Purple tea, eller, om man nu ska använda ett svenskt ord...purpurte?(jag är osäker på om det ens finns ett svenskt ord) är rätt nytt på marknaden åtminstone för mig och eventuellt kanske västvärlden i stort. I Kina har buskar med mörkt röd/lila toppskott förekommit länge i vilt tillstånd. Exakt hur utbrett det är att göra te av dem vet jag dock inte.
Intresset i väst för denna typ av te tror jag har till stor del att göra med de höga halterna antocyaniner, en sorts antioxidanter vars betydelse för hälsan uppmärksammats mycket på senare år. Jag ska dock inte tråka ut någon med nyttighetsföreläsningar, det kan vi lägga i en annan post som enkelt kan hoppas över av den som så önskar ;)
Mitt eget intresse (förutom "hur smakar det här då?") ligger i det udda, här har vi ett te från en lite annan varietal än de jag vanligtvis dricker, och jag har en dragning till det lite udda. Tror det är nån sorts samlargen som spökar...
I alla händelser är detta provpåse fyra av fyra från Butiki, och jag visste på förhand att den här typen av te kan ge rätt bittert resultat om man inte ser upp, så här har jag varit försiktig och inte helt följt brygginstruktionen på påsen. Bladen är dessutom som synes rätt smått brutna så vad jag skulle lägga dem i för att slippa så mycket bladbitar i koppen krävde lite fundering.
Värmde vatten till 70° och väntade en kort stund, hällde i först blad och sedan försiktigt i med vattnet, tre minuter fick räcka.
teet har en lite svårbestämbar färg, lite black och jag skulle inte kunna säga vad det var om jag inte redan visste
Både blad och te doftar obestämbart grönt, ingen speciellt upplyftande arom utan tråkigt standardgrönt. Nu är väl inte en minipåse som denna det mest optimala förvaringssättet heller, och jag vet ju inte vad bladen varit med om innan de kom till mig, så en färsk förpackning av större storlek bjuder eventuellt på bättre upplevelser. Enligt Butiki är teet framställt på ett vis som mest påminner om hur man förfar med grönt te, och jag håller med om att det är vad jag tycker det smakar.
Men jag kan inte säga att jag tycker det var speciellt gott eller kul, det är mest av allt bittert, först som om det bryggts för länge eller på för hög temp, senare framträder en mer ren beska olik annat te, och inget jag känt i ett te tidigare. Att tillskrivas anthocyaninerna skulle jag tro.
Till sist kommer eftersmaken som dock är rätt trevlig(och salivproducerande! det var nytt...). Men att dricka detta på mer regelbunden basis är inget som lockar utan att ha mer blad att experimentera med så jag kan hitta en bryggmetod som funkar.
Yunnan Sourcing säljer emellertid purpurte, både pu-erh och 'vanligt' varav jag köpt en liten påse av detta.
Fortsättning följer!
No comments:
Post a Comment