Amber Black Tea från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...Ryuuseigun~Onitsuka Chihiro:

Idag har jag en påse svart jag inte längre minns anledningen till att jag köpte att bjuda på, ovanligt nog kom det i en rejäl pappåse som rymde hela 200g-det var alltså färdigpackat och inte uppmätt av butiken.

I papperspåsen låg en förseglad foliepåse men något slags märkning på, tyvärr har jag vare sig den ena eller andra påsen kvar då jag faktiskt druckit upp nästan alltihop, över hälften tog jag till jobbet för att tjäna som morgonte.

Det är inte det ballaste teet på jorden men det har sina poänger. Funkar lika bra slarvbryggt för att bli starkt och lämpat att dricka med mjölk som i liten kanna under mer kontrollerade former. Mer mustigt och karaktärsfyllt än finstämt, javisst, men jag tycker jag fick bra med aromer och övertoner för en billig penning.

Har sagt det förut men det tål att upprepas, bland de billiga svarta teerna hos YS kan man göra fynd.


Doften är ganska neutral, det färdiga teet drar en aning åt plommonhållet.
Har mestadels kört detta i min lilla glaskanna eller i tekula modell större på jobbet där faciliteterna inte alltid möjliggör finlir.
95° vatten i en...stund. Brukar inte åbäka mig. Nån minut första bryggningen, sen efter känsla/smak. Man håller på tills man tröttnar, det är ett rätt uthålligt te.

För denna tvåhektospåse fick jag ge $24 och jag tycker 12 dollar/100g är ett helt okej pris för detta trivsamma vardagste.



Hågade kan spana in teet här.

Löstagbart obi-ami.

lyssnar på...

...det alldeles förtjusande temat från KamiNomi/Kami Nomi zo Shiru Sekai, jag tror vi alla behöver en motvikt till dagens ämne...

...vådorna av att inte veta vad det är för tekanna du köpt.

Någonstans för länge sedan-en 6-7 år sen iallafall-köpte jag min första kyusu av Yuko Ono via mail, föll främst för färgen och tänkte inte mer på det. Den har sedan glatt använts till mestadels genmaicha och någon gång då och då diskats ur när den börjat se lite väl brun ut inuti.

På senare tid har jag även använt citronsyra och jag tyckte att den blev lite renare av det.

Igår tog jag och körde igenom med syra igen, lät den stå över natten efter att jag hällt kokande vatten i.

Medan jag nu stod och diskade ur slog det mig att jag sett kannor med löstagbara obi-amifilter av samma typ som jag har på cdjapan. Tittade närmre i min kanna. Petar på metallnätet och inser att jovisst, det går ju faktiskt att ta bort.

Eh.

Vidrigt. 

Note to self: ta bort det där nätet lite oftare. Tack för ordet.

Thé Vert Cru Naturel från Thés de la Pagode.

spellistan här hemma slumpade sig som så att det var

Love Hina Again-låten Be for you, be for me som dök upp just nu~


Fick en knasig burk te i julklapp, den visade sig innehålla gunpowder-te från ett fransk företag. Inget jag skulle kommit mig för att köpa själv kanske, men det var en vänlig gest och även om förhoppningarna inte är så stora vill jag ge det en chans.


Vad jag kan minnas har jag endast druckit gunpowder-te utblandat med annat som t ex i sir Williamsblandning och annat, så jag har egentligen ingen referenspunkt för hur det ska smaka.

Inga brygginstruktioner fanns att tillgå annat än på TPs hemsida där man angav 2g te till 2dl vatten vid 85° i tre minuter. Okej, vi testar väl då.

Första koppen smakar...grönt te. Inte helrisigt men inga direkta meriter heller kanske.

Torrt doftar bladkulorna kyligt, strävt, fräscht. Smaken är även den sträv, lätt bitter. Det finns verkligen ingen sötma i det här men jag lägger ingen värdering i det.

Tycker mig känna antydningar till det där stickande citronsura jag verkligen inte gillar att finna i ett te, och tänker att jaha, så det var inte bättre än så. Framhärdar dock och gör ett par koppar till(brygger om på samma blad och det blev inte helt oävet trots att jag inte visste hur länge jag lät det dra).

Med en aning mer blad och en nedkortning av tiden blev det mer i min smak, och till mat passar det faktiskt utmärkt.

Mer om teet från företaget här.

Även om "édition prestige" snarast får mig att tänka på detta...

Baozhong från Postcard Teas.

Shinsekai från Shigofumi OST rullar i bakgrunden~

Ibland saknar jag att inte alltid ha lite sånt här hemma-baozhong, det grönaste av gröna oolonger som vissa vill klassa som grönt te. Senast jag var i London köpte jag på mig minsta förpackningen av Postcard Teas variant för jag hade tiggt till mig att få ladda min telefon under besöket och tyckte att köpa lite te var det minsta jag kunde göra som tack.

Inte för att jag var nödbedd eller så.

Små, mörka blad, djupt gröna till nästan gula i färgspannet. Torr, sträv doft som blir till något  hälften blommigt/matigt när vattnet hälls på.

Jag brukar inte åbäka mig med den här sortens te utan bara slänga bladen i en kopp eller skål och sedan

låta dem ligga i, kanske tillsätta några fler efter några bryggningar. Sådär kan man hålla på en bra stund

och jag tycker det är avkopplande och kravlöst.

Det innehåller lite stjälk och är emellanåt en aning fiskaktigt så det är inte det bästa baozhong jag druckit men jag har egentligen inga invändningar. Tungkvillret är det inget fel på och till mat borde det absolut göra sig. Det måste finnas teer för alla tillfällen och detta är perfekt avpassat för en stillsam söndag utan något särskilt att göra.

Billigast kommer man undan med en 20g-påse för £6 som jag egentligen tycker är lite i överkant. Här.

Attabarrie Special Tippy Assam från Canton Tea Company.

Some Other Time från GitS SAC OST* i stereon....

Så, till början av det nya året har jag idag ett te som liksom Terai Black även det figurerat i CTCs teklubb och bjöds ut i provpåsar till den allmänna kundkretsen senare. Dock endast i småpåsar så min andel är bara 12g. Inte mycket för att bilda sig en uppfattning kanske men för £5 är det lite häftigt kanske att köpa på sig mer. Bäst jäklar det här är bra nu... ;)

Bladen är små och finlemmade med en god andel knopp. Doften är tät och rejält fruktig. Är inte det lite ovanligt för ett Assam?
När den värsta doftexplosionen lagt sig kan jag förnimma något lätt chokladartat i bakgrunden.

Detta te torde bli bäst bryggt på traditionellt västerländskt vis och det är även så butiken rekommenderar att man förfar med det. 3g te vid 95° i min lilla glaskanna. Cirka fyra minuter fick det dra första gången jag provade.

Drycken  blir snabbt mörk och en aning grumlig och när jag häller upp det är den vackert djupröd i färgen.
Det är ett kraftigt te, väl lämpat för mosiga morgnar man kanske helst vill lägga till handlingarna men med en skärpa och en klar, fräsch bitterhet som dröjer sig kvar i munnen. Det finns mycket nyanser att upptäcka och den som dricker sitt te utan tillsatser vill jag rekommendera detta, varmt!

Det går naturligtvis bra att hälla mjölk i också men jag tyckte det dödade en del övertoner, faktiskt.

Senare gjorde jag mig en kopp till, då som jag brukar med ögonmåttade blad och bryggtid på känsla.

Uppskattningsvis ca 1/3 mindre blad och en minut kortare bryggtid. Det blev lite milt, t o m för mig.

Resterande gram dracks upp på några dagar och medan jag visst tycker om det här teet måste jag ändå säga att jag personligen föredrar mitt Sree Sibbari. Men det var också något alldeles särskilt.

Erbarmligt exponerad bild på de blöta bladen(som doftar....svamp om jag sniffar i kannan) men det är mulet och svårt att hänga med när mörkret faller. Inkluderar fotot ändå för sakens skull.

Vill du läsa mer om teet eller köpa en egen påse gör du det här resp här.

*=med den osannolikt begåvade Yoko Kanno som kompositör. Lyssna, Lär, Lyd ;)

Teskål i stengods från ZenTeaLife.

soundtracken till Yakushiji Ryoko no Kaiki Jikenbo puttrar i bakgrunden, inte världens bästa serie kanske(även om den växte mot slutet) men musiken föll mig i smaken med sin lätt 80-talsdoftande storstadskänsla

Årets sista post. Kommer inte tråka ut någon med summeringar, årsbästalistor(detta otyg) eller mjuniga nyårslöften, bara visa en liten teskål som damp ner igår. Köpt på eBay enbart för att jag fastnade för färgen och den-hoppades jag-mattsträva glasyren.

Det blir ofta så när jag köper tekoppar, går på den där "den där vill jag dricka te ur!"-känslan. Sällan dyra saker, sällan riktigt konsthantverk.
Utförande och kartong skvallrar om att detta är massproducerat, men sånt bryr jag mig inte om.

Ytan var f ö precis så papperslikt len/sträv som jag trodde. Det ligger något nästan metalliskt i den blågrå färgen.

Liksom de två skålarna jag visade härförleden vill jag kalla den för ippuku-wan, en mellanstorlek för stor för sencha, för liten för matcha. Att vispa i den här är lögn.

Jag fick ge $13.95 men frakten gick på nästan $17. Butiken har ett exemplar kvar om någon känner sig manad. Här.

Till sist önskar jag alla ett Gott Nytt År så ses vi 2014! Något att lyssna på efter festligheterna inatt kanske?

Sun Moon Lake svart te från Essence of Tea.

Sakamoto Maayas Ame ga furu(Linebarrels of Iron ED 1) i stereon:

Ok, det här teet köptes alltså inte långt efter det andra teet från samma butik som jag faktiskt lyckades skriva om ganska snart efter att ordern kommit fram.

Det var 2011 m a o. *host*

Sun Moon Lake ligger på Taiwan i regionen Nantou(en och annan läsare har säker köpt oolong som uppgetts vara därifrån) och där lär vara mycket vackert så det drar mycket turister. Här produceras svart te, helt och delvis av Assam-kultivar. Att reda ut begreppen är inte helt lätt och medan jag sökte information om teet stötte jag på två begrepp rätt ofta; T-18 och Ruby Black.

T-18 är en korsning av två olika typer av tebuskar, Assam och en lokal variant och har tagits fram av Taiwan Research and Extension Station där man forskar på och utvecklar teindustrin på ön, bland annat genom att ta fram nya hybrider.
Om jag begripit det hela rätt är Ruby Black/Red Jade det kommersiella namnet på teet dessa buskar ger(tar tacksamt emot ytterligare klargöranden eller rättanden av mina påståenden!).

Denna kultivar verkar dock ha tagits fram på 90-talet och Essence of Tea uppger att deras te kommer från hundraåriga buskar så jag är en aning förvirrad.
Till slut kunde jag inte hålla mig utan drämde iväg ett mail till butiken, så nyfiken var jag. Dock är det ju storhelg så svaret kanske dröjer.

uppdatering: fick svar idag från butiken att enligt odlaren de köper teet av är dessa buskar av sorten Assam som stått och fått göra lite som de vill under lång tid. Mysteriet löst.

*

Det är stora blad i min påse, krokiga mörka saker som påminner mig om spindelbenen från CTC som fortfarande skrämmer mig en aning...

Doften är mustig, mörk och en aning fruktig. Påminner lite om gamla båthus faktiskt.

Att bara lägga en nypa blad i en liten kanna och låta det dra ett obestämt antal minuter är ganska trevligt och okomplicerat och jag började så när jag skulle bekanta mig med det här teet. Hittade en tenkataihei jag värmde lite hastigt i ugnen och si, en stilla eftermiddagsfika.

Det är lite lurigt det här. Och det är starkt, om man så önskar. Passar utmärkt bryggt intill dödens gräns och sedan tillsatt mjölk. Kraftig smak som har just Assam-karaktär(eller så tycker jag det för att jag har facit) men utan obehagligheter som t ex den där citrusbeskan jag har så svårt för.
Några ställen jag surfat på uppger att det kan finnas en arom av mint/kamfer eller eukalyptus, men det är inget jag hittills känt av för egen del.

Det luriga ligger i hur det ibland-inte alltid-framträder något slags sötma. Bäst får man nog fram den genom att helt enkelt lägga en liten mängd blad i sin kanna eller kopp och låta dem ligga i hela tiden.


Detta är det ena av två olika teer från Sun Moon Lake jag har hemma. Dragon Tea House har även de en variant som jag köpte i juni 2011. Det te de har inne nu tycks inte vara samma sort.

För ett hekto får man ge £15 hos EoT men man köper sitt te per gram i butiken så vill du bara prova går det att komma rätt billigt undan. Sist jag handlade här gav jag ca £2 för frakt av en 150g plåtburk med te så det bör inte vara alltför kostsamt att få hit en liten påse. Här kan du läsa mer.

Ett set chataku i svart lack.

från soundtracket till Ristorante Paradiso:

-med puttriga Ko-Ko-Ya som även gjort musik till Ikoku Meiro no Croisée

Det var rätt länge sen jag fick utlopp för min besatthet av chataku, de fat man ställer tekoppar på i Japan. Drömmer fortfarande om att vinna ett sånt där set i metall med dekoration av tall/bambu/plommon/orkidé/krysantemum men än så länge är det just bara en dröm.


Under tiden har jag gjort ett annat fint fynd; en box med svarta lackfat som jag hittade hos Rikyucha.

De var inte dyra och kom i en enkel, lätt ankommen pappkartong och jag skulle inte tro att de tagits fram särskilt ofta, iallafall kunde jag inte se några spår av användning. Fem stycken, som brukligt.

ok, den bilden sög verkligen men frihandsplåta medan det ösregnar på årets mörkaste dag=inte succé

Lite större och djupare än övriga fat jag äger. Svart ger en fin kontrast till kopparna tycker jag, särskilt blå-vita. Invigdes häromdagen med lite namnlöst asamushi ur gömmorna.

Terai Black från Canton Tea Company.

slölyssning på Tange Sakura* för närvarande; Himawari från MUSIC a la mode

poäng till den som gissar varför jag använde den här bilden(förutom vintertemat)

Egentligen känns det lite taskigt att posta om ett te som jag inte ens vet längre var det går att köpa, men nåja. Allt ska väl inte vara lätt här i livet... ;)

Terai syftar här på regionen teet odlats i, enligt uppgift på påsen från CTC är tegårdens namn Marionbarie. Du kan läsa mer här om du vill reda ut begreppen lite bättre.
Detta var alltså ett te jag fick genom CTCs teklubb som jag sedan dess pausat för jag hann helt enkelt inte med ett nytt te i veckan, det blev för stressigt. Ack ja detta livspussel.

I ärlighetens namn var jag inte säker på om jag skulle blogga om det här eller ej, men nu idag när det plötsligt flödade av sol ute kändes det dumt att inte passa på och fotografera medan det fanns chans. Ergo grep jag detta te då påsen ändå låg framme på köksbänken.

Ser i mitt tycke rätt ospännande ut, småbladigt med en och annan knopp och färgskiftning. Doften är även den lite anonym och intetsägande, men jag ska inte döma det här på förhand.

Butiken anger ett spann bryggtemperaturer från 80 till 95 grader, jag har testat båda ändar av skalan och tycker att lägre temperaturer gav ett roligare te.

Ur koppen doftar det här så udda och svårbestämbart att jag nog inte upplevt något liknande tidigare och har därför få referenser. Vet inte hur jag ska beskriva det. Finge jag det stucket under näsan utan att veta vad det var är chansen att jag inte ens skulle identifiera det som te, faktiskt.

Smaken är av darjeelingtyp men mycket ren, den blommighet och /eller kryddighet som brukar uppträda i sådana teer lyste här med sin frånvaro. Och, återigen detta lilla jag inte kan placera.

Bra fräs i tungkvillret trots att det var bryggt mycket lätt(3g i 2 min vid 95°). Det nästan brusar på tungan och eftersmaken är riktigt trivsam.

Vid 80° kommer en liten blommighet och ökad komplexitet fram samtidigt som bettet fortfarande finns kvar. Möjligen kan jag tycka det känns lite ihåligt i mellanregistret(säg till om det blir för mycket Bengt  F nu), men det kan vara jag som bryggt det dåligt.
Lustigt nog drack jag det sista ur den koppen tillsammans med min lunch(pasta med spenat och mögelostsås) och då kom plötsligt en omisskännlig persikoton fram.

En andra bryggning ger ett mildare te som nästan drar åt det söta, och en tydligare fruktighet.

I fortsättningen kör jag nog det här på något slags medelväg; 85-90°.  Att uttala sig om ifall det här är prisvärt eller ej är svårt då jag aldrig egentligen vetat vad det kostar. En veckas teklubbsmedlemsskap kostar £5 exkl porto hit och jag har fått alltfrån fem till 30 gram te. Den här påsen innehöll 25. Värt att prova tyckte jag ändå att det var även om jag kanske inte skulle jaga ihjäl mig efter mer, men det har mer att göra med att jag föredrar andra tetyper framför förstaskördsdarjeeling och liknande te, dit detta får räknas.

Eventuellt hade det passat bättre sommartid, jag längtar oftare efter sånt här då.










*=som jag faktiskt delar födelsedatum med ^^

Julavslutning.

mer jul än såhär blir det inte...för mig iaf

Redan för två månader sedan när jag visste hur min julledighet skulle komma att se ut bokade jag bord på Grand Hotel för afternoon tea 20/12 och såg till att kunna gå tidigare från jobbet. Kunde svårligen tänka mig en bättre start på jullovet än en stilla(nåja, en fredagseftermiddag som denna fylldes baren allteftersom på med människor som kanske snarare var ute efter att varva upp än ner)eftermiddag med bok och te, men jag hade en liten hörna med fin utsikt över MTG-granen som sakta glittrade tvärsöver medan mörkret föll.

Jag har varit här förr och druckit AF och jag rekommenderar att själv välja te ur deras temeny framför hotellets egen blandning, dumt nog mindes jag inte det igår och fick sedan en kanna överbryggt svart te med omisskännlig doft av syntetiska smakämnen.

Det ätbara var det naturligtvis inget fel på, Key Lime Pie och den vaniljsmaksatta smetanan som kom med sconesen var särskilt minnesvärda.

(meny här) Byts säsongsvis har jag för mig. Den som vill kan få bubbel till.

Två timmars ostört läsande i trevlig miljö såhär går inte av för hackor för en introvert som jag. Även om jag kunde önska att personalen inte la handen på axeln på mig när de hörde sig för om allt smakade bra.
Känner du mig inte, rör du mig inte. Fast skulle jag förklara skulle jag nog inte mötas av förståelse tror jag.*

/rant

Efteråt en sväng på Svenskt Tenn och borgerlighetens diskreta charm för att kika på julpynt och vackra saker. Måste vara medelåldern som gör sig påmind men jag diggar deras grejer stenhårt.

Siktade även några tekannor på en hylla:

Flera fanns spridda i butiken. Knasig vinkel men jag försökte undvika att själv figurera i bild. F ö är Svenskt Tenns eget afternoon tea en upplevelse jag verkligen rekommenderar varmt. Ofta fullt och svårt att få bord så var ute i god tid om du vill dit.

Vet inte om det blir fler inlägg innan tisdag så jag passar på att önska God Jul redan nu!




*=den person som såg mig slå huvudet lätt i en väggmonterad tv för inte så länge sedan, och klappade mig på huvudet som man gör med barn före hon ens presenterat sig har en särskild plats på shit list här... ;)

Follow my blog with Bloglovin