Thé Vert Cru Naturel från Thés de la Pagode.

spellistan här hemma slumpade sig som så att det var

Love Hina Again-låten Be for you, be for me som dök upp just nu~


Fick en knasig burk te i julklapp, den visade sig innehålla gunpowder-te från ett fransk företag. Inget jag skulle kommit mig för att köpa själv kanske, men det var en vänlig gest och även om förhoppningarna inte är så stora vill jag ge det en chans.


Vad jag kan minnas har jag endast druckit gunpowder-te utblandat med annat som t ex i sir Williamsblandning och annat, så jag har egentligen ingen referenspunkt för hur det ska smaka.

Inga brygginstruktioner fanns att tillgå annat än på TPs hemsida där man angav 2g te till 2dl vatten vid 85° i tre minuter. Okej, vi testar väl då.

Första koppen smakar...grönt te. Inte helrisigt men inga direkta meriter heller kanske.

Torrt doftar bladkulorna kyligt, strävt, fräscht. Smaken är även den sträv, lätt bitter. Det finns verkligen ingen sötma i det här men jag lägger ingen värdering i det.

Tycker mig känna antydningar till det där stickande citronsura jag verkligen inte gillar att finna i ett te, och tänker att jaha, så det var inte bättre än så. Framhärdar dock och gör ett par koppar till(brygger om på samma blad och det blev inte helt oävet trots att jag inte visste hur länge jag lät det dra).

Med en aning mer blad och en nedkortning av tiden blev det mer i min smak, och till mat passar det faktiskt utmärkt.

Mer om teet från företaget här.

Även om "édition prestige" snarast får mig att tänka på detta...

Laos Paksong Wu från Nothing But Tea.

idag lite annat än det vanliga utbudet i högtalarna...

Myskoma.


Det står grönt te bland etiketterna på det här inlägget men i ärlighetens namn tycks varken jag eller Nothing But Tea själva riktigt veta hur det här teet skall kategoriseras. I butiken ligger det under grönt te men stickern på påsen jag fick säger oolong, och själv törs jag inte gissa.

Inte för att det är så himla viktigt.

Mig veterligen är det här det första och enda te från Laos jag druckit och jag måste säga att det gav ett ytterst fördelaktigt intryck.

Bladen är överlag rätt mörka men en och annan silvrig eller gulaktig individ tittar fram här och där.
Jäkla svårplåtat te för övrigt, tre vändor med kameran och allt blev lika murrigt och drygt. Det här var enda bilden som ens halvdög. Allt medan ljuset sakta falnar utanför...hrmpf.


Ur påsen doftar bladen starkt druv/vin/russinaktigt, kan inte påminna mig att jag känt den typen av doft så starkt från något annat te annat än möjligen något Keemun, något jag drack för åratal sedan från Funalliance. Torr, ren karaktär, egentligen inte så vansinnigt fruktigt. Den färdiga drycken har en viss anstrykning av sheng i sin doft.


Har bryggt omsorgsfullt, första gången i min Petr Novak-shibo med vattnet tempererat till 80° med 2,5g blad i en lång minut d v s min standardbryggning jag använder för främst Long Jing. Mest för att ha något att utgå ifrån. Det föll rätt väl ut, möjligen ville jag öka på bladmängden något.

Teet blir vackert bärnstensfärgat och absolut klart.

Det kvillrar inte jättemycket i munnen men det  känns tydligt och sitter i väldigt länge*, och den bäriga, viniga karaktären i smaken är fortfarande påtaglig i bryggning nr 4. Och någon tråkig strävhet eller bitterhet-beska har det här teet aldrig ens hört talas om.

Mjukt, aningens tjockt utan att vara oljigt i munnen.

Bladen är vackra även i förbrukat skick. Det är verkligen inte något man kan säga om allt te.

Nothing But Tea vill ha £8.95 för ett hekto vilket får anses vara rena rama fyndpriset för något så lättbryggt, smakrikt och fyllt av egen karaktär. Provpåsar à 10g finns.

Personligen kommer jag kasta mig på NBTs webbutik för att försäkra mig om mer av detta.

Vill du själv prova på så återfinns teet här.












*=skulle gissa att den som vill ha mer av den varan helt enkelt krämar på med mer blad.

Afternoon tea på TeaSmith.

lyssnar på...Aggressive groove från Free! OST-Ever Blue Sounds


Det var nyligen dags för årets Londonbesök och ett av de terelaterade målen med resan var TeaSmith, en tebar/butik i Spitalfields i närheten av marknaden.

Lokalen är långsmal och sträcker sig från ena sidan till den andra av byggnaden den är inhyst i. Dämpad belysning och avslappnad stämning.

Som gäst sitter man vid en lång lång bardisk och kan se på när personalen tillreder teerna.

alla bilder i det här inlägget är tagna med mobilkameran, tog ingen systemkamera med mig på resan

För mig personligen var det ytterligt bekväma säten trots de höga stolarna, alla som är under medellängd vet hur knasigt det kan bli, men jag slapp sitta med armarna i öronhöjd utan kunde hänga bekvämt på disken.

På temenyn fanns ett antal teer av alla sorter-från pu till vitt men både jag och mitt sällskap bestämde oss ganska snabbt för "avsmakningsmenyn" eller vad man ska kalla det, fem olika teer med litet tilltugg.
Just för tillfället såg denna meny ut som i länken här.

Personalen var snäll och lät mig ladda telefonen under vår besök. Stort tack även om de nog inte läser detta...

Det vita teet vi började med var ett Silver Needles, milt bryggt men med bra drag i. Bakverket t v nedan-palmier- hörde till. Har sett sådana på bild men aldrig provat dem själv tidigare. Ett slags smördegskakor.

Efter denna finstämda inledning bjöds vi ett Bi Luo Chun jag personligen gillade men kanske hade bryggt lite starkare själv. T h ovan syns de små kakorna med miso och sesamfrön och matchadippen med honung man fick ringla på med sked. Ytterligt goda kakor, de fungerade utmärkt med den salt-söta smakbrytningen.

Därefter det första av två oolong, ett grönare sådant som ackompanjerades av en kola-macaron som var minst dubbelt så stor som vanliga(och hade nåt klurigt namn med ett Q i-kan någon hjälpa mig?) men tyvärr i ärlighetens namn en aning torr och åldrig.

Sedan var det dags för ett matcha med en liten bit mörk choklad. Friskt, mjukt och utan bismaker. För mitt sällskap var det första gången hon testade och hon upplevde en viss beska, något som gick mig spårlöst förbi. Att vi upplevde det så olika.

sekunderna innan debuten begås~

Finalen bestod i ännu ett oolong av Oriental Beauty-typ, jag blev aldrig riktigt klok på vilken av de båda grader butiken tillhandahåller vi egentligen drack men min kompis blev begeistrad och diskuterade länge med personalen för att finna ut vilket av de två hon ville köpa med hem. I alla händelser var det riktigt trevligt och uppvisade den karaktär och smak det är känt för.

Till det teet fick vi tre olika praliner, smaksatta med fr v tranbär om jag minns rätt, salt kola och japansk svart vinäger.


Och en sak som verkligen tilltalade var butikens musikval, populärmusik från de senaste 50 åren(viss slagsida åt Bondlåtar vid vårt besök...men Shirley Bassey är helt ok i min bok ;) ) men på lagom volym och avslappnade låtval. Jag har märkt att min tolerans för skitmusik sjunkit rejält med åren och är
det riktigt uselt går jag ut ur butiken utan att köpa det jag var ute efter(varför i hela friden spelas de mest irriterande fjortishitsen på Lindex? Hallå?).

Tystnad är en bristvara.

Nåväl, på Teasmith var det bara nedtonat och lugnt, personalen uppmuntrade till bryggning på bryggning av varje te och vi fick själva välja när det var dags att gå vidare till nästa tesort. Väldigt stressbefriat så vi stannade i flera timmar. Åtminstone kändes det så.

Hit går jag gärna igen!

Hosen sencha från Ippodo.

lyssnar på...Kyokaisen no sogaikan från soundtracket till "nya" Rozen Maiden




Ippodo har jag hört mycket(och bra saker!) om både här och där och när jag i våras var på teprovning
på KIKI(nya datum 1 och 2 november-gå om du har chansen!) passade jag på att haffa en påse Hosen, som jag fått mig rekommenderat som bra att börja med ur deras utbud.

Inget fel på utseendet på bladen här, mörkt gröna, glänsande, tunna. De avger en kärv, ren och torr doft som tilltalar åtminstone mig.


Färdig doftar drycken sådär vagt av kokt kyckling. De blöta bladen ligger mitt emellan brysselkål och spenat.


Men tyvärr är jag lite besviken på det här teet. Jag må ha haft höga förväntningar men några av dem skulle väl kunna ha infriats?
Hur jag än fipplat med bryggtider, olika kärl och koppar, temängder och annat får jag bara en kopp som känns rätt ospännande, utan någon särskild egen smak eller karaktär. Det är blackt och tråkigt. Uppfyller baskraven men inte så mycket mer.

Jag kan palla rätt hög beska nuförtiden men där måste vara något mer som kompletterar.

Jag har ökat bladmängden, minskat den, testat olika temperaturer/tider/kannor, använt min banko för att klippa beskan, druckit ur min bizenkopp som verkligen dämpar bitterhet men icke. Det förblir sturigt, ocharmigt. Inget jag försökt mig på har lockat fram den minsta karaktär eller egenhet att tycka om.

Bäst blir det bryggt i porslinskanna med plastfilter från MUJI. Då är det fortfarande väldigt enkelt i smaken-som ett sorts Blåvitt-sencha-men jag känner mig betydligt mer vänligt inställd till vad jag fick i koppen. Eftersmaken är okej, lätt tungkviller och trevlig raspighet men ingen framträdande sötma eller umami.

Innerst inne hoppas jag att jag helt enkelt fått en påse som legat lite för länge på hyllan och tröttnat lite på livet, och om jag någon gång lägger en beställning direkt från Ippodo kommer jag försöka igen för det känns så deppigt att bara ge upp. Så här pass dyrt te vill jag verkligen få ut mer av.

En liten tröst i bedrövelsen var dock att bladen efter avslutad bryggsession är möra och mjuka nog att göra sallad på.

Min påse gav jag ca 270 kr för tror jag, men det är betydligt billigare i Ippodos webbutik; ¥1500 vilket är dryga hundringen i skrivande stund. Frakt tillkommer förstås-för en enda 100g-påse lika mycket till, men då går leveransen med EMS.

Länk här för den hågade.

Haru-bancha från Yuuki-Cha.

i iTunes...Hoshi furu mori~Ikeda Ayako


Idag har jag ett riktigt billigt te att bjuda på, detta bancha från Yuuki-Cha kostar endast cirka fyrtio kronor(¥600) för en påse på 50g.

Min påse är förra årets skörd, men det finns till salu även i år om någon skulle vilja prova.
Vilket jag absolut rekommenderar, låt inte mina bedömningar styra. Man hittar guldkorn i de mest oväntade lägen.

Liksom samma butiks kyo-bancha är det här rustikt så det förslår; det är inga små pinnar man finner när man öppnar påsen. Men det kan jag acceptera, både pris och sort bäddar för det.

Pinnen t h i koppen var långt ifrån den största jag fann i min påse.  Doften är inte märkvärdig och påminner mest om hur grönt te brukar dofta i hår- eller hudvårdprodukter. Milt, vagt grönt, anigen träigt men ingen påfallande karaktär åt något håll.


Kan inte längre hitta några brygginstruktioner för detta, varken på påsen eller teets sida men egna iakttagelser ger vid handen att det går bra med ett ganska brett spektrum temperaturer-har fått bra resultat med allt från 80° till 95°C.  Ta till rätt rejält med blad och låt det dra en dryg minut eller så första omgången.

Smakmässigt är det rätt neutralt även om jag fått en lätt stickande syra en och annan gång när jag glömt teet lite för länge. Man kan ana en viss anstrykning av fisk och nånting...annat jag hittills inte lyckats sätta namn på hur jag än vänt och vridit på det.

Som avkoppling efter jobbet/middagen har det fungerat utmärkt.

Min enda riktiga invändning är att det möjligen är lite väl tamt, lite väl snällt...men i gengäld bör det vara en bra inkörsport för den ovane; svårt att felbrygga så kapitalt att det blir odrickbart och såpass billigt att det är okej att experimentera hej vilt.

Notera att det lämnar en kraftigt gul hinna i koppen, det kanske är på sin plats att använda vardagsbetonat, glaserat porslin när man dricker det här teet och spara mästerverken som inte pallar att diskas med diskmedel till en annan gång.

Blöta ur kannan doftar bladen otroligt fräscht, grönt, rent och lätt.

Skulle jag utropa en favorit utav detta och det tidigare omnämnda kyo-bancha:t vinner nog det sistnämnda ändå, det har lite mer studs i smaken.



Någon som kommit över något av årets shincha än?

Ureshinocha från Chaikhana.

MARIMITE ~haru~ image album vol 1(l'image de rosa chinensis) är ackompanjemang idag

Det känns lite skämmigt men detta te fick jag alltså i julklapp. Och den julklappen mottogs i torsdags.

Vet väldigt lite om det förutom att det är så extra speciellt att det inte finns på Chaikhanas hemsida och om ureshinocha vet jag inte mer än att det kommer från Ureshino, långt söderut på Kyushu.
En kärnfull handskriven instruktion på påsen; "70° 2 minuter" var allt.

Ureshinocha tycks överlappa lite med tamaryokucha men jag är osäker på om så är fallet med just vad jag fått, de typiska, vagt krullade bladen ser inte ut som mina.

Döm själv?

Torra har bladen en säregen sträv, lite oljig doft. I värmd kanna kommer den typiska kokt kyckling-karaktären fram.

Följer man påsens instruktion blir teet alltför bittert för mig, jag får i vanlig ordning dra ner på
det ena eller andra. En och en halv minut vid 65° var mer i min smak.

Vill dock kasta in en rejäl reservation här eftersom a) teet legat och väntat på mig i bokstavligen månader och kanske tagit skada under tiden och b) jag tror jag fortfarande inte fått ordning på smak och doftsinne helt efter flunsan...men det är mer bitterhet än smak/arom på det här.

Kan förnimma nåt vagt bärigt i det färdigbryggda teet om jag letar, men annars är det mest beska. Vet inte om jag nämnt det tidigare men jag försöker skilja på bra beska och kalla det bittert, och det som mest smakar illa och därmed är beskt. Det senare är mer tungt-kompakt-luddigt i karaktären för mig jämfört med det jag gillar som är skarpare, klarare, renare. Torrare?

Ok jag ska sluta flumma ut nu.

Idag(9/3) när jag färdigställer den här posten(texten ovan skrevs för cirka två veckor sedan) kan jag konstatera ett par saker jag inte lade märke till innan:

Efter bryggning 1 doftar det spenat så man kan dö ur kannan, det är nästan så jag undrar om jag tagit fel på råvara... Plus att smaken hade betydligt fler dimensioner än jag kunde upptäcka vid tidigare sessioner. Mitt smaksinne måste varit rejält tilltygat, mer än jag begripit.

Det bäriga-kärva a la tranbär är mer framträdande och bitterheten är inte alls lika besvärande.

Eftersmaken kommer tyst smygande och lägger sig på tungan.

Idag använde jag även min bankokanna, den klipper mycket tråkig beska och ger andra roligare smaker mer plats. Det slutliga intrycket hamnar absolut på den positiva änden av skalan.

Test-tuggade på ett par av bladen men nej, de var lite för sega för att bli en kul sallad.


Om pris kan jag av naturliga skäl inte uttala mig så om detta är prisvärt eller ej är lite oklart. Dock trevligt att få göra bekantskapen!

Mikrofermenterat Sayama Kaori sencha från Thés du Japon.

idag lyssnas det på...Neboke Manako från Tamayura OST med de fantastiskt knäppa Kuricorder Quartet




 Har bara hört bra saker om den här butikens teer så efter att ha tittat runt deras sortiment en gång i höstas så fastnade jag för de två varianter av lätt fermenterat sencha som fanns till salu. Det här är ett av dem.

Påbörjade den här påsen te i förra veckan i akt och mening att ha nåt vettigt att säga om det i söndags(10/2) men så kom det en influensa emellan. Jippi?

Har inget särskilt eller insiktsfullt att säga om de torra bladen, de ser väl ut som...förväntat? Gröna nålar.  Rätt mycket stöv i påsen även om det inte syns på bilden.

Doften är tät och aromatisk, har kanske inte så mycket av det där brutna tomatstjälkar-aktiga jag gillar men är fräsch och grön. Lite kyligare än vanligt kanske?

Teet ger ett rätt grumligt och gult intryck, antar att det beror på tillverkningsprocessen.

Följde butikens riktlinjer för bryggning till en början men fann att det blev lite i överkant bittert/överväldigande för mig så jag drog så småningom ner på temp och ökade vattenmängden en aning(från 70° till 65° och 70ml till närmare 1 dl).

40s som inledande bryggtid fann jag dock vara rätt utmärkt.

 Det går ganska bra att leva lite farligt och bara skopa upp godtycklig mängd blad, t o m jag som annars kramar min våg hårt har sluppit undan ostraffad med detta.

Skämt åsido så blir det gott ändå. Har druckit det varje kväll förra veckan efter jobbet och sett fram emot att få göra det vilket är ett bra betyg-där finns något som gör att jag kommer tillbaka.

Man kan se på bladen när de blivit våta och börjat ta upp vatten att de är behandlade på lite annat sätt än vad som är brukligt; de är lite bruna i kanterna här och där.

Poängen med att processa teet på det här viset skall alltså vara att locka fram en oolong-karaktär och visst, det går att uppfatta nyanser av oolong av grönare typ i både smak och arom, men mer som om någon annan satt och drack baozhong i samma rum som du, det är inget som tar över eller gör överdrivet mycket väsen av sig.

Det jag fastnade för var en energi i smaken hos de 2-3 första kopparna samt den intensiva eftersmaken. Inte riktigt tungkviller men nåt bestämt och tydligt som faktiskt aldrig heller övergår i sötma.

Fick f ö en liten provpåse på ca 8g av deras Tawaramine Kanaya Midori i mitt paket och det var också värt att spana in, hög frisk skärpa på det.

Kommer förmodligen göra fler beställningar från den här butiken i framtiden, hittills har alla intryck varit positiva.

Cirka $26 får man betala för ett hekto av det här och vad jag kan minnas var frakten inte så dyr. Info här.




Avslutar med lite mer Kuricorder Pops för den som så önskar:

Nu måste jag ursäkta mig innan jag hostar sönder lungorna. :)

Ochazuke.

Gackts Kono yoru ga owaru mae ni i iTunes~


Idag avviker vi lite från standardprogrammet här på bloggen och tipsar om käk man kan göra om man har lite risrester hemma, tråkigt te eller bara vill ha nåt varmt och enkelt t ex om man känner sig lite ämlig och sjuk.

Iallafall är det oftast så när jag gör detta.

Minns inte riktigt hur eller när jag först stötte på begreppet ochazuke men tror att det kan ha varit i den vevan jag skaffade min första riktiga dator och hade nån besatthet att läsa om japansk mat ett tag.


Det är alltså väldigt simpla grejer detta, lägg riset*(mikras lämpligen lätt om det kommer direkt ur kylen) i en skål, häll över te och topping. Klart!

Om man vill kan man köra hälften misosoppa, hälften te. Jag tar för det mesta vanligt sencha jag tyckt varit lite mjunigt eller som hunnit bli gammalt men andra varianter som t ex genmaicha eller houjicha går också bra.

Sen strör jag oftast bara furikake över. Lägger kanske i en umeboshi om jag har.

Typ så.

Den som vill kan pula ner allt möjligt: laxsmulor, sojabönor, rissnacks, klippa nori över...möjligheterna svämmar över. Har t o m sett recept med sake i men det känns lite overkill.

Är man extremt overkill-allergisk finns t o m snabb-chazuke-paket med frystorkade ingredienser färdiga att slänga över riset och teet**. Ful-chazuke!



Bonus: en scen ur Mai-HiME med ochazuke/bubuzuke-begreppet inklusive dub(notera att det är väldigt fritt översatt men så är det ju ofta av nödvändighet med ordlekar och liknande).

Haruka refererar alltså till sin rival Shizuru med frasen bubuzuke onna. Iallfall är de rivaler i hennes huvud. :P
För övrigt en serie jag fortfarande minns exakt i vilket ögonblick den hookade mig utan återvändo-i andra avsnittet. Det du!



Ochazuke figurerar även i en filmtitel: Ochazuke no Aji.

* * * GOTT NYTT ÅR!* * *

*=jag kanske ska nämna att i mitt domus är ris lika med grötris kokt som vanligt matris. Inte jasminris eller något Uncle Ben's-aktigt.

**=nog för att jag är patologiskt lat men för helvete....

2012 Saejak från In the Mood for Tea.

jag lyssnar på...Second flight(I've remix)~Kotoko & Sato Hiromi*



Den här posten har jag gått och sugit på lääänge. Teet inhandlades i juni och jag påbörjade inte skrivandet förrän efter att semestern börjat och det var ju...en tid sedan. :O
Det är alltså årets saejak eller andra skörd från ItMfT,  jag haffade en försvarlig mängd sist jag var i krokarna där.

Det går ju inte an att bli utan.

Eftersom skörden förra året var så dålig så har jag bara provat den i butik och har således längtat mycket efter att årets skörd skulle komma i butikerna så jag kan få fatt i en egen påse.

Drar igång lite försiktigt med ~2g i gaiwan, bara för att se vad det egentligen är jag har att göra med. Lägger mig i den lägre änden av temperaturskalan; 75°.

I värmd gaiwan: Wasa Husman. Nu snackar vi...

90
30
45

Teet är tjockt och nästan visköst, tätt, tätt men inte slemmigt. Kikar lite på bladen efter första bryggomgången och sniffar insidan på gaiwanens lock. Bladen är förvånansvärt klart gröna, iallafall här och där. Många nyanser...

tre länder i en och samma bild; kopp från Kina, chataku från Japan och så teet från Korea =)

Milt och kraftfullt på samma gång, eftersmaken är friskt kärv på ett sätt som får mig att tänka på någon typ av frukt eller bär men jag kan naturligtvis inte sätta namn på det just nu. 
Jag svettas lite lätt och det kyler på tungan och på några ställen i svalget.

Men den där eftersmaken kliar i bakhuvudet...vad kan det vara?

Tranbär? Lingon?


För egen del vill jag vara noga med vad för bryggkärl jag använder, det verkar som om porslin är allra bäst och metaller eller andra material gör saker med smaken jag inte riktigt diggar.

Att göra en större mängd i kanna är också trevligt; jag har brukat köra med 5-6g i halvlitersmodell på kvällarna. Även då är teet påtagligt tjockt.

Det här teet kostade 435 kr/hg i ItMfTs webshop, men man kan köpa så lite som 25g om man vill.
Webbutiken tycks ha sålt slut på den här plockningen, men det finns både ujeon(första) och jungjak(tredje) kvar att köpa.


Värt att kika på, mycket ytterligare info om teet och odlaren. Här.


Avslutningsvis en låt jag fick akut längtan efter~

*=en låt som har rätt stor symbolik för mig och även varit ringsignal på mobben i alla år sedan 2005 =)

Ippodos bancha på KIKI.

Snabbt tips bara, i designbutiken KIKIs nyhetsbrev meddelar man att det nu finns teer från den anrika tebutiken Ippodo att köpa. Kan nog vara värt ett besök i webshop eller fysisk butik.

Har själv bara varit där en enda gång en vinter strax efter att jag lämnat blod på Södertappen, det gick bra tills jag satte mig ner och de ville bjuda på gyokuro, då slog blodtrycksfallet till, så där satt jag och kallsvettades och mådde illa och hoppades att jag inte skulle svimma. Ville inte oroa någon med att ramla av stolen helt apropå...

Jag gillar bancha och har hittills inte köpt något te från Ippodo så nog blir jag sugen på att gå dit. :)

KIKI håller även kurs i tebryggning varje tisdag, det vore skoj att gå på. Två hundra riksdaler kostar det.

En hastig titt i butikens övriga sortiment och jag hittar en hel del intressant, blir nog ett besök framöver.

Kikyo sencha från Hakoniwado.

grävde upp en gammal Nordic Lounge-platta så; Luomos Tessio är vad jag lyssnar på



Sist ut bland grejerna från Hakoniwado är detta, ett mjukt trevligt sencha vars ursprung i likhet med alla butikens teer ligger i Yame, långt söderut i provinsen Fukuoka. Inte för att jag är någon expert på japanska tedistrikt, eller så.


Mörkt gröna, ganska jämna blad som doftar varmt med en lätt anstrykning av frukt i påsen.

Har provat att brygga detta vid både 60° och 70° och föredrar nog det senare. Den som vill ha ett mjukare te väljer en lägre temperatur. Därmed inte sagt att det är taggigt från början, tvärtom. Det är jag som vill ha lite udd.

Smaken är inledningsvis ganska jämntjock, något påminner om bomull som fyller upp munnen och första intrycket var att det kanske var lite mesigt, så fritt från skarpa hörn var det. Jag saknar lite det friska som ibland kan uppträda, det var delvis därför jag senare bryggde vid högre temperaturer.

Något nötigt och sött på det där viset som egentligen inte är sött dominerar och är nästan i överkant.
För mig, vill säga.

Visst tungkviller kan dock förnimmas.

Sammanfattningsvis tycker jag nog att detta är ett bra te i så måtto att det visst framgår att det är av god kvalitet men kanske inte tillfullo i min personliga smak. Det är värt sitt pris och jag skulle inte bli ledsen om jag blev bjuden på det, men om jag ska till att beställa några påsar i fullstorlek väljer jag nog något annat.

Testa gärna själv och se, kanske hittar du en ny favorit?


Kikyo kostar ¥2900-runt 250 kr-för ett hekto och som tidigare nämnts bör billigaste frakt ligga på en trettilapp. Här.

Genmaicha från Obubu.

lyssnar på...Yubi från Shimamiya Eikos Perfect World



Obubu-eller Kyoto Obubu Tea Plantations som de ju faktiskt egentligen heter-har jag handlat från några gånger, nu senast för en påse av årets kabusecha samt ämnet för dagens post; deras genmaicha.

Jag gillar genmaicha. Det är lättbryggt och otvunget och passar utmärkt till mat för en stackare som jag som helst dricker te även till maten.

Hittills har jag mest köpt mitt genmaicha från Yuuki-Cha men nu sammanföll sinandet av lagret här hemma med min beställning från Obubu så eftersom jag vet att frakten bara tar ca fem dagar så slog jag till medan jag ändå höll på.

Skillnaden på de genmaicha jag druckit på sistone och den här varianten är att det är gjort på bancha och inte tidigare skördat te. På tegården blandar man sitt eget Yanagi bancha* med genmai/rostat ris till detta te och även riset går att köpa separat för den hågade som vill blanda sitt eget genmaicha eller kanske strössla över mat. Kul idé.


Hursomhelst, här är en bild på de torra bladen:

här kan man skymta anledningen till att folk kallar det 'popcornte'; några av riskornen har poppat under rostningen

De har en mild, grön och fräsch doft som av någon anledning får mig att tänka 'sommaräng'. Stora, ojämna och grova blad med en djupgrön vacker färg.


Iom att detta är gjort på lite grövre blad så rekommenderar man en högre vattentemperatur än jag oftast  använt mig av; 90-100°C mot mina 80.  Annars höll jag mig till de parametrar jag kommit fram till att jag gillar-en rågad msk till en av mina standardkoppar. En första bryggning på en halvminut. Sedan i/ur och den tredje på ytterligare en halvminut. Får intrycket att detta te är lite uthålligare än Yuuki-Chas, det kvillrar en aning på tungan när jag dricker den tredje omgången.

Smaken är mild och helt utan kanter, möjligen är riskaraktären lite svag men det kan ju vara jag som behöver skopa i lite mer te för att få den smak jag vill ha.

Jag skulle naturligtvis skaffat en påse rent bancha också för att bilda mig en uppfattning om hur bas-teet smakar men det visste jag-för att travestera Hans Villius-inte då.

Med 1 1/2 gånger så mycket te blir smaken bättre men se upp, en minuts bryggtid och smaken slår över i det där lite otrevligt syrliga iallafall jag helst slipper. Någonstans mellan 30 sek och den där minuten borde funka.

Tycker nog att Yuuki-Chas te har övertaget men det är en orättvis jämförelse då deras är gjort på den första skörden. Priset är i det närmaste likvärdigt. Obubus variant står sig som ett helt okej genmaicha som efter att man listat ut hur man vill ha det ger en prisvärd kopp, möjligen en liten aning ospännande. Fast i de lägen man vill ha sånt här te kanske det är det sista man längtar efter? :)

Har inget emot att köpa det här fler gånger.

Frakten är efter vikt; en påse på 100g skeppas för ¥420, två går på ¥600. Båda gångerna har det som nämnts tagit paketet fem dagar att nå Sverige, men nu senast var det en helg emellan. Imponerande snabbt.



*=läs gärna informationen ang vad ordet bancha betyder i olika regioner i Japan~

Te och dumplings på Beijing8.

idag lyssnas det på...Harukaze no okurimono från Sketchbook~full color's~OST

rätt puttrigt soundtrack på det hela taget, Muramatsu Ken står för fiolerna(eller i det här fallet pianot :p)

En sväng på stan igår för att uträtta en del ärenden krävde en lunch på stan förstås. Asiatisk mat står alltid högt på önskelistan så eftersom jag gått förbi det här stället för några veckor sedan men inte haft chansen att slinka in då passade jag på nu.

Den här dumpling-grejen verkar ha fullständigt exploderat på sistone...Steam, Potstickers, Fang Yuan Shi Wu...Grace Teahouse serverar dumplings av potstickervariant till sina teer om man vill, dessa är elakt goda. Den som har lite koll på Stockholms restaurangutbud kommer säkert på fler inrättningar.

För att återgå till ämnet för dagen; om Beijing8:s dumplings kan sägas att de är helt okej, jag är ingen kännare så jag kanske missar något. Valde varianten med lax("Lax five spice" där jag antar att de fem kryddorna är detta) och de var mer smakrika än Steams, till dem fick jag en liten såspotta, jag tog hoisin/vitlök. Bra kombo!

De har ett litet antal smårätter man kan ta vid sidan om så jag provade strimlad potatis med chili och koriander. Gott, men båda dessa kryddor kunde ha framträtt aaaningen mer imho.

Teet ingår när man köper dumplings så jag tittade mig omkring och såg dels vattenautomater varav en var märkt 'vatten', dels glasburkar med te. Så jag sträckte mig efter en av dem och skulle sedan hälla upp vatten ur en av cisternerna. Ut kom te. Viss förvirring utbröt. Ur vattenbehållaren kom kallvatten.

Slutligen kom jag fram till att det te som hör till maten är en sort, de teer som står listade under te kostar extra.

Då hade jag redan nappat åt mig en påse och stod där som ett fån så jag gjorde det enda möjliga-norpade med mig påsen. Ähm. Redan där hade jag mörka tankar om att testa detta 'Fine oolong cha' hemma... :)

Husets te då, slutligen. Till en början var det rätt hett-alltför hett för att få någon uppfattning om smaken men färgen var vackert gyllengul/persikofärgad och jag undrade rätt länge vad det egentligen var jag fått. Drack/funderade, drack/funderade. Oolong? Grönt?

Mot slutet av muggen var jag rätt säker på att det var grönt men utöver det-ingen aning. De sista slurkarna hade bittrat till sig en del och hade den där oljiga syran som kan vara rätt så nasty om man inte är beredd.

Eftersom det blåste lite tog jag själv tillbaka de tomma pappkartongerna in när jag skulle gå så personalen slapp jaga skräp över hela Drottninggatan. Passade på att fråga vad det var för te.

"Det är senchate. Från Japan." Aha, ok. Wow.

Jag må vara förstörd av att ha druckit shincha en hel sommar men det var nog första gången jag fått sencha som varit orange... 0_o


Till teets försvar skall sägas att det funkade bra till maten och det är helt okej med enklare te i sådana lägen. Kommer helt klart att komma tillbaka när chans gives.

Beijing8s hemsida och meny kan man kika på här.

Kyo-bancha från Yuuki-Cha.

lyssnar på...Shibasaki Kous Graybee från plattan Hitori Asobi




Idag blir det rustikt te minst sagt, kolla in pinnen jag fyndade häromdagen:

Inte varje dag man får halva tebusken med i påsen! :D

Vill dock framhålla att jag på intet vis är 'upprörd' över detta eller tycker det är råddigt.  Det skall vara så även om just den här kvisten kanske var större än vad som är vanligt. Har sett det hävdas både här och där att stjälkar gör smaken sötare, och detta är ett ganska sött te i mitt tycke.

Dock funkar det iom rostningen bra till mat och det är så jag druckit det för det mesta. Otvunget och gott.

det är lite av lövhög i november över det hela...

Kommer inte föreslå några bladmängder eller andra parametrar här, det är liksom bara att köra på för det är omöjligt att sabba bryggningen, Yuuki-Cha själva föreslår att man mer eller mindre kokar bladen också-som sagt, väldigt rustikt-så det är nog bara att hysta ner en lagom näve te i valt bryggkärl och så på med vattnet. Sen kör man på med längre och längre omgångar tills det tappat smak såpass att det inte känns värt att fortsätta.

Smaken är ungefär som houjicha, mild och rostad och aromatisk.

Perfekt sommarte iom att det är rätt gott kallt och t o m sötare kylt.

Fattas bara att öppna fönstret, hänga upp en fuurin och sippa loss liksom.

Ett hekto kostar $7 men se upp, detta är nog det mest voluminösa te jag sett, dessa hundra gram fyller två 200g-burkar för japanskt te och det blir ändå över.
Om man ändå är i färd med en beställning från den här butiken kan man ju lika gärna slänga med en påse, dom kastar det ju praktiskt taget efter en ändå så billigt är det. Kika här.

2012 kabusecha 'Tsubaki' från Hakoniwado.

-låten för stunden är Beautiful Dreamer från Un-Go. Sjunger gör Yonagahime 3+1.




Det här är mig veterligt det andra kabuse jag dricker någonsin, det första var Obubus.

Namnet kommer av att tebuskarna täcks med mer eller mindre ljusgenomsläpplig väv en period innan skörd vilket gör teet sötare då det blir mer theanin och mindre catechin i bladen. Om jag förstått rätt.

Att täcka över heter kabuseru-被せる på japanska.

oklart hur jag fick med så många hela blad på bilden, det var övervägande smått skrö i påsen

 Torrt har teet en varm, lät söt doft. Mitt luktsinne är totalpaj idag så mer precis än så vågar jag inte vara.

 Har gjort som butiken råder med detta te, körde på 3g till 100ml vid 65°. 1min första bryggningen.

Första gången jag drack detta slogs jag av hur tätt och komplett det smakar, välbalanserat utan att vara tråkigt;  dagens övningar bekräftar de intrycken.

Den färdiga drycken luktar mer kokt kött än något annat te jag provat hittills och får det att vattnas i munnen(försöker kroppen säga mig något..?).

Mjuk, tjock, viskös och lite oljig munkänsla men en frisk fräsch känsla på tungan som inte riktigt kvalificerar som tungkviller-men ack så gott!

Där är även tydligt spenataktiga smaktoner, särskilt när det svalnat något.

Efter en liten stund tycks munnen och svalget fyllas men någon sorts gräddig arom, mycket trevligt.

Det blev fyra trevliga omgångar innan jag kom på att jag behövde börja fixa nån slags lunch innan dagen spårade ur alldeles, tror nog jag skulle kunnat klämma ur en till med lite snits.

Det står nog inte på förrän jag skickar efter en fullstor påse av det här. :)






Butiken tar ¥1150 för ett hekto, cirka en hundralapp. Mer info här.

2011 Long Jing från Five Star Tea.

wa.su.re.na.i.ka.ra~Gackt förgyller hemmet just nu ;)






Idag tänkte jag dricka lite gammalt te.

Nä men, allvarligt. Visst är det fjolårets skörd detta, och man kan ju fråga sig varför jag köper det när nytt finns att tillgå?
Två anledningar till det; dels kostar inte en påse med 10g så mycket att det gör något om det visar sig alldeles hopplöst, och dels ville jag testa fler än en variant från butiken Five Star Tea eftersom det är första beställningen jag gjort från dem.

Som del av det pågående 'testa alla LJ jag kommer över'-projektet.

Det visar sig iallafall att även om detta är bättre begagnat så är det inte helt oävet. Enligt påsen är det plockat före Guyu d v s den 20 april.

Bladen doftar gott om än lite torrare/strävare än vad jag förväntar mig. Lagda i min för dagen provkörda och alldeles fantastiskt knasiga nya gaiwan med vilt stirrande fiskar på kan jag känna det där lite nötiga-buljongiga som är så välbekant, men inte lika kraftigt som annars.


Som för det allra mesta, 2.5g blad gavs en lång minut i åttiogradigt vatten.

Såg ut som ovan efter ca en minut. En av knasfiskarna skymtar nere t v. ^^

från en tidigare session, detta kan ha varit omgång sex eller så, därav färgen~

Det puttrar på så, 3-4-5 bryggningar åtminstone.

Trots att jag kan känna något som skvallrar om att åldrandet har satt in här så tycker jag ändå att det här är gott te. Det finns fortfarande en fräschör och det där friska lilla bettet jag tycker så mycket om, samt det jag associerar med kyckling. Det surrar stillsamt på tungan, munkänslan är nånting mellan sockervadd och bomull om det ger någon ledtråd.

Doften är fin också, om än inte jättestark.

Vet inte om det beror på att teet förvarats bra eller om det helt enkelt var av god kvalitet när det plockades men det är fortfarande helt okej, för priset jag betalade kan man dricka det närapå varje dag utan att det blir tråkigt. Det har bara mildrats lite i smak och doft.

Jag betalade $2.49 för dessa tio gram, kika här. Kanske något att slänga med på skoj om man ändå ska beställa?



p.s. En till yunomi med Natsume Yuujinchou-motiv tillagd på sidan för animekoppar!

2012 shincha 'Botan' från Hakoniwado.

brassar Kotokos 'Goodbye day' för fullt i vardagsrummet*




I OTTI-paketet från Hakoniwado fanns inte bara ett utan två fukamushi, det här är det andra jag ger mig på. Har inte haft någon plan utan bara plockat påsarna lite som jag känt för det.

Bladen är som så ofta rätt söndriga och det är mest smul i påsen. 

De är dock vackert djupgröna och har en fräsch, ren doft som viskar om umami. Mer kokt kyckling än brutna tomatstjälkar.
Har förfarit med detta som med butikens andra fuka och i princip följt de brygganvisningar som fanns. Fungerar bra i mitt tycke.

I förstone kändes det här teet mindre intressant än det 88 Nights jag testat, och för den som vill ha komplexa smakexplosioner i regnbågens alla färger kanske det teet är förstaval. Men det beror ju på humör? Där 88:an är en balklänning som förför med blixtrande färg är Botan(pion) en pärlgrå kashmirtröja, kanske oansenlig vid första påseendet men vinner den som uppskattar stil och kvalitet och en djupare bekantskap belönas rikligen.

/slut på dåliga liknelser

Iallafall är smaken ren och klar även om teet är lite grumligt att titta på. En viss nötighet och någonting törstsläckande och fräscht dominerar. Samt en insistent eftersmak. Det nästan surrar i tungan emellanåt.

En trevlig bekantskap, på det hela taget.

Butiken vill ha ¥1650 - knappa 150 kr i dagsläget - för ett hekto. Här.







*=det var liksom meningen att jag skulle uppehålla mig där och göra annat men ja, eh...