Lapsang Souchong Topgrade från House of Tea.

Madogoshi ni mieru wa med Kukikodan ur högtalarna...


Jag kanske ska börja med att säga att te av den här typen inte är någon storfavorit egentligen och jag således inte dricker det så ofta-och speciellt inte på hösten/vintern eftersom jag tycker det rökiga påminner om blötfuktig höst och trädgårdar där det bränns löv i dimman och det är en rätt deprimerande bild för mig.

Och det rökiga är en kall smak för mig.


Det var länge sedan jag köpte den här lilla påsen, såpass lång tid har gått att jag inte minns när eller varför-eventuellt för att House of Teas var en av de varianter jag tyckt varit okej.

Okej=inte smakar som man glömt en påse te i ett utbränt hus en vecka*.


Slut på utvikningen, har iallafall kommit till skott och öppnat min påse och börjat dricka av teet. Både
rent och som morgonte, som ju i detta hushåll brukar innebära en skvätt mjölk. Det funkar bra på båda sätten.

En morgon(eller ja, klockan är just nu tjugo över tolv ser jag) som denna fick det ackompanjera den sedvanliga Brie-mackan till frukost.

Små, jämnstora blad utan större färgvariation. En del stickor och strån som synes. Min påse innehöll en del stöv så den som absolut inte vill ha minsta bladpartikel i koppen gör nog bäst i att hala fram en sil.

Doften är som förväntat, viss rökighet men utan att släcka ut allt vad luktsinne heter.

Bryggt som butiken föreslår blir det ganska ljust, milt och är tydligt tjockt i munnen. Visst finns där rökkaraktär men jag trillar inte av stolen, och under finns något varmt, lite träigt och aningen sött.

Eventuellt kan man hoppa över en tredje bryggning och köra två lite längre, men för mig personligen
är tre på ca en minut vardera idealiskt.

Tycker mig ändå minnas att första gången jag köpte det här teet var det mer av både träkaraktär och sötma/värme och mindre rök, och det gillade jag bättre, även om det absolut inte känns som dåligt te, kanske bara lite mindre i min personliga smak. Avråder absolut inte från att prova.

Och jag tar gärna emot tips på riktigt fina teer av den här sorten, nån gång kan det ju vara skoj att testa.

Te, macka och ett julblad från Åhléns-stämningsbild från casa sparris, sent i november.


House of Tea(som f ö fått ny mycket snyggare hemsida ser jag nu) vill ha 179 kr för 50 g av det här teet, kika här.






*=exempel på detta är t ex Twinings Lapsang, en olfaktorisk chock av rang-kemiskt stridsmedel vore ett annat användningsområde. Men smaken är delad.

Tie Guan Yin Long Juan Topgrade från House of Tea,.

dagens bloggarmusik...Reminiscence -prologue- från Air Arranged Sound Album Aria



Hittade ett te jag ville prova idag i en kartong. Kanske det minsta teprov jag någonsin fått, endast tre gram i påsen, men det gav mig ju en ursäkt för att provköra min allra minsta yixingkanna-60ml.

bladen är oregelbunda, inte särskilt hårt rullade men inger ändå något slags kvalitetskänsla

Med tanke på det pyttelilla bryggkärlet tänkte jag att det nog skulle göra sig med en improviserad tebåt*, så jag högg ett tefat i lämplig storlek. Ställde kannan på botten, värmde den med uppkokt vatten, hällde mer vatten runt om så den skulle hålla värmen och körde igång. Standardförfarande; 95° och sisådär en minut.
Första bryggningen blev nog lite tunn eftersom jag var osäker på hur fort kannan skulle tömmas när jag hällde upp, men det fanns nåt där. Andra omgången likaså, lite tunn kanske men tredje omgången/koppen har något utöver det vanliga. Inte för att jag vet ett skit om TGY men iallafall. Smaken är lite mer renodlad kanske, men framför allt är där ett tungkviller och något raspigt på ett lent sätt som bubblar loss på bakre delen av tungan och jag kan känna något som fortsätter ner i halsen.

Det finns något kraftfullt här, och jag gillar det.

Runt bryggning sex kan jag känna det där lite oljigt syrliga, nästan citroniga som kan uppträda med vissa oolonger.
Senare letar något sött sig in bland smakerna.

Fortsätter brygga och ösa kannan med hett vatten emellanåt. Det blir åtminstone 15 omgångar, möjligen 20, kanske t o m 25 men jag tappade räkningen...
Även sedan själva tesmakerna falnat finns en tjock munkänsla, rasp och eftersmak kvar. Inget dumt te.

House of Tea vill ha 169 pix för en påse med 50g av det här teet-kika här.




*=cha chuan på kinesiska, enkelt uttryckt en liten balja avsedd för ändamålet, även om folk använder sig av allt möjligt; djupa tallrikar, antika fat från Kina/Japan osv

Nepal Makalu Kuwapani Tippy från House of Tea.

Lia står för underhållningen här; Mother Rhythm ljuder ur datorhögtalarna



Jag minns inte riktigt längre hur det kom sig att jag ville ha tag i det här teet, bara att jag läst bra saker om det och ville prova. Få butiker hade dock något till salu, till slut fann jag det i inhemska webbutiken House of Tea. Gå över ån efter vatten, jag? :D

Det doftar välbekant darjeeling-skt ur påsen och bladen är väldigt vackra att se på, grå, gröna och silvriga nyanser. Se upp med vad du häller upp teet i för burk, det är väldigt voluminöst och för mina 50 g fick jag ta en burk tänkt för cirka 200 gram(japanskt) te enligt köpstället. Burken fylldes till 3/4.

Som brukligt här hemma brygger jag enligt anvisningarna första gången, om jag inte är väldigt säker på vad jag gör. House of Tea anger 3g te till 200ml vatten. 95° i 3 min.

Detta var tänkt som morgonte denna dag och för att få lämplig mängd tog jag min ChaCha-kanna, den rymmer tre deciliter och passar därmed bra till den grönmönstrade kopp som kommit att bli den inofficiella darjeelingkoppen i huset. Nu är ju teet från Nepal, men karaktär och terroir är såpass lik att tankarna gick till den koppen*.

Men jag måste säga att jag förväntningarna jag hade på det här teet kanske inte infriades till fullo. Visst, det doftar trevligt och smaken finns där men jag tycker det var mer beska än de fritt flygande gröna, friska smaktoner som ibland får hela köket att dofta med teerna från Himalayaregionen. Beska hör visserligen ett FF till men jag vill ha en högre, vassare sådan, mer skärpa än trubbig bitterhet.

det färdiga teet är fint persiko-aprikosfärgat, bilden gör det inte riktigt rättvisa

Jag erkänner dock villigt två saker; dels är mitt luktsinne eventuellt lite paj för dagen, dels är min referensram ett te från Gopaldhara jag fick ett prov av från en teachattare för länge sedan och som fortfarande lever i mitt minne som något av det mest fantastiska jag någonsin fått i den här vägen.
Plus att jag nog kommer justera bryggningen; korta ner tiden något och använda en porslinskanna och inte något med metallkorg.

Det var visst tre saker. Deal with it. :D

Nu när jag tittar på teets sida hos butiken blir jag lite brydd, där anges 2,5 min bryggtid, på påsen tre.
Varför är det olika?

Ville i alla händelser ge teet fler chanser, så jag har bryggt det i min japanska loppiskanna av porslin och passat på det mer noggrant. Två minuter istället för tre. Men nje. Det är fortfarande mer tråkig bitterhet än aromer. Vafalls, jag vill ju gilla det här!
Ska brygga en gång med sänkt temperatur också, blir det inte roligare då ger jag upp.

Efter att ha provat ytterligare en gång, nu med vattentemperatur på 85° måste jag dock konstatera att för mig blir detta te aldrig mer än medelmåttigt. Det blev bättre balans mellan arom och beska den sista gången men det saknar fortfarande oomph. Mycket trist!

"Makalu" i teets namn i rubriken syftar på en bergstopp i närheten av Kuwapani. Här ligger tre av de mest kända tegårdarna i Nepal; förutom Kuwapani även Guranse och Jun Chiyabari.

Gården har en egen site där man kan läsa lite mer. Här.





*=Med lagat öra-det satt betänkligt löst redan när jag fick hem den-som lossnade helt och fick limmas efter något år eller två. Gillar den ändå, grön dekor ser man inte så ofta. =)

Nok Cha Sacheon Woojeon Organic från House of Tea.

jag lyssnar på...Sugu soko ni mieru mono med Kiyoura Natsumi

Om jungjak var den tredje plockningen på våren så är det här, woojeon(jag föredrar stavningen ujeon men det är nog en smaksak) den första och finaste. För denna 'first flush' skall plockningen ske innan ett specifikt datum från den kinesiska solkalendern kallat guyu(gok-u på koreanska) och det brukar infalla den 20 april.

Dessa teer kostar även lokalt i Korea hialösa summor. House of Teas variant går på 199 kr för 50 g vilket jag gissar inte placerar det i den absoluta toppen, men det är ett gott te och intressant att jämföra med jungjak-varianten.

Låt oss kika på bladen!

Betydligt mer finlemmade grejer än jungjakteet.

Ur burken doftar bladen en aning rostat, en aning svag frukt. Lagda i en värmd gaiwan framträder frukten lite tydligare men jag har svårt att sätta namn på den.

3 g blad på 70° i en minut och man får ett svagt gyllengrönt te.

Smaken upplevde jag som aningens renare-eller kanske mer renodlad är rätt ord, en lite kyligare karaktär där det rostade inte ligger lika långt fram bland aromerna. Klart och fint. Liksom med fuka- vs. asamushi så är det nog en smaksak vilken man föredrar av plockningarna, alla har sina goda sidor.

bryggning #1

Bryggt i min bankokanna blev det däremot rätt läbbigt; på en och samma gång mer dämpat och mer aggressivt, de trevliga aromerna försvann nästan helt medan smaken blev vass och tråkig.
Porslinskärl anbefalles.

Jag kanske ska tillägga att allt koreanskt te jag hittills skrivit om har varit 2011 års skörd och därför i vissa fall inte überfärskt. Ser även att det här teet tappar snabbt, det är en märkbar skillnad i fräschör från det att påsen öppnades för en månad sedan. De koppar jag dricker nu är påtagligt mindre komplexa och lite tristare än de allra första.

Kan man komma över en färsk laddning så rekommenderar jag varmt att pröva!

Utöver jungjak och ujeon finns även saejak, med plockdatum någonstans mitt emellan dessa två. Ofta bra köp då kvalitet och smak i många fall endast är obetydligt under ujeon, men till ett mycket mer fördelaktigt pris.

bryggning #3

De blöta bladen gick utmärkt att äta och blev sedemera sidosallad till dagens lunch, marinerade i japansk soja och med furikake av shiso, sesamfrön och nori på toppen.

På det hela taget måste jag säga att inträdandet i de koreanska teernas värld har varit lite av en resa och aha-upplevelse för mig, jag föredrog sedan innan de japanska gröna framför de kinesiska, men det vette sjutton om inte dessa teer är ännu mer i min smak. De har en tydlig, egen karaktär utan att vara påträngande, opretentiösa och liksom fridfulla att dricka. Den knäckebrödiga aromen, det sträva-torra och samtidigt mjuka tilltalar mig oerhört. Jag kommer på mig själv med att längta efter att få brygga en kanna och slå mig ner med den.

Nok Cha Sacheon Jungjak Organic från House of Tea.

låten för dagen är...Centifolia med Ceui, slutlåt från Aoi Hana.

Det anskaffades inte bara balhyocha när jag gav mig ut på jakt efter koreanska teer i januari, det finns faktiskt fler gröna än gula teer att få från de flesta webbutiker som för dem. Idag dricker jag ett jungjak från House of Tea.

Jungjak anger att det är den tredje plockningen för säsongen och det betyder te plockat efter den 5 eller 6 maj. Det kan tyckas sent men Sydkorea har faktiskt ett ganska kallt klimat jämfört med andra länder på liknande breddgrader. Våren kommer förhållandevis sent.

Jag sniffar på de kraftiga, tvinnade bladen och det känns torrt, strävt och lite oolongaktigt.

 För stunden har jag värmt min sommarskål och sedan hällt upp ca 2dl vatten som håller 70° och sedan bara släppt ner en knapp matsked* blad. Snart stiger den välbekanta doften av knäcke och rostade gryn upp med ångan.

När alla blad ser ut att ha absorberat vattnet börjar jag dricka. Det smakar som jag kommit att känna igen, lite rostat, lite strävt och jämfört med andra nokcha jag provat skulle jag vilja säga att förutom en fisk-ton(möjligen förstärkt av att jag de första gångerna bryggde på 80° istället för de 70° butiken anger-vad vet jag. Ibland läser jag inte instruktioner....)som kan liknas vid tomatfisk på burk med benen kvar  tycker jag att det är lite...tunt.

Absolut inte sött som butiken beskriver det, vilket inte nödvändigtvis är någon nackdel i min värld, men jag vill ändå ta upp det. Munkänslan är också lite lankig, det bjuds på ett litet tungkviller och en sakta smygande eftersmak men överlag-tunt.

Nästa gång tar jag nog aningens mindre andel blad om jag dricker det såhär, det blev lite svårkontrollerat mot slutet. Brygg i kanna istället så du kan avbryta när du tycker det passar. I min lilla vita kanna från Kiki håller sig fiskigheten mer på mattan också, och jag har flera kvällar i rad bryggt det så medan jag sett på Iryu, 3 omgångar får man utan problem ut på det sättet. Som vardagste funkar det utmärkt tycker jag.

Reserverar mig lite då priset kanske inte håller vardagsnivå för alla.

Bladen såg ut som om de skulle kunna bli smaskiga med lite soja och furikake på efteråt så jag tuggade lite försiktigt på några stycken men de var för sega och papp-lika för att jag skulle vilja äta dem. Hoppas på mitt Ujeon från samma köpställe för det. Teblad med soja är riktigt gott.

Länk till teet här.



*=matsked som i måttenheten idag, 15ml.