Jag minns inte riktigt längre hur det kom sig att jag ville ha tag i det här teet, bara att jag läst bra saker om det och ville prova. Få butiker hade dock något till salu, till slut fann jag det i inhemska webbutiken House of Tea. Gå över ån efter vatten, jag? :D
Det doftar välbekant darjeeling-skt ur påsen och bladen är väldigt vackra att se på, grå, gröna och silvriga nyanser. Se upp med vad du häller upp teet i för burk, det är väldigt voluminöst och för mina 50 g fick jag ta en burk tänkt för cirka 200 gram(japanskt) te enligt köpstället. Burken fylldes till 3/4.
Som brukligt här hemma brygger jag enligt anvisningarna första gången, om jag inte är väldigt säker på vad jag gör. House of Tea anger 3g te till 200ml vatten. 95° i 3 min.
Detta var tänkt som morgonte denna dag och för att få lämplig mängd tog jag min ChaCha-kanna, den rymmer tre deciliter och passar därmed bra till den grönmönstrade kopp som kommit att bli den inofficiella darjeelingkoppen i huset. Nu är ju teet från Nepal, men karaktär och terroir är såpass lik att tankarna gick till den koppen*.
Men jag måste säga att jag förväntningarna jag hade på det här teet kanske inte infriades till fullo. Visst, det doftar trevligt och smaken finns där men jag tycker det var mer beska än de fritt flygande gröna, friska smaktoner som ibland får hela köket att dofta med teerna från Himalayaregionen. Beska hör visserligen ett FF till men jag vill ha en högre, vassare sådan, mer skärpa än trubbig bitterhet.
det färdiga teet är fint persiko-aprikosfärgat, bilden gör det inte riktigt rättvisa
Jag erkänner dock villigt två saker; dels är mitt luktsinne eventuellt lite paj för dagen, dels är min referensram ett te från Gopaldhara jag fick ett prov av från en teachattare för länge sedan och som fortfarande lever i mitt minne som något av det mest fantastiska jag någonsin fått i den här vägen.
Plus att jag nog kommer justera bryggningen; korta ner tiden något och använda en porslinskanna och inte något med metallkorg.
Det var visst tre saker. Deal with it. :D
Nu när jag tittar på teets sida hos butiken blir jag lite brydd, där anges 2,5 min bryggtid, på påsen tre.
Varför är det olika?
Ville i alla händelser ge teet fler chanser, så jag har bryggt det i min japanska loppiskanna av porslin och passat på det mer noggrant. Två minuter istället för tre. Men nje. Det är fortfarande mer tråkig bitterhet än aromer. Vafalls, jag vill ju gilla det här!
Ska brygga en gång med sänkt temperatur också, blir det inte roligare då ger jag upp.
Efter att ha provat ytterligare en gång, nu med vattentemperatur på 85° måste jag dock konstatera att för mig blir detta te aldrig mer än medelmåttigt. Det blev bättre balans mellan arom och beska den sista gången men det saknar fortfarande oomph. Mycket trist!
"Makalu" i teets namn i rubriken syftar på en bergstopp i närheten av Kuwapani. Här ligger tre av de mest kända tegårdarna i Nepal; förutom Kuwapani även Guranse och Jun Chiyabari.
Gården har en egen site där man kan läsa lite mer. Här.
*=Med lagat öra-det satt betänkligt löst redan när jag fick hem den-som lossnade helt och fick limmas efter något år eller två. Gillar den ändå, grön dekor ser man inte så ofta. =)
No comments:
Post a Comment