Shoryu Kyusu från Everyone's Tea.

snöat in på Café Americaine idag-just nu Stories and flames(22 p.m. mix)


I samma veva som jag skaffade mig shincha kände jag att det vore kul med en riktigt riktig kanna att brygga det i nu när jag skulle få finbesök och allt. Och den här hade jag redan slemmat över ett tag.

Visade sig vara ett bra köp.

Och så otroligt lätt, som vore den gjord av balsaträ.

180ml rymmer den och funkar således bra för att brygga upp till 150 av dessa. Oftast har jag kört 90-120.


Hugade kan titta här. 

Det var f ö ytterligare en intressant sak med det här; att kannan så tydligt gör saker med smaken på teet. Innan den var inkörd kändes allting alltför skarpt, 'toppnoterna' blev liksom överstyrda och teet blev nästan aggressivt.  Tror dock den har börjat lugna ner sig lite nu, att lämna färdigbryggda blad i den över natten ett antal gånger lärde den nog veta hut.

Nu är vi kompisar.

 Innan detta var jag ganska osäker på det där med bryggkärl och koppars inverkan, jag menar alltså att jag inte visste om det var något jag ens skulle uppfatta alls men nu plötsligt verkar allting göra olika saker med teerna. Blir snart jobbigt att hålla isär. :O

Yame houjicha 'Mare' från Hakoniwado.

konstig dag kräver konstig musik så idag är det Ozric Tentacles för hela slanten



Hittills i mitt liv har jag bara provat ett enda houjicha; det var en påse på rea från JFKs hylla med grejer där datumet gått ut så den kostade inte många kronor och var typiskt snabbköpste...men för några tior fick man två hekto som funkade utmärkt till mat i mitt tycke och dessutom värmde bra.
Sånt här te får den egenskapen då rostningen utvecklar ämnet pyrazin som ökar blodcirkulationen.

Ibland har det känts som jag har varmvatten rinnande över fötter och händer.


Idag och igår har jag lattjat med en av provpåsarna från Hakoniwado; via TeaChat kan man för endast portokostnad få prova en hel massa teer med olika teman; den här omgången-som var den första jag hoppade på-var alla teer från just denna butik.

Är man det minsta intresserad av te är det ett fantastiskt erbjudande tycker jag, begriper inte att jag inte började tidigare.  =_=

Torra doftar bladen något obestämbart, i kannan just innan jag hällt dit vatten något annat lika obestämbart...någon sorts mat jag verkligen borde veta vad den heter men icke.

På teets sida finns bryggförslag; dem har jag använt mig av som utgångspunkt och tycker de funkar ganska bra. Nittio grader värmde jag vattnet till.

Första gången jag bryggde smög det sig dofter ut i hela huset(läs: 60kvm femtiotalskvart), jag smakar och sniffar och varje gång känner jag något annat, det luktar frukt, det luktar fisk, mat, godis, kola...satan. Famlar efter namn på allt men nej, det bara blixtrar förbi och är borta, men det är inga blyga förnimmelser utan kan uppfattas tydligt...syltad frukt.
Själva smaken är betydligt mer balanserad och välkomponerad än min reapåse; man slipper känslan av att dricka en böckling.

Även om jag nu inte störs jättemycket av fiskighet.

Här finns en helt egen karaktär...det pågår en massa saker hela tiden och alla dessa dofter, blir helt yr...

Munkänsla som mjuk mocka, helt utan taggar men har textur och nånting på tungan påminner om alla dessa balhyocha...

Dessutom den värmande känslan i händer och fötter-pyrazinet. Perfekt en halvvarm julidag med hot om regn....inte. *kokt*

Det går även utmärkt bra att glömma teet i kannan en fem-tio minuter kan jag rapportera. Koncentrationsförmåga som en fruktfluga här borta idag. :P

Två saker jag kommit fram till på sista tiden:

1. Jag är inte så förtjust i sött te(alltså som är sött i sig självt) annat än i undantagsfall(balhyocha och nån enstaka gång Oriental Beauty*).

2. Jag föredrar andra smakprofiler framför 'fruktig'.**

Det här teet är ingetdera, utan bara ett schysst te som inte skriker åt en, utan är en mer stillsam närvaro. Som någon man är så bekant med att man inte behöver så många ord. Även om det blev en hel drös för att försöka ringa in intrycken...att jag ens fick jobba med sensorik när det begav sig är en gåta, skulle knappt kunna beskriva en banan smakmässigt.


Billigaste frakten för en påse på ett hekto går på cirka 35 kr, dyraste(och snabbaste) på omkring 140.
Butiken tar PayPal, bra där.



*=OB är f ö fullständigt värdelöst att dricka på lokal, ingen brygger det starkt nog och in i köket på Grand Hotel blir jag nog inte insläppt :P
**=gäller både smak och doft

Svart nepalesiskt från Leaf.

idag kör vi Guilty Crown SoundTrack Another Side 01; Kessen här hemma


Det här är det enda te jag köpt från tebutiken Leaf, och jag gjorde det just för att det var nepalesiskt.

Själva kallar de teet  'svart te från världens tak' och det är ju poetiskt och så men vill man ha lite mer fakta så framgår det i en inforuta att det är från en tegård som heter Maloom. Denna lilla plantage  ligger i ett tedistrikt vid namn Ilam. Visst googlande gör att jag gissar att detta är ett FTGFOP, men år eller plockning framgår dock icke.

Doften påminner mig om det fullständigt förtjusande teet från Mim estate som jag skrivit om tidigare, med den skillnaden att doften är renare, utan det lite bröd/kryddiga stuk som Mim har. Det är dock inte till nackdel, inte alls. Och det är lika aromatiskt.

 Kokar upp vatten till 95°, lägger en dryg msk te i min lilla glaskanna och låter det dra i mer eller mindre två minuter(räknar i huvudet och det kan ju bli lite...oexakt), förpackningen anger fyra.

Smaken har en skärpa som vetter åt bitterhet* men hela tiden håller sig på rätt sida gränsen och en fantastisk krispighet och aktivitet på tungan och en eftersmak som sakta blir lite söt men fortfarande är tydlig och klar. Gott ju!

Teer jag brygger och dricker på västerländskt vis brukar jag vanligtvis provdricka utan mjölk ur koppen jag fotograferat för att sedan dricka resten av teet med mjölk ur större kopp, men detta kändes det synd och skam att hälla mjölk i. Testar dock det med i konsumentupplysningssyfte. Men bara lite, lite.

Körde en omgång till på ytterligare två minuter och det blev hyfsat men mest lite sött, tycker nog inte egentligen det håller för mer än en bryggning. Tror jag håller mig till en enda på tre i fortsättningen.

alltid lika spännande med blött svart te i småbitar, men för helhetens skull då...

Leaf vill ha £4.40 för femtio gram, och jag vill minnas att frakten gick på cirka 40 kronor den med. Här.

*=bittert=gott; beskt=inte gott. Typ.

En (till) tekopp av Shawn McGuire.

Tanaka Rie sjunger Yasashii Jikan no naka de just nu-



Bara någon dag efter att jag attack-köpt den förra koppen dök nästa skönhet upp hos hr. McGuire.

Attack-köp på den också, förstås. *skämshatt*

Här med lite svinfärskt Long Jing från Life In Teacups bloppis. Kan inte sluta titta på koppen, det är så mycket mönster och strukturer, som en hel galax i en liten kopp.

Rymmer 1 dl upp till kanten.

$18 fick jag betala, cirka 130 kr, och frakten går på ytterligare $8, en trettiolapp. Kika här.

Wu Ling oolong från Tea from Taiwan.

det slölyssnas på soundtracket till Asatte no houkou som spelas ute i vardagsrummet idag


Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro så händer det ju att jag dricker te också, inte bara tjackar tegrejer på nätet. ^^

Hade en önskan om någon sorts grönare oolong idag, kanske bao zhong men det enda jag fann i skåpet var en jättepåse, jag som var nästan åtminstone halvsäker på att jag hade småpåsar med sånt...

Bah, till slut högg jag bara en påse från ett av knippena med provpåsar från Tea from Taiwan, det kan ju aldrig gå fel?

Det här är en av sorterna från deras Chong Pei-samling med prover, tyvärr vet jag dock inte vad det innebär, exakt. Ett område?

Noteras bör att detta inte är årets skörd, men teet har legat vakuumförpackat.

Sniffar lite i påsen, det luktar fruktigt, mer än det brukar göra tycker jag, samt något annat jag famlar efter ord för...pepparkaka? oerhört svårt att sätta ord på men jag har nog inte stött på den här doftkaraktären förut.

Liksom med Da Yu Ling från samma butik häller jag hela klabbet(7g) i min 150ml fisk-kanna och kör en knapp minut, med den skillnaden att jag sköljer lite snabbt först. Fråga mig inte varför.

Medan bladen väntade på det varma vattnet i kannan var doften mer spannmålsaktig, och nu luktar det färdiga teet liksom buljongigt, som om det fanns annat än vegetabilier här. Kokt kött, typ. Utan salt.

Provsmakar och jomenvisst, tackar som frågar, den här var det drag i. Ren smak med viss rostade gryn-karaktär(begriper folk om man säger müsli? eller bran flakes?) och härlig känsla med skärpa på tungan. Drycken är lite oljig-tjock men inom rimlighets gränser.

Ett par bryggningar in kikar det där lite stickigt syrliga fram vid ett tillfälle.

Jämfört med just Da Yu Ling känns det som det här teet är kanske lite mindre av allting; lite mindre
tungkviller, lite mer ordinär smak, lite mindre uthålligt. Lite mindre studs.

Låter man bli att jämföra så är det ett helt okej te tycker jag.

Det står inte våldsamt mycket matnyttigt på teets infosida, men kika här om du är intresserad.

En tekopp av Shawn McGuire.

Shinkichi Mitsumune står för underhållningen idag; just nu Sorrow från Rocket Girls OST


Det var det här jag menade med att börja köpa keramik av enskilda konsthantverkare, Gud vet var detta slutar...

Det är TeaChats fel att jag ens sitter här med koppen; började hänga där på allvar igen för några veckor sen och, tja det finns mycket fint man görs uppmärksam på där.

Första koppen jag knep från mannens Etsybutik såg ut som nedan och är en trevlig liten kopp som rymmer ca 80ml men det känns mest lagom att hälla tills man når det blå strecket på insidan, och dit är det 50ml.

Invigd här med lite Salima-oolong.

Mönstret i botten skall föreställa en vajra, eller som den kallas i Tibet; dorje.  Ett föremål vars symbolism kanske passar att begrunda medan man dricker sitt te. :)

Föll framför allt för det som syns på den här sidan av koppen, vissa kanske vill kalla det imperfektion, jag kallar det karaktär och personlighet.

Och till min stora förvåning låg det inte bara en utan två koppar i kartongen när jag packade upp,  så
koppen fick en syster. En vänlig gest!

Den här koppen är något lite större och vidare så ja, den är väl storasyster, då.

GLAD MIDSOMMAR!

Ett set med kopp och shiboridashi av Petr Novák.

lyssnar på...Ouchi ni kaero från Ichigo Mashimaro OST såhär dan innan midsommarafton

Det hände sig som så att medan jag jagade teer från Korea för artikeln jag skrev för Journal Chocolat att jag ibland* stötte på saker gjorda av denne man, Petr Novák. Visst kände jag till namnet sedan innan, och de flesta som köpt något har ooh-at och aah-at så jag har förstått att den keramik han gör är något alldeles särskilt.

Hur vackra och speciella de är begrep jag nog dock kanske inte förrän igår när jag fick packa upp min alldeles egna shiboridashi med tillhörande kopp. Det är något särskilt med att få hålla sakerna i handen, äntligen få den taktila dimensionen.



100ml rymmer den.

De oglaserade delarna som skymtar här och var är råa, sträva med en trevligt liksom ursprunglig textur som känns spännande mot den glaslika glasyren. 

Och det blåa är så vackert!

Det var färgen som slutligen fick mig att kontakta honom personligen och fråga om han hade något liknande den shibo jag sett i en spansk teshop som inte skickade utanför Spanien. 

Det skickades några mail fram och tillbaka och jag blev väldigt trevligt bemött tycker jag. Paketet kom dessutom fram på två dagar!

Inuti fanns även en liten påse oolong från TeaMasters som jag är väldigt sugen på att få testa.

På det hela taget en trevlig erfarenhet, och detta lilla set kommer användas mycket!

För den som vill kika på Petr Nováks grejer finns hans hemsida här. Missa inte bloggen!

*=ingen tror väl att jag höll mig ifrån alla dessa webshopars sektioner med tegods..? :D

Bizen yunomi från Magokorodo.

dagens...Fuan från Hanbun no Tsuki ga Noboru Sora (Hantsuki)OST


I den andra änden av prisskalan(eller ja, det finns nog tegrejer man kan betala precis hur mycket som helst för, hit hör denna kopp inte) finner vi ett köp jag gjorde när nyfikenheten på bizen-yaki inte längre gick att ignorera.

Det är lite oroande men jag tittar alltmer på saker gjorda av keramiker som man faktiskt vet namnet på.

Sånt kan bli dyrt.

Nu har jag inte ett namn i just det här fallet, bara stället där  den tillverkats, kallat Shunko-Enn.
Har sett bizen-saker här och där, de vanliga ställena jag brukar kika efter japanska tegrejer på, men när jag väl bestämt mig att jag verkligen ville ha en egen skål/kopp så letade jag bara upp en på eBay, och säljaren tycks ha gott rykte. Jag hade iallafall inga problem med dem.

Det blev en liten kopp, cirka 200ml till kanten.

den är inte fullt så färg/kontrastrik i verkligheten, det är kameran som förstärkt en aning

Det fåniga var att när jag väl fick den så vågade jag knappt dricka ur den, den var så fin!

"Bästa porslinet-syndromet" kan man kanske kalla det, att spara de finaste sakerna man har till speciella tillfällen, och så slutar det med att man aldrig använder dem.

Livet är för kort för sånt.


Den är fantastisk att dricka ur! Tycks dessutom kapa vassa övertoner och annat man kanske inte alltid längtar efter i ett te.

Jag är riktigt glad att jag köpte den, och rekommenderar varmt den som vill slå på iallafall halvstort att titta på sån här keramik, enklast t ex här.

Liten kinesisk loppis-tekopp.

lyssnar på...


Min agent i England* stöter ibland på terelaterade grejor och för några månader sedan fick jag frågan om jag var intresserad av en udda tekopp som isåfall skulle tas med över nu i juni. Det var jag, och nu är den här!

Som synes en rätt sjövild drake på ena sidan, en eldfågel på den andra. Klassiskt motiv.

Inga tvivel om ursprungsland heller. Tycker såna här udda, lite slitna koppar kan vara rätt skojiga, och den blekgröna färgen var lite udda, iallfall för mig.


Invigd med lite gyokuro medan förmiddagens bestyr ombesörjdes.

Trevlig onsdag! Snart är det midsommar!




*=d v s den vän som jobbar på second hand-butik... :)

Tsuen shincha 'Aoi' från O-Cha.

Light on the land från Nujabes platta Modal Soul idag~


Jag har inte varit svår på sencha på senare år, tycker ibland det är lite fibbligt att brygga och ja, herregud vad det finns tesorter att gräva ner sig i ändå.

I år blev det dock en påse av detta shincha, delvis för att jag fick gäster från utlandet som gillar te så jag ville passa på och erbjuda något sånt här. Frågade efter rekommendationer lite löst på nätet och fick två, detta samt ett annat te, ett fukamushi eller djupångat. Kände dock mer för något rent och sparsmakat så Aoi fick det bli.

Den listige begrep då förstås att detta är asamushi.

Med näsan i burken doftar teet som det oftast gör-en doft som påminner mig om brutna tomatstjälkar, kan nästan känna de små håren som tomatplantor brukar ha. Ibland har jag känt något flyktigt fruktigt också, både från torra blad, det färdiga teet och våta blad. Men en fruktdoft utan sötma.

En varmt nötig doft frigörs när jag häller bladen i värmd, fuktig kanna.

Bryggt som förpackningen råder är det balanserat och elegant te utan några särskilda smaknoter som sticker ut. En viss nötighet framträder varefter det svalnar i koppen.

Har provat att dra på lite med bladmängderna också, uppemot 20% mer och medan det blir helt okej så föredrar jag nog de ursprungliga parametrarna.

De första gångerna jag bryggde använde jag min tokonamekanna inköpt i samma veva, men jag undrar om den inte förstärker och accentuerar de vassa kanterna i teet. Håller på att undersöka det hela.

Det är i övrigt en finfin, användbar och otroligt lätt kanna, som om den vore gjord av balsaträ, men mer om den i en annan post. :)

Cirkapris för en påse av detta te är i skrivande stund 250 kr/$34, men valutor rör ju på sig. Tillkommer frakt, knappa 40 riksdaler.

Här finns mer info.


Provtuggade f ö på bladen efter avslutad session men nej, de är för sega för att göra sallad av.