Som annonserat på annan plats* drar jag idag igång med oolongvecka. Fem olika sorter skall jag ta itu med, två lagrade samt de tre varianterna på det nyzeeländska teet Zealong jag hade turen att haffa prover av för en tid sedan.
Tänkte börja med ett lagrat oolong jag bytte till mig av Tekoppen för några veckor sedan. Detta är faktiskt det första lagrade oolong jag provar så det blir debut. Mycket nyfiken!
Den enda info jag har är från en bild han publicerade när han köpte sitt te-iallafall antar jag att det är den sorten jag fått-och i sådana fall är det te från Nantou, en provins smack mitt på ön Taiwan. Lagrat i sex år.
Med min osvikliga känsla för timing så snuvas det förstås rejält idag, men när jag luktar på tebladen inför fotografering så domineras intrycket av söt frukt, persika eller aprikos. Det är hårt rullade, mörkt bruna bollar av varierande storlek. Helheten känns gedigen på något vis.
Vaga minnen av att ha läst om andras bryggningar av liknande te får mig att köra på kokande vatten till de fem gram te jag vägt upp. Värmer gaiwanen och kör en första omgång på ca en minut.
Våren dånar på för fullt utomhus, idag är det just nu nästan sjutton grader i skuggan och jag har köpt pelargoner jag ska trycka ner i balkonglådorna i eftermiddag. Letade fram en tygbit med körsbärsblom på plus en svagt skär kopp för att förmedla lite vårstämning. :)
Smaken på första bryggningen är olik annat oolong jag druckit, man brukar ju tala om mjukhet men här är det som om man filat ner kanterna ytterligare ett hack. Inte så att det är mesigt, bara som om man polerat med ytterligare ett finare sandpapper. Mer raffinerat, if you will.
Det finns element i både doft och smak som påminner om shu pu erh, men de är svårbeskrivbart. En rostad karaktär, och under det en förnimmelse av frukt. Det är intressant och komplext.
Toner av spannmål och ett inte oävet tungkviller kompletterar. Eftersmaken dröjer sig kvar.
En andra bryggning på 30s blev nog för lång, och sedan verkar bladen kommit igång på allvar, det blir mörkt bärnstensfärgat redan innan jag hunnit hälla färdigt ner i gaiwanen.
Det pågår så, med sakta allt längre bryggtider tills jag slutligen efter cirka 8-10 omgångar avslutar.
Bladen är för torra och rostade för att expandera speciellt mycket alls, men så här ser de ut efter avslutat värv. Fortfarande efter ganska sena bryggningar kommer det en svag fruktig doft emellanåt.
Samt, framför allt, den där underliggande skärpan/smaken jag uppskattar så mycket.
Trevligt te och en intressant erfarenhet jag gärna upprepar.
Tack till Sebastian för smakprov!
Och så, för att jag kan, och blev påmind om hur jävla bra serien är:
ett lite mindre hack&slash-betonat ögonblick ur Higurashi...
*=Twitter, that is. Om någon känner lust att följa mig så finns jag här.
No comments:
Post a Comment