Hadong black från Te-Centralen.

eftersom jag insåg igår att Module som gjort soundtracket till Shatter även gjort högvis med egen musik lyssnas det idag på albumet Imagineering här hemma-just nu Endlessly Ocean




De koreanska teerna letar sig sakta in i landet ett efter ett. Te-Centralen meddelade att de hade ett par sorter i sitt nyhetsbrev häromförut och jag som inte druckit svart te från Korea tidigare föll till föga och beställde en påse.

Såhär i efterhand är jag faktiskt väldigt osäker på om jag vill kalla det här svart d v s heloxiderat te eller balhyocha. Likheterna är stora. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad man kallar det, det var bra oavsett tycker jag. Och efter att ha kikat nu på butikens beskrivning ser jag att de också nämner balhyocha så...


En tung doft av choklad slår emot mig när jag tar locket av burken. 
Många tesorter kan ha chokladkaraktär i doften, vissa-som t ex ItMfTs Golden Plume-gav mig associationer till mjölkchoklad men detta har mer ren kakao, lite mörkare, dovare.

Påsens brygganvisningar funkar bra, jag har använt mig av de 1,2g blad/dl som rekommenderas och låtit det dra i tre minuter, i den lägre änden av skalan som anges. Bryggt på det viset kan man ge det en vända till, fem minuter ger en andra kopp med trivsam smak. Men man kan med fördel bara ögonmåtta lite blad och brygga på känsla; man överbrygger svårligen detta. 

Slängs med fördel i en skål och sörplas när temperaturen sjunkit tillräckligt.*

Smaken är söt, söt och jag får nästan fysiska förnimmelser av sockerarter under nedbrytning på tungspetsen utöver det tungkviller som omedelbart sätter in, först på tungan men letar sig sakta uppåt-bakåt mot gomtaket. Något strävt och raspigt/mjukt som sandpapper nästan och som jag på sistone även lärt mig uppskatta i dofter(snöat in på parfymer den sista månaden, här slår besattheterna till sekundsnabbt!).**

Själva texturen är mjuk men inte helt personlighetsbefriad. Teet påminner mig allra mest om Kim Shin Ho:s balhyocha men med bättre munkänsla.

Det här är inte ett te jag skulle dricka till frukost d v s i jättekopp med mjölk a la fulte utan sparar det till tillfällen när jag har tid att försjunka i teet och dricka långsamt, kanske med en bok. Passande nog läser jag just nu Hidden Moon- James Churchs andra roman om den nordkoreanske Inspector O-så idag lär det bli ett par koppar.

Ljuset räckte inte till för att plåta ner i skålen-och  DN som lovat full sol hela dan. Bah. Dricker ur min inte helt nyanskaffade chawan av Ray Morales vars Etsyshop är full med trevliga diton men som jag kanske kan tycka har en stramhet som japanska skålar är fri ifrån.

Jag fick betala 189 riksdaler för mina 50g, kan beställas här. 

Avslutar med en Module-låt jag föll handlöst för










Sidnot: när jag stack ner näsan i kannan en gång mellan bryggning ett och två var doften jag fick mig till livs allra mest påminnande om kräftspad! Otippat...





*=under såna sessioner sänkte jag vattentempen till 85°

**=prova att sniffa på t ex PRADAs Candy, den är söt och kolaliknande men innehåller även något strävt som hindrar kompositionen från att bli alltför barnvänlig.  Annars är jag inte mycket för söta dofter men jag tror avsaknaden av allt vad frukt eller blommor heter i Candy-som endast innehåller tre-fyra noter-gör att det funkar för mig. Eller så är jag bara benzoknarkare helt enkelt. 

Benzo som i benzoin mind you-inte benzodiazepin!