Nagobilevi Village Tea från Nothing But Tea.

Ame no nichi ni från Hidamari Sketch i högtalarna f n


Te från Georgien är nästan helt okänt för mig, tidigare har jag bara sett en eller annan variant hos t ex Himalaya i Hötorgshallen men inte lockats då jag fått för mig att det inte var så festligt kanske.

Köpte dock en bunt provpåsar från Nothing But Tea för ett tag sedan vilka hastigt glömdes bort i ett skåp(hört den förut? :p ) tills jag bestämde mig för att nu ska det jävlar i havet bli av att testa dem.

Fyra varianter fanns inne när jag la min beställning, det tycks ha tillkommit ett par men jag plockade på mig:

Nagobilevi Village tea-dagens testobjekt

Georgian Old Gentleman

Georgian Old Lady

Natela's Gold Standard
 

Hade inte heller någon bra idé om vilken ordning jag skulle köra så slumpen fick avgöra. Så, först ut blev detta te, en blandning från flera tetillverkare från en och samma by.

Ganska stora, nästan blåsvarta blad som doftar plommonlikt och tätt, tätt ur påsen.

 Provade första gången med nån slags standardbryggning för svart te d v s 1g/dl. Nothing But Tea uppger att man kan brygga i upp till fem minuter, det var lite oklart exakt hur länge det fick dra då jag som synes panikade runt och plåtade och hade mig samtidigt som jag höll koll på tiden så i slutändan hällde jag bara upp när färgen såg lagom djup ut.

Första intrycket, förutom att plommonkaraktären följde med i smaken, var att det var rätt tunt men mjukt. Här borde gå att få ut mer kräm via mer blad/kortare tid.

Några dagar senare gjordes nya försök.

Med en och en halv ggr bladmängden bryggda en minut i den här lilla fjuttkannan( f ö en rätt värdelös grunka men den var så sjukt uttig att den följde med en beställning på rent estetiska grunder en gång) fick jag...ungefär samma resultat som innan. Mjukt, men det fattas något även om plommondoften är lite trevlig.

En antydan till tungkviller och eftersmak kan skönjas.  Tål ganska långa bryggtider utan att bli olidligt bittert men speciellt gott är det tyvärr inte.

Till slut bryggde jag de resterande grammen lite hipp som happ som jag brukar, och drack med mjölk.



Det är ju förhållandevis billigt te(£5.50/100g) men man kan nog få skojigare grejer om man håller sig till kinesiskt.

Nu tänker jag ju inte döma ett helt lands teproduktion baserat på detta smakprov utan hoppas på bättre tur med de övriga tre sorterna.

* * *

 

Man har producerat te i Georgien i åtminstone 160 år även om dåvarande Ryssland fick smak för te redan någon gång på 1600-talet. Då kom det till hovet och de som hade råd längs Sidenvägen tills någon begrep att klimatet i Georgien passade tebuskens krav.

Förr odlades teet med stordrift för att förse hela Sovjetunionen, något som fick kvaliteten att lida på kvantitetens bekostnad, och georgiskt te hade under senare delen av 1900-talet kanske inte såvärst rykte utomlands, om det alls var bekant. Det var CTC-teer framställda utan större omsorg. Numera verkar fler och fler mindre odlare ta upp stafettpinnen för att återgå till ortodoxa metoder och en produkt av högre kvalitet.