2012-10-31

Tespaning #4.

 stillsamt piano: Earl Grey från Ladies versus butlers! OST


Ghost in the Shell: Stand Alone Complex 2nd Gig avsnitt 23: seriens (semi)antagonist Kuze och vad som verkar vara Aramakis brorsa snackar lite* medan brorsan bjuppar på te. Oklart om det är Yousukes eget ställe eller om de bara klev in på första bästa servering.























Gissar på att det är oolong modell Ä i kopparna.



*=snackar och snackar, Kuze får sig en del rätt tunga frågor med tanke på att en halv revolution håller på att braka lös utanför.

2012-10-30

Honest Everyday Nepali Tea STGFOP1 från High Teas.

idag smyger vi igång morgonen med Yamazarus Perseus...*



Nesligt nog upptäckte jag först nu när jag druckit det här teet i en månad eller två att det inte längre finns kvar i High Teas butik, men vill ändå tipsa för det är snuskigt billigt men ändå prisvärt.
Vill man få en liten aning om vad teerna från Nepal kan erbjuda utan att knäcka banken, eller bara ett extra gott vardagste så gör detta definitivt jobbet i mitt tycke.

High Teas har även vid flera tillfällen tagit in slutsålda teer på nytt så det kanske bara är slut för säsongen.



Med det här namnet har jag naturligtvis ingen som helst aning om vilken tegård bladen kommer ifrån, det kanske t o m rör sig om en blandning, men noterar att om man söker efter teet så uppträder en ledtråd i URL:en-Gorka(eller möjligen Gurkha? det är ju en åtminstone halvkänd plantage) Tea Estate.

Tebladen ser varken bättre eller sämre ut än annat i klassen: en och annan silvrig tipp kan skymtas men annars är det mest ganska små, mörka och jämna blad.




Doften är enkel, ren och lite kärv.


Smaken är mjuk, rätt mild egentligen men har en viss syra som hindrar den från att bli alltför tam.
Den kryddiga karaktären finns där om än i mindre mängd än i de lite dyrare teer från regionen jag prövat. Samt den trevliga strävheten/inte-riktigt-tungkviller som är påtaglig även om man brygger lite svagare. Aromrikt, jag begriper egentligen inte riktigt varför det säljs såpass billigt.





Har taggat detta med 'fulte', inte för att det är på något vis dåligt men priset kan bedra: £2.50 är verkligen knallbilligt och om det dyker upp igen i butikens sortiment är det värt att norpa åt sig en påse eller två.

Vilket jag lär göra. Fyndvarning!




Som alltid rätt ospännande(och idag även rätt taskigt exponerad) bild på de förbrukade bladen, men vill påpeka att de-för ovanlighets skull-faktiskt doftar ungefär som drycken de bidragit till och inte som så ofta med billigare svarta teer som cigarrettaska. Bonus!



Tills High Teas får in en ny laddning kan man kika på alternativ hos t ex Grey's Teas, deras Sakura eller Maloom är båda helt okej och bellar en fem-sex-sju pund för 125g.



en så grå och blöt morgon som denna är det bara att ösa på med finporslin och färgglad citronbricka







Har ytterligare en liten bunt nepalesiska teer på tur att testa och berätta om, bl a ett par från svenska webshopen Te-Centralen jag hoppas mycket på. På återseende!









*=eller ja, smyger och smyger, det är ingen soft liten visa utan rätt peppframkallande faktiskt

2012-10-28

Wagashi från Minamoto Kitchoan.

朧月夜 från Hayashi Yukis soundtrack till Strawberry Night i bakgrunden~


Det blev en resa till London i förra veckan, och ett av huvudmålen med resan var bland annat ett besök i Minamoto Kitchoans butik.

Här säljs och tillverkas wagashi d v s traditionella japanska bakverk. Ofta mycket vackra skapelser, ofta knutna till årstiderna.

Och ofta-i mitt tycke-vääldigt söta-men det balanseras av teet de är tänkta att ätas tillsammans med.

Funkar bra på mer än ett sätt-den som fått biverkningar av att dricka ex vis matcha utan att äta först vet vad jag menar.

I Sverige har jag inte stött på så mycket eller särskilt kul wagashi-man kan köpa pyttebitar plastförpackade yōkan på t ex Sun Ai och JFK brukar ha daifuku(och fryst mochi med glass i-men jag har aldrig köpt dem eftersom jag inte haft någon kylväska med sig och soggig glass inte är så kul).

Haffade dock en låda mochi av en sort som stod framme på en hylla i pappask i rumstemperatur på det gigantiska asiatiska snabbköpet i tunnelbanan vid Hötorget, men jag har inte öppnat paketet än så mer om dem en annan gång.

Nå, åter till ämnet för dagen.

Mycket av det som fanns i butken var självplock, man tog sig en liten vävd korg och lade själv i de bitar man ville köpa och lämnade sedan till expediten, men en del var av mer 'färsk' natur och låg bakom glas i en kyldisk, så dem fick man be om att få paketerade.
Eftersom jag inte skulle kunna äta det jag köpte på en gång så avhöll jag mig från de sorterna och gick på det styckförpackade sortimentet. Är ju bra med ett bäst före-datum bortom nästa vecka.

Det blev fem bitar, kika närmre på dem här:

Tenkataihei

Momoaya

Saisaika

Okashigure(en bönkaka) och Yuka(citrusgele) fanns inte på sidan men bildgoogla dem så får du rätt bra bilder. :)

Kommer givetvis rapportera varje bit när det blir dags att prova dem!





Är f ö ytterligt glad att jag gick dit av en extra anledning-jag fick chans att prata lite, lite japanska med expediten-även om hon inte visste vad benihana var för blomma.

Och om någon undrar varför det inte är några bilder från butiken kan jag glatt meddela att JAG GLÖMDE DEN FÖRDÖMDA KAMERAN HEMMA. Liksom hälften av mina kläder...

2012-10-27

Pouchong från Canton Tea Co.

lyssnar på...esoragoto från AIR OST



Ett te från teklubben som går att köpa i Canton Tea Cos webshop.

Jag har inte druckit baozhong speciellt ofta i min karriär som teidiot, har provat dels Teamasters 'Subtropical Forest baozhong' som jag mottog en liten mängd av från en snäll människa en gång, dels In the Mood for Teas variant.

Och det var ganska länge sedan för båda två.







Det är dock inget dumt te; ett oolong så lättoxiderat att det är nästan grönt, otvunget och fräscht med massor av arom.
Just den här sorten doftade ytterst trevligt ur påsen; torrt, skärpt, fräscht, en aning till spannmålskaraktär och så det där gröna.


Det här är ännu ett te jag gillar att bara lägga i en skål och hälla vatten på utan att mäta speciellt mycket mer än vattentemperaturen. Påsens rekommendation på 80° funkar utmärkt.
Den som så önskar får naturligtvis ett gott te även med gaiwan. Missa inte att sniffa insidan av locket i så fall!

Upp ur skålen stiger en blommig doft, många oolonger i den här ligan brukar beskrivas med ord som orkidé eller lilja-personligen har jag tyvärr aldrig stött på doftande orkidéer och allt jag har här hemma är de doftlösa Phalaenopsishybriderna* man kan köpa i varenda mataffär. Men det är en fin, subtil doft.

Att dricka teet är lite som att dricka buljong; det är värmande och har en anings matighet i smak och textur.  Ingen våldsam eftersmak eller tungkviller men det jag kan förnimma känns balanserat, en aning gräddigt, en aning sött. Man måste misshandla det ordentligt för att någon bitterhet eller annan mindre önskvärd smak skall uppträda.

Rätt trevligt m a o.





Såhär såg det ut efter ett par tre vändor med blad i en hira-chawan. Observera att bilden är tagen i elljus och färgerna är ganska kraftigt manipulerade för att de inte ska se helt hialöst ut.

Sammanfattat ett trivsamt vardagste som funkar både till mat och att dricka ensamt, inte kräver passning eller några större åthävor. Sånt gillas.


från en annan session, förbrukade blad i dagsljus


Intresserade kan kika in här för priser och mer info.




Esoragoto, om någon undrade över den.





*=ty i detta hushåll väljs krukväxter främst efter hur hur hårda och oaptitliga bladen är för en katt...

2012-10-20

Canton Tea Club.

eftersom jag ändå har den här på hjärnan för tillfället så kan jag ju försöka få ut den därifrån?



 har mosat på med GitS: SAC hela veckan, då blir det lätt såhär


Hursomhelst. Nuförtiden kan man prenumerera på tepaket från den i mitt tycke rätt högkvalitativa webbutiken Canton Tea Company, en rätt bra idé om man är a) sjukt lat, b) tycker det är kul att bli presenterad för teer man kanske inte skulle valt själv eller c) både och. Osäker på exakt varför jag påbörjade ett medlemsskap men anmälde mitt intresse när det kom förfrågan i deras nyhetsbrev, och hoppade på det hela när det startade för några veckor sedan.

Tänkte att någon annan kanske också var intresserad så känn dig härmed tipsad.

Medlemsskapet är mer eller mindre per vecka så man kan avsluta när man vill. Kostar £8/vecka om man inte bor i Storbritannien, annars £5. 

Har hittills fått ett grönt indiskt te som var en intressant upplevelse för mig som aldrig druckit något dylikt, och butikens hus-pouchong som jag inte hunnit smaka på men tänkt fixa en balja av till ikväll.
Veckans te har ännu inte dykt upp men jag misstänker att Kgl. Svenska Postverket är att skylla.

Jag kommer inte skriva om teerna jag får regelbundet här då det ofta rör sig om små volymer te som CTC inte säljer på annat sätt och det känns lite tabbigt att posta om saker andra inte kan få fatt i. 
Diskuterar dock gärna med vem som helst som gått med och fått samma te!

Betalning sker via PayPal och kunde inte vara enklare. Kika här om intresse finnes.


2012-10-15

Hadong black från Te-Centralen.

eftersom jag insåg igår att Module som gjort soundtracket till Shatter även gjort högvis med egen musik lyssnas det idag på albumet Imagineering här hemma-just nu Endlessly Ocean




De koreanska teerna letar sig sakta in i landet ett efter ett. Te-Centralen meddelade att de hade ett par sorter i sitt nyhetsbrev häromförut och jag som inte druckit svart te från Korea tidigare föll till föga och beställde en påse.

Såhär i efterhand är jag faktiskt väldigt osäker på om jag vill kalla det här svart d v s heloxiderat te eller balhyocha. Likheterna är stora. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad man kallar det, det var bra oavsett tycker jag. Och efter att ha kikat nu på butikens beskrivning ser jag att de också nämner balhyocha så...


En tung doft av choklad slår emot mig när jag tar locket av burken. 
Många tesorter kan ha chokladkaraktär i doften, vissa-som t ex ItMfTs Golden Plume-gav mig associationer till mjölkchoklad men detta har mer ren kakao, lite mörkare, dovare.






Påsens brygganvisningar funkar bra, jag har använt mig av de 1,2g blad/dl som rekommenderas och låtit det dra i tre minuter, i den lägre änden av skalan som anges. Bryggt på det viset kan man ge det en vända till, fem minuter ger en andra kopp med trivsam smak. Men man kan med fördel bara ögonmåtta lite blad och brygga på känsla; man överbrygger svårligen detta. 

Slängs med fördel i en skål och sörplas när temperaturen sjunkit tillräckligt.*






Smaken är söt, söt och jag får nästan fysiska förnimmelser av sockerarter under nedbrytning på tungspetsen utöver det tungkviller som omedelbart sätter in, först på tungan men letar sig sakta uppåt-bakåt mot gomtaket. Något strävt och raspigt/mjukt som sandpapper nästan och som jag på sistone även lärt mig uppskatta i dofter(snöat in på parfymer den sista månaden, här slår besattheterna till sekundsnabbt!).**

Själva texturen är mjuk men inte helt personlighetsbefriad. Teet påminner mig allra mest om Kim Shin Ho:s balhyocha men med bättre munkänsla.




Det här är inte ett te jag skulle dricka till frukost d v s i jättekopp med mjölk a la fulte utan sparar det till tillfällen när jag har tid att försjunka i teet och dricka långsamt, kanske med en bok. Passande nog läser jag just nu Hidden Moon- James Churchs andra roman om den nordkoreanske Inspector O-så idag lär det bli ett par koppar.



Ljuset räckte inte till för att plåta ner i skålen-och  DN som lovat full sol hela dan. Bah. Dricker ur min inte helt nyanskaffade chawan av Ray Morales vars Etsyshop är full med trevliga diton men som jag kanske kan tycka har en stramhet som japanska skålar är fri ifrån.



Jag fick betala 189 riksdaler för mina 50g, kan beställas här

Avslutar med en Module-låt jag föll handlöst för










Sidnot: när jag stack ner näsan i kannan en gång mellan bryggning ett och två var doften jag fick mig till livs allra mest påminnande om kräftspad! Otippat...





*=under såna sessioner sänkte jag vattentempen till 85°

**=prova att sniffa på t ex PRADAs Candy, den är söt och kolaliknande men innehåller även något strävt som hindrar kompositionen från att bli alltför barnvänlig.  Annars är jag inte mycket för söta dofter men jag tror avsaknaden av allt vad frukt eller blommor heter i Candy-som endast innehåller tre-fyra noter-gör att det funkar för mig. Eller så är jag bara benzoknarkare helt enkelt. 

Benzo som i benzoin mind you-inte benzodiazepin!