Dags att brygga det fantastiska, fantastiska koreanska gröna teet jag köpte på Postcard Teas i höstas.
Sa jag fantastiska?
Om teet i sig fanns inte mycket information, varken på påsen eller på butikens hemsida, endast ett namn på odlaren. Ett försiktigt mail till Postcard gav vid handen att teet är skördat på sommaren-daejak, och att den mr Ha man köpt det av har sin farm i Hwagae, i Jiri mountains. Just nu är det inte i lager men jag vill minnas att jag betalade omkring £7 för 50g.
Till första bryggningen mäter jag upp 3,5 g blad och ställer vattenkokaren på 80 grader. Intressant nog fick jag instruktioner om 80-85° i butiken, på hemsidan uppger man 70°. Får prova båda och se.
Märker att jag känner mig lite nervös, tänk om jag inte får fram den smak och arom jag upplevde i butiken?
Häller på vattnet, det får dra 3/4 minut eller däromkring.
Doften är som inga andra teer jag någonsin druckit(bortsett möjligen det enda gula te jag provat), det doftar MYCKET och förbannat gott faktiskt. Det finns en torr känsla i doften som jag finner väldigt tilltalande.
Knäckebröd(Wasa Husman), havrekaka och något flyktigt som jag uppfattar som 'fisk', dock inte på samma vis som de japanska gröna kan dofta fiskaktigt på ett sätt jag skulle kalla dovt utan lätt, lätt och lite torrt.
Doften är det allt överskuggande just nu, smaken är mild och något lite mer fiskig. Någonting på tungan som gör den en aning...inte bedövad, men det känns lite skumt. Något slags tungkviller, associerar till kolsyran man kan få i en fot man suttit för länge på t ex.
Sänker till 70° inför andra bryggningen. Det är ju bara att laja på liksom. Mindre bröd, aningens mer...fisk/grönt. #3 kördes på 80° igen, den blev faktiskt godare än tvåan.
Tror jag testar någon sorts porslinskärl till nästa gång dessutom, utifall min kyusu dämpar smakerna.
Så, dag två plockar jag fram den minsta lilla blåvita jag fyndade på Tradera. Den rymmer 2 dl men jag ville ha samma bladmängd som första gången så jag fyller inte kannan med vatten ända upp(kyusun är mindre).
Samma bryggtid, temperaturen sänkt med tio grader. Doften är fortfarande fantabulös men saknar fisk-inslaget. Smaken likaså, det är bara brödigt och rostat, spannmålsdofter hela vägen. teet är friskt, rent, enkelt och självklart.
Eftersmaken börjar blygsamt men växer utan att bli påträngande.
Andra omgången, 10s och sen ur kannan, doftar mindre bröd och har en aning av 'savoury'-umami. Det vattnas i munnen. Smaken är dock lite....tangy. Ett slags skärpa som inte helt harmonierar med övriga intryck...det blev nog helt enkelt en aning överbryggt. Oklart också om te skördat såhär sent är tänkt att bryggas flera gånger?
Första omgången är dock väldigt fräsch och jag tänker att det här skulle jag ju kunna dricka hela dagarna. Även på sommaren.
En försiktig sötma-nej, det är fel ord-värme i smaken framträder varefter teet kallnar i koppen.
Kanske är det bästa att helt enkelt bara dricka första koppen av det här teet, men jag vill ändå rekommendera det, för den fina aromen och rena smaken. Jag hade definitivt en trevlig stund, det känns otvunget att dricka och om ett te skördat såpass sent kan bjuda på upplevelser som denna så bådar det mycket gott inför finare bladkvaliteter. Stay tuned.
No comments:
Post a Comment