Shiawase Cha från Maiko Tea

i iTunes...Hajimete No från Blood Lad OST

..som såklart inte finns att uppbringa på tuben. Håll till godo med Rinne no Lagrange OP - Try Unite!



Jaha. Det var inte igår jag skrev om nåt te här inte. 

Det kom ett utbrott av psykisk ohälsa-hälsoångest eller vad som förr kallades hypokondri samt förmodligen GAD* också-emellan. 

Inte för att det är över** men va fan, te!

Så trist att inte ha ork att hålla på med sina hobbies. Ju.

En effekt av sjukdomen var att mitt smaksinne förändrades och de allra flesta svarta teer mest smakade papp. Buu.

Har mest druckit gröna teer under tiden, och allra mest olika typer av genmaicha***. Det här är ett av dem.

Första påsen köpte jag faktiskt redan för 3-4 år sen tillsammans med annat te från just den här butiken men den hamnade i skymundan och glömdes bort. När jag väl tog fram den och hällde upp var den mesta smaken och fräschören ändå kvar och jag gillade teet såpass att jag gjorde en ny beställning. Man fick tre påsar till rabatterat pris, de dracks snabbt upp och nu är jag inne på nästa triss.

Shiawase Cha(lyckote) är alltså en specialblandning från Maiko med matcha och kombu i. Genmaicha med extra allt, typ. Ofta är sådant te gjort med ganska anspråkslöst te i basen men Maikos innehåller karigane d v s de bladstjälk- och -nervbitar som rensats bort vid tillverkning av t ex gyokuro. vilket ger en lite sötare, rikare smak.

Om det inte redan noterats så är det alltså sjaviga mobilbilder som får illustrera dagens övningar, när jag plockade fram min SLR ville inte batteriet vara med och inte heller gick det att ladda. Suck.

Tittar man lite närmare ser man att te, rispuffar och kombu är täckta med ett fint grönt matchamjöl, som färgar första bryggningen sådär Kiviga Kruse-tokgrön(hej alla som växte upp på 80-talet!).

Brukar brygga det här som annat genmaicha d v s vid 80° i ca 45s första bryggningen, varefter det blir två omgångar till på 25s resp hur länge man känner för att låta det dra; 1-2 min.
Till min ChaCha från Hario som rymmer ~3,5 dl tar jag ett matskedsmått så rågat som det bara går vilket motsvarar 8-10g te.

Harions filter släpper som synes igenom rätt mycket småpartiklar men det är ju nyttigt så... :P

Smaken på första bryggningen är tät och intensiv, långt ifrån det trötta te som kan komma ur oengagerade sushibarers te-termosar. Matchan framträder tydligt och teet är visköst, nästan halkigt i munnen.
Det ska sägas att jag inte är helt bekant med hur kombu smakar men har undrat om den bidrar till att smaken är mjukare och mindre sträv än annat genmaicha. Inte för att det någonsin är vasst eller otrevligt, sånt här te men kanske...mindre tunt? Någon form av ytterligare dimension föreligger i alla fall, och jag kan inte helt tillskriva den matchan.

Vid andra bryggningen är den mesta matchan borta men smaken är fortfarande direkt och intensiv.


En påse på 120g vill man i dagsläget ha ¥1350 för-cirka 120 kr. Dock är det ibland kampanjer med tre påsar till specialpris vilket kanske är värt att vänta på. 

Kika här.











*=Generalized Anxiety Disorder. Min terapeut gav mig inte någon formell diagnos utan framhöll det som en möjlighet bara, men det gör inget. 

**=hålls idag kort med yoga, meditation och vilt experimenterande med pre- och probiotika

***=den sortens te kräver inte mycket av mig vare sig att brygga eller dricka...

Te på körsbärsblom från Canton Tea Co.

...saker som iTunes kastar ur sig slumpvis(och som jag inte visste att jag hade):

Grejer från Higurashi Daybreak, ett förmodligen inte helt sansat skjutaspel från Higurashi:When They Cry-franchisen.

Idag har jag något lite ovanligare att prata om, nämligen te gjort på annat än Camellia Sinenis. 

Ovanligare för mig åtminstone, skyr vanligtvis örteer som pesten och ser dem mest som funktionsdrycker utan egentlig smakmässig poäng.

Det är alltså saltade, inlagda körsbärsblommor i påsen här nedan:

På baksidan får man tillredningsanvisningar: blötlägg en eller två blomster per kopp i sextiogradigt vatten i fem minuter eller så och låt rinna av. Sedan lägger man dem i de koppar teet skall drickas ur och häller på nytt, kokande vatten och låter dra. 

Blommorna får ligga kvar i koppen hela tiden och man smaksätter sedan det hela med några skedar av blötläggningsvattnet, tills det uppnått den sälta man önskar.

Serveras av symboliska skäl på bröllop har jag läst mig till.

Det var ett sjå att få ut en blomma oskadd ur påsen, och inte ser de mycket ut för världen.

Nåväl. Lägger den i blöt, då. Den fick en till, fult utslagen kompis med sig kan tilläggas.

Fiskade upp dem efter angiven tid och hällde sen kokande vatten över. När det hela spätts med saltvattnet och blivit lite svalare och mer drickvänligt såg det ut såhär:

Lätt salt, en liten aning simmigt och med något obestämbart ytterligare i smaken. Det är som att dricka tårar, men ändå trösterikt på något vis. 

Undrar vad för sorts wagashi eller annat som skulle kunna tänkas passa till?

F ö känns ju det här bra mycket mer som något att dricka på våren, men nu är det gubevars november och det är så mulet idag att gatlyktorna är igång fast det är mitt på dagen.

Vill minnas att jag gav något sådant som 2-3 pund för denna påse på 10g men ser nu att det enda sättet att få tag i det här från just Canton Teas är i deras introduktionslåda till japanska teer för £50 >_<.

Amber Black Tea från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...Ryuuseigun~Onitsuka Chihiro:

Idag har jag en påse svart jag inte längre minns anledningen till att jag köpte att bjuda på, ovanligt nog kom det i en rejäl pappåse som rymde hela 200g-det var alltså färdigpackat och inte uppmätt av butiken.

I papperspåsen låg en förseglad foliepåse men något slags märkning på, tyvärr har jag vare sig den ena eller andra påsen kvar då jag faktiskt druckit upp nästan alltihop, över hälften tog jag till jobbet för att tjäna som morgonte.

Det är inte det ballaste teet på jorden men det har sina poänger. Funkar lika bra slarvbryggt för att bli starkt och lämpat att dricka med mjölk som i liten kanna under mer kontrollerade former. Mer mustigt och karaktärsfyllt än finstämt, javisst, men jag tycker jag fick bra med aromer och övertoner för en billig penning.

Har sagt det förut men det tål att upprepas, bland de billiga svarta teerna hos YS kan man göra fynd.


Doften är ganska neutral, det färdiga teet drar en aning åt plommonhållet.
Har mestadels kört detta i min lilla glaskanna eller i tekula modell större på jobbet där faciliteterna inte alltid möjliggör finlir.
95° vatten i en...stund. Brukar inte åbäka mig. Nån minut första bryggningen, sen efter känsla/smak. Man håller på tills man tröttnar, det är ett rätt uthålligt te.

För denna tvåhektospåse fick jag ge $24 och jag tycker 12 dollar/100g är ett helt okej pris för detta trivsamma vardagste.



Hågade kan spana in teet här.

Löstagbart obi-ami.

lyssnar på...

...det alldeles förtjusande temat från KamiNomi/Kami Nomi zo Shiru Sekai, jag tror vi alla behöver en motvikt till dagens ämne...

...vådorna av att inte veta vad det är för tekanna du köpt.

Någonstans för länge sedan-en 6-7 år sen iallafall-köpte jag min första kyusu av Yuko Ono via mail, föll främst för färgen och tänkte inte mer på det. Den har sedan glatt använts till mestadels genmaicha och någon gång då och då diskats ur när den börjat se lite väl brun ut inuti.

På senare tid har jag även använt citronsyra och jag tyckte att den blev lite renare av det.

Igår tog jag och körde igenom med syra igen, lät den stå över natten efter att jag hällt kokande vatten i.

Medan jag nu stod och diskade ur slog det mig att jag sett kannor med löstagbara obi-amifilter av samma typ som jag har på cdjapan. Tittade närmre i min kanna. Petar på metallnätet och inser att jovisst, det går ju faktiskt att ta bort.

Eh.

Vidrigt. 

Note to self: ta bort det där nätet lite oftare. Tack för ordet.

Thé Vert Cru Naturel från Thés de la Pagode.

spellistan här hemma slumpade sig som så att det var

Love Hina Again-låten Be for you, be for me som dök upp just nu~


Fick en knasig burk te i julklapp, den visade sig innehålla gunpowder-te från ett fransk företag. Inget jag skulle kommit mig för att köpa själv kanske, men det var en vänlig gest och även om förhoppningarna inte är så stora vill jag ge det en chans.


Vad jag kan minnas har jag endast druckit gunpowder-te utblandat med annat som t ex i sir Williamsblandning och annat, så jag har egentligen ingen referenspunkt för hur det ska smaka.

Inga brygginstruktioner fanns att tillgå annat än på TPs hemsida där man angav 2g te till 2dl vatten vid 85° i tre minuter. Okej, vi testar väl då.

Första koppen smakar...grönt te. Inte helrisigt men inga direkta meriter heller kanske.

Torrt doftar bladkulorna kyligt, strävt, fräscht. Smaken är även den sträv, lätt bitter. Det finns verkligen ingen sötma i det här men jag lägger ingen värdering i det.

Tycker mig känna antydningar till det där stickande citronsura jag verkligen inte gillar att finna i ett te, och tänker att jaha, så det var inte bättre än så. Framhärdar dock och gör ett par koppar till(brygger om på samma blad och det blev inte helt oävet trots att jag inte visste hur länge jag lät det dra).

Med en aning mer blad och en nedkortning av tiden blev det mer i min smak, och till mat passar det faktiskt utmärkt.

Mer om teet från företaget här.

Även om "édition prestige" snarast får mig att tänka på detta...

Baozhong från Postcard Teas.

Shinsekai från Shigofumi OST rullar i bakgrunden~

Ibland saknar jag att inte alltid ha lite sånt här hemma-baozhong, det grönaste av gröna oolonger som vissa vill klassa som grönt te. Senast jag var i London köpte jag på mig minsta förpackningen av Postcard Teas variant för jag hade tiggt till mig att få ladda min telefon under besöket och tyckte att köpa lite te var det minsta jag kunde göra som tack.

Inte för att jag var nödbedd eller så.

Små, mörka blad, djupt gröna till nästan gula i färgspannet. Torr, sträv doft som blir till något  hälften blommigt/matigt när vattnet hälls på.

Jag brukar inte åbäka mig med den här sortens te utan bara slänga bladen i en kopp eller skål och sedan

låta dem ligga i, kanske tillsätta några fler efter några bryggningar. Sådär kan man hålla på en bra stund

och jag tycker det är avkopplande och kravlöst.

Det innehåller lite stjälk och är emellanåt en aning fiskaktigt så det är inte det bästa baozhong jag druckit men jag har egentligen inga invändningar. Tungkvillret är det inget fel på och till mat borde det absolut göra sig. Det måste finnas teer för alla tillfällen och detta är perfekt avpassat för en stillsam söndag utan något särskilt att göra.

Billigast kommer man undan med en 20g-påse för £6 som jag egentligen tycker är lite i överkant. Här.

Attabarrie Special Tippy Assam från Canton Tea Company.

Some Other Time från GitS SAC OST* i stereon....

Så, till början av det nya året har jag idag ett te som liksom Terai Black även det figurerat i CTCs teklubb och bjöds ut i provpåsar till den allmänna kundkretsen senare. Dock endast i småpåsar så min andel är bara 12g. Inte mycket för att bilda sig en uppfattning kanske men för £5 är det lite häftigt kanske att köpa på sig mer. Bäst jäklar det här är bra nu... ;)

Bladen är små och finlemmade med en god andel knopp. Doften är tät och rejält fruktig. Är inte det lite ovanligt för ett Assam?
När den värsta doftexplosionen lagt sig kan jag förnimma något lätt chokladartat i bakgrunden.

Detta te torde bli bäst bryggt på traditionellt västerländskt vis och det är även så butiken rekommenderar att man förfar med det. 3g te vid 95° i min lilla glaskanna. Cirka fyra minuter fick det dra första gången jag provade.

Drycken  blir snabbt mörk och en aning grumlig och när jag häller upp det är den vackert djupröd i färgen.
Det är ett kraftigt te, väl lämpat för mosiga morgnar man kanske helst vill lägga till handlingarna men med en skärpa och en klar, fräsch bitterhet som dröjer sig kvar i munnen. Det finns mycket nyanser att upptäcka och den som dricker sitt te utan tillsatser vill jag rekommendera detta, varmt!

Det går naturligtvis bra att hälla mjölk i också men jag tyckte det dödade en del övertoner, faktiskt.

Senare gjorde jag mig en kopp till, då som jag brukar med ögonmåttade blad och bryggtid på känsla.

Uppskattningsvis ca 1/3 mindre blad och en minut kortare bryggtid. Det blev lite milt, t o m för mig.

Resterande gram dracks upp på några dagar och medan jag visst tycker om det här teet måste jag ändå säga att jag personligen föredrar mitt Sree Sibbari. Men det var också något alldeles särskilt.

Erbarmligt exponerad bild på de blöta bladen(som doftar....svamp om jag sniffar i kannan) men det är mulet och svårt att hänga med när mörkret faller. Inkluderar fotot ändå för sakens skull.

Vill du läsa mer om teet eller köpa en egen påse gör du det här resp här.

*=med den osannolikt begåvade Yoko Kanno som kompositör. Lyssna, Lär, Lyd ;)

Teskål i stengods från ZenTeaLife.

soundtracken till Yakushiji Ryoko no Kaiki Jikenbo puttrar i bakgrunden, inte världens bästa serie kanske(även om den växte mot slutet) men musiken föll mig i smaken med sin lätt 80-talsdoftande storstadskänsla

Årets sista post. Kommer inte tråka ut någon med summeringar, årsbästalistor(detta otyg) eller mjuniga nyårslöften, bara visa en liten teskål som damp ner igår. Köpt på eBay enbart för att jag fastnade för färgen och den-hoppades jag-mattsträva glasyren.

Det blir ofta så när jag köper tekoppar, går på den där "den där vill jag dricka te ur!"-känslan. Sällan dyra saker, sällan riktigt konsthantverk.
Utförande och kartong skvallrar om att detta är massproducerat, men sånt bryr jag mig inte om.

Ytan var f ö precis så papperslikt len/sträv som jag trodde. Det ligger något nästan metalliskt i den blågrå färgen.

Liksom de två skålarna jag visade härförleden vill jag kalla den för ippuku-wan, en mellanstorlek för stor för sencha, för liten för matcha. Att vispa i den här är lögn.

Jag fick ge $13.95 men frakten gick på nästan $17. Butiken har ett exemplar kvar om någon känner sig manad. Här.

Till sist önskar jag alla ett Gott Nytt År så ses vi 2014! Något att lyssna på efter festligheterna inatt kanske?

Sun Moon Lake svart te från Essence of Tea.

Sakamoto Maayas Ame ga furu(Linebarrels of Iron ED 1) i stereon:

Ok, det här teet köptes alltså inte långt efter det andra teet från samma butik som jag faktiskt lyckades skriva om ganska snart efter att ordern kommit fram.

Det var 2011 m a o. *host*

Sun Moon Lake ligger på Taiwan i regionen Nantou(en och annan läsare har säker köpt oolong som uppgetts vara därifrån) och där lär vara mycket vackert så det drar mycket turister. Här produceras svart te, helt och delvis av Assam-kultivar. Att reda ut begreppen är inte helt lätt och medan jag sökte information om teet stötte jag på två begrepp rätt ofta; T-18 och Ruby Black.

T-18 är en korsning av två olika typer av tebuskar, Assam och en lokal variant och har tagits fram av Taiwan Research and Extension Station där man forskar på och utvecklar teindustrin på ön, bland annat genom att ta fram nya hybrider.
Om jag begripit det hela rätt är Ruby Black/Red Jade det kommersiella namnet på teet dessa buskar ger(tar tacksamt emot ytterligare klargöranden eller rättanden av mina påståenden!).

Denna kultivar verkar dock ha tagits fram på 90-talet och Essence of Tea uppger att deras te kommer från hundraåriga buskar så jag är en aning förvirrad.
Till slut kunde jag inte hålla mig utan drämde iväg ett mail till butiken, så nyfiken var jag. Dock är det ju storhelg så svaret kanske dröjer.

uppdatering: fick svar idag från butiken att enligt odlaren de köper teet av är dessa buskar av sorten Assam som stått och fått göra lite som de vill under lång tid. Mysteriet löst.

*

Det är stora blad i min påse, krokiga mörka saker som påminner mig om spindelbenen från CTC som fortfarande skrämmer mig en aning...

Doften är mustig, mörk och en aning fruktig. Påminner lite om gamla båthus faktiskt.

Att bara lägga en nypa blad i en liten kanna och låta det dra ett obestämt antal minuter är ganska trevligt och okomplicerat och jag började så när jag skulle bekanta mig med det här teet. Hittade en tenkataihei jag värmde lite hastigt i ugnen och si, en stilla eftermiddagsfika.

Det är lite lurigt det här. Och det är starkt, om man så önskar. Passar utmärkt bryggt intill dödens gräns och sedan tillsatt mjölk. Kraftig smak som har just Assam-karaktär(eller så tycker jag det för att jag har facit) men utan obehagligheter som t ex den där citrusbeskan jag har så svårt för.
Några ställen jag surfat på uppger att det kan finnas en arom av mint/kamfer eller eukalyptus, men det är inget jag hittills känt av för egen del.

Det luriga ligger i hur det ibland-inte alltid-framträder något slags sötma. Bäst får man nog fram den genom att helt enkelt lägga en liten mängd blad i sin kanna eller kopp och låta dem ligga i hela tiden.


Detta är det ena av två olika teer från Sun Moon Lake jag har hemma. Dragon Tea House har även de en variant som jag köpte i juni 2011. Det te de har inne nu tycks inte vara samma sort.

För ett hekto får man ge £15 hos EoT men man köper sitt te per gram i butiken så vill du bara prova går det att komma rätt billigt undan. Sist jag handlade här gav jag ca £2 för frakt av en 150g plåtburk med te så det bör inte vara alltför kostsamt att få hit en liten påse. Här kan du läsa mer.

Ett set chataku i svart lack.

från soundtracket till Ristorante Paradiso:

-med puttriga Ko-Ko-Ya som även gjort musik till Ikoku Meiro no Croisée

Det var rätt länge sen jag fick utlopp för min besatthet av chataku, de fat man ställer tekoppar på i Japan. Drömmer fortfarande om att vinna ett sånt där set i metall med dekoration av tall/bambu/plommon/orkidé/krysantemum men än så länge är det just bara en dröm.


Under tiden har jag gjort ett annat fint fynd; en box med svarta lackfat som jag hittade hos Rikyucha.

De var inte dyra och kom i en enkel, lätt ankommen pappkartong och jag skulle inte tro att de tagits fram särskilt ofta, iallafall kunde jag inte se några spår av användning. Fem stycken, som brukligt.

ok, den bilden sög verkligen men frihandsplåta medan det ösregnar på årets mörkaste dag=inte succé

Lite större och djupare än övriga fat jag äger. Svart ger en fin kontrast till kopparna tycker jag, särskilt blå-vita. Invigdes häromdagen med lite namnlöst asamushi ur gömmorna.