hemsida så något pris kan jag inte leta fram.
Den här biten innehåller mjölk och sojabönor om någon vill undvika dessa ingredienser.



Avslutar med en dödligt pysmysig version av Hoshi meguri no uta...

Suikanshuku från Minamoto Kitchoan.

i högtalarna...Nonki na takurami från Soundtracket till Sora no Otoshimono



Fortsätter att utforska Minamoto Kitchoans utbud, förra helgen tog jag fram den här rätt rejäla grunkan:

Stor som ett litet ägg och skulle nog med fördel delas av flera personer. Något att bjuda på kanske m a o.
Det rör sig alltså om en hel, torkad persimon eller sharon som den väl oftast kallas här, fylld med bönpasta och beströdd med socker. Man kan som du snart ser skära den i skivor som en limpa och äta till teet.
Vass kniv anbefalles om du vill skära upp den här, frukthöljet kan vara lite segt och det ser så tråkigt ut om den trasas sönder om du vill lägga upp fint.

Ska i ärlighetens namn säga att jag först trodde den möglat rätt så friskt när jag öppnade paketet och kallsvettades några sekunder där... men det visade sig vara sockret den rullats i. Pust.

Har man provat sharon förut så vet man att det är en frukt med mild smak, mycket lite syra men en riktigt frisk karaktär, särskilt kyld. Färska är de utmärkta en riktigt varm sommardag. Torkade, som idag, hade jag inte provat förut.
I kombination med den söta, mjöliga bönpastan blir det lite fruktkaka över det hela.

Jag drack det allra sista av mitt Hosen till detta och det visade sig vara en bra kombination, det lite bittra teet fick den milda fruktsmaken och den i mitt tycke lagoma sötman här att framträda på ett bra sätt.

£5.50 per st för en sån här så det var en av de dyrare bitarna, men ett bra alternativ att köpa med hem till Sverige då hållbarheten är lång, en månad.  Här.

Afternoon tea på TeaSmith.

lyssnar på...Aggressive groove från Free! OST-Ever Blue Sounds


Det var nyligen dags för årets Londonbesök och ett av de terelaterade målen med resan var TeaSmith, en tebar/butik i Spitalfields i närheten av marknaden.

Lokalen är långsmal och sträcker sig från ena sidan till den andra av byggnaden den är inhyst i. Dämpad belysning och avslappnad stämning.

Som gäst sitter man vid en lång lång bardisk och kan se på när personalen tillreder teerna.

alla bilder i det här inlägget är tagna med mobilkameran, tog ingen systemkamera med mig på resan

För mig personligen var det ytterligt bekväma säten trots de höga stolarna, alla som är under medellängd vet hur knasigt det kan bli, men jag slapp sitta med armarna i öronhöjd utan kunde hänga bekvämt på disken.

På temenyn fanns ett antal teer av alla sorter-från pu till vitt men både jag och mitt sällskap bestämde oss ganska snabbt för "avsmakningsmenyn" eller vad man ska kalla det, fem olika teer med litet tilltugg.
Just för tillfället såg denna meny ut som i länken här.

Personalen var snäll och lät mig ladda telefonen under vår besök. Stort tack även om de nog inte läser detta...

Det vita teet vi började med var ett Silver Needles, milt bryggt men med bra drag i. Bakverket t v nedan-palmier- hörde till. Har sett sådana på bild men aldrig provat dem själv tidigare. Ett slags smördegskakor.

Efter denna finstämda inledning bjöds vi ett Bi Luo Chun jag personligen gillade men kanske hade bryggt lite starkare själv. T h ovan syns de små kakorna med miso och sesamfrön och matchadippen med honung man fick ringla på med sked. Ytterligt goda kakor, de fungerade utmärkt med den salt-söta smakbrytningen.

Därefter det första av två oolong, ett grönare sådant som ackompanjerades av en kola-macaron som var minst dubbelt så stor som vanliga(och hade nåt klurigt namn med ett Q i-kan någon hjälpa mig?) men tyvärr i ärlighetens namn en aning torr och åldrig.

Sedan var det dags för ett matcha med en liten bit mörk choklad. Friskt, mjukt och utan bismaker. För mitt sällskap var det första gången hon testade och hon upplevde en viss beska, något som gick mig spårlöst förbi. Att vi upplevde det så olika.

sekunderna innan debuten begås~

Finalen bestod i ännu ett oolong av Oriental Beauty-typ, jag blev aldrig riktigt klok på vilken av de båda grader butiken tillhandahåller vi egentligen drack men min kompis blev begeistrad och diskuterade länge med personalen för att finna ut vilket av de två hon ville köpa med hem. I alla händelser var det riktigt trevligt och uppvisade den karaktär och smak det är känt för.

Till det teet fick vi tre olika praliner, smaksatta med fr v tranbär om jag minns rätt, salt kola och japansk svart vinäger.


Och en sak som verkligen tilltalade var butikens musikval, populärmusik från de senaste 50 åren(viss slagsida åt Bondlåtar vid vårt besök...men Shirley Bassey är helt ok i min bok ;) ) men på lagom volym och avslappnade låtval. Jag har märkt att min tolerans för skitmusik sjunkit rejält med åren och är
det riktigt uselt går jag ut ur butiken utan att köpa det jag var ute efter(varför i hela friden spelas de mest irriterande fjortishitsen på Lindex? Hallå?).

Tystnad är en bristvara.

Nåväl, på Teasmith var det bara nedtonat och lugnt, personalen uppmuntrade till bryggning på bryggning av varje te och vi fick själva välja när det var dags att gå vidare till nästa tesort. Väldigt stressbefriat så vi stannade i flera timmar. Åtminstone kändes det så.

Hit går jag gärna igen!

Hakutōmochi från Minamoto Kitchoan.

i högtalarna-Ikimono-Gakaris Hanabi, en gammal Bleach-låt


Det blev en sväng till London nyligen så jag fick med mig en ny påse blandade wagashi från Minamoto Kitchoan.

Fick och fick, det var en av resans höjdpunkter för mig. Hade köpt betydligt fler sorter om jag kunnat(vissa är sådana färskvaror att de måste förvaras kallt och ätas inom några dagar så jag höll mig till det lite hållbarare utbudet).


Idag en bönkaka smaksatt med vit persika.

Den är precis så pytteliten som bilden indikerar; som en knappt medelstor jordgubbe eller så.
(hej och välkommen till vintertiden förresten, därav de gråmurkiga bilderna... =_= )

Ingen doft alls nästan men jag har något slags halvt utbruten smygförkylning så lite inte på mig.

Jag är rätt förtjust i den lite degiga, klistriga konsistensen på mochi och blev inte besviken på den här lilla biten, höljet är mjukt, kletar fast i snart allt sagt allt det kommer i kontakt med men har det där trevligt sega tuggmotståndet jag ville åt.

I mitten den skära bönpastan som i förstone inte tycks smaka persika alls men ge er till tåls så kommer en stillsam viskning av persikoarom, precis lagom kontrast till det söta skalet.

Skulle inte ha några problem att äta en hel presentask såna här till teet men har ju hut i kroppen så jag bad bara om en i kassan...

Dumt nog minns jag inte var styckepriset var och på butikens sida står bara vad man får ge för ett 12-pack(£16).

Riktigt trivsamma små saker och jag köper dem gärna igen.

Hosen sencha från Ippodo.

lyssnar på...Kyokaisen no sogaikan från soundtracket till "nya" Rozen Maiden




Ippodo har jag hört mycket(och bra saker!) om både här och där och när jag i våras var på teprovning
på KIKI(nya datum 1 och 2 november-gå om du har chansen!) passade jag på att haffa en påse Hosen, som jag fått mig rekommenderat som bra att börja med ur deras utbud.

Inget fel på utseendet på bladen här, mörkt gröna, glänsande, tunna. De avger en kärv, ren och torr doft som tilltalar åtminstone mig.


Färdig doftar drycken sådär vagt av kokt kyckling. De blöta bladen ligger mitt emellan brysselkål och spenat.


Men tyvärr är jag lite besviken på det här teet. Jag må ha haft höga förväntningar men några av dem skulle väl kunna ha infriats?
Hur jag än fipplat med bryggtider, olika kärl och koppar, temängder och annat får jag bara en kopp som känns rätt ospännande, utan någon särskild egen smak eller karaktär. Det är blackt och tråkigt. Uppfyller baskraven men inte så mycket mer.

Jag kan palla rätt hög beska nuförtiden men där måste vara något mer som kompletterar.

Jag har ökat bladmängden, minskat den, testat olika temperaturer/tider/kannor, använt min banko för att klippa beskan, druckit ur min bizenkopp som verkligen dämpar bitterhet men icke. Det förblir sturigt, ocharmigt. Inget jag försökt mig på har lockat fram den minsta karaktär eller egenhet att tycka om.

Bäst blir det bryggt i porslinskanna med plastfilter från MUJI. Då är det fortfarande väldigt enkelt i smaken-som ett sorts Blåvitt-sencha-men jag känner mig betydligt mer vänligt inställd till vad jag fick i koppen. Eftersmaken är okej, lätt tungkviller och trevlig raspighet men ingen framträdande sötma eller umami.

Innerst inne hoppas jag att jag helt enkelt fått en påse som legat lite för länge på hyllan och tröttnat lite på livet, och om jag någon gång lägger en beställning direkt från Ippodo kommer jag försöka igen för det känns så deppigt att bara ge upp. Så här pass dyrt te vill jag verkligen få ut mer av.

En liten tröst i bedrövelsen var dock att bladen efter avslutad bryggsession är möra och mjuka nog att göra sallad på.

Min påse gav jag ca 270 kr för tror jag, men det är betydligt billigare i Ippodos webbutik; ¥1500 vilket är dryga hundringen i skrivande stund. Frakt tillkommer förstås-för en enda 100g-påse lika mycket till, men då går leveransen med EMS.

Länk här för den hågade.