Wagashi från Minamoto Kitchoan.

朧月夜 från Hayashi Yukis soundtrack till Strawberry Night i bakgrunden~


Det blev en resa till London i förra veckan, och ett av huvudmålen med resan var bland annat ett besök i Minamoto Kitchoans butik.

Här säljs och tillverkas wagashi d v s traditionella japanska bakverk. Ofta mycket vackra skapelser, ofta knutna till årstiderna.

Och ofta-i mitt tycke-vääldigt söta-men det balanseras av teet de är tänkta att ätas tillsammans med.

Funkar bra på mer än ett sätt-den som fått biverkningar av att dricka ex vis matcha utan att äta först vet vad jag menar.

I Sverige har jag inte stött på så mycket eller särskilt kul wagashi-man kan köpa pyttebitar plastförpackade yōkan på t ex Sun Ai och JFK brukar ha daifuku(och fryst mochi med glass i-men jag har aldrig köpt dem eftersom jag inte haft någon kylväska med sig och soggig glass inte är så kul).

Haffade dock en låda mochi av en sort som stod framme på en hylla i pappask i rumstemperatur på det gigantiska asiatiska snabbköpet i tunnelbanan vid Hötorget, men jag har inte öppnat paketet än så mer om dem en annan gång.

Nå, åter till ämnet för dagen.

Mycket av det som fanns i butken var självplock, man tog sig en liten vävd korg och lade själv i de bitar man ville köpa och lämnade sedan till expediten, men en del var av mer 'färsk' natur och låg bakom glas i en kyldisk, så dem fick man be om att få paketerade.
Eftersom jag inte skulle kunna äta det jag köpte på en gång så avhöll jag mig från de sorterna och gick på det styckförpackade sortimentet. Är ju bra med ett bäst före-datum bortom nästa vecka.

Det blev fem bitar, kika närmre på dem här:

Tenkataihei

Momoaya

Saisaika

Okashigure(en bönkaka) och Yuka(citrusgele) fanns inte på sidan men bildgoogla dem så får du rätt bra bilder. :)

Kommer givetvis rapportera varje bit när det blir dags att prova dem!





Är f ö ytterligt glad att jag gick dit av en extra anledning-jag fick chans att prata lite, lite japanska med expediten-även om hon inte visste vad benihana var för blomma.

Och om någon undrar varför det inte är några bilder från butiken kan jag glatt meddela att JAG GLÖMDE DEN FÖRDÖMDA KAMERAN HEMMA. Liksom hälften av mina kläder...