2011-10-30

London. Te!

i min iTunes...Inori tsuzukeru från Kure-nai OST

Det bidde en sväng till London förra helgen och det stora dragplåstret för mig var tebutiken Postcard Teas, även om jag sedan raskt gick in i varenda liten affär som såg ut att sälja te utöver den. Främst Harrods och Fortnum & Mason.

Postcard Teas hittade jag på nätet för länge sedan och när det gick upp för mig att de även hade en fysisk butik som gick lätt att ta sig till från mitt hotell så blev det givet med ett besök.
Det var lördag när jag och mitt sällskap steg in så det satt en liten grupp och hade teprovning. Hade vi kollat websidan så hade vi sett det-men eftersom det stod att butiken var öppen så slutade jag snart att känna mig som jag klivit in i någons vardagsrum och började botanisera. Ett av teerna jag var intresserad av var deras koucha, det greppade jag en liten burk av, och frågade sedan den trevliga kvinnan om deras koreanska teer, det verkade först som de inte hade något kvar men hon lyckades rassla fram en bag nok cha(koreanskt grönt) och erbjöd oss att smaka. Vilket ingen av oss tackade nej till.

Verkligen värt det! Det doftade rostade nötter och havrekakor och var otroligt gott, olikt både japanskt och kinesiskt grönt såsom jag känt till det. En mycket trevlig bekantskap jag bad att få 50 g av. Inte heller tog Lu som kvinnan hette-jag bad om hennes namn för jag tyckte hon var otroligt vänlig, hälpsam och delade med sig av så mycket kunskap-något extra för det bryggda teet.
Postcard teas websida finner du här, befinner du dig i London så rekommenderar jag absolut ett besök!

Förutom att jag köpte marmelader och kakor på de stora varuhusen blev det en liten burk av årets julte från Fortnum & Mason's, i första hand för burkens skull och senare ett halvhekto Luponde Organic GFOP på flygplatsen medan jag gick och lallade i väntan på att någon skulle orka tala om vilken gate mitt plan skulle gå ifrån(det tog en evighet. Börjar förstå hur tax free-butiker drar in flis :P )
Har blivit pådyvlad te från Luponde på Himalaya tidigare och det var halv-ok men av utseende och doft att döma tycktes den här versionen vara av högre kvalitet. Klart jag vill testa!

Tristessen på flygplatsen resulterade även i en burk Flowery Earl Grey från Harrods.

Trots att jag sprang in på varenda Whittard's jag hittade blev det inga köp fast jag fingrade på ett och annat oolong.
Tea Palace i Covent Garden bjöd på minst fyra sorters te att smaka på, det stod i kannor på värmare och det Golden Snail(av utseendet att döma svart bi luo chun-rullat knoppte från Yunnan) jag provade var väldigt mumsigt och honungssött med en anstrykning av kryddor. Jag behärskade mig dock och köpte bara en minsta storlekens burk med Earl Grey Excelsior. De har nio olika EG att välja mellan så det var svårt :S
Kassörskan stoppade även ner en burk av någon sorts örtte. Mycket vänligt.

Ett annat av de stora dragplåstren för mig var Ladurée och utöver macarons bad jag även om en burk av deras egen teblandning, men jag kanske skulle ha läst på före för det visade sig vara smaksatt te med bl a apelsin, bergamott och kanel. Oh well. Burken är att dö för åtminstone. :)

Två av tre frukostar intog vi på någon av Le Pain Quotidiens ställen, visserligen verkar det vara en kedja men det finns både hembakt bröd, yoghurt, ägg, fruktsallad, gröt, croissanter och annat sött bröd och en hel massa annat jox att få till frukost. Inget märkvärdigt te men man får en kanna och en liten skål att dricka det ur. Känns som hotellfrukost och miljön är lite lagom rustik och man slipper den värsta list-r'n'b:n som ofta annars strömmar ur högtalarna oavsett typ av matställe/butik. Har börjat få mycket låg tolerans för skitmusik.

Sist och slutligen vill jag berätta om afternoon tea på Harrods, vi valde ett etablissemang på andra våningen av detta ovettigt stora varuhus(NK släng er i väggen) rätt och slätt kallat The Tea Room vars teutbud var riktigt intressant och den övriga menyn inte heller var fy skam-dock var där aningen bullrigt...jag vill hellre ha lugn och ro. Men mitt Darjeeling var gott även om jag kände viss hets att dricka upp det då tebladen bara lagts lösa i kannan och teet följaktligen blev rätt bittert i slutänden. Mitt sällskap drack något kryddigt, åt chai-hållet. Det doftade mycket lovande och när vi kikade i kannan såg vi stjärnanis och smaken uppgavs vara väldigt bra!

Nästa gång testar vi The Terrace på fjärde våningen, där skall vara lugnare och tystare.

2011-10-20

Matcha-iri Genmaicha från Yuuki-Cha.

jag lyssnar på...Yami no kanata he~Mizutani Runa från Rewrite OST

Jag är ett stort fan av genmaicha till nästan alla sorters mat-tomatbaserade pastasåser är ett undantag-så det dricks mycket sånt här hemma. Få saker är så värmande som varmt te till varm mat.
Senaste beställningen från Yuuki-Cha inbegrep bland annat en påse av det som är föremålet för dagens övningar: matchablandat genmaicha.

Torrt luktar teet som sina beståndsdelar; genmaicha plus en svag anstrykning av matcha. Färdigbryggt tar riset över, den välkända, rostade doften som alltid, alltid får mig att vilja ha sushi.

Där vanligt genmaicha är rätt tunt och lite gulgrönt till färgen är detta te vackert klargrönt och grumligt av tepulver. Smaken är intensifierad, jag tror inte det är matcha av superkvalitet men tycker det går fint i en blandning som denna, det blir en intressant variation på temat. Eftersmaken är rikare och längre, vagt söt.

en kopp Kiviga Kruse, någon?

Jag bryggde det som jag gjort i vanliga fall med Yuuki-Chas standard-genmaicha: en rågad matsked blad till så mycket 80-gradigt vatten som lagom ryms i en av mina animekoppar. For the record så mätte jag hur mycket det kunde tänkas vara och det är ganska precis två deciliter.
Första bryggningen ca 50 sek, andra 15, tredje 30.

Det upplägget får man nog justera lite, sista vändan kändes urlakad och samtidigt lite vass och man kan gott vara utan den. Har provat med en kortare förstabryggning och samtidigt förlängt den andra till ca dubbla tiden, och det blev mycket bättre.

Eller så satsar man allt på ett kort och brygger en enda gång i uppemot en och en halv minut.

Det är ju svårt för mig att avgöra kvaliteten, det är det första te av den här typen jag dricker men jag tyckte absolut om det och kände inga bismaker eller mindre angenäma inslag.

En påse(200g) kostar $15, för $35 får man en påse vardera av butikens alla genmaciha-varianter; vanligt, detta och en gjord på karigane.

Dumt nog såg jag just att alla sorter utom just den sistnämnda är slut hos butiken.
Men de kommer väl in igen! (Uppdatering: 3-packen och det matchablandade slut, de andra finns inne och bör då, eftersom butiken twittrat om att man håller på att byta från 2010 till 2011 års te, vara den nya årgången.)

2011-10-14

Yunnan FOP & Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy från My Tea Store.

(kort titel..)

jag lyssnar på...nåt från Aria the Natural OST 'Due' som strömmar in från vardagsrummet


Svart Yunnante som dessa båda var en av de första tesorter jag lärde mig känna igen när jag som tjugonånting började dricka rena teer på allvar. Utan att ha kunskaper om teet som sådant döpte jag det i mitt huvud till 'åsnete' för att det har en benägenhet att dofta lite hästaktigt. Uppskattade det för den distinkta, tydliga och lite säregna smaken. Oftast köptes det tillsammans med Keemun, jag tyckte det var trevligt att ha några olika sorter hemma att variera med.

På senare år har det blivit glesare mellan köpen, jag har upptäckt andra teer och kanske gått upp en del i kvalitet jämfört med vad min favoritbutik på den tiden hade att erbjuda. För ett par år sedan hade jag ett Golden Yunnan från Cayote hemma jag tyckte var nästan precis som jag vill ha 'vanligt' Yunnan det egentligen inte är nåt särskilt med, men sedan har det blivit klent med köp. Och jag har märkt att det jag letar efter inte finns överallt, det är svårt att sätta fingret på ett smakminne men ofta är teerna för bra, för fruktiga, för rökiga etc etc och passar till andra tillfällen än det kravlösa vardagsdrickande jag vill ha det till.

My Tea Store jag besökte för ett litet tag sedan hade två varianter, ett jag nog är säker på är just 'för bra', och ett enklare. Jag ville ändå prova båda.




Det är en vänlighet och service att ge detaljerade brygganvisningar på ett te tycker jag, ledningen finns där för den som så önskar. Den som vill brygga efter eget huvud kan ju bara köra på.

En jämförelse mellan de torra bladen; FOP:en har lite mindre blad men känns ändå kvalitativ, med en läderaktig och ren doft. Top Tippy har stora, gyllene blad som inte känns genomtorra utan lite som torkade trattisar på nåt underligt vis. Doften är givetvis väldigt lik det andra teets, med den skillnaden att det är lite lite rökigt, och har ev en lite fruktig ton modell russin.

(Det är svårt att inte börja låta som Bengt Frithiofsson i sina mest vildsint ögonbrynsviftande ögonblick när man skall beskriva smak/doft på ett te, but so, there. Har försökt hålla det på en vettig nivå.)




Det får nog bli närbilder på bladen var för sig också-för övrigt en av de mest besvärliga fotosessioner jag haft, ljuset ändrades ideligen, jag fick mer oskarpa än skarpa bilder och det var överlag mycket svordomar och underexponeringar >_<


Yunnan FOP



Golden Yunnan FTGFOP Top Tippy


Visserligen drack jag FOP-teet imorse, men det var innan jag bestämde mig för att skriva den här posten så jag börjar med Top Tippy. Överfölls av längtan efter mandelkrokar så jag sprang ner på bageriet på hörnet och köpte en innan jag gav mig i kast med att brygga.

Efterforskningar ger vid handen att My Tea Store förmodligen får detta levererat från Te-Centralen i Östersund, bra för då kan man dels sniffa och titta på åtminstone ett urval av deras te i butik. Länk här.
Tippy var ingen överdrift-det formligen bolmar små guldgula knopphår ur påsen när jag häller tillbaka det dyrare teet i påsen efter fotograferingen.

Jag brygger en kopp med 95° vatten i ca 3-4 min, med en för min smak tillhöftad mängd blad.


teet får snabbt kraftig färg och är lite grumligt, förmodligen p g a alla småhår


Smakar utan mjölk-det har dessutom en alldeles fantastisk ren, aromatisk och 'hög' doft som lovar mycket gott måste jag säga-och jag blir inte besviken, verkligen inte. Otroligt djup och komplex smak, sträv och aktiv men utan beska och dessutom med något jag inte tidigare känt i ett Yunnante-eller något annat te heller för den delen när jag tänker efter. Smakarkivet i bakhuvudet säger "svamp" men det är det naturligtvis inte, jag kan helt enkelt inte sätta namn på det annat än 'jävligt gott' pardon my French. Det första jag hann tänka när jag drack var 'oh wow', sedan exploderar det av smaker; nånting påminner om träkol, kaffe, nånting annat kärvt/rostat. Det kvillrar och har sig på tungan, på ett lite annat sätt mot hur jag brukar uppleva oolonger, och blir till en lite fint sandpapprig lång eftersmak. Ok, nu ska jag sluta kanalisera Bengan...

Jag skulle utan vidare betala hundra kronor till* per hekto för detta te. Puss!


✳ ✳ ✳ ✳ ✳

Resten av koppen dricks med andakt och en skvätt mjölk.

Efter middagen tar jag fram FOP-varianten-och jag kanske ska poängtera att detta inte är en jämförande post, jag är inte ute efter att kunna säga att det ena teet är 'bättre' än det andra-och brygger på ungefär samma sätt. Lagom med blad, 95-gradigt vatten och närmare 4 än 3 min.
Tesmaken i det här fallet är ren och enkel. Inte lika komplex men utan konstiga bismaker eller utsvävningar. Utan mjölk kan en flyktig citruston förnimmas i eftersmaken, men är inget man kanske ska leta efter. Det smakar hederligt och ärligt, som jag förväntar mig att det skall smaka, och jag gillar det. Kan absolut bli en stapelvara i mitt skåp.




Ett prisvärt** vardagste som jag hoppas få tillbringa många murkna höstmorgnar med.

*=179 kr/hg var vad jag gav

**=69 kr/hg

2011-10-12

Impulsköp på eBay.

i min iTunes...Run after it~Sky Girls OST

I mina ändlösa letanden på eBay stötte jag på dessa-enligt säljaren 'antika'- tekoppar härförleden.



Antika my ass, det kunde vem som helst begripa då dekoren var maskinmålad och under varje kopp satt en sticker... Utropspriset var dock endast tio dollar, och jag var den enda som bjöd. $2 per bättre beggad tekopp med flådiga krysantemer och trevlig patina på säger iallafall inte jag nej till!

Kom i ett set om fem som brukligt.

2011-10-11

Imperial Anxi Mao Xie från Chinese Tea Supplier.

jag lyssnar på...Disappointed~Electronic

Mao Xie kallas Hairy Crab på engelska vilket jag antar är en ren översättning, någon tyckte sig se att bladen liknade en krabba och på den vägen är det? Rätta mig gärna om jag har fel...*

Det är lite förvirrande i butiken, men detta skall vara skördat hösten 2010. De 100g jag köpte kommer mycket praktiskt förpackade i fem vakuumpåsar, snajdigt för hållbarheten ju. Länk till teet här.

Vissa källor uppger även att Mao Xie är en egen varietal, andra att teet görs av samma som Tie Guan Yin. Man blir ju lite brydd.

Ska vi öppna en av påsarna då?





Med näsan i påsen känner jag en oolongdoft men inte så sträv, olik till karaktären från TGY.


oregelbundet rullade blad-inga bollar direkt

Provar med 90° vatten i en liten gaiwan med 5g blad. Glömde skölja-kanske var onödigt iofs-och första omgången fick dra i 30 s. Noterar att bladen är snabba på att expandera när jag lyfter locket för att hälla i en andra omgång vatten. 10 s blir nästa bryggning. Det doftar liksom...matigt. Inte grönt utan man blir sugen på rejäla grytor eller nåt.

Smakar, och det är milt och nästan helt utan strävhet. Inte för att strävheten i det här fallet är något negativt, tvärtom. Karaktären är bara annorlunda.
Någon sorts antydan till sötma fladdrar förbi i eftersmaken. Andra bryggningen har en aningens tjockare munkänsla.
Tycker ändå det ter sig lite tamt så sedan dubblar jag dragtiden och belönas med rikligt med tungkviller.


bryggning 5? 6?


Fortsätter att brygga och lägga på 5-10 s per omgång. Tycker teet är trivsamt och eftersmaken blir bättre för varje bryggning, men det är kanske inte überfantastiskt. Men det gör inget. :)
Utan att ha te från andra källor att jämföra med-detta är det första Mao Xie jag testar-vill jag ändå kalla det prisvärt. Mina påsar gick på knappa $10 och det är inget överpris tycker jag.

Runt bryggning sju börjar det tappa, de sista omgångarna fick dra en resp två minuter och en viss trötthet i smak och doft infinner sig, så jag lämnar det där, efter nio omgångar. Helt ok.


*=Yunnan Sourcing säger såhär på sin sajt: "Mao Xie means literally "Hair of the Crab" and refers to the hairs on the tea leaves that break off when brewed and float on the top of your cup."
Fler förslag emottages!

2011-10-07

2010 Yunnan Sourcing "Yi Dian Hong" shu.

i min iTunes....jikan keika, även den från Usagi Drop(fantastiskt soundtrack, animen lär vara bra också)

Fick en liten påminnelse om den här kakan häromdagen och tyckte det var en god idé att prova den, så medan regnet öser på utanför bräcker jag loss en bit av den lilla kakan-bara 100g.

Yunnan Sourcing tar f n $3.80 per st, blir man riktigt begeistrad kan man gå loss på en hel tong för $23.30. Mer om teet här.

Och när jag vecklat upp omslagspapperet och lagt fram kakan för att ta en bild, då la kamerabatteriet av. Tack för kaffet.
Nåja, det skadar ju aldrig att lufta teet så det får ligga i fönstersmygen då. Kakan luktar milt, organiskt och fräscht. Faktiskt påminner doften om hur det kan lukta i en blomsteraffär. Inte blommor per se, men...grönt.



Efter att jag bräckt loss och mätt upp ~7g te värmer jag kannan, sköljer teet ca 20 s och brygger sedan en knapp halvminut. Sniffade på både sköljvattnet och första bryggningen och det luktar shu, men utan de riktigt fiskiga/ladugårdsaktiga aromerna utan mera cleant eller vad jag ska säga(även om jag har vissa aversioner mot just det uttrycket). Avsaknad av wo dui kanske?

Smaken är enkel, med en trevligt bomullsaktig munkänsla. Inga skarpa hörn men en strävhet jag annars förknippar med taiwanesiska oolonger. Det är nästan så jag anar en svag sötma, och eftersmaken ger efter en liten stund också ifrån sig något lite svagt sött.

aningens underexponerade bilder idag, det är banne mig inte fotoväder ute-

Gillar känslan i munnen överhuvud taget, både teets själva textur och hur jag upplever eftersmak och tungkviller. Mycket lite uttorkande känsla också.

Fortsätter med några ganska korta bryggningar på knappa 20s och teet har en viss skärpa men utan att vara rivigt eller aggressivt. Lite mera drag bara kanske man skulle kunna säga.

Runt bryggning sju mattas intensiteten av vilket kanske är att förvänta.

För att summera så får jag nog säga att jag föredrar detta framför det lösa teet från Mengku jag provade härförleden, främst för att det saknar den lilla vassa ton jag uppfattade i det, och för att det bjuder på något lite mer unikt smakmässigt. Det känns helt enkelt lite mindre middle of the road-shu, lite mer eget.

Med reservation för personlig smakpreferens!


2011-10-06

My Tea Store på Drottninggatan.

jag lyssnar på...Otozureta henka från Usagi Drop OST

Förra veckan när jag gick från city upp mot Cybergymnasiet där min kvällskurs går på onsdagkvällar la jag märke till en liten butikslokal med fönstren täckta med brunt papper och meddelanden om att här öppnar snart en ny tebutik, så självklart höll jag utkik även igår. Trodde dock inte att den redan slagit upp portarna, men dörren var öppen och jag skymtade välkänd rekvisita innanför så jag hastade in.

Det dröjde inte länge förrän jag fick en kopp kinesiskt grönt i nypan och sen var pratet igång, kvinnan som hade butiken var hemskt trevlig och berättade att hon saknat en butik som låg emellan den sorts teaffär som säljer massa te med fruktsmak och de riktiga finteerna.
Så hon öppnande en.

Jag såg mycket på hyllorna som jag gärna botaniserat vidare bland, men tiden var lite knapp så jag haffade hennes två olika Yunnan, ett FOP för 69 kr/hg och ett FTGFOP Top Tippy à 179 kr/hg. Man får köpa halva hekton, bra.
Tog även ett kinesiskt sencha för 40 kronor hektot till en kompis efter att han råkat nämna att han nog tyckte det var mycket bättre än de vanliga smaksatta gröna påsar han brukat köra med...
Sånt ska uppmuntras tycker jag, och om det innebär att jag drar ner ännu en person i träsket=double win! :D

En hemsida är under konstruktion, jag lämnade min mail för att få nyhetsbrev när hon börjar skicka ut sådana.

Drottninggatan 81 är adressen om någon vill bege sig dit.


Edit: Såg på kvittot att de båda Yunnan-varianterna var KRAV-märkta, senchat var eko.

2011-10-02

Green tea mandarin orange från Lipton.

jag lyssnar på...Oboete te ii yo(Karaoke Ver.)~KOTOKO

Senaste numret av Hus&Hem damp ner på hallmattan i fredags och med den inplastade tidningen kom en tepåse:


uh-oh...


Det känns som om utmaningen nu är att inte låta vissa fakta skymma hur teet faktiskt smakar.
Objektivitet. Å så.

Ser det som ett avbrott i den ordinarie programtablån och tar det för vad det är.
Instruktionerna på påsen säger 90° vatten i 2 min till två dl te. Okej, vi följer väl det då. 

(läser man vidare på påsen och kommer till innehållsförteckningen så finner man att det hela består av
grönt te 81,8%
arom 15,2%
mandarinskal 1,5%
apelsinskal 1,5%

15% "aromer"? Som består av vad då, exakt? Undran och skräck jag känner...

Liptons svenska sida ger inga svar, jag hittar inte ens teet där men på den amerikanska sidan listas "Green tea, dried peach pieces, modified corn starch, natural flavor, dried apricot pieces, dried mango pieces". Vad har majsstärkelse i te att göra? Och återigen, exakt vad är "natural flavor"?)


Luktar, både på tepåsen och det färdiga teet och det luktar frukt. Artificiell frukt.
Det påminner faktiskt allra mest om såna där hårda fruktkarameller i plåtask man kan köpa på ex vis finlandsfärjor och dylikt. Tax free-godis.

Ingen tedoft skönjes än, stjärnorna på himmelen de blänka. Jag smakar på teet när det hunnit svalna lite. Drycken är grumligt orange, inte grönaktig som man kunnat förvänta sig.









Smaken står i skarp kontrast till det söta doftmoln som omger koppen; teet är ytterligt tunt, oförargligt och med bara minsta möjliga smakparallell till rent grönt te av åtminstone halvvettig klass. Eftersmaken är det mest dominerande intrycket vid sidan av de tillsatta "aromerna", och får mig att tänka på iste, sånt man för ett gäng år sedan kunde köpa på varenda Pressbyrå(dog den trenden totalt?).


Emellanåt kan jag känna en nästan stickande citrussyra.

Det är inte beskt-åtminstone inte till en början, allteftersom det svalnar blir det alltmera bittert- nejvisst, men samtidigt har man också filat bort allt vad personlighet och nyanserad smak hette. Kvar blir en kopp som visserligen passerar utan att framkalla avsky, men inte heller känns speciellt mycket som te. Det är te för folk som inte gillar tesmak. De som inte bryr sig.

/rant

På plussidan ligger den långa eftersmaken.

Juste av Hus&Hem att bjuppa på en gratis kopp men något köp av detta blir det inte.

15% på darjeeling hos Canton Tea Co.

jag lyssnar på...Translucent~URL

Canton Tea Co.s nyhetsbrev dök upp igår, med rabatter på Darjeelingteer, 15% den här veckan(menar dom nästa? kanske bäst att snabba sig om man hittar nåt man vill prova).

Uppge rabattkod DARJEELING.

Livingstonia GFOP från Harney & Sons.

jag lyssnar på...Koi Kaze från OST:t till serien med samma namn.

Dags att testa ännu ett svart te från Afrika till morgonmackan. Idag från Tanzania, det har begåvats med det aningen fantasifulla namnet Livingstonia av butiken. Var det odlats, vad tegården kan ha hetat är m a o ett mysterium.
Det finns en stad som heter Livingstonia, men den ligger i Malawi. Visst vidare googlande ger vid handen att det finns en plantage som har rätt namn, men det är ju inget som HT uppger. Luddig info if I may say so.

Hursomhelst, jag river upp den lilla påsen($2 gick den lös på som de allra flesta av Harneys prover) och möts av en aningen fruktig doft som drar åt druvor/druvkärnor. Bladen är rätt ordinära till utseendet, små och mörkt bruna. Skymtade dock en pytteliten tipp medan jag försökte få till en vettig bild. :)




Huvuddelen av afrikanskt te är CTC så detta är lite roligare då det är ortodoxt framställt(även om ordet alltid får mig att tänka på killar i fotsid prästdräkt och kräkla...). Läste nyligen att det land som exporterade mest te under 2010 var Kenya, sedan följer de länder man vanligen tänker på, och sedan på plats 10 kommer Tanzania. Gissar att både Kenyas och Tanzanias produktion är stordrift vars skördar sedan dyker upp i Liptonpåsar* över hela världen. Kika gärna på hela posten; här.

Smakar på teet utan mjölk och wow, kärvt! Inte fullständigt tok-strävt så hela ansiktet kryllas ihop men det dominerar intrycken så till den grad att jag får svårt att uppfatta annat. I små små doser som de jag sörplar i mig i testsyfte blir det till en inte helt ointressant eftersmak, men jag är osäker på om jag skulle palla för en hel kopp. Jag häller i lite mjölk men håller tillbaks lite.








Tråkigt nog tyckte jag inte smaken blev bättre med mjölk, det sträva är fortfarande ganska ogenomträngligt och jag hittar inga andra smaker utöver den mest basala svart te-smak man kan tänka sig. Så dumt.

Nej, det blir inget ytterligare inköp av detta te utan jag letar vidare.








*=ett ämne jag återkommer till senare idag då jag begåvats med en påse smaksatt grönt från sagda företag...

2011-10-01

Kallbryggt Uji Gokujo sencha.

jag lyssnar på...You can't judge a book by its cover från Sukima Zakura to uso no machi OST~Sakurano~


När jag nu ändå står här med ett inte allför upphetsande sencha så kan jag ju lika gärna ploja loss lite med det, non?

Ergo, kallbryggning. Metoden jag fått att funka är att mäta upp teet, slänga på en isbit eller två och sedan hälla på en för temängden avpassad mängd riktigt kallt vatten. Sen låter man det dra sisådär sju minuter. Reservation för personlig smak, men det är en utgångspunkt att hålla sig i. :)

Tror jag ska avverka en och annan liten bit yōkan jag haft liggandes ett tag till detta. Ibland är det gott tycker jag, ibland bara toksött och alldeles för slibbigt.



Trevlig första oktober!



(Och teet? Tja, det blev ungefär detsamma som bryggt på vanligt sätt, fast aningen lättare att stå ut med. Dock samma dävna anstrykning som tidigare.)