Thé Mélange Ladurée från Ladurée.

...har valt detta som soundtrack idag. Tja, hon flåsar ju lite franskt iallafall?

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig.
Ett av målen under min Londonresa i höstas var macaron-meckat Ladurée, med sina fina, fina askar och mumsiga bakverk.

Vad jag inte visste innan var att Ladurée även saluför lite te, på varje filial jag var inne på fanns några burkar på hyllorna och eftersom macarons har rätt begränsad hållbarhet så tänkte jag att en sån burk kanske var en trevlig souvenir. Jag valde företagets egen teblandning, tänkte att den kanske var lite representativ också.

Skulle kanske ha tittat noggrannare på burken för jag upptäcker senare att det var ju smaksatt te! Läser man innehållsförteckningen ger det vid handen att det är Ceylonte, rosenblad och aromer av apelsin, vanilj, "caramel"-vilket torde vara typ knäck/kola, kanel, bergamott och svartvinbär.
Jag var nog lite oförsiktig för många, många ställen i London där man kunde få te-vare sig det var torrt i lösvikt eller serverat i kanna-hade sin egen blandning men de var såvitt jag kunde se rena teer. Inget aromtjafs.

*sur*

Det luktar inte speciellt kul ur burken heller när jag lyfter på locket för att öppna innerpåsen och provbrygga. Det luktar gammalt och syntetiskt, ett sött sammelsurium. Eller gamla doftljus från Ö&B. Nånting påminner mig om hostmedicin. Urskilja enskilda dofter var lögn.

är det en bit apelsinskal jag skönjer där nere?

Med hopp om att ytterburken av papp kan gå att av-stinkas häller jag upp teet i en annan burk av plåt som inte tar åt sig smak eller doft. Det luktar aningen bättre i påsen, inte gammalt utan lite fräschare överlag.

Bryggde en snabb första omgång en kväll innan jag skulle till jobbet bara för att testa lite, en duktig mängd blad i liten glaskanna. 95 grader i nån minut första vändan.
Det är visserligen inte bittert, rätt mjukt med viss munkänsla men det övervägande intrycket när jag tar en klunk är att det smakar papp.

Parfymerad papp.

teet ger ett rätt grådaskigt intryck upphällt såhär för granskning

Inte så värst lajbans baste med andra ord och när jag granskar de blöta bladen är det påfallande mycket stickor och strån, antar att det är bladstjälkar och det rimmar illa med lyxiga  burkar och gamla ärevördiga varumärken(Ladurée grundades 1862, 1930 kom de berömda macarongerna). Fnys.

Nåja, som slödrickarte duger det men jag har svårt att känna att jag kommer sträcka mig efter det här teet särskilt ofta, det påminner för mycket om konstiga fruktblandningar av okänd kvalitet som jag haft slängandes i skåpen under min karriär som tedrickare. Nog med sånt nu.

ironiskt nog var de använda, blöta bladen det som luktade godast: tydlig apelsin, rätt fräscht =_=

Synd på så rar burk.

Imboolpitia Estate OP1 från High Teas.

ur dagens spellista: Iza shoubu!~Nakajima Nobuyuki, en låt från Tamayura~hitotose~ OST


Jakten på det perfekta morgonteet går vidare...

 Förutom att jag just insåg den totala bristen på Assamteer här hemma så är det också rätt sällan jag har speciellt mycket Ceylonvarianter i skåpet. Synd, för jag gillar Ceylonte. När det är bra är det en utmärkt ledsagare till såväl salta som söta saker och de dagar man inte känner för alltför stora utsvävningar.

Här en sort som jag naturligtvis precis upptäckte inte finns i High Teas sortiment länge(eller åtminstone för tillfället). Typiskt. Ber om ursäkt för det.

Fick betala £2.50 för 100g, frakt för 3x100g te gick på £6.

Det doftar mjukt och liksom lite tjockt om det här teet när jag sniffar på det i burken jag hällt upp det i. Neutralt men något slags svagt fruktig underton, kanske lite...läder? Trivsam, enkel tedoft. Första gången jag bryggde blev det våldsamt mörkt på väldigt kort tid, något jag inte var beredd på även om smaken inte alls led särskilt mycket av det efter att jag tillsatt mjölk, alls ingen rivighet eller beska. Morgonen efter var jag lite mer med i matchen så jag drog ned på blad och vaktade tiden noggrannare.

Imboolpitia(eller som det står på den tryckta etiketten på påsen-Imboolitia. Viss oklarhet råder) är en plantage som ligger tedistriktet Kandy, ett område nästan exakt i mitten av ön Sri Lanka. utöver detta vet jag inte mycket, googlar man kommer det mest upp träffar från te-grossister och liknande.

Smaken är inte särskilt komplex eller upphetsande som så, det är basic ceylonte hela vägen men utöver en släng av citrussyra-som jag personligen inte gillar så värst-inga större fel på smaken. Ytterst vardagligt te men jag gillar att det går att brygga starkt, bra de dagar man behöver lite extra övertalning för att komma igång. Jag kommer säkert använda det i improviserade blandningar också. Men som sagt, pass på med bladmängd och/eller bryggtid så du inte får ett odrickbart te...

Organic Ceylon från Butiki Teas.

i min iTunes....Sayonara iro wa blue~Yano Maki


Ok, nu var det faktiskt skamligt länge sen jag skrev nåt här. Inte ens årstidens trötthet och mentala ide ska hindra mig idag, inte ens det!

Dagens övningar hamnar i ligan 'teer sparris använder som morgonte' och kommer från en för mig ganska ny webbshop, Butiki Teas. Är inte helt säker men jag tror jag hittade den via Gongfu Girls twitter, hon säljer deras teer i sin egen tebutik Phoenix Tea Shop. På ett eller annat sätt fick jag hursomhelst höra om ett annat av deras teer som verkade helt fantastiskt-lugn, vi kommer till det vid ett senare tillfälle-men jag gillar att dammsuga en webshop och kika så man inte missar nånting intressant och kanske framför allt för att göra frakten mer värd priset. =)
Hos Butiki Teas betalar man via PayPal men den frakt som anges i shopen stämmer inte utan räkna med ett påslag. I mitt fall landade det på ca $10 extra utöver köpesumman.

Dammsugandet uppenbarade ett organiskt odlat Ceylonte så jag slog till på 1oz/30g.

Bladen är ganska mörka och jämna till färgen, skymtade en enda tipp men doften var tydlig och klar med den för mig karaktärisktiska 'bara te'-känslan som Ceylonteer har. Jag tog en vad jag trodde var lämpligt dimensionerad nypa och lade i liten glaskanna, hällde på 95° vatten och lät det dra i två minuter. Utan mjölk en aning bittert, strävt på tungan men utan tungkviller, mer som...kaffe? Dock väsentligt mycket godare än det eländiga fuktskadade snabbkaffe jag hällt i mig på morgnarna(eller ja, elvatiden... :$ ) för att över huvud taget orka upp.

h0ly cr@p! sol! sjsshfhfkflö 

Doften är dock fortsatt trevlig, påminner om Tehuset Javas Waulugalla Silver Candy jag testade sent i somras, men kanske inte fullt så kryddigt. Med en aning mjölk klipps de värsta bittertopparna och man får ett neutralt frukostte. Inga större sensationer men jag hade verkligen slut på öppnade svarta grejer att dricka till morgonmackan, nu är det verkligen dags att göra en djupdykning i lagren.

Sammanfattning: varken bättre eller sämre i klassen, man kan lika gärna köpa nåt annat.

Önskar en God Jul i efterskott samt hoppas att nyåret blir trevligt!

Ceylon FOP Waulugalla Silver Candy från Tehuset Java.

jag lyssnar på...Handsomeboy Techniques 'Beside the fountain'

Tredje gången gillt!
Två gånger har jag försökt köpa det här teet, en gång på nätet och en gång i butik, båda tillfällena har det varit slut på Tehuset Java, vilket varit lite frustrerande.

I tisdags var turen med mig så jag högg ett hekto och sprang hem med ett hårt grepp om påsen. (Lögn. Hasade med sällskap långsamt vidare neråt stan på jakt efter vatten eftersom jag klätt mig för det regntunga väder som rådde hemma när jag gav mig in mot stan. Skulle snarare behövt solglasögon istället för det paraply jag övervägde att ta med mig. Det blev skitvarmt och sommar...strulväder.)

Har ingen rationell förklaring till varför jag ville ha det här teet, visste inte ens om jag skulle förvänta mig vitt te som sådant brukar vara(men det namnet så), men det känns knappast så:

har lite reservationer mot att skriva att någonting i bladens doft påminner om blåbär...men det är den association jag får iallafall

Små, smala blad med en och annan silvertip. Fick för mig att det kan vara läge att inte överbrygga.

Inga särskilda åtgärder vidtogs för bryggning, tänker använda detta som ett morgonte så jag gjorde som jag brukar, tog fram en jättekopp och fyllde tekulan. Även den av modell jätte.

nej, det här är inte jättekoppen förstås, men vem säger nej till lite poetisk te-prOn med den uppåtgående solen kastandes sitt ljus genom den bärnstensfärgade drycken...etc etc

Det färdiga teet doftar vällingartat(ett mysterium...varför så många teer har den doften. Hatar välling :S ) med en liten anstrykning av något kryddigt. Även någon sorts fruktig arom kan skönjas om man letar lite.
Utan mjölk är smaken som med alla teer av den här typen aningen-eller olidligt beroende på sort och kvalitet-frän. IMHO. Med mjölken tillsatt smakar det mycket neutralt och milt, på gränsen till att vara lite svårbestämbart. Det behåller den speciella renheten som Ceylonteer brukar ha så, tycker inte det kändes mesigt ändå. det där lilla krydd/fruktiga finns kvar i bakgrunden.

blöta blad post factum

På hemsidan anges priset 59 kr/hg, jag är nästan säker på att jag gav 49 vilket är lite förvirrande. Är det olika priser i butik och på webben eller är det jag som minns fel? Kvittot har jag slängt, dumt nog.

New Vithanakande från Harney & Sons.

jag lyssnar på...Drop me by the stairs~Embee

Dagens morgonte får bli detta Ceylon från HT.




Bladen är små och tunna, rätt homogena i färgen och med en liten andel tips.

Eftersom det här är ett te som jag antar producerats för att bryggas och drickas på västerländskt vis så är det så jag tänker förfara med det. I min loppiskanna på 6 dl la jag en rågad matsked(? ögonmåttat) te och lät det dra i ca 3 min, nyss uppkokt vatten.

Doften ur kannan-bröd och mjuk pepparkaka, rätt överraskande tyckte jag. Även vällingdoften som jag känt från andra teer från Afrika och Sri Lanka.

Min vara trogen dricker jag den här typen av te med mjölk, men jag smakade utan i vetenskapens och konsumentupplysningens namn och aromen är mild och fin...men beskan drar ner tycker jag. Någon som av vana kör mjölkfritt kanske tycker annorlunda. :)
Ingen syra av det slag som ibland uppträder med det beska.




Resten av kannan blev mitt morgonte till min briemacka(börja aldrig med sånt, man fastnar :S ) och dracks med mjölk. Drucket på så vis är det ett trevligt, neutralt morgonte, ganska flärdfritt men utan störande bismaker. Och det är ju vackert så.

Mitt intryck av ceylonteer är att de representerar tesmak i en ganska ren form, inga uppenbara övertoner av frukt/blommor el dyl utan "bara" te. Kanske för att de ingått i miljoner tepåsar genom åren. I England finns ju uttrycket 'workhorse' om något som är pålitligt men inte lyxigt, och jag tycker det var rätt passande för det här teet. Helt okej till vardags, ibland orkar man inte dricka te med alla sinnen fullt påslagna utan vill bara ha sitt te rakt upp och ner utan åthävor.

På den tiden jag arbetade som chokladprovare fick vi bara jobba en timme om dagen, och det var precis vad man orkade med, koncentrationen och den ökade fokuset på smak och doft gjorde iallafall mig mentalt trött. Det blir svårt att ta in och uppfatta nya intryck.

Så nu tänker jag dricka upp resten av kannan i lagom takt och läsa min Peter Robinson i lugn och ro! Hoppas att andra har en trevlig morgon. =)

två habila från NKs teshop

nu spelas: inget men det ligger en katt och smygspinner mellan mig och tangenterna

Det är nästan ruggigt vad avsomnat det har varit på tefronten här i sommar och vidare.

Har framlevt mina dagar med Earl Grey(Harney's Viennese EG som jag föredrog framför deras Earl Grey supreme som var alldeles för in yer face för min smak plus att jag inte begrep poängen med att blanda silver tips i-smaken drunknar ju totalt i bergamotten...)
-för att det är det te jag tycker funkar med äggåkaviar-mackor.

Dessutom billigt Ceylon och en riktigt god Assam från NKs lilla tehörna.

Om deras Ceylon kan sägas att Dimbula OP är helt okej gott för 39 kr/hg(men jag kan minnas fel så ta mig inte på orden 100%) men deras namnlösa(?) BOP för samma pris är en styggelse.

Assam TGFOP #1 Greenwood Estate är däremot riktigt bra i mitt tycke, med en värme och balans i smaken jag gillar.
I burken går doften åt frukt/druvor/druvkärnor när man biter i dem och kanske en aning av lakrits...men jag är lätt snuvig idag i och för sig...

Mycket tips och lämnar fint gyllene damm efter sig när man skopar upp det. Jag inbillar mig att det är ett tecken på bra kvalitet, men var jag läst det har jag glömt. Seniliteten griper omkring sig.
Sjuttionio pengar vill man ha för detta och man kan köpa sämre te, faktiskt.

Tea Bank Estate FBOPF Ex. Spl

nu spelas: här är tyst, faktiskt

Ett Ceylonte från Upton Tea Imports. Har köpt en hel bunt provpåsar valda mer eller mindre slumpmässigt, delvis i syfte att hitta ett bra Ceylon, men jag har inte begränsat sökandet till enbart deras webshop.

Hursomhelst, två från Upton, denna samt Bogawantalawa estate(Läbbig. Don't go there*).

En påse med 15 g kostar $1.50, 125 g $9.80 vilket väl är helt okej, antar jag. Teet doftar riktigt gott när jag öppnar påsen, och fortfarande vid tredje bryggningen, även om detta helt klart inte är ett te som gör sig bäst för en bryggstil med flera omgångar.

Första gången tog jag en rejält rågad tesked och hällde ca 3 dl vatten över och lät det dra 30 sek, vilket kanske var i lätt överkant, men fortfarande gott. Jag associerar till fint mjöl av något slag(ok nu blir det flummigt...) när jag provsmakar, men jag menar inte smaken som så, den är kraftig men inte bitter/besk utan mer...kaffeartad kanske, på något vis. Problemet för mig är att vissa saker/smaker ger mig färgassociationer och jag antar att sånt är rätt värdelöst för alla andra. X_X

Andra bryggningen 30 s, tredje 1 minut och det är förvisso fullt drickbart men man känner ändå mindre angenäma smaker, som riktigt trötta oolongblad, i bakgrunden. Doften finns dock fortfarande kvar, åt röda vinbärshållet. Lite som Valrhonas Manjari-kakor. Kanske även russin?

Länk till teet här.

Uppdatering av post följer när jag kört en omgång med annan bryggmetod. =) Tilläggas bör att jag prövat först utan men sedan tillsatt en liten(för mig iaf) mängd mjölk i koppen. 2,5 toppskott, may be subject to change.

*=bryggt på samma sätt som ovan ger det ett te som snarare luktar mjölk/välling men har undertoner av något som inte känns helt toppen, a la tristaste sortens english breakfast-påsar. Smaken har en sur beska som jag gissar är vad som refereras till som 'citrus' av butiken. Nothing of the sort, says I. Bara ruggigt. Det här teet dör dessutom än snabbare än huvudrecensionens. 1 av 5 toppskott.