2012-01-31

En trevlig överraskning.

i min iTunes...受難曲(Junan Kyoku) från Antique Bakery OST


Hade några paket att hämta ut från COOP idag, bl a ett från Canton Tea Co då jag blev nyfiken på deras egenpressade pu erh häromsistens. Beställningen var på två 10g provpåsar, sagda pu erh samt ett long jing. Sådana småpåsar kan ju inte rimligen ta någon större plats, så döm om min förvåning när postkassörskan lämnar ut det här paketet:



Förvirringen steg ytterligare när jag öppnade kartongen och fann det här:




Min första tanke var givetvis att a) något blivit fel eller b) butiken skickat nån sorts GWP* som de inte berättat om.

Men skickar man en hel bing utan vidare? Kakan väger 250 g och när jag lade min order var det inga 15% rabatt 0_o


I det lilla röda kuvertet låg utöver det en voucher på £5 om beställningssumman uppgår till minst £10(på anledning av att det nu är Drakens år).



Jag begriper ärligt talat ingenting men är glad och lite förvånad. Om det nu är med flit-låt oss hoppas de inte saknar en kaka nästa gång de har lagerinventering :O

15% rabatt-erbjudandet pågår till den 7 februari om jag förstått rätt.


*=GWP, eller Gift With Purchase, kanske inte så vanligt i tebranschen?

Om lagom dricktemperatur.

morgonens soundtrack-Chiyo teki fantasy från Azumanga Daioh OST-Omatome Ban-CD2


Är inte helt säker på om det var läsandet av uppgiften att strupcancer är vanligare i norra Iran-där man dricker mycket och väldigt varmt te-som fick mig att fundera på det här med hur varmt man vill ha sitt te. Jämför jag med mina vänner är det svalare än de flestas preferenser(de skulle nog säga fesljummet*), jag väntar länge och blåser på ytan för att någon gång få börja dricka. Sörpla och ta småklunkar är inget för mig, jag vill kunna dricka teet som jag dricker annan, kall dryck, fritt och utan att vara rädd för att bränna mig. För varmt te(och mat!) är bara frustrerande. Det gör ju ont!

Nåväl. Efter den där studien i Iran-som på intet vis är ny, den kom 2009-rekommenderades det att man väntade tills temperaturen fallit till åtminstone 65°C innan man började dricka.

65° för mig är lika med brännskador, jag skulle inte ens kunna sippa på det.

Hur gör folk?



Nedan resultatet av en högst vetenskaplig undersökning i det egna hemmet:





Nu var jag kanske inte helt snabb där men jag kom fram till att 45°C är idealtemperaturen för mig. Är det alltför varmt känner man ju inte ens smak tycker jag, vad är det då för poäng med att dricka te?

Synpunkter på det?





*=delar av sagda vänkrets plockar dessutom glatt upp insatsfilter av lera ur kannor med fingrarna när teet har bryggt klart-

2012-01-30

Kenya Kaimosi TGFOP1 från Nothing But Tea.

slölyssnar på...Kokoro no ato-Kosaka Riyu(Mokke OP single)

Jag gillar alltid lite extra när provpåse-systemet är integrerat i butikens sortiment, att man alltid kan köpa lagom till en eller två provomgångar utan att känna att man tar en jätterisk. Om teerna är dyra är det ju synnerligen bra, men oavsett prisklass är det ju skönt att veta att man inte plötsligt står där med ett hekto eller kanske mer av något man helst hade velat slippa.



Nothing But Tea är en sån butik, också den en upptäckt från i somras när jag dammsög nätet på afrikanska teer. Den gången blev det just ett antal små prover, som synes tycks standarden vara 10g/påse. Smart touch där med bäst före-datumet!
Minns inte hur snabb leveransen var den gången, men jag köpte en bok av dem för nån vecka sen och den dök upp imponerande snabbt.

En notering till om köp-proceduren, om du som jag skall till att betala via PayPal så kommer du inte se någon fraktavgift ens när du klickat dig in på PayPal, men det är bara att okej:a köpet så tas du tillbaka till butiken som nu upptäckt att du inte bor i Storbritannien(i många fall är frakten gratis där) och då har lagt på frakt, så då godkänner man igen och slutför.


I vilket fall som helst, Kaimosi TGFOP1 är ämnet för dagen, ett te jag inte vet det minsta om, plantagen är liksom de allra flesta i Afrika obekant för mig och NBT har inte mycket till beskrivning att ge.




Doften i påsen är rejält fruktig, inte komplex men tja....fruktig. Vad för sorts frukt? Som så ofta tänker jag omedelbart 'druvor' i det här läget men jag försökte hitta något mer nyanserat. Men nej, det gick inte idag. Antingen är det jag som inte kan sätta fingret på vad det är jag känner eller så luktar det faktiskt druvartat. Eller iallafall något liknande. Torkad frukt.

Smaken är sträv med en liten aning citrus när jag provdricker lite. Inte oäven men inte så jag faller baklänges heller. Balanserar farligt nära anonymt, tråkbittert frukostte men jag känner nånting aromatiskt en bit in som höjer det hela ett snäpp.
Med lite mjölk kan jag känna det fruktiga även i smaken, även om det inte är dominerande. För en kort stund tyckte jag mig uppfatta något aningens, aningens choklad-aktigt också, men det är nog ingen anledning att rusa ut och köpa det här teet.




Jag tycker det hela känns prisvärt ändå, även om det kanske snarast ligger i underkant för de £5.90 man får betala för 100 gram, det är trevligt att dricka till ostmackan och det finns lite nyanser att upptäcka för den som vill-men jag vill nog inte dricka det varje morgon.



2012-01-29

Nok Cha från Postcard Teas.

i min iTunes...Chikyuu kyoudai~Atari Kousuke

Dags att brygga det fantastiska, fantastiska koreanska gröna teet jag köpte på Postcard Teas i höstas.
Sa jag fantastiska?




Om teet i sig fanns inte mycket information, varken på påsen eller på butikens hemsida, endast ett namn på odlaren. Ett försiktigt mail till Postcard gav vid handen att teet är skördat på sommaren-daejak, och att den mr Ha man köpt det av har sin farm i Hwagae, i Jiri mountains. Just nu är det inte i lager men jag vill minnas att jag betalade omkring £7 för 50g.

Till första bryggningen mäter jag upp 3,5 g blad och ställer vattenkokaren på 80 grader. Intressant nog fick jag instruktioner om 80-85° i butiken, på hemsidan uppger man 70°. Får prova båda och se.

Märker att jag känner mig lite nervös, tänk om jag inte får fram den smak och arom jag upplevde i butiken?

Häller på vattnet, det får dra 3/4 minut eller däromkring.

Doften är som inga andra teer jag någonsin druckit(bortsett möjligen det enda gula te jag provat), det doftar MYCKET och förbannat gott faktiskt. Det finns en torr känsla i doften som jag finner väldigt tilltalande.




Knäckebröd(Wasa Husman), havrekaka och något flyktigt som jag uppfattar som 'fisk', dock inte på samma vis som de japanska gröna kan dofta fiskaktigt på ett sätt jag skulle kalla dovt utan lätt, lätt och lite torrt.

Doften är det allt överskuggande just nu, smaken är mild och något lite mer fiskig. Någonting på tungan som gör den en aning...inte bedövad, men det känns lite skumt. Något slags tungkviller, associerar till kolsyran man kan få i en fot man suttit för länge på t ex.

Sänker till 70° inför andra bryggningen. Det är ju bara att laja på liksom. Mindre bröd, aningens mer...fisk/grönt. #3 kördes på 80° igen, den blev faktiskt godare än tvåan.

Tror jag testar någon sorts porslinskärl till nästa gång dessutom, utifall min kyusu dämpar smakerna.

Så, dag två plockar jag fram den minsta lilla blåvita jag fyndade på Tradera. Den rymmer 2 dl men jag ville ha samma bladmängd som första gången så jag fyller inte kannan med vatten ända upp(kyusun är mindre).

Samma bryggtid, temperaturen sänkt med tio grader. Doften är fortfarande fantabulös men saknar fisk-inslaget. Smaken likaså, det är bara brödigt och rostat, spannmålsdofter hela vägen. teet är friskt, rent, enkelt och självklart.
Eftersmaken börjar blygsamt men växer utan att bli påträngande.

Andra omgången, 10s och sen ur kannan, doftar mindre bröd och har en aning av 'savoury'-umami. Det vattnas i munnen. Smaken är dock lite....tangy. Ett slags skärpa som inte helt harmonierar med övriga intryck...det blev nog helt enkelt en aning överbryggt. Oklart också om te skördat såhär sent är tänkt att bryggas flera gånger?

Första omgången är dock väldigt fräsch och jag tänker att det här skulle jag ju kunna dricka hela dagarna. Även på sommaren.
En försiktig sötma-nej, det är fel ord-värme i smaken framträder varefter teet kallnar i koppen.




Kanske är det bästa att helt enkelt bara dricka första koppen av det här teet, men jag vill ändå rekommendera det, för den fina aromen och rena smaken. Jag hade definitivt en trevlig stund, det känns otvunget att dricka och om ett te skördat såpass sent kan bjuda på upplevelser som denna så bådar det mycket gott inför finare bladkvaliteter. Stay tuned.



2012-01-28

Om anthocyaniner och te.

Jag hade ju utlovat en post om anthocyanin så här är den. Feel free att snabbspola förbi. ^^

När jag började dricka te i elvaårsåldern och fortfarande när jag blev medveten om vad det ansågs göra med kroppen så var te och kaffe något man egentligen skulle undvika, de innehöll massa otäckheter som koffein och "garvsyra" och förkortade förmodligen ditt liv om du dristade dig till regelbundet bruk. Folk som fick hälsoråd och kändisar som gick på diet undvek vitt bröd, mjöl och kött samt kaffe och te.

De där dieterna lät oerhört deppiga.*

Numera har ju även kaffe fått sin upprättelse.

Hursomhelst, min tedebut föregick svenskens upptäckande av grönt te och dess nyttighetsaspekter med flera decennier. Hälften av mitt teliv var förknippat med viss oro inför att jag hällde i mig något som inte var bra för mig, men viljan att dricka te vann varje gång. Och tur var väl det?

För att reda ut begreppen lite så kan vi säga såhär: anthocyaniner är en sorts polyfenoler som är en sorts antioxidanter. Antioxidanter binder fria radikaler i kroppen och tar på sig en molekyl som annars skulle reagerat-oxiderat med något i kroppen.
De är m a o bra för hela organismen skulle man kunna säga, bromsar åldrande. I och med detta var skönhetsindustrin förstås snabba på bollen och det kom ut allsköns krämer, serum och schampon med exempelvis vitamin E(en mycket kraftig antioxidant) eller just grönt te.

Personligen undrar jag dock hur mycket såna ämnen gör i den formen, tror man får mycket bättre nytta av att äta rätt grejer och tillföra antioxidanter, vitaminer och sådant den vägen. Inte minst för att de är mindre processade så.

Nå. Anthocyaniner-som är färgämnen, de ger t ex blå vindruvor dess färg, blåbärens och andra mörkt röda, lila eller blå frukter och grönsaker likaså, har alltså fått rampljuset på sig just för att de är antioxidanter. Dock är det osäkert vilken, om ens någon, effekt man får av att konsumera anthocyaninrika livsmedel. Mer forskning krävs, skulle jag tro. Man ska kanske vara skeptisk mot påståenden om att teer som det jag drack häromdagen och det kinesiska jag ska testa framöver har några speciellt fantastiska egenskaper.

Däremot innehåller både svart och grönt te ett flertal andra polyfenoler; theaflavin och catechin är väl de mest väldokumenterade och vars positiva effekter kunnat påvisas. Jag antar att te av högre kvalitet som processats på ett sätt som främjar bevarandet av ämnena bättre innehåller mer av dessa ämnen, men jag hävdar inget som fakta.

Theaninet, eller L-theanin, är dock en aminosyra och efter att ha snabbläst lite så undrar jag om det inte möjligen skulle kunna spela en roll i upplevelsen av det mytiska, mystiska cha qi. Men vad vet jag... ;)

Slutsats: drick te för att det är nyttigt om du vill men var än så länge skeptisk om någon som säljer purpurte påstår att det har några särskilt fantastiska egenskaper.

Här finns en bunt intressanta fakta för den som vill läsa vidare. Min k. moder-som förmodligen skulle kunna börja jobba som dietist imorgon trots avsaknad av utbildning-rekommenderar även boken Färgkoden av förf Joseph, Nadeau & Underwood.





*=motsäger mig inte poängen av att hoppa över vitt, processat mjöl och framför allt inte köttet.








2012-01-23

Purple Tea of Kenya från Butiki Teas.

i min iTunes...果実 från Rewrite OST 1


Purple tea, eller, om man nu ska använda ett svenskt ord...purpurte?(jag är osäker på om det ens finns ett svenskt ord) är rätt nytt på marknaden åtminstone för mig och eventuellt kanske västvärlden i stort. I Kina har buskar med mörkt röd/lila toppskott förekommit länge i vilt tillstånd. Exakt hur utbrett det är att göra te av dem vet jag dock inte.

Intresset i väst för denna typ av te tror jag har till stor del att göra med de höga halterna antocyaniner, en sorts antioxidanter vars betydelse för hälsan uppmärksammats mycket på senare år. Jag ska dock inte tråka ut någon med nyttighetsföreläsningar, det kan vi lägga i en annan post som enkelt kan hoppas över av den som så önskar ;)

Mitt eget intresse (förutom "hur smakar det här då?") ligger i det udda, här har vi ett te från en lite annan varietal än de jag vanligtvis dricker, och jag har en dragning till det lite udda. Tror det är nån sorts samlargen som spökar...

I alla händelser är detta provpåse fyra av fyra från Butiki, och jag visste på förhand att den här typen av te kan ge rätt bittert resultat om man inte ser upp, så här har jag varit försiktig och inte helt följt brygginstruktionen på påsen. Bladen är dessutom som synes rätt smått brutna så vad jag skulle lägga dem i för att slippa så mycket bladbitar i koppen krävde lite fundering.





Värmde vatten till 70° och väntade en kort stund, hällde i först blad och sedan försiktigt i med vattnet, tre minuter fick räcka.


teet har en lite svårbestämbar färg, lite black och jag skulle inte kunna säga vad det var om jag inte redan visste

Både blad och te doftar obestämbart grönt, ingen speciellt upplyftande arom utan tråkigt standardgrönt. Nu är väl inte en minipåse som denna det mest optimala förvaringssättet heller, och jag vet ju inte vad bladen varit med om innan de kom till mig, så en färsk förpackning av större storlek bjuder eventuellt på bättre upplevelser. Enligt Butiki är teet framställt på ett vis som mest påminner om hur man förfar med grönt te, och jag håller med om att det är vad jag tycker det smakar.

Men jag kan inte säga att jag tycker det var speciellt gott eller kul, det är mest av allt bittert, först som om det bryggts för länge eller på för hög temp, senare framträder en mer ren beska olik annat te, och inget jag känt i ett te tidigare. Att tillskrivas anthocyaninerna skulle jag tro.



Till sist kommer eftersmaken som dock är rätt trevlig(och salivproducerande! det var nytt...). Men att dricka detta på mer regelbunden basis är inget som lockar utan att ha mer blad att experimentera med så jag kan hitta en bryggmetod som funkar.

Yunnan Sourcing säljer emellertid purpurte, både pu-erh och 'vanligt' varav jag köpt en liten påse av detta.

Fortsättning följer!

2012-01-22

Fem fina från Japan.

och här lyssnas det på...Toki~Matsu Takako. Ending theme från thrillerserien Tōbōsha.

Det finns ofta fina chataku-set ute på ebay. Ofta kostar de alldeles för mycket.

Drömmen vore ett set i tenn eller silver, runda eller fembladiga som plommonblom, och med de fem gosekku-växterna på matsu(tall), momo(persika), orkidé(shobu), take(bambu) och kiku(krysantemum).
Trist nog verkar de vara hett eftertraktade så än har jag inte lyckats vinna en sån auktion.

Men jag vann nåt helt annat!



Det enda jag kan läsa på etiketten är det i svart, där står "Aizu" vilket jag antar syftar på prefekturen med det namnet, känd för sina lackarbeten. Nu tror jag ju inte att detta är några ovärderliga grejer utan gissar på en presentask, kanske köpt som souvenir och därefter stoppade i ett skåp, för de verkar aldrig ha varit använda. Synd, för jag tycker de är vackra. Enligt säljaren skall de vara av cederträ.




de är vackert djupröda och känns gedigna att hålla i, har en viss tyngd



Motivet föreställer de små pappers(och även tyg..?)-knutar jag sett förekomma här och där, jag antar att de har någon sorts mening som dekoration, kanske som symbol för en speciell årstid eller bara för att de bringar tur. Måste fråga någon som vet, japanskan börjar om ett par veckor, kanske min lärare kan svara.



2012-01-17

Green Jade från Butiki Teas.

just nu spelas...Here we go~Rashaan Ahmad & Kero One från Mellow Beats, Rhymes & Visions




Det här är den tredje av de fyra provpåsar som kom med paketet från Butiki Teas.
Teet verkar inte finnas i webshopen så jag vet tyvärr inte så mycket mer än att det är ett grönt te. Mina ytterst begränsade kunskaper i kinesiska fick mig att gissa på att ett alternativt namn skulle kunna vara Cui Yu-men de sökresultat man får då pekar på oolong.
Kanske någon har mer information? Upplys mig gärna!


det syns knappt på bilderna men små fina silkesartade hår svävar runt i kannan




Nåväl, jag värmde vatten till de angivna 80°C och lade bladen i en liten kanna.
Tänkte att jag håller tiden i huvudet och tar lite bilder under tiden men blev så koncentrerad på det att jag inte kan svära på att det verkligen blev fyra minuter.

Torra doftar bladen nästan ingenting, varma och blöta ger de ifrån sig en mycket grönsaksaktig doft, jag hinner även få en association, tänka "jul" och blir sedan tvungen att dra många djupa andetag med näsan i kannan för att försöka sätta namn på det. Kryddpeppar?

I sådant fall en av de mer otippade saker jag känt i tesammanhang.




kannan på bilderna är en sån här från Dragon Tea House, modellen rymmer 200 ml och jag kan inte nog rekommendera dem, är inne på min andra och de är banne mig bra till nästan vad som helst


Smaken är mer rent tebetonad(eller så är det den här fördömda förkylningen som sabbar mitt smaksinne så jag inte känner några finare nyanser. Dang.) men riktigt trevlig, med en framträdande eftersmak utan påträngande beska, bara gott. Kommer inte ifrån det där med renheten i smaken, den får mig att tänka på klara vatten, små skogsbäckar osv.







Lustigt nog kommer grönsaksdoften igen om jag luktar i kannan, ur koppen kommer inget sånt. Vad jag förstår kan olika former på vinglas göra olika saker med ett vins doft, kanske är det detsamma här? Koppen är vidare, öppnare medan kannans övre kurva liksom stänger in en aning?
Eller så svävar jag ut i rymden nu, på en gammal cykel.


Det blev lite bildspam idag men man får ta det ljus man får så här års!

2012-01-16

Kosabei Estate TGFOP från High Teas.

jag lyssnar på...Rewrite~Psychic Lover från Rewrite OST. Ja, man vaknar iallafall.


Jag minns inte riktigt längre vad det var jag var på jakt efter när jag fann den engelska webbutiken High Teas.  Det kan ha varit afrikanska teer i största allmänhet eller kanske nåt helt annat.

I vilket fall hittade jag några sorter jag ville prova, ett av dem är dagens frukostte. Har druckit det i några dagar nu, det tycks vara ett av de där teerna som är svårt att få någon ordentlig smakstyrka på, eller så är det jag som fegar med bladen. Idag fick jag dock lite andra förnimmelser.

Har bryggt det både ensamt och blandat med teet från Luponde.

Doften i burken är ytterligt ren, inga övertoner av frukt eller annat, det doftar helt enkelt 'bara te', men på ett bra sätt. Bryggt har detta den typiska vällingdoften-någon gång ska jag försöka mig på att undersöka det där lite närmare.
Svart te från andra länder än Kina faller för mig ofta inom en av följande kategorier när man luktar på det nybryggt; antingen har det en egen, lätt igenkännlig doft som t ex Darjeeling, för en annan grupp är de mest framträdande intrycken välling eller cigarettaska. Ingetdera lockar mig sådär överdrivet värst, men det ger en liten fingervisning om vad man kan förvänta sig av smaken. Och kvaliteten?


Intressant nog doftar de blöta bladen citrus!

Nu vill jag ju inte döma detta på förhand så jag har som sagt druckit det till ett antal frukostar, som så ofta kryper det fram saker man kanske inte märkte första gången. I dagens kopp skymtade jag en lätt maltig ton(iallafall min förståelse av smaken, det är inte helt lätt. Öl dricker jag inte heller så parallaller med det faller, liksom) och en trevlig bitterhet som inte gick överstyr. Sött är det inte men där finns en värme jag gillar.
Tog lite mer blad än jag gjort tidigare så det kan eventuellt vara anledningen till det.




Så som jag bryggde-basic 95° och 3 min-ger det inte heller ifrån sig den där beska, munskrynklande upplevelsen utan går t o m för mig att dricka utan mjölk. Nu är jag ju dock för alltid förstörd av den engelska tetraditionen så efter de första klunkarna i testsyfte så tillsatte jag min lättmjölk.
Det övergripande intrycket är ett neutralt men balanserat te. Och det är ett bra betyg.




Det är alltid lika kul att upptäcka nya saker i ett te...eller för den delen i nästan vad som helst. Den där skivan man köpte och lyssnade på en gång och inte tyckte var något speciellt, för att sedan plocka fram ett halvår senare och inte begripa hur man inte hört allt det där jätte-jättebra innan.
Hans Arnold-bilderna jag var fascinerad av som liten för att det alltid fanns nya oknytt att upptäcka för den som tittade tillräckligt noga. Und so weiter.




Man fick vara lite enträgen för att få fram information om Kosabei, men det ser ut att vara en del av en större plantage som heter Tinderet(Place of Lightning), grundad 1956. Ett vackert namn på en tegård som enligt uppgifter skall ligga på omkring 2130 meter över havet. Det produceras även ett grönt "dryer mouth*"-te som jag gärna haffar vid tillfälle, och på Kosabei tillverkas grönt efter japanskt tillvägagångssätt d vs ångat snarare än wokat.

Tinderet har Fair Trade- och Ethical Tea Partnership-certifiering, High Teas tar £3.50 för en påse med 100g.


Stötte på flera ställen på fraser beskrivande Kenya som "teernas Toscana" men jag hittade ingen förklaring till vad man egentligen syftade på-är det månne en vinreferens? Eller en klimatbeskrivning?
Utan bakgrunden blir det bara en pittoresk men vilseledande fras som ska locka till köp- jfr "teernas champagne", detta misshandlade uttryck.
Fy skäms den som droppar den raden och sedan vill sälja på oss ett trött sommarskördat te. Det är inte champagne, det är knappt ens Champis.



*=Namnet syftar tydligen på att det packats som det är, utan att sorteras/graderas, utan bara tagits direkt ur maskinen.

2012-01-13

2010 Feng Qing 'Grade 1 Mao Jian' från Yunnan Sourcing.

jag lyssnar på...巫女(Miko) från Star Driver OST 1(och den som tycker det blivit mycket SD på sista tiden har alldeles rätt)


Okej, nu blir det lite pinsamt igen. För att skriva den här posten fick jag gräva djupt i min purchase history på eBay för att ens hitta rätt namn på teet, för på förpackningen står inte mycket med skrift jag kan läsa. Köpte påsen den 28 oktober 2010. Öppnar den alltså nu.



Priset var $8.90 för 200 g så det var en billig penning för vad jag antar är ett trevligt vardagste. Har inte hittills fått nåt jag tyckt varit skräp från YS, så jag antar att så inte heller nu är fallet.
Det är alltså något slags enklare svart te av Yunnantyp, men det doftar inte dumt när jag river upp påsen för att hälla över i en mer användarvänlig burk, och viss andel knopp skymtas. Skulle säga att det doftar lite frukt-plommon/druvkärna, och lite rökigt. Kanske även kola..?


Väldigt fin förpackning i mitt tycke. =)

I och med att det köptes för så länge sedan finns inget kvar hos Yunnan Sourcing(detta tycks vara det närmaste man kommer), men den som så önskar kan få ett prov av mig. Lämna en kommentar.

Testar en bryggning med 95-gradigt vatten och sisådär 1.5x den mängd blad jag vanligtvis skulle tagit till min lilla glaskanna, så det blir någon slags halv-gong fu-proportioner. En minut får det dra. Doften på det nyss bryggda teet är omisskännligt Yunnan-aktig. 




Det kunde gott och väl fått dra lite till, men smaken är mjuk, vänligt söt och har en fräschör som tilltalar. Med några ingefärskakor från F&M lyste det upp årets gråtristaste dag avsevärt.
Två bryggningar till blev det på den omgången blad, en på en minut och den sista på två.

Den gången dracks det alltså utan mjölk, bryggt som jag oftast gör på morgonen(rejält med blad och liberal inställning till bryggtid-hellre för länge än för kort) och med mjölk i är fruktigheten tydligare, vad för sorts frukt det lutar åt är svårare att beskriva. Torkad variant, någonting associerar till den sorts fruktsmak som kan komma ur choklad, dock ej röda bär-variant, det är nästan ingen syra i detta.

Jo, någon form av kakao-association är nog det närmaste jag kommer.

Ett trevligt te men som första kopp på morgonen föredrar jag sorter mer åt Ceylon- eller Assam-hållet, inte bara för smakstyrkans skull, de fungerar även bra med det som äts till utan att försöka sno showen.

Reserverar detta för tillfällen då det kan drickas ensamt, jag tror jag får ut mest av det på det viset.

2012-01-10

South Korean Green från Butiki Teas.

i min iTunes...Hohoemi no moto från Sketchbook ~full colour's~ OST

Ännu en av de där enportions-proverna från Butiki. Jag hade redan innan bestämt mig för att dricka detta ur min hira-chawan jag köpte i somras.

Följde temperaturangivelsen på påsen*, i övrigt värmde jag bara skålen lite, hällde upp vatten och släppte ner påsens innehåll i vattnet. Det stod 2-3 min som bryggtid så jag väntade en stund och plåtade loss under tiden, ljuset försvinner fort nu.



Det doftar milt om ångan som stiger upp och påminner mig om Bi Luo Chun.
Smaken är väldigt clean, lite nötig men utan att dra åt några extremer smakmässigt. Ett rent och enkelt te, hederligt och vardagligt, vilket absolut inte är något negativt i det här fallet.  Tvärtom.




Eftersmaken stannar kvar utan att vara påträngande.

Efter en stund hällde jag på lite mer vatten, det hade hunnit svalna lite i kokaren så det fick bli den temp det blev. Det är lite avkopplande att dricka såhär kravlöst, det får bli som det blir. =)


och så lite närbilds-blad-pr0n ;)



Det här dricker jag gärna fler gånger, bryggt på olika sätt.

Teet kostar $4.75 för 1oz/30g och finns längst ner på sidan här.



*=180°F. cirka 80°C

2012-01-06

Malawi White Peony från Butiki Teas.

jag lyssnar på...Komorebi no contact från Star Driver-Kagayaki no Takuto


Med min order från Butiki kom flera prover, några jag fick välja, några som plåster på såren för att Ceylonteet försenade ordern. Jag störde mig inte på leveranstiden, som köpare från Sverige vänjer man sig ju snabbt vid långa leveranstider, men visst var det en vänlig gest.
Idag dricker jag ett afrikanskt White Peony, intressant vore kanske att veta vad för sorts buskar de plockats från, men hur som haver är de från Afrika. Provet räcker bara till en kopp så någon fullständig recension blir det inte av detta, utan lite snabba intryck. Jag har inte druckit mycket vitt te i mitt liv alls, definitivt inte tillräckligt för att komma med några mer ingående uttalanden, men några ord om smaken och bilder på bladen kan jag stå till tjänst med. Håll till godo.






Torrt doftar det knappt alls, medan man brygger utvecklas en svag doft som jag tycker är välbekant, kanske lite mer fruktig och mindre hö/kumarinaktig än förväntat. Smaken är trevlig, inte kanonstark, lättare än vanligt och teet känns liksom 'tätt' i munnen, som bomull eller så. Egentligen inga särskilt utstickande smakförnimmelser, det är gott men man ramlar inte av stolen.












Dock fanns där ett trevligt litet tungkviller som förhöjde det hela. Jag bryggde som det står på påsen, 185°F är lika med 85°C. Vill man beställa kostar det $9.50/oz(30 g), eller $5 för halva den mängden. 
Tycker detta te var helt okej att sörpla en eftermiddag med datorpyssel och andra odd jobs(spika fast kabelklämmor i vardagsrumsgolvslister, någon?).

2012-01-05

Earl Grey Excelsior från Tea Palace.

i min iTunes...Dareka ga Kimi wo Matteiru ~ Yuugure no Machi de från Kure-Nai OST



Tea Palace är en riktigt trevlig tebutik i Covent Garden, jag skrev några rader om den här och jag vidhåller att den är värd ett besök om man ändå är i London.




Deras Earl Grey Excelsior kan man nog dock hoppa över. Först hade jag velat köpa en variant kallad Delicate Earl Grey men den var slut så då var det bara att välja nåt annat om jag ville få nåt med mig hem-och det ville jag ju. Målet är att prova så många olika EG jag bara kan i min jakt på ett jag kan leva med länge.






Excelsior-varianten skall vara ganska smakstark och kraftigt parfymerad men jag tycker den känns högst ordinär, det är svårt att urskilja någon karaktär på basteet utan det smakar mest liksom...grumligt. Eller dammigt, lerigt. Grått. Bergamotten finns ju där och skall vara riktig sådan men inte heller den förmår lyfta detta utan jag tycker tyvärr det var riktigt tråkigt. Det blir som pasta kokt utan salt, rostbröd utan smör eller vadhelst du vill som uppfyller baskraven men saknar oomph. M a o ganska flärdfritt, och eftersom jag tycker morgnar i sig är rätt flärdfria som upplevelse kommer inte detta att bli mitt go-to. Nepp.

Doften är dock rätt okej även om jag reserverar mig just idag iom en envis förkylning.*





Själva teet är aningen grumligt att titta på som synes, även om ljuset inte var det bästa idag.

Smaken är...tja, det smakar te men det fattas mycket övertoner och komplexitet, det blir mest en onyanserad, ofokuserad soppa. Det smakar vadmal istället för silke om man får dra till med en helt orelaterad parallell.

Jag köpte minsta storlekens burk, den innehåller gissningsvis cirka 50 g och kostade £4.25. Om jag återvänder så kommer jag iallafall prova andra sorter, detta har inte avskräckt mig från butikens övriga sortiment.







*=i skrivande stund är jag inne på sista 1/4 av burken, så jag är ändå ganska säker på mina intryck och mitt betyg