Inte världens kortaste namn på det teet, jag undrar alltid hur jag ska lägga upp det i såna här fall, vad det egentligen heter och vad som är lagt till som beskrivning av butiken.
Detta gröna te från tegården Kosabei stötte jag på medan jag försökte hitta information om det svarta teet man framställer där, provat och postat om här.
Grönt te från Kenya, och för den delen hela Afrika, är en ny bekantskap för mig så jag skickade efter det minsta paket som gick att få, 50g. För det fick jag betala £2.62, frakten ville man ha £1.99 för så alltsom allt ungefär en femtiolapp.
Termen dryer mouth syftar som tidigare nämnts på att bladen är plockade rakt ur maskinen(torktumlaren? ;D ) och paketerade utan att sortera dem storleksmässigt eller annat finlir.
Leveransen tog en stund då butiken inte hade teet inne just för tillfället utan väntade på en ny sändning, så jag inbillar mig att det är hyfsat färskt. Det doftar i alla händelser riktigt fint; det saftigt fräscha från nyklippt gräs och svarta vinbär.
att kalla teet osorterat var verkligen ingen underdrift, minst sagt blandad kompott...
Testar med en tesked blad i åttiogradigt vatten i cirka två minuter, smaken är ren men det ligger en bitterhet och lurar, inte den hemska dåligt te-sorten utan den sort som ger eftersmak men man får nog passa sig. Tycker det borde gå att få lite mer sprätt på smaken, nästa gång provar jag med tre minuter men det blev alldeles för dominerande och skarpt. Kanske mer blad och betydligt kortare tid?
En minut i gaiwan vid 70° ger visserligen en dryck som inte välter hus men det är inte så himla roligt heller. Bryggde mitt allra sista bi luo chun från Chinese Pottery vid sidan om i en större kanna men samma temp för att ha till maten och det är nästan dött lopp i smakfrågan. Detta BLC är alltså snart ett år gammalt och rejält bedagat, men det var inte speciellt stor skillnad i smaknyanser.
Teet från Kosabei är visserligen svinbilligt, men det är inte speciellt kul.
detta är omgång#4 så här är teet ganska gult, tidiga bryggningar var mer persikofärgade
En minut i gaiwan vid 70° ger visserligen en dryck som inte välter hus men det är inte så himla roligt heller. Bryggde mitt allra sista bi luo chun från Chinese Pottery vid sidan om i en större kanna men samma temp för att ha till maten och det är nästan dött lopp i smakfrågan. Detta BLC är alltså snart ett år gammalt och rejält bedagat, men det var inte speciellt stor skillnad i smaknyanser.
Teet från Kosabei är visserligen svinbilligt, men det är inte speciellt kul.
Gillar i och för sig den bittra smaken i måttliga mängder men hade nog hoppats på en aning mer komplexitet.
No comments:
Post a Comment