2014-11-10

Te på körsbärsblom från Canton Tea Co.

...saker som iTunes kastar ur sig slumpvis(och som jag inte visste att jag hade):


Grejer från Higurashi Daybreak, ett förmodligen inte helt sansat skjutaspel från Higurashi:When They Cry-franchisen.





Idag har jag något lite ovanligare att prata om, nämligen te gjort på annat än Camellia Sinenis. 

Ovanligare för mig åtminstone, skyr vanligtvis örteer som pesten och ser dem mest som funktionsdrycker utan egentlig smakmässig poäng.

Det är alltså saltade, inlagda körsbärsblommor i påsen här nedan:




På baksidan får man tillredningsanvisningar: blötlägg en eller två blomster per kopp i sextiogradigt vatten i fem minuter eller så och låt rinna av. Sedan lägger man dem i de koppar teet skall drickas ur och häller på nytt, kokande vatten och låter dra. 

Blommorna får ligga kvar i koppen hela tiden och man smaksätter sedan det hela med några skedar av blötläggningsvattnet, tills det uppnått den sälta man önskar.

Serveras av symboliska skäl på bröllop har jag läst mig till.

Det var ett sjå att få ut en blomma oskadd ur påsen, och inte ser de mycket ut för världen.




Nåväl. Lägger den i blöt, då. Den fick en till, fult utslagen kompis med sig kan tilläggas.

Fiskade upp dem efter angiven tid och hällde sen kokande vatten över. När det hela spätts med saltvattnet och blivit lite svalare och mer drickvänligt såg det ut såhär:





Lätt salt, en liten aning simmigt och med något obestämbart ytterligare i smaken. Det är som att dricka tårar, men ändå trösterikt på något vis. 

Undrar vad för sorts wagashi eller annat som skulle kunna tänkas passa till?



F ö känns ju det här bra mycket mer som något att dricka på våren, men nu är det gubevars november och det är så mulet idag att gatlyktorna är igång fast det är mitt på dagen.

Vill minnas att jag gav något sådant som 2-3 pund för denna påse på 10g men ser nu att det enda sättet att få tag i det här från just Canton Teas är i deras introduktionslåda till japanska teer för £50 >_<.



2014-07-20

Amber Black Tea från Yunnan Sourcing.

lyssnar på...Ryuuseigun~Onitsuka Chihiro:





Idag har jag en påse svart jag inte längre minns anledningen till att jag köpte att bjuda på, ovanligt nog kom det i en rejäl pappåse som rymde hela 200g-det var alltså färdigpackat och inte uppmätt av butiken.

I papperspåsen låg en förseglad foliepåse men något slags märkning på, tyvärr har jag vare sig den ena eller andra påsen kvar då jag faktiskt druckit upp nästan alltihop, över hälften tog jag till jobbet för att tjäna som morgonte.

Det är inte det ballaste teet på jorden men det har sina poänger. Funkar lika bra slarvbryggt för att bli starkt och lämpat att dricka med mjölk som i liten kanna under mer kontrollerade former. Mer mustigt och karaktärsfyllt än finstämt, javisst, men jag tycker jag fick bra med aromer och övertoner för en billig penning.





Har sagt det förut men det tål att upprepas, bland de billiga svarta teerna hos YS kan man göra fynd.


Doften är ganska neutral, det färdiga teet drar en aning åt plommonhållet.
Har mestadels kört detta i min lilla glaskanna eller i tekula modell större på jobbet där faciliteterna inte alltid möjliggör finlir.
95° vatten i en...stund. Brukar inte åbäka mig. Nån minut första bryggningen, sen efter känsla/smak. Man håller på tills man tröttnar, det är ett rätt uthålligt te.






För denna tvåhektospåse fick jag ge $24 och jag tycker 12 dollar/100g är ett helt okej pris för detta trivsamma vardagste.



Hågade kan spana in teet här.

2014-03-30

Löstagbart obi-ami.

lyssnar på...



...det alldeles förtjusande temat från KamiNomi/Kami Nomi zo Shiru Sekai, jag tror vi alla behöver en motvikt till dagens ämne...


...vådorna av att inte veta vad det är för tekanna du köpt.

Någonstans för länge sedan-en 6-7 år sen iallafall-köpte jag min första kyusu av Yuko Ono via mail, föll främst för färgen och tänkte inte mer på det. Den har sedan glatt använts till mestadels genmaicha och någon gång då och då diskats ur när den börjat se lite väl brun ut inuti.

På senare tid har jag även använt citronsyra och jag tyckte att den blev lite renare av det.

Igår tog jag och körde igenom med syra igen, lät den stå över natten efter att jag hällt kokande vatten i.

Medan jag nu stod och diskade ur slog det mig att jag sett kannor med löstagbara obi-amifilter av samma typ som jag har på cdjapan. Tittade närmre i min kanna. Petar på metallnätet och inser att jovisst, det går ju faktiskt att ta bort.


Eh.


Vidrigt. 

Note to self: ta bort det där nätet lite oftare. Tack för ordet.



2014-02-09

Thé Vert Cru Naturel från Thés de la Pagode.

spellistan här hemma slumpade sig som så att det var


Love Hina Again-låten Be for you, be for me som dök upp just nu~


Fick en knasig burk te i julklapp, den visade sig innehålla gunpowder-te från ett fransk företag. Inget jag skulle kommit mig för att köpa själv kanske, men det var en vänlig gest och även om förhoppningarna inte är så stora vill jag ge det en chans.


Vad jag kan minnas har jag endast druckit gunpowder-te utblandat med annat som t ex i sir Williamsblandning och annat, så jag har egentligen ingen referenspunkt för hur det ska smaka.





Inga brygginstruktioner fanns att tillgå annat än på TPs hemsida där man angav 2g te till 2dl vatten vid 85° i tre minuter. Okej, vi testar väl då.




Första koppen smakar...grönt te. Inte helrisigt men inga direkta meriter heller kanske.

Torrt doftar bladkulorna kyligt, strävt, fräscht. Smaken är även den sträv, lätt bitter. Det finns verkligen ingen sötma i det här men jag lägger ingen värdering i det.




Tycker mig känna antydningar till det där stickande citronsura jag verkligen inte gillar att finna i ett te, och tänker att jaha, så det var inte bättre än så. Framhärdar dock och gör ett par koppar till(brygger om på samma blad och det blev inte helt oävet trots att jag inte visste hur länge jag lät det dra).

Med en aning mer blad och en nedkortning av tiden blev det mer i min smak, och till mat passar det faktiskt utmärkt.




Mer om teet från företaget här.





Även om "édition prestige" snarast får mig att tänka på detta...

2014-01-19

Baozhong från Postcard Teas.

Shinsekai från Shigofumi OST rullar i bakgrunden~





Ibland saknar jag att inte alltid ha lite sånt här hemma-baozhong, det grönaste av gröna oolonger som vissa vill klassa som grönt te. Senast jag var i London köpte jag på mig minsta förpackningen av Postcard Teas variant för jag hade tiggt till mig att få ladda min telefon under besöket och tyckte att köpa lite te var det minsta jag kunde göra som tack.

Inte för att jag var nödbedd eller så.






Små, mörka blad, djupt gröna till nästan gula i färgspannet. Torr, sträv doft som blir till något  hälften blommigt/matigt när vattnet hälls på.

Jag brukar inte åbäka mig med den här sortens te utan bara slänga bladen i en kopp eller skål och sedan
låta dem ligga i, kanske tillsätta några fler efter några bryggningar. Sådär kan man hålla på en bra stund
och jag tycker det är avkopplande och kravlöst.





Det innehåller lite stjälk och är emellanåt en aning fiskaktigt så det är inte det bästa baozhong jag druckit men jag har egentligen inga invändningar. Tungkvillret är det inget fel på och till mat borde det absolut göra sig. Det måste finnas teer för alla tillfällen och detta är perfekt avpassat för en stillsam söndag utan något särskilt att göra.

Billigast kommer man undan med en 20g-påse för £6 som jag egentligen tycker är lite i överkant. Här.

2014-01-08

Attabarrie Special Tippy Assam från Canton Tea Company.

Some Other Time från GitS SAC OST* i stereon....






Så, till början av det nya året har jag idag ett te som liksom Terai Black även det figurerat i CTCs teklubb och bjöds ut i provpåsar till den allmänna kundkretsen senare. Dock endast i småpåsar så min andel är bara 12g. Inte mycket för att bilda sig en uppfattning kanske men för £5 är det lite häftigt kanske att köpa på sig mer. Bäst jäklar det här är bra nu... ;)





Bladen är små och finlemmade med en god andel knopp. Doften är tät och rejält fruktig. Är inte det lite ovanligt för ett Assam?
När den värsta doftexplosionen lagt sig kan jag förnimma något lätt chokladartat i bakgrunden.

Detta te torde bli bäst bryggt på traditionellt västerländskt vis och det är även så butiken rekommenderar att man förfar med det. 3g te vid 95° i min lilla glaskanna. Cirka fyra minuter fick det dra första gången jag provade.




Drycken  blir snabbt mörk och en aning grumlig och när jag häller upp det är den vackert djupröd i färgen.
Det är ett kraftigt te, väl lämpat för mosiga morgnar man kanske helst vill lägga till handlingarna men med en skärpa och en klar, fräsch bitterhet som dröjer sig kvar i munnen. Det finns mycket nyanser att upptäcka och den som dricker sitt te utan tillsatser vill jag rekommendera detta, varmt!





Det går naturligtvis bra att hälla mjölk i också men jag tyckte det dödade en del övertoner, faktiskt.

Senare gjorde jag mig en kopp till, då som jag brukar med ögonmåttade blad och bryggtid på känsla.
Uppskattningsvis ca 1/3 mindre blad och en minut kortare bryggtid. Det blev lite milt, t o m för mig.

Resterande gram dracks upp på några dagar och medan jag visst tycker om det här teet måste jag ändå säga att jag personligen föredrar mitt Sree Sibbari. Men det var också något alldeles särskilt.





Erbarmligt exponerad bild på de blöta bladen(som doftar....svamp om jag sniffar i kannan) men det är mulet och svårt att hänga med när mörkret faller. Inkluderar fotot ändå för sakens skull.



Vill du läsa mer om teet eller köpa en egen påse gör du det här resp här.

*=med den osannolikt begåvade Yoko Kanno som kompositör. Lyssna, Lär, Lyd ;)