Om anthocyaniner och te.

Jag hade ju utlovat en post om anthocyanin så här är den. Feel free att snabbspola förbi. ^^

När jag började dricka te i elvaårsåldern och fortfarande när jag blev medveten om vad det ansågs göra med kroppen så var te och kaffe något man egentligen skulle undvika, de innehöll massa otäckheter som koffein och "garvsyra" och förkortade förmodligen ditt liv om du dristade dig till regelbundet bruk. Folk som fick hälsoråd och kändisar som gick på diet undvek vitt bröd, mjöl och kött samt kaffe och te.

De där dieterna lät oerhört deppiga.*

Numera har ju även kaffe fått sin upprättelse.

Hursomhelst, min tedebut föregick svenskens upptäckande av grönt te och dess nyttighetsaspekter med flera decennier. Hälften av mitt teliv var förknippat med viss oro inför att jag hällde i mig något som inte var bra för mig, men viljan att dricka te vann varje gång. Och tur var väl det?

För att reda ut begreppen lite så kan vi säga såhär: anthocyaniner är en sorts polyfenoler som är en sorts antioxidanter. Antioxidanter binder fria radikaler i kroppen och tar på sig en molekyl som annars skulle reagerat-oxiderat med något i kroppen.
De är m a o bra för hela organismen skulle man kunna säga, bromsar åldrande. I och med detta var skönhetsindustrin förstås snabba på bollen och det kom ut allsköns krämer, serum och schampon med exempelvis vitamin E(en mycket kraftig antioxidant) eller just grönt te.

Personligen undrar jag dock hur mycket såna ämnen gör i den formen, tror man får mycket bättre nytta av att äta rätt grejer och tillföra antioxidanter, vitaminer och sådant den vägen. Inte minst för att de är mindre processade så.

Nå. Anthocyaniner-som är färgämnen, de ger t ex blå vindruvor dess färg, blåbärens och andra mörkt röda, lila eller blå frukter och grönsaker likaså, har alltså fått rampljuset på sig just för att de är antioxidanter. Dock är det osäkert vilken, om ens någon, effekt man får av att konsumera anthocyaninrika livsmedel. Mer forskning krävs, skulle jag tro. Man ska kanske vara skeptisk mot påståenden om att teer som det jag drack häromdagen och det kinesiska jag ska testa framöver har några speciellt fantastiska egenskaper.

Däremot innehåller både svart och grönt te ett flertal andra polyfenoler; theaflavin och catechin är väl de mest väldokumenterade och vars positiva effekter kunnat påvisas. Jag antar att te av högre kvalitet som processats på ett sätt som främjar bevarandet av ämnena bättre innehåller mer av dessa ämnen, men jag hävdar inget som fakta.

Theaninet, eller L-theanin, är dock en aminosyra och efter att ha snabbläst lite så undrar jag om det inte möjligen skulle kunna spela en roll i upplevelsen av det mytiska, mystiska cha qi. Men vad vet jag... ;)

Slutsats: drick te för att det är nyttigt om du vill men var än så länge skeptisk om någon som säljer purpurte påstår att det har några särskilt fantastiska egenskaper.

Här finns en bunt intressanta fakta för den som vill läsa vidare. Min k. moder-som förmodligen skulle kunna börja jobba som dietist imorgon trots avsaknad av utbildning-rekommenderar även boken Färgkoden av förf Joseph, Nadeau & Underwood.





*=motsäger mig inte poängen av att hoppa över vitt, processat mjöl och framför allt inte köttet.