2012-04-25

Salmiakbitar från Nammi Godis.

och här spelas....

Lakritsfestivalen är över, själv fick jag sitta hemma med en katt med tratt och medicin, nån annan som gick och kan berätta? :O

Trägen vinner-när jag skulle gå in på Nammis hemsida för att läsa om det här godiset, då dök Djúpur-påsen upp! Festligt.

Nammi verkar vara ett företag som importerar godis från Island, nästan allt jag såg var därifrån och bilderna var verkligen läckra, särskilt lösviktsgrejerna.

Själv har jag alltså fått en liten påse salmiakbitar att provsmaka.






Doften skvallrar om vad som komma skall-med distinkt saltlakrits.

Det är ordentligt riv i de här! Salmiaken bränner till på tungan när man först stoppar en bit i munnen, inget fjums. Tycker Lakritsfabrikens Super Salty kunnat vara lite mer åt det här hållet.

Konsistensen är mjuk och lättäten och bitarna fastnar inte speciellt mycket i munnen. Är det saltlakrits man vill åt är de här definitivt på min shortlist.

Ingen ingrediensförteckning vad jag kunde finna på Nammis hemsida.

2012-04-24

Flowery Earl Grey från Harrods.

Kukikodan:s Yuugure no densha ni tobinore ackompanjerar just nu-



Idag tänkte jag dricka ett te med en fläkt av den fina världen.  ;)

Helt igenom impulsköp detta, inhandlat på Heathrows lilla Harrods-filial i höstas efter mitt londonbesök i väntan på ett flyg som nästan aldrig kom. Ville ha lite souvenirer och stod och velade en lång stund. När jag äntligen masade mig bort till kassan med just denna teburk och några burkar julpyntad marmelad hade jag fått höra Julio Iglesias Begin the beguine(volver a empazar) säkert åtta gånger:






Tål att begrunda. Den sjuttiotals-Kanarie-discovibben är ingen lek.Vet fortfarande inte varför de inte bytte låt.... :D

Hursomhelst.



Teet kommer i en fin burk av rejäl storlek, i och för sig är jag rädd att den är fullständigt värdelös att förvara te i-har ingen aning om hurpass tät den kan tänkas vara. Inuti låg dock teet väl förseglat i foliepåse så jag satte helt enkelt ett påsclip om och la tillbaks påsen i burken. Problem solved.

Enligt innehållsförteckningen skall det vara 2% bergamottolja i detta-hade det varit artificiellt smaksatt hade jag inte brytt mig om att köpa det.





Bladen är rätt ospännande, små och tunna med en eller annan tipp. Det doftar dock rejält mycket om detta, även efter det var bryggt....aromen letade sig ända ut i hallen.


Det blev snabbt mörkt och en aning grumligt trots att jag höll tillbaka lite på mängden blad när jag bryggde.




Det var förvisso rätt dåliga ljusförhållanden idag med tjockt ogenomträngligt molntäcke ute men teet gav ändå ett lite blackt och trist intryck i koppen.

Doften var det som ovan nämnts inget fel på, det doftar mycket utan att vara påträngande, och smaken är trots att råvaran kändes rätt ordinär inte alls oäven. Första intrycket var att där fanns en lite oväntad sötma, men även att den som blandat teet varit ute efter just detta. Lite svårt att förklara kanske, men det var så jag upplevde det.
Utan mjölk balanserar det på gränsen mot strävhet-beska jag helst är utan, men det kan nog i viss mån justeras med bladmängd och/eller bryggtider. Det går att få ner rent, även för mig.







Jag kan väl inte säga att det är te i världsklass men det förväntade jag mig inte och på något vis känns summan större än delarna. För priset jag betalade är detta helt okej, i synnerhet som det är det billigaste EG med äkta olja jag köpt.



En burk med 125g kostar £6.95 och kan beskådas här.

2012-04-20

En box pyttesmå bakverk från Damen Med Bakelsen.

Dagens yuri: Senritsu no kanata he från Aoi Hana OST 'Sweet'.

Idag blir det riktig festfika i hemmet, lilla(?) spångaföretaget Damen Med Bakelsen har inför lakritsfestivalen komponerat en liten ask med olika bakverk, alla i miniformat.

Enligt medföljande papper detta:

Cakepop med choklad& lakrits

Lakrits/citronmarängpaj(ujujuj!)

Lakritskolapaj

Lakritsmacaron

Vaniljcupcake med dito frosting och lakritstopping med flingsalt

samt

Choklad/violcupcake med lakritstopping och kanderad viol



Vi brygger väl en balja te och hugger in då!


choklad och lakrits-cakepop

Erkänner villigt att jag började med det jag trodde jag skulle tycka minst om, på inget vis bakverkets fel, det är jag som inte gillar cakepops. Misstänkte redan innan detta(det här var min första cakepop, ever) att det skulle vara så, när jag läst hur man bakar dem och vad som ingår så.

Det känns stabbigt och påminner mest om dammsugarfyllning. Hade gärna fått vara mer lakrits.


vaniljcupcake, vaniljfrosting, lakritstopping med flingsalt

Är det bara jag som påminns om den truliga snubben i Mythbusters av den här lilla bakelsen? Lite samma vinkel på baskern förlåt, toppingen...
Bra drag i lakritsen i den här, lätt och luftig kaka, kanske aningens mer vanilj? Eller så inte, men jag insåg att jag förväntat mig rätt tung och söt vanilj av någon anledning. Ingen dum cupcake denna i vilket fall som helst.


Choklad- och violcupcake med lakritstopping och kanderad viol

Men denna var inte bara ett utan många snäpp bättre! Fantastisk trio smaker som kompletterar varann utan att någon av dem slår ihjäl något annat. Att det sedan ingår viol gör det bara bättre. Viol är väldigt underskattat.



lakritsmacaron


Så en macaron...något som kan vara hur gott som helst eller en söt, vämjelig sörja med fet kräm i mitten. Jag var nyfiken på hur den skulle stå upp mot R&C Chocolats saltlakritsmacarons men denna var inte salt, utan söt, pikant lakrits med bra tryck i. Litet minus i min bok då fyllningen hade en lite
jobbig smörton jag helst velat vara utan. Är personligen lite kluven inför smör, som barn pallade jag inte något som helst matfett på mackorna och är fortfarande inte helt förtjust i aromen i alla lägen.


lakritskolapaj


Lakritskolapaj! Som synes hade den till hälften förolyckats och det mesta av kolan hade runnit ut i asken men redan när jag skrapade ut det förrymda ur den tyckte jag att det var riktigt gott, med paj till blev det inte sämre. Det är ett litet vinbär där i överkant, tror jag.


lakrits- och citronmarängpaj

Sist men absolut inte minst(minst var cupcakesen; ~2 cm i diameter :P) citronmarängpajen med lakrits som tillsammans med choklad/viol/lakritscupcake:n blev min favorit. Citron och lakrits är en favoritkombination sedan barnsben, jag kan fortfarande få för mig att riva åt mig en näve Käck med citron nere på ICA ibland så full pott för den här lilla pajen. Urgott!

Damen Med Bakelsen är nytt som företag för mig, kika på deras hemsida här.



Till allt detta dracks ett ännu orecenserat svart Yunnante, 2011 års knoppar från Simao.

2012-04-19

Kalabriska skorpor och kakor med lakrits från Ekologistik.

Kanske ska börja med att säga att jag inte är helt säker på om detta är kakor/skorpor från Kalabrien med lakrits i-eller dito med kalabrisk lakrits d v s om hela bakverken är därifrån, eller bara lakritsen.

Virrigt? Det bjuder vi på...

Spelar egentligen ingen roll för smaken, jag var sugen på att testa dem i vilket fall som helst(och tydligen katterna också, en av den fick handgripligen fösas bort från fatet flera gånger innan bilderna kunde tas).


Bilden blev...aningens mer suggestiv än jag kanske tänkt mig. Eh.



Det är en rostad och god doft med lätt lakritsanstrykning, helt utan de bi-dofter som skvallrar om konstiga ingredienser ex konstgjorda aromer eller dåligt fett. 

Biter en bit skorpa(biscotti? ser ju ut så), man får ta i ordentligt, det är inte som svenska veteskorpor. Det tar en liten stund men sedan framträder en mjuk men tydlig lakritssmak. Intressant!

De små kakorna-de runda på bilden-är som drömmar i konsistensen och mörare än skorpan. Samma balanserade lakritston. Jag gillar!







Företaget undrade om dessa skulle vara gångbara i Sverige, det tror jag absolut om man är lite noggrann i val av försäljningsställen. Tror de kan funka till både kaffe, te och varm choklad eller tillsammans med något som bryter av. Ostbricka? Kanske krossa kakorna och låta dem ersätta marängerna i marängsviss?

Själv skulle jag köpa dem av nyfikenhet om jag såg dem på en butikshylla, jag är alltid ute efter nya smaker att prova, och dessa kan jag mycket väl tänka mig att köpa flera gånger.

Lakritstoffee med choklad. Brunbergs?

i min iTunes...Long Distance med Round Table feat. Nino

Kan detta vara Brunbergs toffee från förra inlägget? Mystiken tätnar. På påsen satt endast en sticker från Choklad&Lakrits butik, och inget som egentligen identifierade bitarna inuti.

De återfinns lik f-bannat inte på vare sig Brunbergs eller Finngross sajt såvitt jag såg. Nåväl, de doftar förföriskt från fatet medan jag skriver detta.





Har nallat av påsen i flera dagar innan fotografering så det var rena turen att det var lämpligt antal bitar kvar för en bild. *host*

De är, i mitt tycke, djävulskt goda. Mjuk, mjuk toffee med lakrits som i första svängen känns osaltad, efter en liten stund smyger doch det salta in. Ett tunt chokladtäcke kompletterar.

Medan min arbetsplats fortfarande låg på sitt gamla ställe gick jag på vägen dit förbi bageri Gateaus lilla hörna på Centralen och upptäckte snabbt att de sålde dels chokladplättar med macadamia och fikon på, dels den mest ohemult goda choklad/lakritskola. Till min skräck och förstämning märkte nog alla andra det också så många dagar fanns varken det ena eller andra att tillgå, trots butikspersonalens bedyranden om att de skulle få in mer. :(

Och numer tar jag en helt annan väg till jobbet och har sällan vägarna förbi.

Den kolan var visserligen inte salt, men så sjukt god och jag har saknat den. Detta är ett mer än fullgott alternativ. Måste till C&Ls butik snarast för en fix...

Djúpur lakritskulor med choklad.

jag lyssnar på...Wakare, soshite från Saiunkoku Monogatari OST


Lite förvirrande detta, Lakritsfestivalens information anger att detta är lakritstoffee med choklad, från Brunbergs, men varken det företaget eller grossisten finngross.se har denna påse bland sina produkter. Dessutom är ju all huvudsaklig text på påsen på isländska, företaget Freyja är isländskt...





Hoppas jag fått rätt grejer ändå.

Stack näsan i skålen jag lade upp kulorna i och det doftar fifty-fifty choklad och lakrits, associationen gick till smågodisbutik och godisköpen innan biobesök.

Det rör sig i alla händelser om dragerade kulor med choklad och en kärna av lakrits, och smakar som Non Stop med saltlakrits i mitten. Rejält tuggiga, lakritsen ger en del motstånd men av chokladen märks inte så mycket som jag hade velat. Någon slags gräddaktig eftersmak bara.





Tycker nog att de inte riktigt nådde ända fram, det saknas lite oomph i mitt tycke. Katterna sniffade dröjande i skålen men sa inget om vad de tyckte...


 Kul att prova lakrits från Island dock, vad jag förstår käkas det en del av den varan där. En vän som var i Reykjavik i somras kom hem med flera askar lakritspastiller(förutom de torkade fisk-snacksen...) med riktigt snygga retroinspirerade förpackningar. Sidonot: ett rätt festligt inlägg i ämnet.


Kulorna är fria från strikt animaliska ingredienser, men innehåller E901 och 904, bivax resp shellack som ju är substanser som insekter avgett.

2012-04-16

Lakritspralin från Prima Pralin.

i iTunes...A-Loan från soundtracket till Zombie-Loan en förvånansvärt puttrig serie...

Ibland framlever man ett nedrans lyxliv som bloggare. Inte jämt, genren tebloggeri tenderar inte att generera inbjudningar till events eller speciellt mycket produktprover(läs: i mitt fall inga alls...och det är verkligen inte därför jag började blogga om någon undrade).

Men dagar som denna, med en påse lakrits i olika former att provsmaka i soligt vardagsrum-då känns det extra skojigt. =)

Här en liten pralin från webbutiken Prima Pralin som jag testade till eftermiddagsfikat:






Torde vara denna skapelse.


Skalet är varken för hårt så det splittras och mosar innehållet, eller för kladdigt utan man kan enkelt bita en liten tugga. Fyllningen är liksom smörig och har perfekt balans mellan salt och god, tydlig lakrits som stannar länge i munnen.

Kärv och alldeles lagom söt.


Jag har sedan länge några favoriter bland lakritspralinerna, några från Robert E samt R&C Chocolats med havssalt på men jag måste säga att den här lilla biten verkligen inte skäms för sig i deras sällskap. Kunde inte se att Prima Pralin hade någon fysisk butik så det verkar bli till att vända sig till webshopen för mer av den här varan.

Bai Mu Dan Wang från In The Mood For Tea.

och idag spelas...Shiawase no tameiki~Makino Yui från albumet Tenkyuu no Ongaku


Bai Mu Dan/Pai Mu Tan eller White Peony är en typ av vitt te, jag tror det anses vara näst finast efter Silver Needles men av min lilla erfarenhet av båda teerna kan jag inte säga att jag upplevt någon kvalitetsskillnad eller annat som förklarar varför det ena sätts före det andra.

Det enda jag kan komma på är att silvernålarna görs av enbart knopp, till detta används även utvecklade blad.




Vackra blad, förvånansvärt mycket grönt och det ger ett fräscht intryck.

Doften är som man förväntar sig av vitt te, en svårbeskrivbar karaktär men jag påminns alltid om gulmåra.



Provdrack detta för några dagar sedan, då liksom nu värmde jag vattnet till 80°C vilket faktiskt stod på butikens påse. Ibland funkar dessa råd, ibland inte. Minns inte hur länge jag lät det dra då men jag började med en och en halv minut idag, till ett par generösa nypor te i min glaskanna.

Det var möjligen-beroende på preferens-aningen kort tid, men smaken fanns där, plus ett drag av Darjeeling-skärpa och arom. Otippat.

Visst tungkviller kunde kännas, vill också minnas att teet kändes mycket aktivt i munnen första gången jag drack det. 



detta var så nära teets färg jag kunde komma, efter 90s i 80-gradigt vatten






Balja #2 gav jag...ett par minuter. Ingen exakt tid. Brukar titta på färgen istället.

Det är ju lite märkligt att jag inte dricker mer vitt te, jag tilltalas av aromen och enkelheten både i smak och förfarande. Utmärkt te när man inte vill ha in your face-sheng eller ens kraftigare te av vilken sort som helst, utan att det blir mesigt.







Minns inte längre var jag läste det men jag har sett det rekommenderas att dricka vita teer ljumna, då smakar de mest. Jag bränner mig så lätt ändå så det kan jag skriva under på.

Egentligen är ju vitt te idealiskt i en mängd situationer; det är extremt svårt att brygga sönder utan det blir liksom bara mer smak ju längre det får dra. Är man bara lite påpasslig och sköter sina kort rätt d v s är lite noggrann med bryggtider så har man te för en hel eftermiddag med minimal ansträngning.

En dag som denna, en trött måndag efter en tung arbetsvecka som kulminerade med två 12,5-timmarspass passade det perfekt.


Vill man köpa en egen påse vill ItMfT ha 125 kr/hg men man kan även köpa mindre kvantiteter.

Kika här.





Stort tack till Tekoppen på Texter om Te för detta te, han tillhandahöll ett mycket generöst prov!

2012-04-13

Lakritsfabrikens Salty och Super Salty.

jag lyssnar på...faktiskt inget alls än


Dags för lite svensk lyxlakrits i casa sparris.






Inuti asken finns en liten påse av något slags kraftigt papper som nästan känns vaxat. Det var lite problem att slita upp den t o m med Estrella-rycket men jag fick frångå min önskan att få öppningen på ett snyggt ställe för fotograferingen, och riva på tvärs mot fogen.




Det är god lakrits, tycker jag. Bjöd arbetskamraterna igår och det gick hem. Konsistensen är mjuk och den känns färsk(påsarna har dessutom bäst före-datum). Själva lakritssmaken känns rik och äkta, funkar bra med det salta.


Enda invändningen är att det är rätt liten skillnad mellan de båda smakerna. Den ena är något saltare än den andra men kallar man något 'super salty' framkallar det iallafall associationer till ex vis Djungelvrål i mitt huvud. Dit har denna lakrits en bra bit kvar. Visst, D-vrål har salt pulver på utsidan men jag hade ändå förväntat mig mer. Nu är det trevlig lakrits med viss udd.

Kanske vänder man sig till en annan målgrupp också... ;)


 Den här lakritsen innehåller inget av animaliskt ursprung, bra där. Hemsida här.

2012-04-11

Hunwal Estate 2nd flush Assam FBOP från High Teas.

inget i iTunes, i huvudet snurrar Girls, Be Ambitious! från So·ra·no·wo·to

Egentligen vill jag ju göra ordentliga recensioner av allt jag dricker, dels för att minnas vad jag drack, dels för att det kan fungera som konsumentupplysning för någon annan, men idag tänker jag göra ett undantag.

Köpte detta Assam för att ha lite enklare te till mina frukostar, har inte tidigare stött på sådant te som jag tyckt illa om och nu var det slut i skåpet. Plockade på mig några olika från ett par webbutiker, detta var ett av dem. Enda kravet var att det inte skulle vara CTC-te.

Det här kan alla med gott samvete hoppa över. Det är så renons på personlighet att det inte ens passar på en shit list över äckliga teer. Luktar man på de torra bladen luktar de...nåt. Te, typ.


Smaken är så nondescript att minuten efter du druckit upp det kommer du glömma hur det smakade, och vara lika glad ändå. Blir nästan irriterad över att jag inte finner någonting alls att fästa uppmärksamheten på, det är bara så oförargligt jävla trist.

Orkar inte ens ta bilder.

Undvik.




Priset? £3.95 per 100g-påse. Minst £2 för mycket. Tack för ordet.

2012-04-07

Malawi Salima oolong från Nothing But Tea.

Oceanside Liner med Paris Match ljuder här hemma(äntligen fått fatt i plattan igen) det går att smakprovslyssna på låtarna en bit ner på sidan där... ;) *hint*



Slumpar en påse ur högen med otestade prov idag-det blev afrikanskt oolong, som en del annat jag köpt är det framställt på tegården Satemwa.

Varför det heter Salima vet jag inte, men jag klipper upp påsen och studerar bladen. Drar in doften och det är en fruktig, aningens druvaktig doft(när jag säger druvor så menar jag egentligen den smak och kärvhet som uppstår när man biter sönder druvkärnor), lite sött men en underliggande ren tedoft. Lovande!




Det var rätt stora blad men självklart lite osorterat. Mätte faktiskt det största bladet där i mitten och det är 4 cm, duktigt stort.

Det är ett under att jag ens emellanåt får en god kopp te när jag knappt kan steka ägg(dagens fastnade i TEFLONpannan...) men jag utgick ifrån butikens råd om 80° i 2-4 min, lade 4g blad i oolongkannan och hällde på vatten. Smakade efter 2 min men fick ge det en halvminut till.




Det är givetvis en stor skillnad mellan detta och kinesiska/taiwanesiska oolonger, främst p g a att detta förmodligen är tillverkat av C S var. assamica och det ger en annorlunda smak. Det påminner fortfarande allra mest om svart te men om man slutar jämföra och ger det en chans finner man dock ett mjukt te nästan fritt från bitterhet av den otrevliga sorten, en antydan till frukt, trivsam munkänsla och under alltihop denna rena tekaraktär. Tyckte mig känna en lätt söt eftersmak emellanåt.





Drycken blev vackert djupröd vilket jag försökt fånga något av, men det var svårt.

Inte slående märkvärdigt te, men det har sina sidor. Jag är osäker på om det skulle lämpa sig för gong fu då det tycks lösa ut smak och färg oerhört snabbt och möjligen bli svårkontrollerat, men jag ska givetvis försöka. Återkommer med en edit.

Jag tycker hur som helst att det verkar pågå mycket experimenterande på afrikanska tegårdar, det framställs vitt, grönt, oolong, t o m pu erh och det är jättekul! Så mycket te blir annars ctc:at och sålt till påstetillverkare och hamnar i likgiltiga, likformiga förpackningar i ett snabbköp nära dig.



 Bryggde en andra omgång på ytterligare två och en halv minut och det blev helt okej. Tänker mig att den här typen av te borde funka utmärkt till en avslappnad afternoon tea med lite snittar och kex, eller så. Inget toksött.

Uppdatering 120619: Om man som jag idag testar gong fu(4g i min allra mest opraktiska kanna-en pytte-xi shi i porslin med en tömningstid på 20s) så liknar teet allra mest ett Bai Hao, vilket kändes rätt trevligt. Började med 85°, häll i/häll ur. Aromatiskt och avslappnat.


Vill man testa själv kostar 10g £1.50, eller £8.35 för ett hekto.

2012-04-05

En kyoyaki hira-chawan från Fujiyama Gallery.

mycket Zettai Reido-musik nu, idag -273°C


Ännu en flat, vid skål till nästan inga pengar, denna från eBaybutiken Fujiyama Gallery. Aningen dyrare utropspriser, men i gengäld lägre fraktkostnader. $19 för skålen som jag i vanlig ordning var den enda som bjöd på(har jag dålig smak eller vad är det? :D ).

Kyo-yaki kommer från Kyoto-undrar  f ö om det isf är så att "kyo" i båda orden skrivs med samma kanji?
Mishima är termen för den här typen av dekoration, jag fann en bra förklaring på  namnet här. Kort kan sägas att det som en del annat terelaterat är hämtat från Korea. Men hur och varför man i Japan kom att bli så influerade av deras keramik är en historia alltför lång för att få plats här.

Numera har ju Östasiatiska museet ett helt rum med föremål från Korea värda ett besök.






den är ordentligt vid och stor, ~15 cm tvärs över och nästan fem cm hög





Dekorationen är alltså inpressad i leran och sedan har fördjupningarna fyllts med vit lera innan skålen glaserats.








I alla händelser en trevlig, rejäl skål jag kommer att använda på samma sätt som den förra.



Fler-och betydligt elegantare exempel-på stilen kan ses här, här och här.

En riktigt maffig: här. Kika gärna på småbilderna, där finns foton på tillverkningsprocessen och verktygen som används. Mycket intressant!

Kim Shin Ho:s jungjak från Dao Tea.

smyger igång eftermiddagen med Time från Supergrass-albumet I should Coco


Ok, den här posten blev inte som planerat. Hade kunnat svära på att jag hade en provpåse grönt från den andra koreanska odlare Dao Tea köper ifrån, Kim Jong Yeol. I brist på det något grönt alls från sagda butik, men jag letade med stigande förvirring i skåp och lådor medan jag undrade om jag a) var knäpp, b) skulle bli tvungen att leta fram orderhistoriken på sajten för att få någon klarhet eller om c) jordmänningarna snott alla påsar de kunde.

Alternativ C låg väldigt bra till en lång stund medan detta pågick.

Och jag som bara ville ha något snällt och gott att dricka så att det blev folk av mig efter mina nattpass. Nåt lagom lättbryggt som inte skulle bete sig som en primadonna och kräva passning eller alltför mycket hjärnkapacitet.
(helst hade det förstås gärna fått brygga sig självt också, men tyvärr verkar R&D ha några år kvar tills dess)

Efter en kvarts alltmer desperat röjande hittade jag till slut det här-en hel 50g-påse med grönt från Kim Shin Ho:s odlingar. Nu eller aldrig.

Öppnar hursomhelst påsen för att hälla upp i en washi-burk och inuti låg en annan, mindre påse som var omöjlig att ta hål på utan att riva sönder totalt så att flytta över teet tog en hel del fippel.
Jag var, för att inte skräda orden, nästan skogstokig innan jag äntligen fick min första kopp.





Läste på påsen innan jag öppnade den, som bryggtemp föreslogs 70° vilket jag innan jag såg bladen undrade om det var för lite. Mindes House of Teas blad som ju var rejäla doningar men tittar man på de här små smala grågröna sakerna så får jag nog rätta mig efter angiven temp såhär initialt iaf. Vill ju inte chocka de små liven alltför mycket. ;)

edit: efter att ha testat på 80° kan jag meddela att det verkligen inte gör saken bättre...


Tar min lilla gröna kyusu hursomhelst, värmer på den, slänger i en msk blad och kör på en minut eller så.

Efter att ha sörplat i mig lite kan jag, förutom att säga att teet börjar bli märkbart past its prime som det ibland heter, rapportera om en tjock munkänsla som gränsar åt det geléiga, en milt rostad ton, ren smak och den där trevliga smaken/känslan jag gillar så*. Dock möjligen lite mindre av det där brödiga jag hade hoppats på, synd. Vad jag fick är i alla händelser helt okej.

Det är inte dåligt te, det är bara lite gammalt.





 Här blev det visst åt helskotta oskarpt men bilden gav den mest rättvisande färgen på teet, nedan spårade färgen ur en del.








Den tjocka munkänslan fanns kvar i kopp två, annars var det förvånansvärt konsekvent i smaken.
Över huvud taget de delar som inte är regelrätt 'smak' är riktigt tilltalande, det finns en del att upptäcka och det nästan bubblar lite på de bakre delarna av tungan emellanåt. Det falnar dock snabbare än andra gröna koreaner jag druckit hittills, ännu ett tecken på en viss ålder antar jag. Smaken changserar däremot inte, det blir bara svagare.

Skulle jag få fatt på årets skörd medan det ännu är färskt kommer jag inte tveka att lägga en beställning. En påse på 50g av det här kostar $18.99 men frakten är rätt dyr så jag rekommenderar att invänta nyare årgångar.
Undrar f ö exakt vilket år detta te är plockat, på hemsidan står inget årtal. Alla recensioner man kan hitta om man googlar uppger 2009. Är teet tre år gammalt är det iofs imponerande fräscht...



trots bladens litenhet och späda intryck var de inget salladsmaterial



Tillbringade en trevlig eftermiddag i soligt vardagsrum med detta te, lite surdegsbröd från Bröd&Salt på Birkagatan(som jag passerar på vägen till och från jobbet) och soundtracket till Air.

Det krävs visserligen masochistiska drag för att se animen Air mer än en gång, så sönderslitande sorglig är den, men musiken håller än, efter över sex års lyssnande.




Natsukage-en het dag mot slutet av juli, illblå himmel med höga cumulusmoln tonsatt.


Nyfikna kan spana in teet här.




*=Måste försöka komma på ett bra ord för den, eller undersöka om det redan finns. Kinesiskan t ex verkar ju ha mängder med termer för smaker och andra upplevelser som västvärlden inte har.
Någon som vet..?

2012-04-03

Liten tekopp från Etsy.

börjar dagen med...Shourou no patri~neo Venezia~ från soundtracket till Aria the Animation*



Innan vi börjar vill jag bara rekommendera alla med det minsta animeintresse att kolla upp Aria, både mangan och animen. Detta är slice of life när det är som bäst, ett nästan-Nirvana med förmåga att få vardagens skräp och smutsiga kanter att te sig en smula oviktigare en stund, och jag har ända sedan första säsongen varit besatt av både tv-serien, musiken(förtjusande, italien light-pysmys framförd främst av Choro Club) och mangaka Amano Kozues stil och övriga verk.



Är du kvar? :D

Bra, jag ville bara meddela att med gårdagens postskörd dök nedan lilla, fullständigt anonyma tekopp upp, en billig sak jag tiggde till mig frakt till Sverige av en etsysäljare som egentligen bara skeppade inom USA men som tycks ha fallit till föga för att jag bad så snällt.
Eller så var han glad att bli av med eländet, den möjligheten finns ju också.


I och för sig kan jag inte ens vara säker på att det är en tekopp, eller om den som uppgivits verkligen är japansk. Det gör mig detsamma, för trots att stil, färg och dekor påminner mig om det allra sämsta med sjuttiotalets brunmurrighet och klumpiga keramik så fanns där ändå något som tilltalade mig. För knappa fem dollar må det ju vara hänt. 








Rymmer lite drygt 1,5 dl upp till kanten och jag hoppas den ska göra sig med rostat och/eller lagrat oolong.














 *=dagen efter ett nattpass gäller det att smyga igång lite försiktigt...

2012-04-02

Malawi Dark Fired Thyolo från Nothing But Tea.

dagens låt: Chronus awakening från soundtracket till japanska snutserien Zettai Reido(Absolute Zero)


Idag har jag ett svart te från Malawi i koppen. Köpt i provpåse med en binge andra i somras, när jag letade teer från Afrika.

Det är inga blyga småblad detta, första gången jag bryggde det för några dagar sedan till frukostmackan var det problem att peta ner dem i tekulan, och jag använder en som nog är avsedd för tekannor för att kunna låta bladen expandera ordentligt även när jag gör te per kopp.






För att ha lite koll på parametrarna vägde jag upp 3g för det här tillfället, till 3dl vatten vid 95°.
Lät det sedan dra ~3 minuter innan jag silade av.





Jag är faktiskt imponerad av det här teet, både doft och smak är riktigt angenäma, inget av den aggro-raspighet eller brist på komplexitet som kan uppträda bland afrikanska teer, utan smaken är ren men med en touch av druvighet och ett liten aktivitet på tungan. En blygsam sötma smyger i bakgrunden, utan att ta överhanden. Jag kan t o m tänka mig att dricka det här rent, utan mjölk.

Det blir nog till att beställa en större påse nästa gång jag lägger en order hos NBT.

Btw, Thyolo, som är ett tedistrikt i sydligaste Malawi, skall tydligen uttalas "cholo". Vilken av gårdarna som avses här framgår inte, min gissning är Satemwa.

Jag bryggde faktiskt en omgång till på bladen, gav det runt sju minuter bara för att se vad som kom av det medan jag ändå höll på. Det blev lite svagt, men fullt drickbart. Inga unkna eller bittra smaker alls.





Nothing But Tea vill ha £1.50 för ett 10g prov, eller £8.45 för ett hekto. Info finns här.

2012-04-01

Hallonvrål & Citronvrål från Ryfors Konfektyr.

lyssnar på Zutto issho ~ Hoshii Manamii från Tamayura OST~hitotose~


Först ut från första goodiebag:en från Lakritsfestivalen är två sorters salta, fyllda vrål från Ryfors.

Företaget var obekant för mig innan, etiketterna på påsen ger en liten retrovibb och det känns lite mysigt med små familjeföretag från mindre orter tycker jag. 

Redan doften annonserar tydligt att detta är saltlakrits, och bitarna är rejäla och inbjudande.





Bestämmer mig för att smaka på citronvarianten först. Lakritshöljet är lite segt och tuggigt, bra motstånd utan att man behöver gnaga sig igenom med våld. Den ljusgula fyllningen är lagom mjuk och saftig och kompletterar konsistensen bra tycker jag. Saltlakritssmaken är fyllig och rejäl utan att vara påträngande, däremot tycker jag nästan citronsmaken kom bort i sammanhanget och kunde behöva stärkas upp lite för att inte drunkna. Synd, lakritsxcitron är nog min favoritkombo.




Hallonbitarna gick det lite bättre för i det avseendet, man kan urskilja smaken som även dröjer sig kvar lite längre i munnen. Dessa bitar är även aningen sötare. trots det avgår de nog som vinnare för mig.

Det är stora bitar det här,  ögonmåttsuppskattning 2x3 centimeter så det räcker med några få för att känna att man fått sin dos. :) Jag är ändå mer för kvalitet än kvantitet när det gäller guldkanterna i livet!


Bitarna innehåller gelatin för den som behöver veta. :)


Ryfors ville även veta förslag på nya smaker, jag bidrar med cola, mint, rabarber och ingefära!

2010 Phoenix Tour shu pu erh från China Cha Dao.

lyssnar på...Just An Illusion-correct claps mix~Imagination

Som ambitionen var när jag nämnde det här teet för några veckor sedan så har jag nu faktiskt druckit det och totat ihop en post! Och det finns fortfarande till salu på eBay! (Här.)

 Så, dags att varva ner lite efter en aningen brutal arbetsvecka som dessutom inbegrep en födelsedagsfika, en femtioårsfest samt en infektion som lurade i faggorna*.
En arbetsvecka som led brist på te både i adekvata mängder och av adekvat kvalitet. Hur ska man kunna hålla vanorna på en anständig nivå om arbetsplatsen inte ens håller med så basala saker som en vattenkokare? Jämmerligt.

Anyhoo, jag ger er detta shu idag.





Phoenix Tour skall alltså likna Peace World-teet men ha något bättre bladkvaliteter.

Det första som slår mig är att det här teet brygger precis lika svart som Peace World. Det är ett ogenomträngligt mörker i koppen.
Plus en rejält fiskig doft, som om man lagt en rökt makrill i ugnen och värmt på. Nu gillar jag ju rökt fisk, men really...
Bör möjligen gå bort om man vädrar ur teet några veckor kanske.




Smaken är rätt vardaglig, inga speciella sensationer som sticker ut annars. En viss krämighet kanske.
Tror faktiskt jag tyckte bättre om systerkakan, eller så var jag inte upplagd för shu idag.

En lätt svett bryter ut längs ryggraden efter några koppar.

Det övergripande intrycket är dock "nja". Inte helfestligt, överväldigande fiskigt, duger i knipa.


2011 års version tycks ha dykt upp i butiken också: här.







*=hemligt pris till den som förklarar för mig exakt vad en "fagga" egentligen är....