2013-05-31

KIKI + IPPODOs workshop om japanskt te.

Tsunenoris Crossroad ur högtalarna...





foto:min Insta



Den 19 april var jag på en liten workshop/sammankomst med tebryggningstema i designbutiken KIKIs lokaler. De brukar ha sådant varje tisdag om inget annat händer, men titta gärna på butikens hemsida för att vara säker.

Denna gång var lite mer speciell. Butiken är återförsäljare av några av den anrika tebutiken Ippodos teer och just den här dagen hade Kano-san, en representant för Ippodo kommit för att brygga te och hålla lite informellt föredrag.
Sånt tycker jag ju förstås är väldigt kul så jag svarade som en pil på det mail jag fått. Chanser att dels få testa Ippodos te-som jag hört väldigt bra saker om-och kanske få öva lite halvtaskig japanska får man inte varje dag.

Allt som allt var vi tre deltagare, en svensk dam och hennes japanska svärdotter, och så jag.

Efter lite inledande te-historia plockades det fram teer; vi skulle få prova fyra typer; sencha, matcha, bancha och gyokuro(inte nödvändigtvis i den ordningen).

Mycket småprat under tiden som översattes av Nori från KIKI och en man vid namn Wataru som också  fanns på plats. Det ställdes frågor från båda håll, skrattades och var allmänt trevligt.

Enligt Kano-san som reser över hela världen för att hålla liknande workshops var folk i USA de mest benägna att väga sitt te på grammet. Det var mycket våg, termometer och vetenskaplig precision där till skillnad från Spanien där man hade en betydligt mer avslappnad inställning till sånt.

För mig hade den här dagen ett särskilt värde i det att jag hoppades få ett slags benchmark på hur japaner tycker teet ska smaka, och hur det smakar när det är riktigt bra(Ippodos anseende är väldigt högt). Man kan ju sitta hemma och brygga och åbäka sig men bättre jämförelsegrunder för en svensk som sällan reser utomlands är ju svårt att få.

Det bancha vi provade minns jag inte så mycket av, däremot sencha och gyokuro gav desto mer. Senchat bryggdes två gånger, dels som europeer brukar föredra det, dels på ett mer japanskt sätt-med betydligt mer blad. Jag insåg att jag nog är/var väldigt försiktig i min egen bryggning, men jag tror också att jag möjligen är en s k supersmakare och lätt blir överväldigad av för hög smakstyrka.

Det hade ju varit roligare om jag kommit ihåg vilka sorter vi fick, vad de hette men jag kan iallafall minnas att senchat var rent och klart i smaken och det gyokuro vi först provade var av en helt annan klass än allt jag tidigare testat. Den smaken, olik nästan allt annat, organisk, vegetabilisk men också med ett inslag av något matigt-köttaktigt och så den där aningen av hav, av alger...spenat.

Matcha stod näst på tur och det var drag i den, fick en liten kopp som synes på bilden nedan, men blev alldeles varm i ansiktet ändå.







Efter att Kano-san berett den första skålen matcha åt oss fick man prova på att göra det själv om man ville.
Frågade försiktigt om det var okej att ta några bilder, det var det men jag tog bara några få för att inte störa.











Allt som allt en riktigt trevlig sammankomst! Att jag kom därifrån med en påse Hosen gjorde inte saken sämre. Inlägg kommer.



Eftersom det är rena sommaren utanför i skrivande stund kan vi ju avsluta med att flyta bort en stund tillsammans med Paris Match:









Trevlig helg!

2013-05-29

Haru-bancha från Yuuki-Cha.

i iTunes...Hoshi furu mori~Ikeda Ayako


Idag har jag ett riktigt billigt te att bjuda på, detta bancha från Yuuki-Cha kostar endast cirka fyrtio kronor(¥600) för en påse på 50g.

Min påse är förra årets skörd, men det finns till salu även i år om någon skulle vilja prova.
Vilket jag absolut rekommenderar, låt inte mina bedömningar styra. Man hittar guldkorn i de mest oväntade lägen.

Liksom samma butiks kyo-bancha är det här rustikt så det förslår; det är inga små pinnar man finner när man öppnar påsen. Men det kan jag acceptera, både pris och sort bäddar för det.






Pinnen t h i koppen var långt ifrån den största jag fann i min påse.  Doften är inte märkvärdig och påminner mest om hur grönt te brukar dofta i hår- eller hudvårdprodukter. Milt, vagt grönt, anigen träigt men ingen påfallande karaktär åt något håll.


Kan inte längre hitta några brygginstruktioner för detta, varken på påsen eller teets sida men egna iakttagelser ger vid handen att det går bra med ett ganska brett spektrum temperaturer-har fått bra resultat med allt från 80° till 95°C.  Ta till rätt rejält med blad och låt det dra en dryg minut eller så första omgången.





Smakmässigt är det rätt neutralt även om jag fått en lätt stickande syra en och annan gång när jag glömt teet lite för länge. Man kan ana en viss anstrykning av fisk och nånting...annat jag hittills inte lyckats sätta namn på hur jag än vänt och vridit på det.

Som avkoppling efter jobbet/middagen har det fungerat utmärkt.

Min enda riktiga invändning är att det möjligen är lite väl tamt, lite väl snällt...men i gengäld bör det vara en bra inkörsport för den ovane; svårt att felbrygga så kapitalt att det blir odrickbart och såpass billigt att det är okej att experimentera hej vilt.

Notera att det lämnar en kraftigt gul hinna i koppen, det kanske är på sin plats att använda vardagsbetonat, glaserat porslin när man dricker det här teet och spara mästerverken som inte pallar att diskas med diskmedel till en annan gång.




Blöta ur kannan doftar bladen otroligt fräscht, grönt, rent och lätt.

Skulle jag utropa en favorit utav detta och det tidigare omnämnda kyo-bancha:t vinner nog det sistnämnda ändå, det har lite mer studs i smaken.



Någon som kommit över något av årets shincha än?

2013-05-26

Tre nya yunomi.

lyssnar på...Tenshi ga miru yume~Suara


Den största anledningen till min frånvaro på den här bloggen har varit det faktum att jag i påskas blev förvisad till en barack på nästa gård medan man stambytte mitt hus.

Det var ok att bo där, flytten till och från sagda barack är inget jag vill uppleva igen. Ever.

Tappade lite lusten att göra mycket alls medan jag bodde där och att fotografera inomhus var sällan möjligt, det var rätt mörkt och fönsterbänkar att ställa objekten på saknades helt. Ergo: bloggandet på is.

Gjorde dock ett och annat fynd IRL under tiden; ett av dem var det här setet med tre tekoppar med Naruto-motiv:









Ser aningen skevt ut på bilden, det är brickan som bågnat en aning...

Alla tre för $15(jag var den enda som bjöd) plus frakt, trevlig och snabb säljare.

Kan framdeles beskådas på sidan för koppar länkad till i högermarginalen. :)


2013-05-25

Tillägg.

mysmorgon med Sakamoto Maayas Kioku-There's no end från plattan 30 minutes night flight





Eftersom jag numera äger en telefon tillverkad i modern tid har jag nu-alldeles för långt efteråt-tagit en bild på tekoppen* jag tipsade om i det här inlägget:




Fortfarande till salu alltså, åtminstone på Lagerhaus på Drottninggatan i sthlm. Bra där.





*=åt Tekoppen, ju. Vet dock fortfarande inte om det verkligen är just en tekopp...