Thé Mélange Ladurée från Ladurée.

...har valt detta som soundtrack idag. Tja, hon flåsar ju lite franskt iallafall?

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig.
Ett av målen under min Londonresa i höstas var macaron-meckat Ladurée, med sina fina, fina askar och mumsiga bakverk.

Vad jag inte visste innan var att Ladurée även saluför lite te, på varje filial jag var inne på fanns några burkar på hyllorna och eftersom macarons har rätt begränsad hållbarhet så tänkte jag att en sån burk kanske var en trevlig souvenir. Jag valde företagets egen teblandning, tänkte att den kanske var lite representativ också.

Skulle kanske ha tittat noggrannare på burken för jag upptäcker senare att det var ju smaksatt te! Läser man innehållsförteckningen ger det vid handen att det är Ceylonte, rosenblad och aromer av apelsin, vanilj, "caramel"-vilket torde vara typ knäck/kola, kanel, bergamott och svartvinbär.
Jag var nog lite oförsiktig för många, många ställen i London där man kunde få te-vare sig det var torrt i lösvikt eller serverat i kanna-hade sin egen blandning men de var såvitt jag kunde se rena teer. Inget aromtjafs.

*sur*

Det luktar inte speciellt kul ur burken heller när jag lyfter på locket för att öppna innerpåsen och provbrygga. Det luktar gammalt och syntetiskt, ett sött sammelsurium. Eller gamla doftljus från Ö&B. Nånting påminner mig om hostmedicin. Urskilja enskilda dofter var lögn.

är det en bit apelsinskal jag skönjer där nere?

Med hopp om att ytterburken av papp kan gå att av-stinkas häller jag upp teet i en annan burk av plåt som inte tar åt sig smak eller doft. Det luktar aningen bättre i påsen, inte gammalt utan lite fräschare överlag.

Bryggde en snabb första omgång en kväll innan jag skulle till jobbet bara för att testa lite, en duktig mängd blad i liten glaskanna. 95 grader i nån minut första vändan.
Det är visserligen inte bittert, rätt mjukt med viss munkänsla men det övervägande intrycket när jag tar en klunk är att det smakar papp.

Parfymerad papp.

teet ger ett rätt grådaskigt intryck upphällt såhär för granskning

Inte så värst lajbans baste med andra ord och när jag granskar de blöta bladen är det påfallande mycket stickor och strån, antar att det är bladstjälkar och det rimmar illa med lyxiga  burkar och gamla ärevördiga varumärken(Ladurée grundades 1862, 1930 kom de berömda macarongerna). Fnys.

Nåja, som slödrickarte duger det men jag har svårt att känna att jag kommer sträcka mig efter det här teet särskilt ofta, det påminner för mycket om konstiga fruktblandningar av okänd kvalitet som jag haft slängandes i skåpen under min karriär som tedrickare. Nog med sånt nu.

ironiskt nog var de använda, blöta bladen det som luktade godast: tydlig apelsin, rätt fräscht =_=

Synd på så rar burk.