Varken Long Jing eller Bi Luo Chun har egentligen utövat någon speciell lockelse på mig, men någon gång ibland kan de tjäna som variation och inspiration. Bi Luo Chun har jag som långtidsexperiment, men nu var det länge sedan jag drack.
Long Jing har jag nog bara bryggt en enda gång från en provpåse jag inte längre minns varifrån den kom.
Dagens är iallafall köpt från Canton Tea Co, och det är ju en riktigt bra butik i mitt tycke.
Tio gram av detta för tillfället utsålda(gissar att årets skörd snart dyker upp) te ville de ha £4 för. Ett hekto för £27. Kika här.
Öppnar min lilla påse och möts av en ytterst svårbestämd doft jag fortfarande inte kan placera, och lite grön-bruna blad som ger ett lite tråkigt intryck-men som sagt, detta är förra årets skörd. Även om bäst före-datum på påsen är satt till någon gång 2014. Tror inte det.
Nu menar jag inte att vara grinig om någon uppfattade det så. Utgår ifrån att det här teet är åtminstone helt okej gott.
Av de tio grammen lägger jag en fjärdedel i en av de större gaiwaner jag har och brygger vid 75° i ca en minut.
Det första som slår mig när jag sedan häller upp är en tydlig doft av...kyckling. Som tillagat kycklingkött utan skinn eller kryddor. Mycket märkligt.
Smaken är som grönt kinesiskt te av hyfsad kvalitet, hyfsat omsorgsfullt bryggt. En liten skärpa och en ganska trevlig eftersmak men inget som sticker ut överdrivet mycket.
En andra bryggning ~15s~ framhärdar med fågeldoften. Något lite kylande framträder efter en kort stund.
Tredje omgången på 80°, något längre tid, ca 40s.
En fjärde enminutsbryggning, sen fick det vara bra. Fick ungefär vad jag förväntade mig, helt okej te. Om det är värt tjugosju pund ska jag dock låta vara osagt, jag fick det ju inte pinfärskt.
Fast det där med kycklingen förbryllar mig fortfarande.
No comments:
Post a Comment