 |
| foto:min Insta |
Den 19 april var jag på en liten workshop/sammankomst med tebryggningstema i designbutiken KIKIs lokaler. De brukar ha sådant varje tisdag om inget annat händer, men titta gärna på butikens hemsida för att vara säker.
Denna gång var lite mer speciell. Butiken är återförsäljare av några av den anrika tebutiken Ippodos teer och just den här dagen hade Kano-san, en representant för Ippodo kommit för att brygga te och hålla lite informellt föredrag.
Sånt tycker jag ju förstås är väldigt kul så jag svarade som en pil på det mail jag fått. Chanser att dels få testa Ippodos te-som jag hört väldigt bra saker om-och kanske få öva lite halvtaskig japanska får man inte varje dag.
Allt som allt var vi tre deltagare, en svensk dam och hennes japanska svärdotter, och så jag.
Efter lite inledande te-historia plockades det fram teer; vi skulle få prova fyra typer; sencha, matcha, bancha och gyokuro(inte nödvändigtvis i den ordningen).
Mycket småprat under tiden som översattes av Nori från KIKI och en man vid namn Wataru som också fanns på plats. Det ställdes frågor från båda håll, skrattades och var allmänt trevligt.
Enligt Kano-san som reser över hela världen för att hålla liknande workshops var folk i USA de mest benägna att väga sitt te på grammet. Det var mycket våg, termometer och vetenskaplig precision där till skillnad från Spanien där man hade en betydligt mer avslappnad inställning till sånt.
För mig hade den här dagen ett särskilt värde i det att jag hoppades få ett slags benchmark på hur japaner tycker teet ska smaka, och hur det smakar när det är riktigt bra(Ippodos anseende är väldigt högt). Man kan ju sitta hemma och brygga och åbäka sig men bättre jämförelsegrunder för en svensk som sällan reser utomlands är ju svårt att få.
Det bancha vi provade minns jag inte så mycket av, däremot sencha och gyokuro gav desto mer. Senchat bryggdes två gånger, dels som europeer brukar föredra det, dels på ett mer japanskt sätt-med betydligt mer blad. Jag insåg att jag nog är/var väldigt försiktig i min egen bryggning, men jag tror också att jag möjligen är en s k supersmakare och lätt blir överväldigad av för hög smakstyrka.
Det hade ju varit roligare om jag kommit ihåg vilka sorter vi fick, vad de hette men jag kan iallafall minnas att senchat var rent och klart i smaken och det gyokuro vi först provade var av en helt annan klass än allt jag tidigare testat. Den smaken, olik nästan allt annat, organisk, vegetabilisk men också med ett inslag av något matigt-köttaktigt och så den där aningen av hav, av alger...spenat.
Matcha stod näst på tur och det var drag i den, fick en liten kopp som synes på bilden nedan, men blev alldeles varm i ansiktet ändå.
Efter att Kano-san berett den första skålen matcha åt oss fick man prova på att göra det själv om man ville.
Frågade försiktigt om det var okej att ta några bilder, det var det men jag tog bara några få för att inte störa.
Allt som allt en riktigt trevlig sammankomst! Att jag kom därifrån med en påse Hosen gjorde inte saken sämre. Inlägg kommer.
Eftersom det är rena sommaren utanför i skrivande stund kan vi ju avsluta med att flyta bort en stund tillsammans med Paris Match:
Trevlig helg!
