2013-11-24

Oribenishiki från Minamoto Kitchoan.

Kakedashitari, Motometari från TARI TARI Music Album ~Utattari, Kanadetari~ förgyller den tidiga eftermiddagen här. Gillar Hamaguchi Shirous kompoistioner mer och mer måste jag säga. =)








I dag är det full sol och kallt utanför casa sparris och vi firar eftermiddagen med vitt te från Hawaii och en liten kaka så fin att det tog emot en aning att skära itu den.




Som vanligt trevligt förpackat.

Inuti ligger en liten rund, hög skapelse av bönpasta och kastanj med något slags luftigt kakhölje.




Har någon förresten något att tillföra om dekorationen? Påminner om kamon men jag vet inte vad just detta märke betyder i sammanhanget.




Som synes, bönpasta och kastanj, hela biten är mjuk rätt igenom men de olika delarnas konsistens skiljer sig från varandra så det blir inte tråkigt eller jämntjockt. Kastanjepurén är dessutom lite grovhackad så det finns småbitar kvar.
Det bör nämnas att kakan innehåller ägg(penslat på toppen så den blir fint brun gissar jag) och mjölk.

Mild, söt smak, rätt neutralt egentligen förutom kaktäcket. Borde passa som ackompanjemang till ett brett spektrum av teer.

Det vita teet jag hade till kommer från Hawaii och var veckans te i Canton Tea Co:s teklubb en gång för länge sen. Tyvärr ser det inte ut att finnas att köpa nu-antagligen för att man bara fick fatt i en mindre mängd men nyfikna kan säkert hitta någon annanstans.
Jämfört med de kinesiska klassikerna och de indiska och afrikanska vita jag druckit hade det en helt egen karaktär, mindre av den örtighet(associerar själv till doften av gulmåra) som brukar uppträda och istället sötare(första bryggningen var rejält söt) och något som påminner om dessertvin eller annan alkoholhaltig dryck....vet inte riktigt hur jag ska klassificera det då jag sällan dricker sånt. Engelskspråkiga parfymentusiaster refererar ibland till en viss dofts karaktär som 'boozy' och vet man hur det brukar upplevas så finns en del av det här. Samt något jag bara kan beskriva som potpurri med rosenblad...det låter kanske läbbigt men för mig var det intressant. Vet inte om det var ett te jag skulle sitta och längta efter men jag är glad att jag fått tillfälle att testa, det drog igång stora associationsmaskinen i huvudet ordentligt.




Styckevis kostar de här bitarna £2 och jag skulle verkligen inte säga nej till en låda eller tre. Informationen hos butiken är lite knapphändig men för den intresserade finns den här.

2013-11-21

Royal Golden Safari från Butiki Teas.

Shinma no kodou från Vampire Princess Miyu är dagens musikackompanjemang~




Det var länge sedan jag drack något afrikanskt te men så mindes jag att jag hade det här hemma, en utmärkt variant från Kenya.




Stora, vackra blad som skiftar i allt från mjukt gyllene ljusbrunt till nästan svart. Det kryllar av fina småhår och jag känner en tilltalande, ren doft som ger en föraning om smaken när jag sticker näsan i burken. I bakgrunden lurar något obestämbart kryddigt.

Bryggrekommendationen är 90° i 3 min, jag har provat 95° i ett obestämt antal minuter utöver mer kontrollerade bryggningar i mindre kärl.

Medan bladen drar stiger en doft i gränslandet rostade gryn/välling/choklad upp med ångan. Minst sagt förföriskt!





Det var ett tag sedan jag drack något vars doft spreds i hela lägenheten men det här var ett finfint exempel.

Det här är gott, faktiskt förbannat gott. Hälla mjölk i kan man väl göra men det vore synd och skam tycker jag, det är så komplext, mjukt men ändå med en bra skärpa som får mig att vilja ha mer. Fint tungkviller och något lätt bittert som sträcker sig ner i svalget.

Det är inte direkt sött, men det har värme.

Jag kan också känna inslag av något citrusaktigt fast befriat från den stickande syran man kan åka på med andra, tristare teer. Här ger det bara ytterligare dimension och kontrast.

Kanske det bästa afrikanska te jag druckit till dags dato, och jag kan inte förneka att det känns roligt att helhjärtat kunna rekommendera något efter alla bottennapp på sistone.




Jag köpte som sagt min påse från Butiki Teas, en rätt smidig webbutik som tar PayPal men dessvärre ser de inte ut att ha det inne för tillfället. En snabb sökning ger dock vid handen att det finns rätt många andra ställen att inhandla det på, prova t ex Phoenix Teas. Och medan du är där och kikar, spana in den alldeles förtjusande lilla koreanska tekoppen med instämplade mönster(inspirationen till Japans mishima-dekorationer).


Det här teet är inte helt billigt oavsett var man väljer att köpa det, men värt pengarna i mitt tycke. Då, när jag köpte mitt fick jag ge $11.50 för 30g. Frakten blev ytterligare $10.

2013-11-17

Chasenkyo från Minamoto Kitchoan.

lyssnar igenom Tamayura ~hitotose~ Vocal Album, nano de. ffg, just nu Himawari











Veckans snyggfika i casa sparris blev detta, en bit böngelé i vacker förpackning. Just denna smaksatt med grönt te och innehållandes hela bönor.








Smaken är...tja, som yokan smakar mest skulle jag nog säga. Lätt anstrykning av te förstås men annars är det bönorna och den lilla bollen mochi inuti som står för det skojiga här. Mochi-konsistens går jag alltid loss på och bönorna gav ett visst tuggmotstånd, som nötter. Känns som det oftare tänks på kontrasten mellan olika texturer och konsistenser bland wagashi än västerländska bakverk(fina macarons är ett exempel på undantag).

Dessutom tyckte jag att smaken på det te jag drack till framhävdes på ett fint sätt, så välj med omsorg.




Dumt nog kan jag inte finna den här varianten på butikens hemsida så något pris kan jag inte leta fram.
Den här biten innehåller mjölk och sojabönor om någon vill undvika dessa ingredienser.



Avslutar med en dödligt pysmysig version av Hoshi meguri no uta...









2013-11-16

Suikanshuku från Minamoto Kitchoan.

i högtalarna...Nonki na takurami från Soundtracket till Sora no Otoshimono



Fortsätter att utforska Minamoto Kitchoans utbud, förra helgen tog jag fram den här rätt rejäla grunkan:





Stor som ett litet ägg och skulle nog med fördel delas av flera personer. Något att bjuda på kanske m a o.
Det rör sig alltså om en hel, torkad persimon eller sharon som den väl oftast kallas här, fylld med bönpasta och beströdd med socker. Man kan som du snart ser skära den i skivor som en limpa och äta till teet.
Vass kniv anbefalles om du vill skära upp den här, frukthöljet kan vara lite segt och det ser så tråkigt ut om den trasas sönder om du vill lägga upp fint.




Ska i ärlighetens namn säga att jag först trodde den möglat rätt så friskt när jag öppnade paketet och kallsvettades några sekunder där... men det visade sig vara sockret den rullats i. Pust.

Har man provat sharon förut så vet man att det är en frukt med mild smak, mycket lite syra men en riktigt frisk karaktär, särskilt kyld. Färska är de utmärkta en riktigt varm sommardag. Torkade, som idag, hade jag inte provat förut.
I kombination med den söta, mjöliga bönpastan blir det lite fruktkaka över det hela.




Jag drack det allra sista av mitt Hosen till detta och det visade sig vara en bra kombination, det lite bittra teet fick den milda fruktsmaken och den i mitt tycke lagoma sötman här att framträda på ett bra sätt.





£5.50 per st för en sån här så det var en av de dyrare bitarna, men ett bra alternativ att köpa med hem till Sverige då hållbarheten är lång, en månad.  Här.

2013-11-09

Afternoon tea på TeaSmith.

lyssnar på...Aggressive groove från Free! OST-Ever Blue Sounds


Det var nyligen dags för årets Londonbesök och ett av de terelaterade målen med resan var TeaSmith, en tebar/butik i Spitalfields i närheten av marknaden.

Lokalen är långsmal och sträcker sig från ena sidan till den andra av byggnaden den är inhyst i. Dämpad belysning och avslappnad stämning.

Som gäst sitter man vid en lång lång bardisk och kan se på när personalen tillreder teerna.


alla bilder i det här inlägget är tagna med mobilkameran, tog ingen systemkamera med mig på resan


För mig personligen var det ytterligt bekväma säten trots de höga stolarna, alla som är under medellängd vet hur knasigt det kan bli, men jag slapp sitta med armarna i öronhöjd utan kunde hänga bekvämt på disken.

På temenyn fanns ett antal teer av alla sorter-från pu till vitt men både jag och mitt sällskap bestämde oss ganska snabbt för "avsmakningsmenyn" eller vad man ska kalla det, fem olika teer med litet tilltugg.
Just för tillfället såg denna meny ut som i länken här.


Personalen var snäll och lät mig ladda telefonen under vår besök. Stort tack även om de nog inte läser detta...



Det vita teet vi började med var ett Silver Needles, milt bryggt men med bra drag i. Bakverket t v nedan-palmier- hörde till. Har sett sådana på bild men aldrig provat dem själv tidigare. Ett slags smördegskakor.




Efter denna finstämda inledning bjöds vi ett Bi Luo Chun jag personligen gillade men kanske hade bryggt lite starkare själv. T h ovan syns de små kakorna med miso och sesamfrön och matchadippen med honung man fick ringla på med sked. Ytterligt goda kakor, de fungerade utmärkt med den salt-söta smakbrytningen.





Därefter det första av två oolong, ett grönare sådant som ackompanjerades av en kola-macaron som var minst dubbelt så stor som vanliga(och hade nåt klurigt namn med ett Q i-kan någon hjälpa mig?) men tyvärr i ärlighetens namn en aning torr och åldrig.










Sedan var det dags för ett matcha med en liten bit mörk choklad. Friskt, mjukt och utan bismaker. För mitt sällskap var det första gången hon testade och hon upplevde en viss beska, något som gick mig spårlöst förbi. Att vi upplevde det så olika.


sekunderna innan debuten begås~


Finalen bestod i ännu ett oolong av Oriental Beauty-typ, jag blev aldrig riktigt klok på vilken av de båda grader butiken tillhandahåller vi egentligen drack men min kompis blev begeistrad och diskuterade länge med personalen för att finna ut vilket av de två hon ville köpa med hem. I alla händelser var det riktigt trevligt och uppvisade den karaktär och smak det är känt för.






Till det teet fick vi tre olika praliner, smaksatta med fr v tranbär om jag minns rätt, salt kola och japansk svart vinäger.


Och en sak som verkligen tilltalade var butikens musikval, populärmusik från de senaste 50 åren(viss slagsida åt Bondlåtar vid vårt besök...men Shirley Bassey är helt ok i min bok ;) ) men på lagom volym och avslappnade låtval. Jag har märkt att min tolerans för skitmusik sjunkit rejält med åren och är
det riktigt uselt går jag ut ur butiken utan att köpa det jag var ute efter(varför i hela friden spelas de mest irriterande fjortishitsen på Lindex? Hallå?).

Tystnad är en bristvara.

Nåväl, på Teasmith var det bara nedtonat och lugnt, personalen uppmuntrade till bryggning på bryggning av varje te och vi fick själva välja när det var dags att gå vidare till nästa tesort. Väldigt stressbefriat så vi stannade i flera timmar. Åtminstone kändes det så.

Hit går jag gärna igen!