2013-12-22

Terai Black från Canton Tea Company.

slölyssning på Tange Sakura* för närvarande; Himawari från MUSIC a la mode



poäng till den som gissar varför jag använde den här bilden(förutom vintertemat)




Egentligen känns det lite taskigt att posta om ett te som jag inte ens vet längre var det går att köpa, men nåja. Allt ska väl inte vara lätt här i livet... ;)

Terai syftar här på regionen teet odlats i, enligt uppgift på påsen från CTC är tegårdens namn Marionbarie. Du kan läsa mer här om du vill reda ut begreppen lite bättre.
Detta var alltså ett te jag fick genom CTCs teklubb som jag sedan dess pausat för jag hann helt enkelt inte med ett nytt te i veckan, det blev för stressigt. Ack ja detta livspussel.

I ärlighetens namn var jag inte säker på om jag skulle blogga om det här eller ej, men nu idag när det plötsligt flödade av sol ute kändes det dumt att inte passa på och fotografera medan det fanns chans. Ergo grep jag detta te då påsen ändå låg framme på köksbänken.




Ser i mitt tycke rätt ospännande ut, småbladigt med en och annan knopp och färgskiftning. Doften är även den lite anonym och intetsägande, men jag ska inte döma det här på förhand.

Butiken anger ett spann bryggtemperaturer från 80 till 95 grader, jag har testat båda ändar av skalan och tycker att lägre temperaturer gav ett roligare te.



Ur koppen doftar det här så udda och svårbestämbart att jag nog inte upplevt något liknande tidigare och har därför få referenser. Vet inte hur jag ska beskriva det. Finge jag det stucket under näsan utan att veta vad det var är chansen att jag inte ens skulle identifiera det som te, faktiskt.

Smaken är av darjeelingtyp men mycket ren, den blommighet och /eller kryddighet som brukar uppträda i sådana teer lyste här med sin frånvaro. Och, återigen detta lilla jag inte kan placera.

Bra fräs i tungkvillret trots att det var bryggt mycket lätt(3g i 2 min vid 95°). Det nästan brusar på tungan och eftersmaken är riktigt trivsam.

Vid 80° kommer en liten blommighet och ökad komplexitet fram samtidigt som bettet fortfarande finns kvar. Möjligen kan jag tycka det känns lite ihåligt i mellanregistret(säg till om det blir för mycket Bengt  F nu), men det kan vara jag som bryggt det dåligt.
Lustigt nog drack jag det sista ur den koppen tillsammans med min lunch(pasta med spenat och mögelostsås) och då kom plötsligt en omisskännlig persikoton fram.

En andra bryggning ger ett mildare te som nästan drar åt det söta, och en tydligare fruktighet.




I fortsättningen kör jag nog det här på något slags medelväg; 85-90°.  Att uttala sig om ifall det här är prisvärt eller ej är svårt då jag aldrig egentligen vetat vad det kostar. En veckas teklubbsmedlemsskap kostar £5 exkl porto hit och jag har fått alltfrån fem till 30 gram te. Den här påsen innehöll 25. Värt att prova tyckte jag ändå att det var även om jag kanske inte skulle jaga ihjäl mig efter mer, men det har mer att göra med att jag föredrar andra tetyper framför förstaskördsdarjeeling och liknande te, dit detta får räknas.

Eventuellt hade det passat bättre sommartid, jag längtar oftare efter sånt här då.










*=som jag faktiskt delar födelsedatum med ^^

No comments: