2012-03-31

Ful-te figurerar i Journal Chocolat. Samt snart i lakritssammanhang...

jag lyssnar på...傀儡の騎兵 från soundtracket till Senkou no Night Raid


Två roliga saker har hänt i vår; dels har jag fått uppdraget att skriva om koreanskt te i ovan nämnda tidning*, dels har jag som en följd av det(en vän såg om detta på JCs FB-sida) anmält mig till uttagningen av Lakritsfestivalens lakritsambassadörer-och blivit utvald!

Jag är fortfarande lite chockad, faktiskt. Nu kanske det klarnar om någon undrat varför det plötsligt kryllade av koreanskt te på bloggen. Det kommer det f ö fortsätta att göra en stund till.

Kika gärna i Journal Chocolat-och inte bara för att jag plitat ihop ett par rader-det är en bra tidning som jag ofta läst även tidigare, gammal chokladprovare som jag är.

Vad gäller lakritsen innebär ambassadör:andet att man får ett par påsar med lakrits i olika former från specialbutiken Choklad&Lakrits att smaka och tycka saker om inför festivalen som äger rum 21-22 april på Münchenbryggeriet. Butiken är alltså arrangör till festivalen, kanske skall sägas.

Min tanke var att eftersom jag gillar själva provsmakandet med den koncentration det kräver-varför inte testa med något jag normalt inte skriver om? Och dessutom i perioder är nästan besatt av? Kunde ju inte blir bättre.... :D








*=vårnumret kom ut den 16/3. Det gör mig fortfarande lite generad att prata om det såhär....

2012-03-27

Nepal Makalu Kuwapani Tippy från House of Tea.

Lia står för underhållningen här; Mother Rhythm ljuder ur datorhögtalarna



Jag minns inte riktigt längre hur det kom sig att jag ville ha tag i det här teet, bara att jag läst bra saker om det och ville prova. Få butiker hade dock något till salu, till slut fann jag det i inhemska webbutiken House of Tea. Gå över ån efter vatten, jag? :D

Det doftar välbekant darjeeling-skt ur påsen och bladen är väldigt vackra att se på, grå, gröna och silvriga nyanser. Se upp med vad du häller upp teet i för burk, det är väldigt voluminöst och för mina 50 g fick jag ta en burk tänkt för cirka 200 gram(japanskt) te enligt köpstället. Burken fylldes till 3/4.

Som brukligt här hemma brygger jag enligt anvisningarna första gången, om jag inte är väldigt säker på vad jag gör. House of Tea anger 3g te till 200ml vatten. 95° i 3 min.

Detta var tänkt som morgonte denna dag och för att få lämplig mängd tog jag min ChaCha-kanna, den rymmer tre deciliter och passar därmed bra till den grönmönstrade kopp som kommit att bli den inofficiella darjeelingkoppen i huset. Nu är ju teet från Nepal, men karaktär och terroir är såpass lik att tankarna gick till den koppen*.








Men jag måste säga att jag förväntningarna jag hade på det här teet kanske inte infriades till fullo. Visst, det doftar trevligt och smaken finns där men jag tycker det var mer beska än de fritt flygande gröna, friska smaktoner som ibland får hela köket att dofta med teerna från Himalayaregionen. Beska hör visserligen ett FF till men jag vill ha en högre, vassare sådan, mer skärpa än trubbig bitterhet.



det färdiga teet är fint persiko-aprikosfärgat, bilden gör det inte riktigt rättvisa

Jag erkänner dock villigt två saker; dels är mitt luktsinne eventuellt lite paj för dagen, dels är min referensram ett te från Gopaldhara jag fick ett prov av från en teachattare för länge sedan och som fortfarande lever i mitt minne som något av det mest fantastiska jag någonsin fått i den här vägen.
Plus att jag nog kommer justera bryggningen; korta ner tiden något och använda en porslinskanna och inte något med metallkorg.

Det var visst tre saker. Deal with it. :D

Nu när jag tittar på teets sida hos butiken blir jag lite brydd, där anges 2,5 min bryggtid, på påsen tre.
Varför är det olika?

Ville i alla händelser ge teet fler chanser, så jag har bryggt det i min japanska loppiskanna av porslin och passat på det mer noggrant. Två minuter istället för tre. Men nje. Det är fortfarande mer tråkig bitterhet än aromer. Vafalls, jag vill ju gilla det här!
Ska brygga en gång med sänkt temperatur också, blir det inte roligare då ger jag upp.



Efter att ha provat ytterligare en gång, nu med vattentemperatur på 85° måste jag dock konstatera att för mig blir detta te aldrig mer än medelmåttigt. Det blev bättre balans mellan arom och beska den sista gången men det saknar fortfarande oomph. Mycket trist!

"Makalu" i teets namn i rubriken syftar på en bergstopp i närheten av Kuwapani. Här ligger tre av de mest kända tegårdarna i Nepal; förutom Kuwapani även Guranse och Jun Chiyabari.

Gården har en egen site där man kan läsa lite mer. Här.





*=Med lagat öra-det satt betänkligt löst redan när jag fick hem den-som lossnade helt och fick limmas efter något år eller två. Gillar den ändå, grön dekor ser man inte så ofta. =)


2012-03-25

Yue Guang Bai från Yunnan Sourcing.

ett riktigt sommarsoundtrack idag: About Us från Sillys album Intentional Scheme


Först vill jag verkligen tacka Tekoppen på Texter om te för påminnelsen om det här teet, igår lagade jag middag åt en kompis och frågade vad hon ville dricka till maten(i hopp om att hon skulle svara "te" förstås...).
Nånting grönt bad hon om, nu hade jag ju inget sådant som passade att brygga en större kanna av passande till mat-stå och fippla med gyokuro eller dylikt kändes för bökigt och skulle förmodligen inte gjort teet rättvisa, så jag greppade min påse med föremålet för dagens övningar och hoppades att det skulle gå hem trots att det inte är grönt te.

Jag utgick ifrån att detta var i princip vitt te så jag värmde min kinesiska sexdeciliterskanna, pytsade i en näve blad jag antog skulle vara tillräcklig, samt hällde på vatten, 80 grader fick det bli.
Tog ur filterinsatsen efter en liten stund, provsmakade, lät det dra en minut till och ställde sedan fram kannan.
Vi tyckte nog båda att det var succé! Ytterst smakrikt, aromatiskt, lätt fruktigt och förtjusande i största allmänhet, förmodligen omöjligt att brygga sönder och skulle säkert ha givit en eller kanske t o m två kannor till utöver de två jag gjorde i ordning den kvällen.




Bladen är otroligt vackra tycker jag, sådana här mångfärgade spretiga, silvriga teer är väldigt tilltalande för ögat. Det var nog tur att jag fått mig tillskickat en ovanligt stor och vid washi-burk av en vän i England för de 50g jag köpt tar plats så det förslår, nästan hela burken full. Vissa svårigheter att få ner dem i kannan inför bryggningen också.

Doften påminner om bi luo chun för mig, med den där lilla antydan till ketchup. God ketchup kanske skall tilläggas.

Det här var ännu ett te jag trodde skulle kunna fungera i en skål så jag har även bryggt det med lösa blad i vattnet, samma temp. Invigde min Zeze-skål dagen till ära.





Nu kan man ju tycka att det mest ser ut som soppa med torkade trattkantareller, smaken var det dock inget fel på.

När jag skulle hälla upp teet i burk passade jag på att titta lite noggrannare på bladen och slogs av storleken på knopparna. Eftersom jag nyss läst om produktion av vitt te i Heiss&Heiss The history of tea undrade jag om de kanske var av samma typ av buskar som man gör Fujians vita te av; Big Sprout/Da Hao.
Infon hos YS bekräftar möjligen detta.

Det bästa av allt? YS vill ha ytterst facila $4 för femtio gram så detta är rena kapet. Läs gärna Tekoppens egen recension av det här teet, för ytterligare ett perspektiv.

2012-03-22

En Zeze-chawan från Katsuragi Japan.

i öronen...Sound of Soul från NOMAKs album Combine


Att beskriva den här lilla skålen krävde lite utredning. Inte för att jag vet om det behövs, det kanske inte är intressant för nån annan än mig?

Den beskrevs i auktionen som "Japanese ZEZE pottery tea bowl with ANNAN style by famous Kageroen".
Ingen av de termerna var bekant för mig innan men jag tror det hänger ihop som så att Zeze är en typ av keramik från prefekturen Shiga, Annan(eller, An-Nan) är stilen på dekorationen som uppges vara just detta blå och ursprungligen komma från Vietnam.

Kageroen är namnet på bruket där skålen tillverkats.

Hittade f ö en listig liten kartpryl medan jag letade uppgifter, man kan se t ex tedistrikt utmärkta på en karta över Japan. Här!

I övrigt-vad kan sägas om den lilla skålen förutom att jag föll för den enkla vardagliga stilen och att den är liksom grå...glasyren täcker inte leran utan den skiner igenom. Eftersom jag kan så försvinnande lite om keramik vågar jag mig inte på någon kommentar där utöver att det känns rustikt. Sånt gillas.

Liksom andra skålar jag köpt var den absolut inte dyr, $10 ville man ha i utropspris och det borde ju reflektera värdet på något vis. Frakten gick lös på $20.

Säljaren uppgav att den bör vara cirka 30 år gammal.















Gillar särskilt när det är streck under kanten på insidan av teskålar/koppar. Om det är fint väder i helgen skall jag nog inviga den med lite balhyocha. Eller kanske något grönt.






Den filmintresserade kanske känner igen pianoslingan hela låten bygger på från det här spåret från Kikujiros Sommar. Joe Hisaishi ftw.

2012-03-19

Thé Mélange Ladurée från Ladurée.

...har valt detta som soundtrack idag. Tja, hon flåsar ju lite franskt iallafall?

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig.
Ett av målen under min Londonresa i höstas var macaron-meckat Ladurée, med sina fina, fina askar och mumsiga bakverk.

Vad jag inte visste innan var att Ladurée även saluför lite te, på varje filial jag var inne på fanns några burkar på hyllorna och eftersom macarons har rätt begränsad hållbarhet så tänkte jag att en sån burk kanske var en trevlig souvenir. Jag valde företagets egen teblandning, tänkte att den kanske var lite representativ också.




Skulle kanske ha tittat noggrannare på burken för jag upptäcker senare att det var ju smaksatt te! Läser man innehållsförteckningen ger det vid handen att det är Ceylonte, rosenblad och aromer av apelsin, vanilj, "caramel"-vilket torde vara typ knäck/kola, kanel, bergamott och svartvinbär.
Jag var nog lite oförsiktig för många, många ställen i London där man kunde få te-vare sig det var torrt i lösvikt eller serverat i kanna-hade sin egen blandning men de var såvitt jag kunde se rena teer. Inget aromtjafs.

*sur*

Det luktar inte speciellt kul ur burken heller när jag lyfter på locket för att öppna innerpåsen och provbrygga. Det luktar gammalt och syntetiskt, ett sött sammelsurium. Eller gamla doftljus från Ö&B. Nånting påminner mig om hostmedicin. Urskilja enskilda dofter var lögn.


är det en bit apelsinskal jag skönjer där nere?

Med hopp om att ytterburken av papp kan gå att av-stinkas häller jag upp teet i en annan burk av plåt som inte tar åt sig smak eller doft. Det luktar aningen bättre i påsen, inte gammalt utan lite fräschare överlag.

Bryggde en snabb första omgång en kväll innan jag skulle till jobbet bara för att testa lite, en duktig mängd blad i liten glaskanna. 95 grader i nån minut första vändan.
Det är visserligen inte bittert, rätt mjukt med viss munkänsla men det övervägande intrycket när jag tar en klunk är att det smakar papp.

Parfymerad papp.


teet ger ett rätt grådaskigt intryck upphällt såhär för granskning

Inte så värst lajbans baste med andra ord och när jag granskar de blöta bladen är det påfallande mycket stickor och strån, antar att det är bladstjälkar och det rimmar illa med lyxiga  burkar och gamla ärevördiga varumärken(Ladurée grundades 1862, 1930 kom de berömda macarongerna). Fnys.

Nåja, som slödrickarte duger det men jag har svårt att känna att jag kommer sträcka mig efter det här teet särskilt ofta, det påminner för mycket om konstiga fruktblandningar av okänd kvalitet som jag haft slängandes i skåpen under min karriär som tedrickare. Nog med sånt nu.


ironiskt nog var de använda, blöta bladen det som luktade godast: tydlig apelsin, rätt fräscht =_=



Synd på så rar burk.

2012-03-17

Två balhyocha från In the Mood for Tea.

och här spelas...Run through sky från Sky Girls OST

Balhyocha, det gula teet från Korea, är riktigt kul och till min stora glädje har jag prov på två grader från In the Mood for Tea idag.

Samma odlare, samma tillverkningsförfarande, olika sortering på blad. Tjugofem gram kostar 158 resp 111 kronor i webshopen.

Jag har testbryggt dem ett och ett för att försöka få en tydlig uppfattning om skillnaderna.

Båda sorterna har förfarits med som jag kommit att uppskatta med balhyocha; blad i skål-stylee.

Började med 158-kronorsvarianten en eftermiddag, plockade fram min chawan i blåvitt porslin(den skålen håller snabbt på att bli favorit här hemma), värmde vatten till 95° och hällde över mina 2g nogsamt uppvägda blad.




Redan när jag rev upp påsen var doften överväldigande: choklad och hasselnöt i lika delar. Nötkräm!

Inväntar lagom dricktemperatur, luktar på ångorna och försöker varva ner efter en lång arbetsvecka. Lite skönt att bara sitta och se bladen sakta veckla ut sig. Här nedan en bild på hur det såg ut efter cirka fem minuter.





Smaken är mjuk, ren och doften som ett chokladmoln. Hur kan ett te dofta så, det är förunderligt. Både smak och eftersmak dröjer sig kvar länge i munnen. När bladen legat i en längre stund framträder något som kanske snarare påminner om mörk choklad än mjölkdito.
Kan känna något som värmer, får nästan svettningar längs ryggraden. Oklart om det beror på att teet är varmt eller andra mer esoteriska orsaker.

När det är ca 30% kvar i koppen fyller jag på med ca en halv kopp vatten till. Allt som allt ligger bladen i vatten i en knapp timme och när jag dricker de sista dropparna finns fortfarande inte ett spår av bitterhet. Det är inte lika sött som Kim Shin Hos variant, men det förväntade jag mig nästan. 

*

Senare är det dags för samma procedur med det lite billigare teet.

Här är bladen större och mörkare, ger ett mer robust intryck och doften är lite mjukare, enklare, mer tydlig choklad, varmare.  Det syns bättre hur bladen är tvinnade.




Samma bryggparametrar som tidigare vad gäller bladmängd och temp. Den här gången är doften ur koppen inte riktigt lika stark.

Däremot känns det här teet mera aktivt i munnen, det är en riktigt trevlig känsla på tungan och smaken är jämnare på något vis, något lite mindre spretig eller hur jag ska uttrycka det.





Kan även tycka att eftersmaken sitter i än lite längre.

Personligen föredrar jag-om jag nu verkligen måste välja-det billigare teet. Någon annan kanske fastnar för det andra-det är verkligen inget fel på något av dem. En fråga om tycke, smak och tillfälle.

Kika gärna på teerna i ItMfTs webshop, där finns mycket läsvärt. Här och här.

2012-03-16

Panyang Golden Tips från Harney & Sons.

jag lyssnar på...koigokoro från Usagi Drop OST

Hittade en påse från i somras i skåpet häromdagen, tänkte att den fick stå för morgonteet en grå och dammig dag som denna.

Det rör sig om ett kinesiskt svart te och det var inhandlat av nyfikenhet mest, i så små mängder och till de priser provpåsar brukar hålla så är det ju ok att plocka på sig lite allt möjligt.

Harney & Sons påsar brukar räcka till tre koppar eller däromkring.

Bladen här nedan doftade starkt av frukt-druvor-russin med ett stänk av choklad.





Det framgår inte så tydligt av bilden kanske men den lilla brickan jag hällde ut teet på täcktes ganska snabbt av de mikroskopiska gyllene håren från knopparna, så mycket att jag sedan kunde samla in dem och lägga i koppen.

Sådana hår grumlar ner ett te rätt ordentligt också, därav den lite avslagna kulören på bilden.




HTs hemsida angav 95° i 4-5 min som bryggparametrar och efter att ha testat med halva tiden och sedan beslutat mig för att löpa linan ut s a s vill jag nog säga att det var bra råd.

Färdigbryggt doftade det här mest välling initialt, efter en stund utvecklades doften, jag kunde känna choklad, något svagt brödigt-jästigt och kanske t o m lakrits. En söt, lite varm doft i vilket fall som helst. Smaken följer med och förutom att den inte har några som helst vassa kanter finns där en förtjusande, milt söt eftersmak som drar lite åt karamelliserat socker.
Det är för den delen inte mesigt eller tamt, här finns ett definitivt tungkviller och mer bestämda smaktoner i bakgrunden. Tillräckligt komplext för att vara self-drinking i mitt tycke.

Jag ångrar absolut inte att jag bryggde det här till frukosten idag, men tror egentligen det passar bättre att dricka ensamt en eftermiddag, kanske med en bok. I synnerhet som minsta förpackningen efter provstorleken kostar $50 för 2 oz/60g. Inte det billigaste teet direkt...

Trevlig fredag!



2012-03-13

2011 Spring 'Jin Guan Yin' oolong från Yunnan Sourcing.

jag lyssnar på...Odekake från Usagi Drop OST

Det blev plötsligt tvärslut på grönt vardagligt oolong att dricka till mat i hemmet(läs: inga öppna påsar iaf-lagret bågnar som vanligt *skämshatt* ) och eftersom Tekoppen med sin recension av Yue Guang Bai påmint mig om min order från Yunnan Sourcing i höstas kom jag att tänka på mitt paket med Jin Guan Yin. Borde ju passa utmärkt till min pasta, quornbolognese och grönsaker?

"Jin" Guan Yin? kanske någon tänker nu, det heter väl Tie Guan Yin?

Helt riktigt, TGY är TGY. Detta är dock något lite annorlunda, sticklingar av varietalen Huang Jin Gui som ympats på Tie Guan Yin-buskar, på samma vis som jag antar man gör med fruktträd, rosor och liknande. Resultatet fick ett namn med element från båda sina föräldrar.

Disclaimer: jag har faktiskt inte druckit skitmycket TGY i mitt liv, Funalliances, NK teshops och en och annan provpåse så jag ber om ursäkt i förväg om jag verkar vara ute och cykla nedan. Huang Jin Gui känner jag inte till alls. Fann dock detta vara ett riktigt smaskigt vardagste för de $7.50 jag gav för mina 50g.




Ganska små, oregelbundna bollar i ljust och mörkt grönt plus en del småbitar. Trevlig, ren doft.

Jag tippar att 95° är en lämplig temperatur för det här så jag pytsar en dryg msk blad i min Hario ChaCha-kanna(en utmärkt oolong till maten-kanna, rymmer ca 4,5 dl och har en stor, användarvänlig nätkorg man lätt fiskar upp när man vill avbryta bryggandet. Finns på Johan&Nyströms butik på Swedenborgsgatan i hufvudstaden. Annars emellanåt på eBay.)

Det får dra en minut eller så första vändan. Munkänslan är lite tjock-slemmig och teet som beskrivits ibland ha något mjölkigt i smak ger mig ett trevligt om än inte våldsamt starkt tungkviller och en känsla som är något mitt emellan en smak och en....förnimmelse som räcker en bit ner i halsen.




Den där känslan är något jag märkt att jag söker efter i ett te, mer och mer.

Det mjölkiga kanske skulle kunnat vara något lite tjockt, tätt i doften. Jag vet inte. Smaken känns ganska renodlad, den är inte 'matig' som mitt Mao Xie, inte syrlig som TGY kan vara utan rent sträv, enkel och väldigt tilltalande faktiskt. Möjligen lite av det som kallas 'blommigt'. Svagt sött?

Funkar utmärkt till maten.




Sniffar lite på bladen medan jag väntar på att vattnet ska bli varmt inför andra bryggningen. De har hunnit svalna och doftar otroligt gott, som efter ett vårregn under den tiden i maj innan det hunnit bli riktigt varmt och jag kommer att tänka på skolresan i nian som gjordes till Gotland mitt under denna tid. Blir lite vemodigt nostalgisk faktiskt.

/nostalgiutbrott


Bryggt i gaiwan* blir mjölk-karaktären tydligare, som en antydan till varm mjölk i bakgrunden. Vill dock förtydliga att detta på intet vis rör sig om ett smaksatt te, inget 'milk oolong' med otäcka smakämnen tillsatta. Har fått ett sånt en enda gång och det var en skräckupplevelse av plast och bränt gummi-karaktär.
Runt bryggning 4 eller 5 tittar det fram något citrusaktigt emellanåt. Även om jag pressar teet tycks det inte ge ifrån sig några bismaker. Snarare bleknar det bara smakmässigt undan för undan(tungkvillret bevarat!) varefter jag brygger det, och det blir säkert nio-tio omgångar med bryggtider på 3-4 min mot slutet. En värdig sorti.

Vill någon prova själv så saluför butiken just nu höstskörden 2011 till samma pengar.

Jag är faktiskt väldigt nöjd med det här teet och kan verkligen rekommendera det om man vill ha ett trivsamt vardagsoolong. Prisvärt och gott.





Till sist, för att det är en sån dag, lite sjuttiotalspop:




*=alla bilder är från denna session, igår var det för mörkt

2012-03-08

Korean FOP Green från Nothing But Tea.

jag lyssnar på...Matome wo yomanai mama ni shite~Kukikodan*

Plötsligt går det att hitta koreanska teer lite varstans bara man kikar efter dem tycks det mig.

Ingen som helst aning om plockning eller regional härkomst för detta te, på NbTs sida ges nästan ingen information alls. Ville bara prova eftersom jag ändå vurmar för koreanskt.

När jag öppnar min lilla provpåse möts jag av ett te med förvånansvärt mycket silvriga knoppar-tror inte jag stött på det förut-och en doft som inte är så mycket brödig som jag blivit van vid utan mer åt frukthållet.




Jag brygger en matsked blad i den gröna kyusun så det blir en dryg dl te, en knapp minut på 80 grader vilket jag misstänker var för hög temp, det blev lite skarpt men jag tyckte ändå förutsättningarna för en god kopp fanns där, mer mitt fel än teets m a o. 70° kanske ger bättre resultat.

Brygger två gånger till, ganska korta tider och smaken är ren, doften lite nötig.




För att vara koreanskt är det här ett förhållandevis billigt te men jag tycker ändå det känns rätt prisvärt och jag tror absolut det går att få ut bra smak om man prickar in bryggningen, det har en trevlig eftersmak och doften som just nu stiger ur min tredje kopp är inte alls dum den heller. Kan mycket väl tänka mig att dricka det här på regelbunden basis.

Totalt blev det 5-6 vändor, jag provsmakade bladen och de skulle kanske gå att äta. Testar ikväll.

Jag köpte som sagt en provpåse à 10g, ett hekto går på £9.10. Trevligt nog tog man inget för frakten trots att jag beställde åtta prov vid det tillfället. Kika på teet här.







Skulle jag våga mig på en gissning så skulle jag säga att detta är ett industriellt framställt te men möjligen av andra plockningen-saejak. De små fina bladen och renheten i smaken pekar ditåt, men jag lägger in en kraftig brasklapp ändå för egentligen har jag ju ingen aning. ^^



*=skulle kanske lyssna på koreansk musik medan jag dricker landets teer?  dags att rota fram Loveholic-plattorna kanske... ;)

2012-03-06

2010 Douji Peace World shu pu erh från China Cha Dao.

lyssnar lite sakta på...Your Resonance ~Under Faraway Sky~ (Summer Lights Mix) - Lia


Ett 25g-prov på detta te jag köpte när jag gick loss bland ebaybutiken China Cha Daos Douji-teer. Det fanns mängder med provpåsar för bara några dollar hit eller dit så jag skaffade mig en bunt.

Tefabriken Douji tycks vara en mindre producent med visst kvalitetstänk, enligt uppgifter i ebaybutiken är det inget plantagematerial i deras kakor, bara vilt/högväxande te. Jag kan varken bekräfta eller dementera något sådant.

I nypan idag har jag dock en bit shu jag tänkte smaka på.  Såhär ser den ut innan jag börjar bryta bland bladen:


pressat shu är kanske inte de mest fotogeniska man kan tänka sig, tycker inte detta ser värre eller bättre ut än nåt annat...


 För konsekvensens skull blir det standardförfarande den här gången, 7g blad i min lilla kanna från Yunnan Sourcing, skölja 20s och sen köra.


30s och det är svart som döden, man blir nästan rädd...



Denna första bryggning är mjuk men det kvillrar loss bra på tungan och det torkar inte ut. Hinner tänka att det var lite sött men det försvann lika snabbt igen. Inte alls oävet...

 Doften(torrt doftar det f ö mycket litet) innehöll något svårfångat, aromatiskt som tilltalade mig men utan att jag lyckades komma upp med något namn att sätta på det.

Nästa bryggning hölls mycket kort men blev nästan ännu svartare än den första. Fortfarande vid bryggning 8 fick jag hålla mig till ilsnabba i/urhällningar. kan förnimma en god doft av aromatiskt trä emellanåt, men kanske skulle tagit lite mindre blad för smaken blir en aning överväldigande.

Teet värmer iallafall, och senare får jag ett mysigt blodsockerfall att försöka få på fötter också.

Runt bryggning tio eller elva börjar teet mattas av en aning, bryggningarna tar minuter istället för sekunder.

Efter 14 omgångar ger jag upp för dagen, det går säkert att få ut mer om man börjar låta det dra över natten men jag varken har lust eller tycker rumstempererat te är speciellt kul. Det räckte ändå imponerande länge.


Som vanligt med det som postas om på den här bloggen så finns inte just detta te kvar i butiken, den språkligt bevandrade kanske kan finna kakor på Taobao eller annorstädes på nätet. Än en gång, ber om ursäkt för detta.
Den snarlika Phoenix Tour-teet finns dock i både 2010 och 2011 års version, för $12-13 för en kaka.

(Tänk om jag skulle ta och posta upp det också medan det är någon mening, eh? Tanken svindlar.)

2012-03-05

Om bryggning.

lyssnar just på..Taisetsu na kimi e från Lias album Colors of life


Det här att det känns som om det alltid finns en bättre kopp att få därute, bättre te men framför allt som om man missat nåt väsentligt eller helt enkelt är för kass på att tweaka ur det bästa ur sina stackars arma teblad. Eller kanske "teet är alltid grönare i någon annans kopp".

Nån som känner igen den känslan?

Eller att det de gånger det smäller till och man verkligen sätter det inte alls var speciellt koncentrerad eller ens visste vad man höll på med.



Igår kväll sent efter jobbet ville jag brygga lite roligare te än det jag får leva med på arbetet-en rätt vanlig känsla-inte bara för mig gissar jag. Plockade fram min lilla gröna kyusu och valde mitt koreanska gröna från Postcard Teas, ett trevligt, vardagligt te. Jag var visserligen noga med bryggning och andra förberedelser men att jag skulle få kopp på kopp på kopp med den mest fantastiska arom av rostade hasselnötter och intensiva eftersmak var jag inte beredd på. Detta fortsatte långt efter att det vi vanligen brukar kalla smak var uttömt ur bladen.
Det närmaste jag kom var Dubbelnougat. Minus sockret, då.

Det började nog faktiskt redan innan jag hällt på vatten första gången, kunde urskilja en tydlig doft av tranbär(jag diggar torkade tranbär. Hårt.) från bladen när jag skedat upp dem i värmd, fuktig kanna. Och jag som nästan skrivit av det här teet som endast kapabelt till en enda god bryggning.

Teupplevelser kan komma plötsligt.


gillar speciellt körbiten som börjar "ano sayonara kara tsuzuku uzuku itami wo..." @2:38  =)






2012-03-04

Kosabei Plantation Kenya Green Natural Dryer Mouth från The Tea Master.

i min iTunes-Tanaka Ries Kiss kara hajimaru miracle(jazz version)


 Inte världens kortaste namn på det teet, jag undrar alltid hur jag ska lägga upp det i såna här fall, vad det egentligen heter och vad som är lagt till som beskrivning av butiken.

Detta gröna te från tegården Kosabei stötte jag på medan jag försökte hitta information om det svarta teet man framställer där, provat och postat om här.

Grönt te från Kenya, och för den delen hela Afrika, är en ny bekantskap för mig så jag skickade efter det minsta paket som gick att få, 50g. För det fick jag betala £2.62, frakten ville man ha £1.99 för så alltsom allt ungefär en femtiolapp.

Termen dryer mouth syftar som tidigare nämnts på att bladen är plockade rakt ur maskinen(torktumlaren? ;D ) och paketerade utan att sortera dem storleksmässigt eller annat finlir.
Leveransen tog en stund då butiken inte hade teet inne just för tillfället utan väntade på en ny sändning, så jag inbillar mig att det är hyfsat färskt. Det doftar i alla händelser riktigt fint; det saftigt fräscha från nyklippt gräs och svarta vinbär.


att kalla teet osorterat var verkligen ingen underdrift, minst sagt blandad kompott...


Testar med en tesked blad i åttiogradigt vatten i cirka två minuter, smaken är ren men det ligger en bitterhet och lurar, inte den hemska dåligt te-sorten utan den sort som ger eftersmak men man får nog passa sig.  Tycker det borde gå att få lite mer sprätt på smaken, nästa gång provar jag med tre minuter men det blev alldeles för dominerande och skarpt. Kanske mer blad och betydligt kortare tid?


detta är omgång#4 så här är teet ganska gult, tidiga bryggningar var mer persikofärgade

En minut i gaiwan vid 70° ger visserligen en dryck som inte välter hus men det är inte så himla roligt heller. Bryggde mitt allra sista bi luo chun från Chinese Pottery vid sidan om i en större kanna men samma temp för att ha till maten och det är nästan dött lopp i smakfrågan. Detta BLC är alltså snart ett år gammalt och rejält bedagat, men det var inte speciellt stor skillnad i smaknyanser.




Teet från Kosabei är visserligen svinbilligt, men det är inte speciellt kul. 

Gillar i och för sig den bittra smaken i måttliga mängder men hade nog hoppats på en aning mer komplexitet.

2012-03-02

Nok Cha Sacheon Woojeon Organic från House of Tea.

jag lyssnar på...Sugu soko ni mieru mono med Kiyoura Natsumi

Om jungjak var den tredje plockningen på våren så är det här, woojeon(jag föredrar stavningen ujeon men det är nog en smaksak) den första och finaste. För denna 'first flush' skall plockningen ske innan ett specifikt datum från den kinesiska solkalendern kallat guyu(gok-u på koreanska) och det brukar infalla den 20 april.

Dessa teer kostar även lokalt i Korea hialösa summor. House of Teas variant går på 199 kr för 50 g vilket jag gissar inte placerar det i den absoluta toppen, men det är ett gott te och intressant att jämföra med jungjak-varianten.

Låt oss kika på bladen!




Betydligt mer finlemmade grejer än jungjakteet.

Ur burken doftar bladen en aning rostat, en aning svag frukt. Lagda i en värmd gaiwan framträder frukten lite tydligare men jag har svårt att sätta namn på den.

3 g blad på 70° i en minut och man får ett svagt gyllengrönt te.

Smaken upplevde jag som aningens renare-eller kanske mer renodlad är rätt ord, en lite kyligare karaktär där det rostade inte ligger lika långt fram bland aromerna. Klart och fint. Liksom med fuka- vs. asamushi så är det nog en smaksak vilken man föredrar av plockningarna, alla har sina goda sidor.


bryggning #1


Bryggt i min bankokanna blev det däremot rätt läbbigt; på en och samma gång mer dämpat och mer aggressivt, de trevliga aromerna försvann nästan helt medan smaken blev vass och tråkig.
Porslinskärl anbefalles.

Jag kanske ska tillägga att allt koreanskt te jag hittills skrivit om har varit 2011 års skörd och därför i vissa fall inte überfärskt. Ser även att det här teet tappar snabbt, det är en märkbar skillnad i fräschör från det att påsen öppnades för en månad sedan. De koppar jag dricker nu är påtagligt mindre komplexa och lite tristare än de allra första.

Kan man komma över en färsk laddning så rekommenderar jag varmt att pröva!

Utöver jungjak och ujeon finns även saejak, med plockdatum någonstans mitt emellan dessa två. Ofta bra köp då kvalitet och smak i många fall endast är obetydligt under ujeon, men till ett mycket mer fördelaktigt pris.


bryggning #3






De blöta bladen gick utmärkt att äta och blev sedemera sidosallad till dagens lunch, marinerade i japansk soja och med furikake av shiso, sesamfrön och nori på toppen.

På det hela taget måste jag säga att inträdandet i de koreanska teernas värld har varit lite av en resa och aha-upplevelse för mig, jag föredrog sedan innan de japanska gröna framför de kinesiska, men det vette sjutton om inte dessa teer är ännu mer i min smak. De har en tydlig, egen karaktär utan att vara påträngande, opretentiösa och liksom fridfulla att dricka. Den knäckebrödiga aromen, det sträva-torra och samtidigt mjuka tilltalar mig oerhört. Jag kommer på mig själv med att längta efter att få brygga en kanna och slå mig ner med den.