2012-12-31

Ochazuke.

Gackts Kono yoru ga owaru mae ni i iTunes~


Idag avviker vi lite från standardprogrammet här på bloggen och tipsar om käk man kan göra om man har lite risrester hemma, tråkigt te eller bara vill ha nåt varmt och enkelt t ex om man känner sig lite ämlig och sjuk.

Iallafall är det oftast så när jag gör detta.

Minns inte riktigt hur eller när jag först stötte på begreppet ochazuke men tror att det kan ha varit i den vevan jag skaffade min första riktiga dator och hade nån besatthet att läsa om japansk mat ett tag.


Det är alltså väldigt simpla grejer detta, lägg riset*(mikras lämpligen lätt om det kommer direkt ur kylen) i en skål, häll över te och topping. Klart!

Om man vill kan man köra hälften misosoppa, hälften te. Jag tar för det mesta vanligt sencha jag tyckt varit lite mjunigt eller som hunnit bli gammalt men andra varianter som t ex genmaicha eller houjicha går också bra.

Sen strör jag oftast bara furikake över. Lägger kanske i en umeboshi om jag har.


Typ så.



Den som vill kan pula ner allt möjligt: laxsmulor, sojabönor, rissnacks, klippa nori över...möjligheterna svämmar över. Har t o m sett recept med sake i men det känns lite overkill.

Är man extremt overkill-allergisk finns t o m snabb-chazuke-paket med frystorkade ingredienser färdiga att slänga över riset och teet**. Ful-chazuke!



Bonus: en scen ur Mai-HiME med ochazuke/bubuzuke-begreppet inklusive dub(notera att det är väldigt fritt översatt men så är det ju ofta av nödvändighet med ordlekar och liknande).







Haruka refererar alltså till sin rival Shizuru med frasen bubuzuke onna. Iallfall är de rivaler i hennes huvud. :P
För övrigt en serie jag fortfarande minns exakt i vilket ögonblick den hookade mig utan återvändo-i andra avsnittet. Det du!



Ochazuke figurerar även i en filmtitel: Ochazuke no Aji.




* * * GOTT NYTT ÅR!* * *





*=jag kanske ska nämna att i mitt domus är ris lika med grötris kokt som vanligt matris. Inte jasminris eller något Uncle Ben's-aktigt.

**=nog för att jag är patologiskt lat men för helvete....

2012-12-29

En kanna av celadon plus bonus.

just nu från högtalarna-Graduation of the Blue från Tsunenori-plattan Landscape


Jag måste erkänna att jag egentligen har något slags inofficellt köpstopp på tegrejer, men ibland ramlar jag bara på nåt som talar till mig utan att jag riktigt kan förklara varför.

Halvstora, förmodligen massproducerade celadonkannor?

Jaha, tydligen.






 





Rymmer enligt säljaren 170ml men det var snarare 160 men den häller fint utan spill, orka bråka om 2 tsk vatten.

Inbillar mig att jag kan ha nytta av den på jobbet, en aningen större kanna som iom glaseringen kan användas för allt möjligt. Även om frestelsen är stor att behålla den här hemma...

Känns gedigen hursomhelst, går lös på $32.99 men då ingår frakten. Det finns några kvar om någon är intresserad-här.



Dagens bonus bestod i den gaiwan jag fick från Canton Tea Club, ingen märkvärdig pryl men en bussig gest tycker jag.




Rymmer nästan 150ml upp till där vattenytan möter locket så den är rätt stor.




 Kanske också den är en kandidat till bruk på arbetet. Man kanske borde leta upp en mindre bricka som kan få plats i fönstersmygen?

Hoppas alla läsare haft en fin jul!

2012-12-23

Två yunomi från O-Cha.

lyssnar på...Valhalla Maiden Hill från Un-Go OST:




ojuligt kanske men det är en salig blandning i julpaniken här hemma =)


Inviger idag åtminstone den ena av två impulsköpta koppar från tebutiken O-Cha jag...blev tvungen att shoppa på mig för några veckor sedan.  Trots att de verkligen inte är i en stil jag brukar falla för.










Sakura och japanska lönnlöv, traditionella vår- och höstväxter. Hade ju varit kul med två för de övriga årstiderna också...vet inte vad som skulle passat såhär på vintern...bambu? Tall?

Rymmer i alla händelser cirka 2 dl och har en för händerna trevlig form att hålla i.





Det blev lite vanligt sencha och två avgjort skumma mochi från den asiatiska snabbköpet i Hötorgets tunnelbana. Det är de som skymtar snett bakom, tillsammans med lite allmänna 'orka julfixa lite till'-snacks.

En kopp kostar $26 vilket i skrivande stund är cirka 180kr, och jag fick ge $13 för frakten för två.


2012-12-14

Nagobilevi Village Tea från Nothing But Tea.

Ame no nichi ni från Hidamari Sketch i högtalarna f n


Te från Georgien är nästan helt okänt för mig, tidigare har jag bara sett en eller annan variant hos t ex Himalaya i Hötorgshallen men inte lockats då jag fått för mig att det inte var så festligt kanske.

Köpte dock en bunt provpåsar från Nothing But Tea för ett tag sedan vilka hastigt glömdes bort i ett skåp(hört den förut? :p ) tills jag bestämde mig för att nu ska det jävlar i havet bli av att testa dem.

Fyra varianter fanns inne när jag la min beställning, det tycks ha tillkommit ett par men jag plockade på mig:

Nagobilevi Village tea-dagens testobjekt

Georgian Old Gentleman

Georgian Old Lady

Natela's Gold Standard
 

Hade inte heller någon bra idé om vilken ordning jag skulle köra så slumpen fick avgöra. Så, först ut blev detta te, en blandning från flera tetillverkare från en och samma by.







Ganska stora, nästan blåsvarta blad som doftar plommonlikt och tätt, tätt ur påsen.







 Provade första gången med nån slags standardbryggning för svart te d v s 1g/dl. Nothing But Tea uppger att man kan brygga i upp till fem minuter, det var lite oklart exakt hur länge det fick dra då jag som synes panikade runt och plåtade och hade mig samtidigt som jag höll koll på tiden så i slutändan hällde jag bara upp när färgen såg lagom djup ut.






Första intrycket, förutom att plommonkaraktären följde med i smaken, var att det var rätt tunt men mjukt. Här borde gå att få ut mer kräm via mer blad/kortare tid.

Några dagar senare gjordes nya försök.





Med en och en halv ggr bladmängden bryggda en minut i den här lilla fjuttkannan( f ö en rätt värdelös grunka men den var så sjukt uttig att den följde med en beställning på rent estetiska grunder en gång) fick jag...ungefär samma resultat som innan. Mjukt, men det fattas något även om plommondoften är lite trevlig.

En antydan till tungkviller och eftersmak kan skönjas.  Tål ganska långa bryggtider utan att bli olidligt bittert men speciellt gott är det tyvärr inte.

Till slut bryggde jag de resterande grammen lite hipp som happ som jag brukar, och drack med mjölk.



Det är ju förhållandevis billigt te(£5.50/100g) men man kan nog få skojigare grejer om man håller sig till kinesiskt.







Nu tänker jag ju inte döma ett helt lands teproduktion baserat på detta smakprov utan hoppas på bättre tur med de övriga tre sorterna.


* * *

 
Man har producerat te i Georgien i åtminstone 160 år även om dåvarande Ryssland fick smak för te redan någon gång på 1600-talet. Då kom det till hovet och de som hade råd längs Sidenvägen tills någon begrep att klimatet i Georgien passade tebuskens krav.

Förr odlades teet med stordrift för att förse hela Sovjetunionen, något som fick kvaliteten att lida på kvantitetens bekostnad, och georgiskt te hade under senare delen av 1900-talet kanske inte såvärst rykte utomlands, om det alls var bekant. Det var CTC-teer framställda utan större omsorg. Numera verkar fler och fler mindre odlare ta upp stafettpinnen för att återgå till ortodoxa metoder och en produkt av högre kvalitet.











2012-12-06

Saisaika och momoaya gelé från Minamoto Kitchoan.

och till det lite...Iza shoubu! från Tamayura OST


Slår ihop dessa två till en post, det är samma jox med olika smak bara så det kändes lite fånigt att separera dem.

Plus att den med smak av japansk mispel (jap. biwa-även om jag inte är helt säker på om det refererar till själva frukten eller träden de växer på)bör ätas innan den blir dålig.

Det är alltså den i orange papper nedan.




Den har en lätt doft av äpple och persikor på burk. Mispeln är av äppelsläkt så det förvånar kanske inte.

Persikogelen doftar förvånansvärt starkt, påminner om de där sura persikorna från Haribo men innehåller ingen artificiell smak eller doft vad jag kunde se på innehållsförteckningen.

Båda bitarna är f ö fria från gelatin eller annat skumt och veganer borde kunna äta dem, iallafall tror jag det :$






Ledsen om det bara ser ut som två slemmiga bleka blobbar på bild...det var rätt kladdigt göra att plåta då bitarna mest bara halkade runt på fatet och-upptäckte jag idag-fönsterbrädet inte är helt plant.

Vilket resulterade i att de sakta gled omkring mest hela tiden.

Fick fundera lite på vad för te som skulle kunna vara lämpligt till de här och bestämde mig för att prova två; dels det lätt rökiga lapsang:et från House of Tea(recenserat här), dels standardvalet-sencha.







Båda bitarna innehöll som synes riktig frukt, men var trots det inte alls svåra att skära i mindre bitar. Inget Viennetta-syndrom här inte.

Om detta smakexperiment kan sägas att persikovarianten framhäver det nötiga i senchan. Mispeln har en otroligt fräsch, mild smak som påminner samtidigt om äpple och päron, kanske för att konsistensen liknar päronfruktkött.
Kommer dock inte ifrån att det känns som de här hade gjort sig bra mycket bättre på sommaren, det är nåt med svala gelebitar som känns väldigt mycket sommar*.

Med lapsang kom det söta i persikan fram, och något svårbestämbart sötaktigt i mispeln.

På det hela taget intressanta effekter. Hade jag haft fler bitar hade jag testat med balhyocha också. Och kanske mitt kyo-bancha. Man vet ju aldrig. Liksom jasminte kan funka bra till väldigt kryddstark mat i och med att smaken inte konkurrerar med hettan i maten utan på något vis lägger sig vid sidan om och inte bedövas bort så kanske...man får nån skojig effekt här också?



Dessa var de sista av mina wagashi från London. Återstår nu att sondera utbudet i den här jämra stan...














*=På säsongsavslutningen på japanskan i våras hade någon med sig tounyuu(typ gelerad sojamjölk med burkfrukt och eh...nåt-lagen från burken?) och man förstod att det måste vara otroligt nice en het fuktig äcklig högsommardag.  Ser ut såhär.







2012-11-24

Okashigure från Minamoto Kitchoan.

lyssnar på...特別な思い från Shinzanmono OST...tror jag tjatat om den förut? Låter ungefär som det ser ut om jag tittar ut genom fönstret idag...



Mer wagashi...

Idag nån sorts bönkaka med ett blomster på toppen(körsbärsblom? går man efter bilden nedan så...).

Man kan tycka att med sån dekoration borde det vara nåt för våren men de fanns iaf i butiken när jag var där i slutet av oktober.





Inte för att jag är nåt större fan av rosa men förpackningen är fin, om än ett litet helvete att få upp.
Fick klippa sönder den, inte ens Estrella-rycket funkade.




Kakan luktar svagt syrligt och lite marsipanaktigt.

Det är f ö precis så regnigt, trist och grått ute som det ser ut på bilden. Riktig skrattfest.

Nåväl, lite sencha till den så känns allt mycket bättre.




Milt söt smak. Den stora behållningen var däremot den mjukt mjöliga konsistensen, som sönderkokt
King Edward. Sjukt gott! Hade det inte varit för att de är hyfsat dyra per styck hade jag lätt kunnat peta i mig en fem-sju stycken :$

Utmärkt komplement till teet också, jag valde ett sencha med rätt så mycket skärpa i smaken.

2012-11-21

Lapsang Souchong Topgrade från House of Tea.

Madogoshi ni mieru wa med Kukikodan ur högtalarna...


Jag kanske ska börja med att säga att te av den här typen inte är någon storfavorit egentligen och jag således inte dricker det så ofta-och speciellt inte på hösten/vintern eftersom jag tycker det rökiga påminner om blötfuktig höst och trädgårdar där det bränns löv i dimman och det är en rätt deprimerande bild för mig.

Och det rökiga är en kall smak för mig.


Det var länge sedan jag köpte den här lilla påsen, såpass lång tid har gått att jag inte minns när eller varför-eventuellt för att House of Teas var en av de varianter jag tyckt varit okej.

Okej=inte smakar som man glömt en påse te i ett utbränt hus en vecka*.


Slut på utvikningen, har iallafall kommit till skott och öppnat min påse och börjat dricka av teet. Både
rent och som morgonte, som ju i detta hushåll brukar innebära en skvätt mjölk. Det funkar bra på båda sätten.

En morgon(eller ja, klockan är just nu tjugo över tolv ser jag) som denna fick det ackompanjera den sedvanliga Brie-mackan till frukost.




Små, jämnstora blad utan större färgvariation. En del stickor och strån som synes. Min påse innehöll en del stöv så den som absolut inte vill ha minsta bladpartikel i koppen gör nog bäst i att hala fram en sil.

Doften är som förväntat, viss rökighet men utan att släcka ut allt vad luktsinne heter.

Bryggt som butiken föreslår blir det ganska ljust, milt och är tydligt tjockt i munnen. Visst finns där rökkaraktär men jag trillar inte av stolen, och under finns något varmt, lite träigt och aningen sött.

Eventuellt kan man hoppa över en tredje bryggning och köra två lite längre, men för mig personligen
är tre på ca en minut vardera idealiskt.





Tycker mig ändå minnas att första gången jag köpte det här teet var det mer av både träkaraktär och sötma/värme och mindre rök, och det gillade jag bättre, även om det absolut inte känns som dåligt te, kanske bara lite mindre i min personliga smak. Avråder absolut inte från att prova.

Och jag tar gärna emot tips på riktigt fina teer av den här sorten, nån gång kan det ju vara skoj att testa.





Te, macka och ett julblad från Åhléns-stämningsbild från casa sparris, sent i november.


House of Tea(som f ö fått ny mycket snyggare hemsida ser jag nu) vill ha 179 kr för 50 g av det här teet, kika här.






*=exempel på detta är t ex Twinings Lapsang, en olfaktorisk chock av rang-kemiskt stridsmedel vore ett annat användningsområde. Men smaken är delad.

2012-11-14

2012 Saejak från In the Mood for Tea.

jag lyssnar på...Second flight(I've remix)~Kotoko & Sato Hiromi*



Den här posten har jag gått och sugit på lääänge. Teet inhandlades i juni och jag påbörjade inte skrivandet förrän efter att semestern börjat och det var ju...en tid sedan. :O
Det är alltså årets saejak eller andra skörd från ItMfT,  jag haffade en försvarlig mängd sist jag var i krokarna där.

Det går ju inte an att bli utan.







Eftersom skörden förra året var så dålig så har jag bara provat den i butik och har således längtat mycket efter att årets skörd skulle komma i butikerna så jag kan få fatt i en egen påse.

Drar igång lite försiktigt med ~2g i gaiwan, bara för att se vad det egentligen är jag har att göra med. Lägger mig i den lägre änden av temperaturskalan; 75°.

I värmd gaiwan: Wasa Husman. Nu snackar vi...

90
30
45

Teet är tjockt och nästan visköst, tätt, tätt men inte slemmigt. Kikar lite på bladen efter första bryggomgången och sniffar insidan på gaiwanens lock. Bladen är förvånansvärt klart gröna, iallafall här och där. Många nyanser...



tre länder i en och samma bild; kopp från Kina, chataku från Japan och så teet från Korea =)



Milt och kraftfullt på samma gång, eftersmaken är friskt kärv på ett sätt som får mig att tänka på någon typ av frukt eller bär men jag kan naturligtvis inte sätta namn på det just nu. 
Jag svettas lite lätt och det kyler på tungan och på några ställen i svalget.

Men den där eftersmaken kliar i bakhuvudet...vad kan det vara?

Tranbär? Lingon?


För egen del vill jag vara noga med vad för bryggkärl jag använder, det verkar som om porslin är allra bäst och metaller eller andra material gör saker med smaken jag inte riktigt diggar.

Att göra en större mängd i kanna är också trevligt; jag har brukat köra med 5-6g i halvlitersmodell på kvällarna. Även då är teet påtagligt tjockt.




Det här teet kostade 435 kr/hg i ItMfTs webshop, men man kan köpa så lite som 25g om man vill.
Webbutiken tycks ha sålt slut på den här plockningen, men det finns både ujeon(första) och jungjak(tredje) kvar att köpa.


Värt att kika på, mycket ytterligare info om teet och odlaren. Här.


Avslutningsvis en låt jag fick akut längtan efter~




















*=en låt som har rätt stor symbolik för mig och även varit ringsignal på mobben i alla år sedan 2005 =)

Kanyam GFOP från Te-Centralen.

予知夢 från Galileo OST lyssnas det på för närvarande


Ännu ett nepalesiskt te jag köpt på mig i referenssyfte*, den här gången från Te-Centralen i Ö-sund.

Och kanske det tråkigaste hittills, redan när jag nosar på bladen och får mig en druvsträv torr doft till livs som allra mest påminner om Himalayas Golden Nepal känner jag på mig att det här inte kommer lira i samma klass som de teer jag hittills testat.

Inte för att jag jämfört det med något first flush från Jun Chiyabari, det vore direkt taskigt, men många av de teer för 5-6-7 pund jag haft att göra med har uppvisat långt rikare, bredare smaker och dofter. Många av dem har jag druckit utan mjölk också, något jag inte velat göra med detta.

Blad:


de ger ju faktiskt ett lovande intryck, mycket knopp och många nyanser (av brunt... ^^)



Bryggt har jag gjort som jag plägar göra med morgonteer, ögonmåtta blad och 95-gradigt vatten. Inget fancy. 

Men trots att jag varierat bladmängd och bryggtid blev det liksom aldrig verkstad av det hela.
Det smakar tunt, tunt med en raspig strävhet längst fram på tungan parat med blaskig sötma av den sort man kan få från grönt eller oolong när det verkligen är på upphällningen efter ett gäng bryggningar. 

Känns lite beige att detta uppträder den första och enda bryggomgång jag ger detta**. Det är som om teet saknar grund, det känns inte underbyggt och allt man får är start och slut, inte fylligheten som borde ligga däremellan.

Bäst resultat fick jag med en för mig mellanstor mängd blad och en bryggtid på ganska precis tre minuter.



de förbrukade bladen luktar riktigt sletet, surt med en anstrykning av rök




Av den fina kryddighet som kan påminna om julkryddor hittar jag inget, ej heller någon särskilt uttalad munkänsla. Men jag kanske förväntar mig för mycket?

Man får ett hekto för 41 kronor så även prismässigt ligger det i linje med Golden Nepal.

Nej, det här får följa med till jobbet och förhoppningsvis göra bättre nytta där.



Avslutar med nåt lite gladare än min magsura recension:





Tamayura ~hitotose~ OP med den alltid lika fantastiska Sakamoto Maaya. Tror banne mig det är dags att gräva upp hennes plattor på allvar ur gömmorna.










*=den där artikeln om te i Nepal, den har jag skrivit! Ooo ooo... 

**=med det menas alltså att jag bara bryggt varje bladomgång en gång, inte att jag bara druckit teet en enda gång. Det är ingen bra grund för en recension!

2012-11-12

Tekompis.

lyssnar på...Shizuka na ichi nen no owari ni* från Tamayua ~hitotose~OST



Ville bara visa min lilla souvenir från årets Londonresa som trots större fokus på nischparfym även innehöll en hel del terelaterade upptåg, däribland ett besök med teprovning på The Chinese Tea Company, en liten butik som ligger undangömd under järnvägen i en galleria/passage vid namn Portobello Green.

Vi hade grava problem att hitta lokalen!







En butter liten gris med självtillräcklig framtoning. Vald just för att den är liten och inte så benägen att gå sönder vid omild bagagebehandling, plus att jag är född i Grisens år.  Vad ska jag säga, jag diggar grisar. :D


Hen får ligga och demonstrera sitt ointresse på tebrickan framöver.


För den som ev är obekant med såna här små lerfigurer kan jag berätta att de är små prydnader(ev andra syften är lite oklara för mig, snabbgoogling ger resultat som tyder på att de skall ha nån slags symbolvärde) man kan ha medan man brygger sitt te och "mata" dem med kallt/överblivet te så att de liksom yixingkannor så småningom med tiden tar till sig en patina.

Minns tyvärr inte längre vad jag fick ge för det lilla svinet men det var inte många pengar.






*=at the end of a peaceful year?

2012-11-11

Assam FF Orangajuli TGFOP från Nothing But Tea.

kall men solig morgon, lite vintermusik kanske? Winter at the Koiwai house från Yotsuba&! - Winter Image Album



Tepreferenserna här i huset svängde tydligt så fort det blev lite kallare-från grönt, grönt, grönt till mestadels svarta teer som de jag brukade dricka innan teintresset alldeles slog över i mani.

Idag ett Assam jag inte vet störtmycket om kanske, gården Orangajuli är gammal och, verkar det, ansedd. Grundad 1894, belägen i ett distrikt vid namn Mangaldai, nära Bhutan.

Har druckit det här många morgnar nu under hösten och är riktigt nöjd.






Ska erkännas att det inte är det mest utpräglat doftande te jag haft, vare sig torrt eller bryggt. Det luktar te, varken mer eller mindre.

Dock kan t o m jag dricka detta utan mjölk-och får då en kopp som har en mjuk trevlig munkänsla utan att vara mesigt. Det finns bett utan jobbig syra och visst tungkviller-ja faktiskt. Utmärkt vardagste med något lite extra.






Teet blir inte fullt lika kraftigt som många andra assamteer men har ett balanserat smakregister med en antydan till sötma. Man kan gärna hålla igen lite med bladen och passa på bryggtiden.


Tycker det här är ett fullt habilt Assam, sträcker mig gärna efter det när jag behöver nåt rejälare. 




Jag köpte ett hekto och fick således betala £6.70 för det, inte fy skam. Beställs här

2012-11-09

Tenkataihei wagashi från Minamoto Kitchoan.

lyssnar på Module strömmat från Bandcamp; just nu I neva dared

 


Jag måste erkänna att jag köpte dagens lilla kaka av en enda anledning: fisken på omslaget. Då, i butiken hade jag egentligen ingen aning om vad det var jag skulle få se när jag tog av pappret men som sagt, fisken. 

Fisken i sin tur representerar en sak och jag tror banne mig att detta hände redan där och då; 







Den här lilla trudelutten började spela i huvudet. Finns i en miljon versioner, den här duger lika bra som någon. Vad jag vill säga är att jag kom att tänka på Kanon-en av de för mig mest betydelsefulla anime jag sett(och jag menar 2002 års version, remaken har jag inte sett än). har t o m en av låtarna från soundtracket som ringsignal på min jobbtelefon.

Vet man nåt alls om Kanon är den här bilden välbekant: 





Ayu och hennes älskade taiyaki, en sorts fiskformade dubbelvåfflor med bönpasta emellan, enkelt uttryckt. 

Tenkataihei=fisk. Taiyaki=fisk. Taiyaki=Kanon. Kanon=bra. Så funkar min hjärna. Frågor på det?

Skämt åsido, jag blev iaf nyfiken och köpte en och idag skall den provas. Har bryggt en kanna av ItMfTs saejak till.





Det är något lite...inka- eller maya-artat över reliefen på kakan tycker jag. Doftar snarlikt de frysta taiyaki jag ibland köpt på JFK och värmt i ugn.

På butikens hemsida uppger man att de här bakverken ursprungligen kommer från Hokkaido. De kostar f ö £1.80/st så superbilliga är de ju inte.

Insidan:



Ledsen för den relativa oskärpan, det mörknar snabbt nu.


Minsta kattan sniffade länge och ingående på den halva jag höll fram men när hon försökte ta en tugga fick det vara nog. Själv tycker jag att den här varianten var helt okej, bönpastan var inte fullt så söt som jag befarat och 'sockerkakan' runt omkring var riktigt god. Hade jag haft en till hade jag nog värmt den i ugnen för att knapra till ytterhöljet en aning. 

Funkar i alla händelser utmärkt till te!


2012-11-06

Yuka citrusgele från Minamoto Kitchoan.

i iTunes....Datte midori da mono från AUB39-Arakawa under the bridge OST








Solig eftermiddag, ledig eftermiddag, dags att plocka fram lite fingodis till teet kanske?

Först ut av mina Londonköpta wagashi blir denna lilla bit, en kub svagt citrusdoftande gele. Ingen särskild tanke bakom det valet annat än att den hade bäst före-datum som snart infaller.

Har kikat på innehållsförteckningen och kan inte se annat än att den borde passa alla om man nu inte är allergisk, i övrigt är den helt fri från animalier eller annat.




Till det lite te... Det sista av ett indiskt grönt te från teklubben, uppenbarligen framställt med omsorg men kanske inte det mest lättbryggda jag varit med om. Misstänker att den skärpa som lätt slår över i bitterhet jag upplevt kan tillskrivas tevarietalen?

I övrigt är smaken kusin med både japanskt och koreanskt te, lite nötig och distinkt.

Själva gelébiten är inte särskilt syrlig som man skulle kunna förvänta sig utan har en fin aromatisk smak, mer som skalet än saften från en citrusfrukt med andra ord. Tillsammans med teet blev det riktigt gott, helheten blev större än delarna och kändes riktigt lyckad. Kombinationen lockade fram en illusion av citrussyra som inte fanns där när jag smakar på te/gelé var för sig.






2012-11-02

Ippodos bancha på KIKI.

Snabbt tips bara, i designbutiken KIKIs nyhetsbrev meddelar man att det nu finns teer från den anrika tebutiken Ippodo att köpa. Kan nog vara värt ett besök i webshop eller fysisk butik.

Har själv bara varit där en enda gång en vinter strax efter att jag lämnat blod på Södertappen, det gick bra tills jag satte mig ner och de ville bjuda på gyokuro, då slog blodtrycksfallet till, så där satt jag och kallsvettades och mådde illa och hoppades att jag inte skulle svimma. Ville inte oroa någon med att ramla av stolen helt apropå...

Jag gillar bancha och har hittills inte köpt något te från Ippodo så nog blir jag sugen på att gå dit. :)

KIKI håller även kurs i tebryggning varje tisdag, det vore skoj att gå på. Två hundra riksdaler kostar det.

En hastig titt i butikens övriga sortiment och jag hittar en hel del intressant, blir nog ett besök framöver.

2012-10-31

Tespaning #4.

 stillsamt piano: Earl Grey från Ladies versus butlers! OST


Ghost in the Shell: Stand Alone Complex 2nd Gig avsnitt 23: seriens (semi)antagonist Kuze och vad som verkar vara Aramakis brorsa snackar lite* medan brorsan bjuppar på te. Oklart om det är Yousukes eget ställe eller om de bara klev in på första bästa servering.























Gissar på att det är oolong modell Ä i kopparna.



*=snackar och snackar, Kuze får sig en del rätt tunga frågor med tanke på att en halv revolution håller på att braka lös utanför.

2012-10-30

Honest Everyday Nepali Tea STGFOP1 från High Teas.

idag smyger vi igång morgonen med Yamazarus Perseus...*



Nesligt nog upptäckte jag först nu när jag druckit det här teet i en månad eller två att det inte längre finns kvar i High Teas butik, men vill ändå tipsa för det är snuskigt billigt men ändå prisvärt.
Vill man få en liten aning om vad teerna från Nepal kan erbjuda utan att knäcka banken, eller bara ett extra gott vardagste så gör detta definitivt jobbet i mitt tycke.

High Teas har även vid flera tillfällen tagit in slutsålda teer på nytt så det kanske bara är slut för säsongen.



Med det här namnet har jag naturligtvis ingen som helst aning om vilken tegård bladen kommer ifrån, det kanske t o m rör sig om en blandning, men noterar att om man söker efter teet så uppträder en ledtråd i URL:en-Gorka(eller möjligen Gurkha? det är ju en åtminstone halvkänd plantage) Tea Estate.

Tebladen ser varken bättre eller sämre ut än annat i klassen: en och annan silvrig tipp kan skymtas men annars är det mest ganska små, mörka och jämna blad.




Doften är enkel, ren och lite kärv.


Smaken är mjuk, rätt mild egentligen men har en viss syra som hindrar den från att bli alltför tam.
Den kryddiga karaktären finns där om än i mindre mängd än i de lite dyrare teer från regionen jag prövat. Samt den trevliga strävheten/inte-riktigt-tungkviller som är påtaglig även om man brygger lite svagare. Aromrikt, jag begriper egentligen inte riktigt varför det säljs såpass billigt.





Har taggat detta med 'fulte', inte för att det är på något vis dåligt men priset kan bedra: £2.50 är verkligen knallbilligt och om det dyker upp igen i butikens sortiment är det värt att norpa åt sig en påse eller två.

Vilket jag lär göra. Fyndvarning!




Som alltid rätt ospännande(och idag även rätt taskigt exponerad) bild på de förbrukade bladen, men vill påpeka att de-för ovanlighets skull-faktiskt doftar ungefär som drycken de bidragit till och inte som så ofta med billigare svarta teer som cigarrettaska. Bonus!



Tills High Teas får in en ny laddning kan man kika på alternativ hos t ex Grey's Teas, deras Sakura eller Maloom är båda helt okej och bellar en fem-sex-sju pund för 125g.



en så grå och blöt morgon som denna är det bara att ösa på med finporslin och färgglad citronbricka







Har ytterligare en liten bunt nepalesiska teer på tur att testa och berätta om, bl a ett par från svenska webshopen Te-Centralen jag hoppas mycket på. På återseende!









*=eller ja, smyger och smyger, det är ingen soft liten visa utan rätt peppframkallande faktiskt

2012-10-28

Wagashi från Minamoto Kitchoan.

朧月夜 från Hayashi Yukis soundtrack till Strawberry Night i bakgrunden~


Det blev en resa till London i förra veckan, och ett av huvudmålen med resan var bland annat ett besök i Minamoto Kitchoans butik.

Här säljs och tillverkas wagashi d v s traditionella japanska bakverk. Ofta mycket vackra skapelser, ofta knutna till årstiderna.

Och ofta-i mitt tycke-vääldigt söta-men det balanseras av teet de är tänkta att ätas tillsammans med.

Funkar bra på mer än ett sätt-den som fått biverkningar av att dricka ex vis matcha utan att äta först vet vad jag menar.

I Sverige har jag inte stött på så mycket eller särskilt kul wagashi-man kan köpa pyttebitar plastförpackade yōkan på t ex Sun Ai och JFK brukar ha daifuku(och fryst mochi med glass i-men jag har aldrig köpt dem eftersom jag inte haft någon kylväska med sig och soggig glass inte är så kul).

Haffade dock en låda mochi av en sort som stod framme på en hylla i pappask i rumstemperatur på det gigantiska asiatiska snabbköpet i tunnelbanan vid Hötorget, men jag har inte öppnat paketet än så mer om dem en annan gång.

Nå, åter till ämnet för dagen.

Mycket av det som fanns i butken var självplock, man tog sig en liten vävd korg och lade själv i de bitar man ville köpa och lämnade sedan till expediten, men en del var av mer 'färsk' natur och låg bakom glas i en kyldisk, så dem fick man be om att få paketerade.
Eftersom jag inte skulle kunna äta det jag köpte på en gång så avhöll jag mig från de sorterna och gick på det styckförpackade sortimentet. Är ju bra med ett bäst före-datum bortom nästa vecka.

Det blev fem bitar, kika närmre på dem här:

Tenkataihei

Momoaya

Saisaika

Okashigure(en bönkaka) och Yuka(citrusgele) fanns inte på sidan men bildgoogla dem så får du rätt bra bilder. :)

Kommer givetvis rapportera varje bit när det blir dags att prova dem!





Är f ö ytterligt glad att jag gick dit av en extra anledning-jag fick chans att prata lite, lite japanska med expediten-även om hon inte visste vad benihana var för blomma.

Och om någon undrar varför det inte är några bilder från butiken kan jag glatt meddela att JAG GLÖMDE DEN FÖRDÖMDA KAMERAN HEMMA. Liksom hälften av mina kläder...

2012-10-27

Pouchong från Canton Tea Co.

lyssnar på...esoragoto från AIR OST



Ett te från teklubben som går att köpa i Canton Tea Cos webshop.

Jag har inte druckit baozhong speciellt ofta i min karriär som teidiot, har provat dels Teamasters 'Subtropical Forest baozhong' som jag mottog en liten mängd av från en snäll människa en gång, dels In the Mood for Teas variant.

Och det var ganska länge sedan för båda två.







Det är dock inget dumt te; ett oolong så lättoxiderat att det är nästan grönt, otvunget och fräscht med massor av arom.
Just den här sorten doftade ytterst trevligt ur påsen; torrt, skärpt, fräscht, en aning till spannmålskaraktär och så det där gröna.


Det här är ännu ett te jag gillar att bara lägga i en skål och hälla vatten på utan att mäta speciellt mycket mer än vattentemperaturen. Påsens rekommendation på 80° funkar utmärkt.
Den som så önskar får naturligtvis ett gott te även med gaiwan. Missa inte att sniffa insidan av locket i så fall!

Upp ur skålen stiger en blommig doft, många oolonger i den här ligan brukar beskrivas med ord som orkidé eller lilja-personligen har jag tyvärr aldrig stött på doftande orkidéer och allt jag har här hemma är de doftlösa Phalaenopsishybriderna* man kan köpa i varenda mataffär. Men det är en fin, subtil doft.

Att dricka teet är lite som att dricka buljong; det är värmande och har en anings matighet i smak och textur.  Ingen våldsam eftersmak eller tungkviller men det jag kan förnimma känns balanserat, en aning gräddigt, en aning sött. Man måste misshandla det ordentligt för att någon bitterhet eller annan mindre önskvärd smak skall uppträda.

Rätt trevligt m a o.





Såhär såg det ut efter ett par tre vändor med blad i en hira-chawan. Observera att bilden är tagen i elljus och färgerna är ganska kraftigt manipulerade för att de inte ska se helt hialöst ut.

Sammanfattat ett trivsamt vardagste som funkar både till mat och att dricka ensamt, inte kräver passning eller några större åthävor. Sånt gillas.


från en annan session, förbrukade blad i dagsljus


Intresserade kan kika in här för priser och mer info.




Esoragoto, om någon undrade över den.





*=ty i detta hushåll väljs krukväxter främst efter hur hur hårda och oaptitliga bladen är för en katt...

2012-10-20

Canton Tea Club.

eftersom jag ändå har den här på hjärnan för tillfället så kan jag ju försöka få ut den därifrån?



 har mosat på med GitS: SAC hela veckan, då blir det lätt såhär


Hursomhelst. Nuförtiden kan man prenumerera på tepaket från den i mitt tycke rätt högkvalitativa webbutiken Canton Tea Company, en rätt bra idé om man är a) sjukt lat, b) tycker det är kul att bli presenterad för teer man kanske inte skulle valt själv eller c) både och. Osäker på exakt varför jag påbörjade ett medlemsskap men anmälde mitt intresse när det kom förfrågan i deras nyhetsbrev, och hoppade på det hela när det startade för några veckor sedan.

Tänkte att någon annan kanske också var intresserad så känn dig härmed tipsad.

Medlemsskapet är mer eller mindre per vecka så man kan avsluta när man vill. Kostar £8/vecka om man inte bor i Storbritannien, annars £5. 

Har hittills fått ett grönt indiskt te som var en intressant upplevelse för mig som aldrig druckit något dylikt, och butikens hus-pouchong som jag inte hunnit smaka på men tänkt fixa en balja av till ikväll.
Veckans te har ännu inte dykt upp men jag misstänker att Kgl. Svenska Postverket är att skylla.

Jag kommer inte skriva om teerna jag får regelbundet här då det ofta rör sig om små volymer te som CTC inte säljer på annat sätt och det känns lite tabbigt att posta om saker andra inte kan få fatt i. 
Diskuterar dock gärna med vem som helst som gått med och fått samma te!

Betalning sker via PayPal och kunde inte vara enklare. Kika här om intresse finnes.


2012-10-15

Hadong black från Te-Centralen.

eftersom jag insåg igår att Module som gjort soundtracket till Shatter även gjort högvis med egen musik lyssnas det idag på albumet Imagineering här hemma-just nu Endlessly Ocean




De koreanska teerna letar sig sakta in i landet ett efter ett. Te-Centralen meddelade att de hade ett par sorter i sitt nyhetsbrev häromförut och jag som inte druckit svart te från Korea tidigare föll till föga och beställde en påse.

Såhär i efterhand är jag faktiskt väldigt osäker på om jag vill kalla det här svart d v s heloxiderat te eller balhyocha. Likheterna är stora. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad man kallar det, det var bra oavsett tycker jag. Och efter att ha kikat nu på butikens beskrivning ser jag att de också nämner balhyocha så...


En tung doft av choklad slår emot mig när jag tar locket av burken. 
Många tesorter kan ha chokladkaraktär i doften, vissa-som t ex ItMfTs Golden Plume-gav mig associationer till mjölkchoklad men detta har mer ren kakao, lite mörkare, dovare.






Påsens brygganvisningar funkar bra, jag har använt mig av de 1,2g blad/dl som rekommenderas och låtit det dra i tre minuter, i den lägre änden av skalan som anges. Bryggt på det viset kan man ge det en vända till, fem minuter ger en andra kopp med trivsam smak. Men man kan med fördel bara ögonmåtta lite blad och brygga på känsla; man överbrygger svårligen detta. 

Slängs med fördel i en skål och sörplas när temperaturen sjunkit tillräckligt.*






Smaken är söt, söt och jag får nästan fysiska förnimmelser av sockerarter under nedbrytning på tungspetsen utöver det tungkviller som omedelbart sätter in, först på tungan men letar sig sakta uppåt-bakåt mot gomtaket. Något strävt och raspigt/mjukt som sandpapper nästan och som jag på sistone även lärt mig uppskatta i dofter(snöat in på parfymer den sista månaden, här slår besattheterna till sekundsnabbt!).**

Själva texturen är mjuk men inte helt personlighetsbefriad. Teet påminner mig allra mest om Kim Shin Ho:s balhyocha men med bättre munkänsla.




Det här är inte ett te jag skulle dricka till frukost d v s i jättekopp med mjölk a la fulte utan sparar det till tillfällen när jag har tid att försjunka i teet och dricka långsamt, kanske med en bok. Passande nog läser jag just nu Hidden Moon- James Churchs andra roman om den nordkoreanske Inspector O-så idag lär det bli ett par koppar.



Ljuset räckte inte till för att plåta ner i skålen-och  DN som lovat full sol hela dan. Bah. Dricker ur min inte helt nyanskaffade chawan av Ray Morales vars Etsyshop är full med trevliga diton men som jag kanske kan tycka har en stramhet som japanska skålar är fri ifrån.



Jag fick betala 189 riksdaler för mina 50g, kan beställas här

Avslutar med en Module-låt jag föll handlöst för










Sidnot: när jag stack ner näsan i kannan en gång mellan bryggning ett och två var doften jag fick mig till livs allra mest påminnande om kräftspad! Otippat...





*=under såna sessioner sänkte jag vattentempen till 85°

**=prova att sniffa på t ex PRADAs Candy, den är söt och kolaliknande men innehåller även något strävt som hindrar kompositionen från att bli alltför barnvänlig.  Annars är jag inte mycket för söta dofter men jag tror avsaknaden av allt vad frukt eller blommor heter i Candy-som endast innehåller tre-fyra noter-gör att det funkar för mig. Eller så är jag bara benzoknarkare helt enkelt. 

Benzo som i benzoin mind you-inte benzodiazepin!