Jag minns inte riktigt längre vad det var jag var på jakt efter när jag fann den engelska webbutiken High Teas. Det kan ha varit afrikanska teer i största allmänhet eller kanske nåt helt annat.
I vilket fall hittade jag några sorter jag ville prova, ett av dem är dagens frukostte. Har druckit det i några dagar nu, det tycks vara ett av de där teerna som är svårt att få någon ordentlig smakstyrka på, eller så är det jag som fegar med bladen. Idag fick jag dock lite andra förnimmelser.
Har bryggt det både ensamt och blandat med teet från Luponde.
Doften i burken är ytterligt ren, inga övertoner av frukt eller annat, det doftar helt enkelt 'bara te', men på ett bra sätt. Bryggt har detta den typiska vällingdoften-någon gång ska jag försöka mig på att undersöka det där lite närmare.
Svart te från andra länder än Kina faller för mig ofta inom en av följande kategorier när man luktar på det nybryggt; antingen har det en egen, lätt igenkännlig doft som t ex Darjeeling, för en annan grupp är de mest framträdande intrycken välling eller cigarettaska. Ingetdera lockar mig sådär överdrivet värst, men det ger en liten fingervisning om vad man kan förvänta sig av smaken. Och kvaliteten?
Intressant nog doftar de blöta bladen citrus!
Nu vill jag ju inte döma detta på förhand så jag har som sagt druckit det till ett antal frukostar, som så ofta kryper det fram saker man kanske inte märkte första gången. I dagens kopp skymtade jag en lätt maltig ton(iallafall min förståelse av smaken, det är inte helt lätt. Öl dricker jag inte heller så parallaller med det faller, liksom) och en trevlig bitterhet som inte gick överstyr. Sött är det inte men där finns en värme jag gillar.
Tog lite mer blad än jag gjort tidigare så det kan eventuellt vara anledningen till det.
Så som jag bryggde-basic 95° och 3 min-ger det inte heller ifrån sig den där beska, munskrynklande upplevelsen utan går t o m för mig att dricka utan mjölk. Nu är jag ju dock för alltid förstörd av den engelska tetraditionen så efter de första klunkarna i testsyfte så tillsatte jag min lättmjölk.
Det övergripande intrycket är ett neutralt men balanserat te. Och det är ett bra betyg.
Det är alltid lika kul att upptäcka nya saker i ett te...eller för den delen i nästan vad som helst. Den där skivan man köpte och lyssnade på en gång och inte tyckte var något speciellt, för att sedan plocka fram ett halvår senare och inte begripa hur man inte hört allt det där jätte-jättebra innan.
Hans Arnold-bilderna jag var fascinerad av som liten för att det alltid fanns nya oknytt att upptäcka för den som tittade tillräckligt noga. Und so weiter.
Man fick vara lite enträgen för att få fram information om Kosabei, men det ser ut att vara en del av en större plantage som heter Tinderet(Place of Lightning), grundad 1956. Ett vackert namn på en tegård som enligt uppgifter skall ligga på omkring 2130 meter över havet. Det produceras även ett grönt "dryer mouth*"-te som jag gärna haffar vid tillfälle, och på Kosabei tillverkas grönt efter japanskt tillvägagångssätt d vs ångat snarare än wokat.
Tinderet har Fair Trade- och Ethical Tea Partnership-certifiering, High Teas tar £3.50 för en påse med 100g.
Stötte på flera ställen på fraser beskrivande Kenya som "teernas Toscana" men jag hittade ingen förklaring till vad man egentligen syftade på-är det månne en vinreferens? Eller en klimatbeskrivning?
Utan bakgrunden blir det bara en pittoresk men vilseledande fras som ska locka till köp- jfr "teernas champagne", detta misshandlade uttryck.
Fy skäms den som droppar den raden och sedan vill sälja på oss ett trött sommarskördat te. Det är inte champagne, det är knappt ens Champis.
*=Namnet syftar tydligen på att det packats som det är, utan att sorteras/graderas, utan bara tagits direkt ur maskinen.
No comments:
Post a Comment