Hosen sencha från Ippodo.

lyssnar på...Kyokaisen no sogaikan från soundtracket till "nya" Rozen Maiden




Ippodo har jag hört mycket(och bra saker!) om både här och där och när jag i våras var på teprovning
på KIKI(nya datum 1 och 2 november-gå om du har chansen!) passade jag på att haffa en påse Hosen, som jag fått mig rekommenderat som bra att börja med ur deras utbud.

Inget fel på utseendet på bladen här, mörkt gröna, glänsande, tunna. De avger en kärv, ren och torr doft som tilltalar åtminstone mig.


Färdig doftar drycken sådär vagt av kokt kyckling. De blöta bladen ligger mitt emellan brysselkål och spenat.


Men tyvärr är jag lite besviken på det här teet. Jag må ha haft höga förväntningar men några av dem skulle väl kunna ha infriats?
Hur jag än fipplat med bryggtider, olika kärl och koppar, temängder och annat får jag bara en kopp som känns rätt ospännande, utan någon särskild egen smak eller karaktär. Det är blackt och tråkigt. Uppfyller baskraven men inte så mycket mer.

Jag kan palla rätt hög beska nuförtiden men där måste vara något mer som kompletterar.

Jag har ökat bladmängden, minskat den, testat olika temperaturer/tider/kannor, använt min banko för att klippa beskan, druckit ur min bizenkopp som verkligen dämpar bitterhet men icke. Det förblir sturigt, ocharmigt. Inget jag försökt mig på har lockat fram den minsta karaktär eller egenhet att tycka om.

Bäst blir det bryggt i porslinskanna med plastfilter från MUJI. Då är det fortfarande väldigt enkelt i smaken-som ett sorts Blåvitt-sencha-men jag känner mig betydligt mer vänligt inställd till vad jag fick i koppen. Eftersmaken är okej, lätt tungkviller och trevlig raspighet men ingen framträdande sötma eller umami.

Innerst inne hoppas jag att jag helt enkelt fått en påse som legat lite för länge på hyllan och tröttnat lite på livet, och om jag någon gång lägger en beställning direkt från Ippodo kommer jag försöka igen för det känns så deppigt att bara ge upp. Så här pass dyrt te vill jag verkligen få ut mer av.

En liten tröst i bedrövelsen var dock att bladen efter avslutad bryggsession är möra och mjuka nog att göra sallad på.

Min påse gav jag ca 270 kr för tror jag, men det är betydligt billigare i Ippodos webbutik; ¥1500 vilket är dryga hundringen i skrivande stund. Frakt tillkommer förstås-för en enda 100g-påse lika mycket till, men då går leveransen med EMS.

Länk här för den hågade.

KIKI + IPPODOs workshop om japanskt te.

Tsunenoris Crossroad ur högtalarna...

foto:min Insta

Den 19 april var jag på en liten workshop/sammankomst med tebryggningstema i designbutiken KIKIs lokaler. De brukar ha sådant varje tisdag om inget annat händer, men titta gärna på butikens hemsida för att vara säker.

Denna gång var lite mer speciell. Butiken är återförsäljare av några av den anrika tebutiken Ippodos teer och just den här dagen hade Kano-san, en representant för Ippodo kommit för att brygga te och hålla lite informellt föredrag.
Sånt tycker jag ju förstås är väldigt kul så jag svarade som en pil på det mail jag fått. Chanser att dels få testa Ippodos te-som jag hört väldigt bra saker om-och kanske få öva lite halvtaskig japanska får man inte varje dag.

Allt som allt var vi tre deltagare, en svensk dam och hennes japanska svärdotter, och så jag.

Efter lite inledande te-historia plockades det fram teer; vi skulle få prova fyra typer; sencha, matcha, bancha och gyokuro(inte nödvändigtvis i den ordningen).

Mycket småprat under tiden som översattes av Nori från KIKI och en man vid namn Wataru som också  fanns på plats. Det ställdes frågor från båda håll, skrattades och var allmänt trevligt.

Enligt Kano-san som reser över hela världen för att hålla liknande workshops var folk i USA de mest benägna att väga sitt te på grammet. Det var mycket våg, termometer och vetenskaplig precision där till skillnad från Spanien där man hade en betydligt mer avslappnad inställning till sånt.

För mig hade den här dagen ett särskilt värde i det att jag hoppades få ett slags benchmark på hur japaner tycker teet ska smaka, och hur det smakar när det är riktigt bra(Ippodos anseende är väldigt högt). Man kan ju sitta hemma och brygga och åbäka sig men bättre jämförelsegrunder för en svensk som sällan reser utomlands är ju svårt att få.

Det bancha vi provade minns jag inte så mycket av, däremot sencha och gyokuro gav desto mer. Senchat bryggdes två gånger, dels som europeer brukar föredra det, dels på ett mer japanskt sätt-med betydligt mer blad. Jag insåg att jag nog är/var väldigt försiktig i min egen bryggning, men jag tror också att jag möjligen är en s k supersmakare och lätt blir överväldigad av för hög smakstyrka.

Det hade ju varit roligare om jag kommit ihåg vilka sorter vi fick, vad de hette men jag kan iallafall minnas att senchat var rent och klart i smaken och det gyokuro vi först provade var av en helt annan klass än allt jag tidigare testat. Den smaken, olik nästan allt annat, organisk, vegetabilisk men också med ett inslag av något matigt-köttaktigt och så den där aningen av hav, av alger...spenat.

Matcha stod näst på tur och det var drag i den, fick en liten kopp som synes på bilden nedan, men blev alldeles varm i ansiktet ändå.

Efter att Kano-san berett den första skålen matcha åt oss fick man prova på att göra det själv om man ville.
Frågade försiktigt om det var okej att ta några bilder, det var det men jag tog bara några få för att inte störa.

Allt som allt en riktigt trevlig sammankomst! Att jag kom därifrån med en påse Hosen gjorde inte saken sämre. Inlägg kommer.



Eftersom det är rena sommaren utanför i skrivande stund kan vi ju avsluta med att flyta bort en stund tillsammans med Paris Match:

Trevlig helg!

Ippodos bancha på KIKI.

Snabbt tips bara, i designbutiken KIKIs nyhetsbrev meddelar man att det nu finns teer från den anrika tebutiken Ippodo att köpa. Kan nog vara värt ett besök i webshop eller fysisk butik.

Har själv bara varit där en enda gång en vinter strax efter att jag lämnat blod på Södertappen, det gick bra tills jag satte mig ner och de ville bjuda på gyokuro, då slog blodtrycksfallet till, så där satt jag och kallsvettades och mådde illa och hoppades att jag inte skulle svimma. Ville inte oroa någon med att ramla av stolen helt apropå...

Jag gillar bancha och har hittills inte köpt något te från Ippodo så nog blir jag sugen på att gå dit. :)

KIKI håller även kurs i tebryggning varje tisdag, det vore skoj att gå på. Två hundra riksdaler kostar det.

En hastig titt i butikens övriga sortiment och jag hittar en hel del intressant, blir nog ett besök framöver.