2013-03-09

Ureshinocha från Chaikhana.

MARIMITE ~haru~ image album vol 1(l'image de rosa chinensis) är ackompanjemang idag








Det känns lite skämmigt men detta te fick jag alltså i julklapp. Och den julklappen mottogs i torsdags.

Vet väldigt lite om det förutom att det är så extra speciellt att det inte finns på Chaikhanas hemsida och om ureshinocha vet jag inte mer än att det kommer från Ureshino, långt söderut på Kyushu.
En kärnfull handskriven instruktion på påsen; "70° 2 minuter" var allt.

Ureshinocha tycks överlappa lite med tamaryokucha men jag är osäker på om så är fallet med just vad jag fått, de typiska, vagt krullade bladen ser inte ut som mina.

Döm själv?





Torra har bladen en säregen sträv, lite oljig doft. I värmd kanna kommer den typiska kokt kyckling-karaktären fram.

Följer man påsens instruktion blir teet alltför bittert för mig, jag får i vanlig ordning dra ner på
det ena eller andra. En och en halv minut vid 65° var mer i min smak.

Vill dock kasta in en rejäl reservation här eftersom a) teet legat och väntat på mig i bokstavligen månader och kanske tagit skada under tiden och b) jag tror jag fortfarande inte fått ordning på smak och doftsinne helt efter flunsan...men det är mer bitterhet än smak/arom på det här.

Kan förnimma nåt vagt bärigt i det färdigbryggda teet om jag letar, men annars är det mest beska. Vet inte om jag nämnt det tidigare men jag försöker skilja på bra beska och kalla det bittert, och det som mest smakar illa och därmed är beskt. Det senare är mer tungt-kompakt-luddigt i karaktären för mig jämfört med det jag gillar som är skarpare, klarare, renare. Torrare?

Ok jag ska sluta flumma ut nu.




Idag(9/3) när jag färdigställer den här posten(texten ovan skrevs för cirka två veckor sedan) kan jag konstatera ett par saker jag inte lade märke till innan:

Efter bryggning 1 doftar det spenat så man kan dö ur kannan, det är nästan så jag undrar om jag tagit fel på råvara... Plus att smaken hade betydligt fler dimensioner än jag kunde upptäcka vid tidigare sessioner. Mitt smaksinne måste varit rejält tilltygat, mer än jag begripit.

Det bäriga-kärva a la tranbär är mer framträdande och bitterheten är inte alls lika besvärande.

Eftersmaken kommer tyst smygande och lägger sig på tungan.




Idag använde jag även min bankokanna, den klipper mycket tråkig beska och ger andra roligare smaker mer plats. Det slutliga intrycket hamnar absolut på den positiva änden av skalan.

Test-tuggade på ett par av bladen men nej, de var lite för sega för att bli en kul sallad.


Om pris kan jag av naturliga skäl inte uttala mig så om detta är prisvärt eller ej är lite oklart. Dock trevligt att få göra bekantskapen!

No comments: